I morse 05.30 var jag ute i den gråa morgondimman med Nanook. Han behövde gå ut. Sedan gick jag in och lade mig en stund till. Jag drömde att jag var ute på stan i Sollefteå med Nanook och Nayeli. Det var fest och alla var fulla och odrägliga och ville klappa och hålla dom och jag försökte skydda dom allt vad jag kunde. Nayeli råkade fastna i en askkopp som hängde på en vägg. Den var gjord av glas och full med fimpar, och jag fick inte ut henne. Hon satt där inne och skrek. Samtidigt rymde Nanook iväg bland folk och trafik. Panik!
I nästa dröm träffade jag gruppen Alcazar. De behövde en ny dansare och undrade om jag ville ta på mig jobbet! Wow, jag tackade ja! 🙂 Men sedan var jag tillbaks i Göteborg igen. Min första dag, på mitt gamla jobb. Personalrestaurangen på Liseberg. Jag skulle börja jobba där igen. Bland disk, stress och stekos. Lysrör som gjorde ont i mina ögon och en känsla av att kvävas. Här vill jag inte vara.
Jag vaknade, och mina ögon öppnades och jag kisade mot fönstret. Solen lyste där ute, på kritvita björkar med frost. Jag har bara drömt. Vilken lättnad. Jag är Grundtjärn. Mitt hem. Med allt det vackra omkring mig. Med Nanook och Nayeli sovandes bredvid mig i sängen. Och jag får vakna till den vackraste av morgnar. Tack, tack tack ♥




