Det borde kanske inte heta dagens outfit. Snarare vinterns outfit. Såhär ser jag inte bara ut på lördagar i Grundtjärn, utan i princip hela vinterhalvåret. Oversize overall från tidigare husägare. Stövlar från byggvaruhuset i Junsele. Halsduk från Åsa, mössa från mellanstadiet och vantar som jag snott från brorsan 😉
Author Archives: Jonna
Lördagsfika
Snön öser ner och snart är det dags att gå ut och skotta igen. Men först, lite varm choklad med….choklad! 😀
Ha en underbar lördag allihopa ♥
Inte så fredagsmysigt
Snart är det fredag kväll och jag försöker städa upp lite här hemma. Tycker det är SÅ skönt om jag får börja helgen med att det i alla fall är fint hemma. Då blir allt mycket mysigare.
Men som alltid när jag ska åka någonstans så river jag hela huset innan. River ut allt i garderoberna, slänger saker på golvet och skiter fullständigt i att jag stökar ner. Allt på grund av att min carpe-diem-känsla blir lite för stark, vilket gör att jag tänker att jag “ändå inte kommer komma hem igen på vääääldigt länge“.
Så sen jag kom hem ifrån Finland och Stockholm har här sett bedrövligt ut. Men jag håller på att ta tag i det i kväll. Heja heja.
Ni vet när jag ibland lägger upp vackra bilder på kaminen med staplad ved vid sidan om, och allt ser sådär superfint ut och lite gammeldags och shabby chic? Det är bara första timman efter jag städat som det faktiskt ser ut så. Så här ser det ut på riktigt när man har en kamin/vedpanna i köket.
När jag städar tar jag 408 pauser i timmen. Det går långsamt. Men vad vore livet utan kaffepauser?
Nästa anhalt blir disken. Men det tar vi sen.
Ett experiment
Jag har en fundering som jag inte kan sluta undra över. Jag ska försöka förklara!
Alltså, ni vet när man tänker, så hör man ju också en röst i huvudet? (Hoppas jag att ni gör!!) Fast man kan ju tänka på olika sätt. Ibland med ord och meningar, men ibland mer direkt utan någon röst. Förstår ni vad jag menar?
Jag har i alla fall förundrats lite över rösten som man hör när man tänker tankar. Det är ju typ, min röst. Eller era röster, ni ni tänker. Jag har inte riktigt förstått varför man ska höra sina tankar i huvudet via en röst. Men jag tror jag har kommit på något!
Tänk den här meningen i huvud (eller vilken som helst) : Hej jag heter bla bla bla och idag ska jag gå ut med hunden.
Hur lät det i huvudet? Ganska normalt va?
Okej nu till själva experimentet. Bit ihop tänderna på tungspetsen. Inte för långt ut, och inte för långt in. Och inte för hårt! haha Men någonstans där. Och nu när du har tungan fastbiten mellan tänderna, så tänk samma mening i huvudet:
“Hej jag heter bla bla bla och idag ska jag gå ut med hunden”
Lät rösten annorlunda nu? Lät det ungefär som om rösten hade sin tunga fastbiten mellan tänderna?! 😀
Jag har kommit på att rösten i huvudet styrts av våra minimala muskler i tungan. När vi tänker tankar i ord och meningar så formar sig också tungan samtidigt, även om rörelserna är så små att de inte syns, så kan man ändå känna att musklerna rör sig lite. Och det är samma muskler som aktiveras när vi pratar på riktigt. Så rösten i huvudet måste ha en koppling till när vi pratar ? För om man läser en text, så hör man texten i huvudet, men samtidigt som man läser så jobbar tungan hårt med att forma rösten i huvudet. Om man lyckas få till så tungan inte rör sig något alls. HELT stilla, utan minsta muskel-ryckning, så går det i princip inte att forma någon tanke i huvudet. Inte med en röst i alla fall.
Okej, om ni har hängt med såhär lång så får ni en applåd! Men blev det samma resultat för er? Kan ni förstå vad jag menar? Eller funkar det annorlunda för er? Jag tänkte att jag måste skriva om detta och fråga! 😀
Godmorgon fredag
Skönt med en hel natts sömn. Nu känner jag mig pigg igen. Så nu ska börja med att göra allt som jag inte fick gjort igår. Skönt att det är fredag så den där sköna helg-känslan ligger i bakgrunden och gör allt lite, lite roligare. Hoppas ni får en riktigt trevlig fredag. Kram ♥
The magic of nature
Tänkte att jag skulle lägga ut det nya bildspelet som jag visade nu när jag var i Finland. Har gjort ett liknande förut men nu är det uppdaterat med nya bilder! Så om ni har 4 minuter över; sätt på på bra ljud, luta er tillbaks och njut av naturens helande kraft ♥
Världens tröttaste
Få gånger har jag känt mig så trött som jag gör idag. På över fyra dygn har jag bara sovit 2-3 timmar per dygn. Lite sporadiskt sådär. I natt kom jag inte i säng förrän halv fyra på morgonen och steg upp tidigt och åkte in till stan för ett ärende. Jag var tvungen att stanna bilen två gånger på vägen hem för att jag vart så trött att ögonen stängdes av sig själv! Då är det verkligen läge att stanna en stund.
Men nu sitter jag här hemma med en god kopp kaffe! Hela min kropp skriker efter sömn men jag tänkte försöka hålla mig vid liv idag. För om jag somnar nu så kommer jag sova så hårt att hela dagen går åt. Och så kommer jag vara pigg som en lärka i natt. Så nej, jag måste, måste, måste försöka hålla ut! Någon som har något tips på hur man håller sig pigg, förutom kaffe?
