











Jag fullkommligt älskar denna tiden. När snön precis smält och jag äntligen kan röra mig fritt i skogen och markerna. När isande vindar byts mot ljumma vindar och när kvällarna är ljusa länge, länge. Våren kommer alltid med en känsla av frihet. I lördags kväll åkte jag ut med Nanook längs en skogsväg och bara stannade till vart jag ville. Jag tittade på solnedgången och njöt av naturen och av bar mark och gröna färger. Jag får så mycket energi att jag knappt vet vad jag ska göra av den. Jag vill springa. Dansa. Hoppa. Skrika. Allt känns så nytt och vackert.
En konstig dag. En massa oroliga tankar och ängslan. Skör som en nykläckt fågelunge efter ännu en lång vinter steg jag ikväll ut på ängen som inte längre var täckt av snö. Jag hade ett möte med våren. Den sa att allt blir bra.
Solen lyste med sitt gyllene sken och stormvindarna blåste så starkt igenom mig att all skrot från min själ blåste bort.
Nu kände jag att inget i världen kunde stoppa mig.
