Till mormor och morfar

Det känns konstigt att tänka att både min mormor och morfar levde när jag flyttade hit för fem år sedan. De bodde i Sollefteå, 6 mil härifrån, och minst en gång i veckan åkte jag och mamma och hälsade på dom. De var de bästa stunderna. De var i början av min tid i Grundtjärn, och här var kallt, ruggigt och kämpigt. Att komma hem till mormor och morfar var som att träda in i en annan värld för en stund. Känslan av att komma in i värmen, och sitta i kökssoffan medan mormor kokade kaffe och visslade. Och morfar satt på en trästol vid sidan om bordet och frågade “Men hur äre me a Jonna idag då?”
Vi pratade om så mycket roligt jämt. Så man fick ont i magen av allt skratt. Jag saknar den tiden så mycket.

Mormor gick bort 2012. Då flyttade morfar in på ett boende i Näsåker, bara tre mil härifrån. Saknaden av mormor var enorm. Men att åka in till morfar någon dag i veckan kändes ändå som en stor glädje. Ett avbrott i vardagen. En paus att andas ut. Han var frisk och pigg trots allt, och att sitta hos honom där och dricka kaffe och skrapa trisslotter påminde väldigt mycket om hur det var när mormor levde också. Han liksom höll den känslan vid liv.

En vinterdag för snart två år sedan när jag satt där i soffan hos morfar så sa han åt mig att hämta dragspelet. Ja, han var riktigt duktig på dragspel! Men sedan han blev äldre hade hans fingrat stelnat och det var svårt för honom att spela. Men jag gick och hämtade dragspelet till honom och han satte sig på en stol och började spela. Även om fingrarna inte fungerade som dom skulle så lyckades han ändå hitta rätt och spela några låtar. Jag älskar den där takten som blir av dragspel. Det är som om det påminner mig om förr. Som om det väcker minnen av en annan tid.

Jag tog en bild på morfar när han satt där med dragspelet.

Jag tog en bild på morfar när han satt där med dragspelet.

När han hade spelat klart så tog jag dragspelet och satte mig i soffan. Jag vill bara prova lite. Jag lärde mig att man spelade basgången på ena sidan, och melodin på den andra. Jag lärde mig en liten basgång, och morfar skrattade. Jag sa att jag ville lära mig spela dragspel. “Då ska du lära dig Livet i Finnskogarna” sa morfar. Jag hade ingen aning om vilken låt det var. “Jajamen, den ska jag lära mig” sa jag.

Jag fick låna med mig dragspelet hem, och på kvällen letade jag upp låten på nätet. “Oj” tänkte jag, när jag hörde den. Hur ska jag någonsin kunna lära mig det? Men jag bara började. Lyssande på låten, försökte hitta samma toner på dragspelet. Det tog lång tid, men ju mer jag lyssnade ju mer kunde jag lista ut vilka knappar jag skulle trycka på. Jag övade varje kväll. Och jag bestämde mig för att jag skulle lära mig den, och spela den för honom på midsommarafton här i Grundtjärn.

Bara en kort tid efter det, en tidig vårdag, så dog morfar. Han fick inte uppleva midsommaraftonen när jag skulle spela “Livet i finnskogarna” för honom, och det gjorde mig så ont. Jag trodde att han skulle leva länge till. Allt gick så fort.
Men när midsommarafton kom, så spelade jag ändå låten ute på ängen, för morfar och för mormor. Och jag tror och hoppas att dom hör ändå, även om de inte är här med oss.

Jag spelade låten för dom igen, en vacker kväll nu i oktober, så det ekade över hela byn 🙂 I mormors kjol, och med morfars dragspel, på en plats där de en gång levde. Kanske har de också någon gång suttit på denna stenen och tittat på solnedgång en stilla oktoberkväll.

101701

135 Kommentarer på “Till mormor och morfar

  1. Johanna holmström

    Hej Jonna!

    Åh, jag blev så berörd när jag läste om din mormor och morfar!
    Så fint du hedrar dom nu, jättefint! Dom ler i sin himmel åt sitt barnbarn! 🙂
    Min morfar hann också gå bort innan han hann lära mig att spela dragspel, jag har hans dragspel här hemma, tror jag ska försöka mig på en trudelutt någon dag, hihi. ( katten blir väl livrädd). Ville bara skriva att jag tyckte att det var så fint utav dig, och att du spelar jättebra! ha en skön lördagskväll. Kram Johanna Holmström i skogen.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Johanna, vad fint skrivet!
      Och vad roligt att du också har din morfars dragspel hemma. Ja du borde absolut försöka dig på att spela lite 😀
      Kram

      Reply
  2. Maria

    Du är så enastående fantastisk som står där i solnedgången och spelar dragspel! Vågar vara du, vågar välja liv. En sån motvalls tjej som borde ha egen TV-serie. Eller långfilm! Till dig skulle många behöva åka på kurs! Fortsätt snälla snälla! Vi behöver dina inlägg, dina bilder och dina filmsnuttar att vila ögonen och själen på när vardagen här i bebodda trakter blir för jobbig!