Mina påsar under ögonen börjar snart likna två blåtiror.
Igår när jag kom hem efter den evigt långa resan fick jag syn på en stor pressening på gården. Under den låg massor av säckar fyllda med torr och fin björkved! På dörren hängde en påse med kakor! Från en underbart snäll människa i grannbyn. Snacka om att jag har tur! Det gav mig den där lilla extra energin som behövdes! 🙂
Nayeli är glad att komma hem igen. Precis som Nanook. När jag väl kom i säng i natt la sig både katten och hunden tätt, tätt intill. Så mysigt att komma hem till så mycket kärlek. Är så lycklig för min lilla familj ♥
Mina dagar på Hanaholmen i Finland
Nu kommer äntligen lite bilder från Hanaholmen i Esbo nära Helsingfors, där jag var på den nordiska konferensen “Just här är det möjligt“, som handlar ungdomar och unga vuxnas möjligheter att försörja sig på landsbygden och i skärgården. Vi var ett helt gäng med unga som skulle hålla föredrag på måndagen, alla med olika berättelser med med en röd tråd ; vi har vårt hjärta i landsbygden/skärgården. Det var även andra inspirerande föredragshållare. En perfekt mix av allt.
Det var en enormt inspirerande dag för mig. Det är inte klokt vad många härliga människor som jag fick träffa under dygnet. Jag kände mig så lycklig efteråt! Det blev tusen gånger bättre än jag någonsin vågat föreställa mig.
Här kommer lite bilder!
På söndagen möttes vi upp alla vi som skulle hålla föredrag eller vara med på workshops. Det var jätteroligt att lära känna massa inspirerande människor från både Finland, Sverige och Åland. Alla hade sina olika berättelser, drömmar och bakgrund.
Kaffepaus! Foto: Octavian Balea
Två väldigt inspirerande kvinnor! Ester Miiros till höger, är skaparen av denna härliga konferens! Det är tack vare henne som jag fick vara med och hålla föredrag. Jag tackade först nej för att jag inte vågade, men hon peppade mig och skrev ett så fint svar tillbaks, vilket ledde till att jag tillslut vågade! Giséla Linde till vänster var med och skrev om konferensen och deltagarna, som kommer publiceras senare. Under intervjun med mig blev jag så inspirerad av henne. Vi var lite lika. Höll båda på med smycken och har båda “down-shiftat” våra liv.
“Vi finns!” är ett underbart projekt som startades av Lottie Rääf och drevs i 3 år, för att synliggöra unga vuxna och genomföra olika idéer och event. Har haft lite kontakt med henne tidigare då jag är med i ett litet reportage i deras tidning. Vi fick också se en film från detta som ni kan se nedan och ni vill!
Efter en rolig söndag med workshops, presentationer och pepp inför morgondagen var det dags för middag! Här är Benjamin, Katinka, Pelle och jag!
När jag egentligen borde gått och lagt mig eller börja förbereda inför mitt föredrag nästa dag så satt vi istället uppe ett gäng till alldeles för sent. Men det var väldigt trevligt!! Sådant som ger det där lilla extra 🙂
Och så var det måndag och konferensen började på riktigt! Här är en presentation med Ragna-Lise Karlsson och Tanja Eriksson som driver en liten affär i Bromarv i Finland “Skafferi Ett“.
Anna Alm är bonde och driver en ekologisk gård som hennes förfäder byggt upp under många generationer. Det var väldigt inspirerande!
Och det här är Pelle Lundgren och Lena Johansson, som måste vara två änglar förklädda till människor. De har startat upp ungdomsgården “Kåken” i Kinda. Jag blev så himla berörd av deras föredrag. Fick både tårar och otroligt mycket framtidshopp. I filmen “Vi finns!” som jag lagt in ovan är dem också med. Titta gärna!
Och så var det dags för mig att gå upp och hålla föredrag! Vilken otrolig känsla det var när nervositeten släppte. Publiken var så fantastisk och gjorde det så lätt för mig. Jag kände verkligen att jag kunde vara helt mig själv och berätta från hjärtat. Foto: Lars Losvik
Foto: Octavian Balea
Ännu ett inspirerande föredrag hölls här av Benjamin Englund, som bor på en holme i Espingskär i Finland. Han har verkligen valt en annorlunda väg i livet, långt bort från staden. Själv bor han på holmen med sina höns och driver ett företag med mångsyssleri, bland annat fiske. Jag och Benjamin hängde ihop under nästan hela konferensen. Vi hade mycket att prata om eftersom vi båda har valt lite liknande livsstil. Så kul att lära känna andra människor som man själv känner igen sig i. Det fanns gott om dem här! 🙂
Lars Losvik är en norrman som bor i Finland, och han är en otroligt duktig föreläsare. När han kom in på scenen höjdes energin i hela salen! Jag skrattade så jag fick ont i magen samtidigt som jag blev så inspirerad. Det handlade om mental träning inför drömmar och utmaningar, och hur våra tankar påverkar oss. Superintressant!
Det var många folk som kom för att lyssna på konferensen! Jätteroligt. Foto: Octavian Balea
Det var även många, många fler inspirerande föredrag denna dag! Jag har bara skrivit om en liten del av vad dagen innehöll. Tar med mig väldigt mycket positiv energi från det här. Jag hoppas att jag får vara med om något liknande igen. Det gav mig väldigt mycket ♥