Author Archives: Jonna
Ögonblick från en tisdag
Men TACK underbara ni för era tips om D-vitamin! Jag visste inte att det ändå är så många som äter det under vintern. Nu blev jag jättepepp på detta och ska så fort som möjligt börja äta D-vitamin. Jag tror säkert att det kan påverka positivt och göra att jag känner mig piggare under den solfattiga tiden på året.
Det konstiga är att jag blir som mest trött och hängig under månaderna februari, mars och april. De är definitivt de månaderna under året som jag minst tycker om. Fast de flesta norrlänningar brukar leva upp som mest då. Pimpla på isen, åka skoter, sola i snön! Tjoho! Men då brukar jag ofta känna mig ganska nöjd med vintern och längta efter den riktiga våren, solen och värmen. Det är ljusare dagar men solen är ändå inte tillräckligt stark för att ge någon större effekt. Så jag brukar faktiskt må bättre i november/december konstigt nog. Men jag tror det är för att det då inte gått så långt tid sedan det faktiskt var soligt och varmt. Men i februari och mars så har det nästan gått ett halvår utan riktig sol och då börjar kroppen känna av det. Det är bara min teori!
I alla fall, tusen tack för tipsen. Ni är bäst! ♥
Här kommer några bilder tagna just nu i stunden.
De här blickarna får jag av djuren när jag suttit och jobbat för länge. (Titta inte på mitt smutsiga golv. Min dammsugare har varit trasig i tre månader nu vilket betyder att jag måste låna min mammas dammsugare och det sker inte så regelbundet)
Brist på D-vitamin?
En sak jag tänkt på mycket senaste tiden är D vitamin, och vår brist på det uppe i norden. För ett tag sedan läste jag en text någonstans där det stod att en stor del av människorna i Sverige har D-vitamin brist under vinterhalvåret. Och det är ju inte så konstigt egentligen, med tanke på hur lite sol vi får här. Det skiljer väl sig lite varje vintern men om jag tar den här vinter till exempel, så jag har nog inte fått mer än 2-3 timmars sol på mig sammanlagt. Det har varit korta stunder då solen tittat fram genom två moln. Sen finns det ju dom som bor ännu mer norrut som inte ens ser solen under någon månad. Hur påverkar det egentligen?
Jag tror nog att jag har D vitamin brist varje vinter. För om jag jämför mig själv på sommaren och vintern så är det som att vara på två helt olika plan. På vintern är jag trött, och på sommaren är jag pigg. På vinter känner jag mig som en knopp, och på sommaren känns det som den slår ut till en blomma.
Jag har läst att man kan äta D-vitamin piller under vintern. Funkar det verkligen som substitut för solen? Är det någon som har provat här och märkt någon skillnad? I så fall funderar jag på att börja med det och se om jag känner mig lite piggare. Egentligen borde det ju i så fall ätas av de flesta under vintern? Vem vet hur brist på sol egentligen kan påverka oss? Jag tror att en stor del till att vi är så deppiga i norden beror på att vi får alldeles för lite solljus.
Saknar solen! Tänk när man hade lyxen att se den varje dag, till och med mitt i natten 🙂
En konstig dag
Kanske att detta var min absolut konstigaste, segaste och mest ineffektiva dag på detta året. Känt mig krasslig och svag hela dagen. Kan vara något litet virus på gång. Det känns nästan så. Halsen gör ont och orken har varit på noll. Har knappt kunnat ta mig för något alls. Och i natt hade jag frossa och drömde massa konstiga drömmar. Hoppas det går över fort!
Så nu blir det snart sängen! I morgon är en ny dag med förhoppningsvis lite ny energi.
Kram på er ♥
Till Laleh
Det kom alldeles nyss ut en dokumentär om Laleh på SVT, som jag satt och tittade på i natt innan jag skulle sova. Åh…jag älskar både Laleh som person och hennes fantastiska musik. Hon har något magiskt över sig, precis som hennes låtar. Jag har lyssnat på hennes musik under många år och den har alltid en förmåga att lyfta mig upp på något vis. Det är något med melodin och texterna som når ända in i själen och berör mig på djupet. Som om hennes musik liksom uppnår en frekvens som man mår bra av. Precis så känns det.
Jag har ibland inspirerats av Lalehs musik till min konst. Speciellt två bilder jag tagit/gjort är helt inspirerade efter två av hennes låtar som jag tycker väldigt mycket om. Ni läsare som hängt med ett tag kanske sett bilderna innan. Men nu får ni en liten förklaring till bilderna och varför idén har kommit.