    Reply
  3. Jorma

    Min pappa var också en hejare på dragspel. Han satt ofta på kvällarna och spelade någon vemodig finsk sång om kvällarna.
    En jättefin berättelse om dina morföräldrar, fantastiskt vackert filmklipp. Fick mig att bli lite fuktig i ögonvrån. Du förmedlar en sån massiv skönhet Jonna, går inte att beskriva i ord riktigt men jag tror att du förstår hur jag menar. Är rätt säker på att det är det du känner varje gång du ger dig ut och filmar och fotar.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för dina fina ord! ♥
      Låter så vackert med finsk vemodig sång på dragspelet 🙂 Hade gärna lyssnat på det!
      Kram

      Reply
  4. Mummi

    Helt underbart, Jonna!
    Så vackert och så mycket kärlek. Sitter här med tårar i ögonen!
    Tack för allt fint du delar med dig till oss läsare!

    Reply
  5. Erika

    Du spelade den låten bra tycker jag. Det var som jag hört min pappa spela. Den spelade han väldigt ofta samt alla andra dragspels-låtar. Jag lärde mig spela dragspel ungefär när jag var ca 13-14 år, minns det som det var igår. Satt en sommar dag i bersån och, när jag äntligen fick till det hela sprang jag in till pappa och mer eller mindre skrek…jag kan jag kan…hojtade jag…jag vet svarade pappa jag tittade på dig genom fönstret och såg hur allt stämde när du spelade.
    Vilken glädje vilken lycka….det är tusen år sedan känns det som sedan den sommar dagen. Jag har min pappa filmad när han spelade på sitt älskade dragspel, det är värt hur mycket som helst att har det bevarat. Min pappa blev nästan 94 år en aktningsvärd ålder.

    Förstår din glädje när du lärde dig spela den låten även om dina morföräldrar inte längre fanns i livet. Tror mig Jonna, när du stod där på ängen och spelade vet jag att någonstans runtomkring dig där på ängen satt din mormor och morfar och hörde dig spela för dom. Du såg dom inte, men dom var där, inte ville dom missa ett sådant ögonblick. Jag vet också hur sorgen nästan sticker sönder hjärtat när någon närstående lämnar jordelivet när man tror att kanske en tid till men så blir det inte!

    Fina bilder som alltid!

    Reply
  6. Jos

    Hmm, det här går ju inte. Bäst som jag äntligen hade det lugnt medan katten låg ihoprullad och vilade middag vaknade han direkt så fort han hörde tonerna av Jonnas dragspel och började en yster kattdans. En katt med långkropp och trumpinneben.
    I somras var vi förbi en dragspelsfestival i Marstal på danska Ærø där några spelade för honom, vilket var mycket populärt. Katter hör allt och kommer ihåg, även om sommaren är avlägsen.

    Jag tror Nikon ännu inte har någon ambassadör i Västerbotten. Kanske vi kan tipsa? 🙂

    Reply
  7. Magnus

    Det var en fin och rörande hyllning! Det är inte alltid det blir som man har tänkt sig, men dom hör och ser dig. Det är jag övertygad om även om jag inte är en troende person.
    Stor kram!

    Reply
  8. Linnea

    Åh vad sorgligt och fint! Blir rörd så jag gråter. Klart de hörde när du lärt dig spela. Såklart. <3

    Reply
  9. Carina

    Så vackert och stämningsfullt! Din mormor o morfar är stolta över dig!

    Livet i Finnskogarna har en speciell plats i mitt hjärta då jag härstammar från Finnskogen. Och denna melodi spelades häromveckan på min morbrors begravning.
    Önskar dig en fin helg! /Carina

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh…så fint att den spelades på din morbrors begraving. Och coolt att du är därifrån, från Finnskogen.
      Kram ♥

      Reply
  10. stella

    Ja, precis så är det ju. Människor lever kvar länge i våra tankar och hjärtan tack vare minnen…minnen som väcks till liv lite då och då. Väldigt tänkvärt och vackert skrivet Jonna. Och precis som du säger så kan det gå fortare än man tänkt sig. Tur att minnena finns då och att de är vackra 🙂 <3

    Reply
  11. A-M

    Jag finner inga ord. Jag grät nu, så fint var det.
    Tänk om många ungdomar var som dig.
    Uppskattade det enkla i livet.
    Oj, kanske inte ungdom, men väldigt ung.

