Livets skörhet

Hej mina kära vänner!
Det var ett litet tag sedan jag skrev här på bloggen nu. Det har varit mycket runt omkring.
Men mest så har jag bara känt mig så ledsen. Har inte haft ork att göra något senaste dagarna.
Vaknat på morgonen och undrat om det kanske bara var en mardröm trots allt. Sen fylls mitt hjärta av tyngd när jag inser att det inte var det. En vän till mig har gått bort…och det är fortfarande så svårt att ta in.

Jag har nämt henne i bloggen många gånger förut, och jag vet att många som följt min blogg även följt henne.

Min vackra vandringsvän, Angeliqa Mejstedt.
Hon drev Vandringsbloggen och har skapat den mest fantastiska community för likasinnade själar. Hon har inspirerat så otroligt många människor att komma ut i naturen och varit en sån genuin och driven kreatör.  En ledstjärna. Hon har gjort ett stort intryck och hon lämnar oss med en djup saknad.

Finaste Angeliqa med vår vän Johan Forsberg på vandringen genom fjällen.

Jag fick äran att vandra med henne flera gånger. Bland annat delade vi tält under flera dagar på vår vandring genom Kungsleden för några år sedan.
Vi har också åkt till vackra Dolomiterna och vandrat bland de mäktiga bergen.
Delat både skratt och gråt med varandra. Plåstrat om varandras skavsår.

Hon höjde alltid stämningen trots långa, motiga dagar med flera mils vandring. Alltid en chokladkaka nära till hands och ett smittande leende.
Världens bästa vandringsvän.



Det känns så ofattbart att en människa med så stort hjärta lämnat jorden alldeles för tidigt. Men allt hon skapade och all glädje hon spred lever kvar och kommer fortsätta leva för alltid. Vi är många som bär henne med i våra hjärtan.

Käraste Angeliqa.
Din vandring på jorden har nått sin ände. Men jag vet att vi ses igen.
Du har ju alltid vandrat i din egen takt, och du vek av lite tidigare.
För att förbereda kokkaffet och chokladen.
På en plats som är vackrare än vad vi någonsin kan föreställa oss.
Vi ses igen, där bergen möter himlen.
Vandra i frid ♥

105 Kommentarer på “Livets skörhet

  1. Rania {Northbound Journeys}

    Mina dagar har sett lite likadana ut… Jag har inte riktigt fattat att det hänt, men så har det sköljt över mig och jag har bara gråtit. Hennes värme och positiva energi varje gång man sågs var så stor, precis som kärleken till kaffe och choklad. Är så tacksam över att jag fick lära känna henne, vandra med henne och umgås med henne. Precis som du säger lever allt hon skapat kvar: Boken, Kvinnliga Äventyrare, Facebookgruppen… Hon lämnar ett stort, inspirerande arv efter sig.

    Men det gör ont. Så fruktansvärt ont att hon inte längre finns med oss. Vandra i frid Angeliqa <3

    Reply
  2. patricia butterworth

    Sorry for your loss. These situations are so hard to get by in life. Wishing you strength and healing in the coming days.

    Reply
  3. Evangelia

    I know how you feel… My mother passed away three years ago today. I can feel your loss. I wish I could share a hug with you <3

    Reply
  4. Kristina

    men kära nån, jag har läst varenda ord på henne blogg och känt sådan kraft och kärlek i hennes ord och glädjen
    i det hon gjorde och ville delge andra med. vila i frid finaste människa. jag fattar inte riktigt.

