Hej på er!
Jag vill bara skriva en liten förklaring till mitt förra inlägg, där jag skrev om hur ledsen jag var för att min kamera precis gått sönder. Det är inte den materiella förlusten som gör mig så ledsen, utan att jag blir så begränsad att förmedla mitt liv och mina känslor i bild här på bloggen. Att fota känns nästan som en del av mig, det är det jag brinner för och därför känns det här riktigt jobbigt. Men ni har helt rätt ni som kommenterade, att allting ordnar sig alltid 🙂 Jorden kommer inte sluta snurra, även om man tror det ibland =)
Det kan vara bra med ett litet avbrott, varken livet eller jorden slutar snurra för en trasig kamera,
Ja men det är klart man blir ledsen och uppriven när en sak som man håller på med dagligen plötsligt går sönder! Det är som om mitt piano som jag spelar på så gott som varje dag, och som typ är det viktigaste i mitt liv, skulle sluta fungera plötsligt, eller bli stulet eller nåt. Det vore SJUKT jobbigt.
Det löser sig alltid, så klart! Men det är inte konstigt att man blir stressad och ledsen.
Känner med dig, kameran jag använder har börjat svika mig efter lång och trogen tjänst.
Vet inte hur många bilder det blivit, men mången över vad jag tror mekaniken borde klara av. Så det var kanske bara dags för den att börja ge upp.
Har du själv någon kamera du är sugen på att köpa, något tips?
Vet någorulnda själv vad jag vill ha, men andra synvinklar är ju inte fel!
Hoppas det ordnar sig för dig!
Hälsningar
/Erik
Du är en bra tös du, Allikin.
Nattinattikram!
http://www.youtube.com/watch?v=N6wBxQVBozI