    Reply
  12. Christoffer B

    Vad fint att du ändå fick träffa dina morföräldrar såpass mycket sista tiden. Mina bor långt nere i söder så det blir ju bara nån gång per år, det ångrar man nu när morfar gått bort. Det är som att ju äldre man blir desto mer lär man sig uppskatta dem och allt de har att säga.

    Fint spelat på dragspelet också! Med rötter i Carl Jularbos hembygd vill jag även säga, han hade helt rätt morfar din, Livet i Finnskogarna är ett måste! Tänkte just på det för ett tag sen, vad hände med dina dragspelsklipp.. 🙂 Kul att se igen! Jag spelar ju själv också men man ser ju sällan folk i vår ålder som ens är intresserade av dragspelsmusik tyvärr. Vi får hålla traditionen vid liv helt enkelt. Känns som att dragspelsmusik kommer vara mer eller mindre väldigt exotiskt när vi har blivit gamla..
    Förresten, jag är helt övertygad om att de ler i sin himmel när de ser dig där på stenen! Väldigt vackert och hedrande, med morfars dragspel och mormors kjol. Så länge det finns människor som uppskattar och minns det de var och gjorde så lever de ju alltid kvar på något sätt. 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja jag är väldigt tacksam att jag fick så mycket tid med dom den sista tiden.

      Kul att du också spelar dragspel! Bra att vi i alla fall är några som håller dragspelandet vid liv i yngre generationer 🙂

      Kram ♥

      Reply
  13. Emelie

    Åh så fint! Och sorgligt. När min farfar dog för ett par år sedan spelade vi “Månsken över Ångermanälven” som sista låt på hans begravning (han och farmor kom från två olika byar på varsin sida om Ramsele). Det var så fint och lite knasigt. Men jag gråter varje gång jag hör låten. Som jag saknar de båda! Jag är fullständigt övertygad om att både din morfar och mormor hörde dig spela 🙂 Kramar

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh…jag älskar den låten. Brukar spela den på dragspel också. Så fint att ni spelade den på hans begravning ♥
      kramar

      Reply
  14. Skorpan

    Underbart! Vackert och stämningsfullt, klart att dina morföräldrar hörde dig!
    Minns själv hur stoltheten svämmade över när jag äntligen kunde spela Hammarforsens Brus för min far.

    Reply
  15. Angeliqa

    Jonna, åh så fint du spelar! Jag är övertygad om att både din mormor och morfar skulle vara obegripligt stolta över dig och att de på något sätt finns med ändå. Det finns en stig i skogen jag och mormor alltid brukade gå på, för några veckor sedan åkte jag tillbaks dit och vandrade den sträckan igen och då kändes det som att tiden stått stilla. Som en sorts varm, omslutande trygghet i det välkända. Det finaste som går att lämna efter sig och ett arv att föra vidare även till nästa generation. Så fint att du förvaltar kunskapen och uttryckssättet!

    Reply
  16. kerstin genberg

    Du är verkligen duktig som lärt dej att spela dragspel !Synd att vi inte träffades då jag var i M.Men de går nya tåg norrut

    Reply
  17. Johan

    Något så otroligt fint som du har gjort. Blir så berörd av hur du berättar och delar med dig av ditt band till dina morföräldrar. När du citerar din morfar så förstår jag hur nära ni varit varandra. Det är så enkla meningar men man känner hur betydelsefulla de är. Så himla sorgligt att du inte fick spela upp “Livet i Finnskogarna” för din morfar… det kändes i hjärtat. Men som du gör att bära din mormors kjol och spela på din morfars dragspel. Så otroligt fint och fulländat av dig. Svårt att hitta ord över en sådan hyllning, då det blir så starkt. Men du är ju så duktig på det mesta, jag blir så imponerad. Din mormor och morfar kan nog inte vara mer stolta. De ler nog stort där de är idag. Jättefint att du delade med dig av det här.