    Reply
  5. Katta Bucketlife

    Kollade på film från en workation häromdagen. Så sprudlande, rolig och sprakande. Så minns jag henne och så tar jag med mig henne, med ett leende. Kan inte greppa att hon inte är kvar, men vill inte riktigt det heller. För mig är hon så väldigt levande i minnet. Full av thunder och kaffecitat <3

    Reply
  6. Anonym

    Men, vad är det som har hänt henne? Åh, vad sorgligt. Hon gav så mycket. Vila i frid fina Angeliqa. <3

    Reply
  7. Emelie

    När jag först hörde om det trodde jag först att någon bara hade missuppfattat något… jag kunde inte riktigt förstå. Ett sådant plötsligt besked, och otroligt sorgligt. Hoppas hennes sista vandring blir den bästa någonsin.

    Reply
  8. Christiane

    Sorry to hear of your loss, Jonna. Sending hug.

    What a beautiful tribute you wrote about your dear friend.
    May you meet again in ‘the world to come’.

    Reply
  9. Elin Lewenhaupt

    Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant… Har ställt fram Angeliqa bok här på mitt kontor. Vila i frid <3

    Reply
  10. Rue

    It is always more difficult to suddenly loose someone who is so young and full of live. I remember your blog post of the big hike you took with Angeliqa. It lead me to her blog which I enjoyed a great deal. I wish her godspeed. Hugs to you. ❤️

    Reply
  11. Sofie

    Så vackert skrivet, Jonna. Jag beklagar sorgen 💓. Hon lämnar verkligen ett stort tomrum efter sig..

    Reply
  12. Anonym

    Sorgligt! Jag tyckte om att titta in på Vandringsbloggen i bland. Angeliqa dog 23 mars! Det är väldigt underligt att det fortsätter att komma artiklar på vandringsbloggen efter 23 mars!

    Reply
    • Anonym

      Man kan på sin wordpressblogg tidsbestämma sina inlägg som man gör vilket innebär att man kan lägga in inlägg i förväg som sedan på utsatt datum publiceras. Det är antagligen det som Angeliqa gjort.

      Reply
  13. Eugene Cooper

    Dear Jonna!
    Accept sincere condolences over the loss of a friend.
    Losing friends is always very painful.
    She is already in a better world, but the memory of her will forever remain in our hearts. ❤️

    Reply
  14. Madeleine

    Jag beklagar sorgen ❤ har följt henne länge men måste ändå säga att hennes bortgång påverkat mig mycket mer än förväntat. Hon var så full av liv och alltid så peppande och med ett leende som hade kunnat lysa upp hela himlavalvet. Och kanske är det just det det gör nu. Hon startade verkligen något enormt med sin blogg och allt som följde och påverkade så många. Jag hoppas, och tror, att hon vandrar vidare i evig hikefulness.
    Ta hand om dig Jonna, jag förstår att det är oerhört tungt ❤❤❤

    Reply
  15. Jonas Lindblad

    Har förstått att ni var nära. Var på väg att gå på ett plan när jag fick beskedet. Man känner sig vilsen.

    Har “jobbat” under henne länge genom att moderera alla facebookgrupperna och har genom åren lärt känna henne som en nära vän. Alltid nära till skratt och en full termos med kaffe. Hon lämnar ett stort hål hos väldigt många Och en otrolig saknad.

    En sådan eldsjäl är unik.

    /Jonas, Admin för vandringsbloggen.

    Reply
  16. Lisa / Let’s go explore

    Det är så oerhört sorgligt. Går inte att ta in. Kände inte alls henne som du – liksom i en ring längre ut men ändå var hon så självklar. Mina tankar dras dit hela tiden, det är så ofattbart.
    Och mest… sorgligt.
    Beklagar sorgen Jonna. 💚

    Reply
  17. Lars 8463

    Ett liv, borde vara en tid
    där tårar smakar glädje.
    Men oftast är dom kryddade
    av lektioner i livets skola.
    Som jag helst skolkat från.

    Och nu har hennes steg tystnat.
    Men spåren dom lämnat i dig hörs
    i orden efter sista bilden.
    Sorgligt vackert med förtröstan.