Och kära Laleh, om du någonsin skulle se det här, så vill jag tillägna bilderna dig, som tack för alla gånger din musik fått mig att rysa, gråta och känna lycka♥
Den första bilden har jag döpt till “We are stardust“, och är inspirerad från hennes låt “In the comet“. Jag har aldrig hört den spelas på radion så det är inte en av hennes populäraste låtar. Men från första gången jag hörde den låten så kände jag hur den berörde mig på ett väldigt speciellt sätt. Först melodin. Och sedan texten. Jag lyssnar nästan aldrig på texten först. När jag tycker om en låt så är det först melodin som fångar mig, och sedan efter hand hör jag texten som tillslut ger musiken ännu en dimension. Texten i denna låt är så konstig och magisk så den blir alldeles genialisk! Den handlar bland annat om rymden och en komet, och hur vi alla är stjärnstoft ♥ Lägger in videon här så ni kan lyssna, och samtidigt titta på bilden som jag tolkat från låten.
We are stardust – bildtolkning från låten “In the comet-Laleh”
Nästa låt av Laleh som jag inspirerats av till en bild är “Colors”. Den hörde jag första gången när jag verkligen behövde höra den. Så full av energi och hopp. Bilden som jag gjort som tolkning av låten tog jag egentligen innan jag hade hört den. Det var en kall vinternatt för något år sedan. Jag låg på madrassen på köksgolvet i mörkret och försökte sova. Men jag kände mig så obeskrivligt ledsen just den natten. Månen lyste in en stark strimma av ljus genom köksfönstret. Mitt i allt så flyttade jag madrassen så jag låg med ansiktet rakt i strimman av ljus. Då fick jag för mig att ta upp min kamera och ta ett kort på mig själv, för att se om mitt ansikte skulle synas i mörkret endast upplyst av månljuset. Och det gjorde det. Sedan låg bilden orörd länge i datorn tills jag en dag hörde Colors med Laleh. Bara första frasen “I had a talk with the shadow and the light” fångade mig direkt och fick mig att tänka på bilden jag tog i mörkret och ljuset, och började då leka med bilden och blanda olika lager av foton, bland annat isformationer som jag tagit kort på genom ett fönster. När jag la upp bilden döpte jag den till “Vintervila under isen”. Just då fick jag många starka reaktioner. Många som tyckte den var otäckt. Kanske för att titeln låter otäck. För mig betyder den kraft och hopp. Att även i den mörkaste natt ligger något där under och väntar på att få vakna till liv och explodera i färger. “Just because it’s black in the dark, doesn’t mean there’s no colors”
“Vintervila under isen” – bildtolkning från låten “Colors – Laleh”
Kvällens träningspass
Snart midnatt och jag ska strax krypa ner i sängen. Jag är så oförklarligt trött ikväll och det ska bli så skönt att sova. Varit ute och hämtat in lite tändved inför i morgonbitti. Det är alltid lättare att kliva upp tidigt om allt är förberett för en brasa. Annars tar det emot att kliva upp ur den varma sängen om jag vet att jag måste ut och hämta ved det första jag gör.
I morgon ska jag bland annat svara på mail som jag inte hunnit svara på över två veckor! Har varit så mycket runt omkring sista tiden att jag inte riktigt tagit mig tid till det än. Jag älskar när jag får mail från er läsare, jag önskar bara jag var mer effektiv när det gäller att svara. Jag läser allt jag får, bara så ni vet. Vartenda ord ♥
Godnatt allihopa! Vi hörs i morgon. Sov gott och dröm vackra drömmar ♥
Nu har jag ju verkligen fått den där riktiga vintern som jag önskade mig i december. Snö upp till knäna. Blir mycket pulsande i snön. Det är som ett tungt gym-pass att gå till vedboden och hämta ved.
Lite gnäll
Första februari idag! Wohoo! Och jag kommer börja den nya månaden med att beklaga mig över hur MYCKET det snöar! Jag vet inte vad som händer. Det bara vräker ner. Dag som natt. Jag hinner knappt skotta klart innan det är dags att skotta igen. Under natten har det snöat så mycket att jag nästan trodde jag skulle dö när jag var ute och skottade nu. Jag som trodde jag hade bra kondis och var stark som ett berg, men den här skottningen tog slut på mig helt och hållet. När jag kom in kändes det som hela världen snurrade (eller det gör den ju?). Ville nästan spy och orkade knappt ta mig till diskbänken för ett glas vatten. Jag kastade mig i fåtöljen med kläderna på. Och här sitter jag än. Tror jag stannar här resten av dagen.