    Stor kram

    Reply
  18. Nicklas

    Fint skrivet! Jag vet hur mycket mormor och morfar betydde för dig! Fantastisk bra du spelar! Än en gång fick du mig att fälla några tårar! Så himla vackert:) kram <3

    Reply
  19. Pingback: Om sorg, saknad och att hedra minnen.  | * Every day holds a little dream *

  20. Emma

    Vad fint skrivet av dig och vad fint du spelar! Blev riktigt berörd. Tror säkert att dina morföräldrar hörde dig spela. Tyckte att ditt inlägg förmedlade både det smärtsamma och det fina i sorgen när man förlorat någon. Även om det gör väldigt ont så är det ändå fint att kunna tänka tillbaka på roliga minnen och den betydelse personen hade för en. Häromdagen skulle en god vän till mig ha fyllt år om hon fortfarande hade levt och jag önskar så att jag hade fått mer tid med henne. Jag är inte religiös, men jag vill tro på att det finns en plats efter detta liv där vi kan träffa våra nära och kära igen. Kram

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för din fina kommentar. Så sorgligt att din vän inte finns mer, men jag tror som du, att vi kommer att ses igen ♥
      Kram

      Reply
  21. Dick Scott

    Så fint av dig; att hålla traditioner vid liv; det är så vackert med dragspel och man blir glad av det. Morfar och mormor hör dig säkert i sin himmel:)

    Reply
  22. Monika

    Det var väldigt fint spelat Jonna! Klart att de lyssnade på dig både mormor och morfar, kanske dansade också och log över att du lärt dig spela låten så fint till dem båda.

    Reply
  23. Lantliv

    DU ÄR BARA SÅ BRA!
    En sån fin hyllning til dina morföräldrar,jag blir alldeles varm inombords.
    Även om de inte finns kvar här på jorden så förvaltade du tiden med dem väl medan du kunde,tänk så fint att du flyttade till deras hemtrakt!
    Gärna lite mer “feelgood” musik om du repat in nåt!
    En stor kram!

    Reply
  24. gammelmor utanför Paris

    Jag minns din mormor sâ vâl fÔR jag tyckte om henne med detsamma. Hon var sâ fin , lite tillbakadragen, men rar. Din morfar ocsâ… Min pappa spelade ocksâ “Livet i finnskogarna” med svung. hoppas att de hôrde dig spela och lyssnade pâ ekot over sjôn. Târarna rann nâr jag lyssnade till diig fôr du spelade som min pappa. skall spela in den. Tânk att du lârde dig spela dragspel sâ bra ! Enastaende !!!

    Reply
  25. Anette

    Åh kära Jonna! Det här fick mig att börja gråta! Så otroligt fint, både det du skriver om din mormor och morfar och att du står där, mitt i den vackra naturen, och spelar för dem. Det väckte något inom mig som jag har svårt att sätta ord på just nu, känner jag. Men jag vill säga att jag är så glad att jag en gång hittade till din blogg, den är en riktig skatt! TACK för allt du delar med dig av, allt du ger av dig själv och att du liksom alltid bejakar livet! <3

    Reply
  26. Monnah

    Så fint! Tack för att du uppmuntrar och påminner om att ta vara på relationerna till den äldre generationen, att komma ihåg att vi är en del i ett kretslopp. Och vad roligt att du spelar dragspel! Min man vill så gärna, har dragspelet men aldrig tid…

    Reply
  27. Maria i Uppsala

    Men Jonna, du är bara SÅ fin och underbar! Så klart att din mormor och morfar hörde dig! Kram!

    Reply
  28. Isabel

    Mina tårar dansade ner för mina kinder till de ljuvliga tonerna. Gåshuden hänger kvar på min kropp och allt jag kan säga är TACK! Så vackert och så smärtsamt.

    Reply
  29. stefan

    Oavsett om dom kan höra dig eller inte så är det i alla fall en fin gest, det du gör. Jag är personligen svag för familjen. Och tanken kring familjen som det största i livet kommer alltid genomsyra allt jag gör. Själv förlorade jag min egna far för ungefär ett år sedan. Vi satt hemma kvällen innan o fikade ihop. Planerade för morgondagen. På morgonen när jag stod på jobbet så började larmet ljuda från brandkåren. Jag skojade lite och sa att det nog bara var jag som bara glömt min kaffekokare. Stunden senare blir jag kontaktad och ombeds att genast ta mig hem. Då ligger pappa död på golvet, hela huset är fullt av människor som försöker få liv i honom. Men det gick inte. Så fort går det när någon man älskar finns i ens liv och sedan försvinner. Om människor förstod det, lite oftare. Att livet är kort. Att våra stunder tillsammans är få. Sen är allt över.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhhh…så sorgligt med din pappa. Ja…livet är så himla skört. Jag brukar försöka påminna mig om det, att ta tillvara på varje dag ♥ Tack för att du delade med dig. kram!

      Reply
  30. maggie

    Vilket jättefint inlägg!
    Det är klart att din mormor och morfar hör dig!
    Det är mycket som vi inte vet!

    Reply
  31. Tussilago!

    Finns du Jonna? Eller är du ett sagoväsen, allt du gör är ju så fantastiskt fint.
    En så ren och klar själ som berikar andras liv med att bara finnas. Och allt du gör!
    Häpnadsväckande! hur kunde du lära dig spela dragspel bara sådär, då.

    Reply
  32. .

    Jonna,

    Jag är övertygad att din mormor och morfar tittar till dig och finns vid din sida. Precis som du så är de en del av själen i Grundtjärn. De har format den plats där du befinner dig och jag är säker att du kan se dem omkring dig. Jag brukar tänka att en människa aldrig är borta så länge vi kommer ihåg dem. Du har säkert minnen av dem som gör att de fortfarande finns med dig. Vägarna som de vandrat efter, stunderna då ni fikade tillsammans eller vilket minne det nu må vara, så finns de vid liv inom dig. Om du har en fråga så vet du nog vad de skulle ha svarat och vilken känsla som de givit dig.

    Precis som tonerna från ditt dragspel så kan du inte se dem längre. Men du kan alltid lyssna till dem och känna dem. När de fått lyssna till din fantastiska hyllning så fyller du dem med glädje och om du känner efter så kan du nog känna dem. Det är i denna glädje som de fortfarande lever i.

    Reply
  33. Birgitta

    En fin hyllning till din mormor och morfar. Du skrev så många fina bloggar om och med dem medan de levde??

    Reply
  34. Eva

    Du underbara Jonna, som kan väcka minnen till liv som ingen annan kan. En frisk fläkt i de norrländska skogarna, som delger oss läsare så mycket fantastiskt i både text och bild. Du är värd din vikt i guld.
    Jag bär armbandet som du tillverkat i rosa kristall nästan dagligen, i den rosa månaden som oktober är, bär jag det alla dagar.
    Jag tänker ofta på dig även om jag inte skriver kommentarer till dig varje dag. Du är unik, tänk på det !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Bamsekramar till Världens bästa Jonna ! / Eva

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack snälla Eva, så vackert skrivet! Och vad glad det gör mig att du bär armbandet ! ♥
      Kramar!!

      Reply
  35. Gitte Holm

    Det er en så smuk beretning. Jeg blev meget rørt og sendte tanker til min egen mormor og morfar som begge døde for mange år siden. De var meget kærlige og skønne mennesker.❤️

    Reply
  36. Annica

    Blir både rörd och glad av ditt vackra inlägg om mormor och morfar.
    Min älskade mormor gick bort när jag var endast 12 år och min fina morfar några år senare.
    Precis som din morfar så spelade min morfar dragspel och jag önskade så att han skulle lära mig men tiden räckte inte till.
    Som liten älskade jag när han spelade “drömmen om Elin” och jag dansade runt köksbordet 🙂
    Fantastiska minnen som jag mer och mer kan känna glädjen av ju äldre jag blir.
    <3

    Reply
  37. made by mary

    Sitter med tårar i ögonen och en klump i halsen.. Vilken vacker och berörande historia om din mormor och morfar. Jag kan inte prata med min morfar, för vi talar inte samma språk, men det räcker att bara vara tillsammans. Ibland säger tystnaden lika mkt som alla ord i världen. Jag var livrädd att ngn av våra respektive morfäder skulle gå bort innan vårt bröllop men det hände inte som tur var *peppar peppar* och vi fick ha med dem båda på vår stora dag.

    Jag är säker på att både din mormor och morfar sitter och tittar ner på dig där du springer omkring på ängarna och i skogarna, ser hur du älskar Grundtjärn och naturen och hur glada de är att du spelar dragspel. Helt bombsäker är jag faktiskt.

    Kärlek!/Mary

    Reply
  38. Tina

    Så fint skrivet och så fint gjort av dig! Du kan vara helt säker på att din mormor och morfar både hörde och såg när du spelade! Bibehåll låten och dragspelandet, det tror jag är bra för dig!

    Reply
  39. Jenny

    Jösses va du kan! Mormor & morfar kan då inte annat än vara stolta över sin fina flicka.
    Du fick i alla fall mig berörd ända in till märgen. En så fin människa du är & hejare på dragspel dessutom.
    Beklagar sorgen & saknaden!
    Kram på dig från en lantis i Småland

    Reply
  40. Pingback: Favoriter från 2015 | Jonna Jinton

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.