    Reply
  18. Magnus

    OJ! Det var då på tok för tidigt.
    Jag kände ju inte henne annat än genom din blogg och det du berättat i ord och bild men det här beskedet gjorde ändå rejält ont. Hon borde ha fått vara med och sprida sitt budskap betydligt längre. Själv kommer jag inte glömma henne då jag har hennes bok och läser en liten bit då och då. En fin bok som nu blev än mer speciell. Vila i frid Angeliqa!

    Spara minnet av din fina vän i ditt hjärta Jonna!
    Stor kram!

    Reply
  19. Floki

    I love your poem. It is sad yet joyful.

    “It is midwinter icy cold nights that my heart is filled with a heat stronger than the hottest summer day.
    It is under the moonlight and the dancing northern lights that my eyes may consider light in its most beautiful form.
    That’s when I understand. From the cold, heat. Out of the darkness comes light.”

    Lots of love.❤️

    Reply
  20. SonjaS

    Nej vad sorgligt, känner med dig! vad är det som har hänt henne? Hon var ju ung ockso livet är so unfair ibland….

    Reply
  21. Martina

    Min far valde också att ta sitt liv för nästan 3 år sedan. Livet blir aldrig detsamma för familjen och nära vänner efter man upplevt sådant. Och det finns ju aldrig svar för frågan varför den älskade människa inte kunde hitta någon annan väg… Vi måste acceptera att det var deras rätt att välja bort livet.

    Kära Jonna, låt inte din sorg och din chock ta över nu. Det finns en kammare i hjärtat där din vänninna skulle vilja vara och den är glädjens kammare, inte sorgens. Du har gjort instinktivt just det riktiga med att skriva dessa fina ord om Angeliqa. Man kan bara bära en stor sorg genom att vandla den med kreativitet. Det är det enda jag själv fått lära mig under de senaste tuffa åren. Skriv om Angeliqa och kanske plantera en vacker flerårig blomma i din kommande trädgård. Hon kommer då alltid att hälsa på dig från andra sidan.
    Stor kram och tröst för dig.
    Martina

    Reply
    • Q

      Att ta sitt liv är inget val. Det är att dö, som på vilket annat sätt som helst, men främst beroende på psykisk sjukdom. Om Angeliqa tagit sitt liv har hon dött av en sjukdom, precis som om hon skulle ha dött av cancer eller hjärt- och kärlsjukdom. Allt annat tjafs är uttryck för okunskap och stigmatisering. Angeliqa förtjänar upprättelse i sin död och hon förtjänar att vi vågar prata om det. Självmord smittar inte och tystnaden måste brytas. Angeliqa har dött av en sjukdom och vi kan minska dödligheten i den sjukdomen om vi börjar prata om den och öka kunskapen om den. När psykisk sjukdom är som svårast kan livet slockna i det kompakta mörkret. Men det mörkret är inget val och vem som helst av oss som famlat i sådant mörker hade kunnat slockna. För att få möjligheten att åter se ljuset längs horisonten krävs tur, slump, men framför allt vård. Vi kan inte förvänta oss att en cancersjuk patient överlever utan vård, så vi behöver börja fatta att en psykiskt sjuk inte gör det heller. Att dö hade varit ett val om det gick att välja bort det, om det gick att välja livet igen, en annan dag. Men det är det som är sjukdomen och dödens jävlighet och signatur. Vi behöver se sanningen i vitögat, att det kan hända oss med, vem som helst, för det är inget val, bara för att vi väljer livet idag är vi inte vaccinerade mot sjukdom. Mörkret kan vänta på oss alla. Det, tillsammans med insikten om vårt tillkortakommande som människor, är en oerhört smärtsam insikt. Vi räcker inte till. Vi går inte säkra. Vi behöver bära den smärtan istället för att lägga över ansvaret på den som är död genom att säga att människan som är död hade ett val, när hen egentligen var lämnad åt sitt öde.

      Förlåt oss Angeliqa. Jag önskar att vi kunde ha burit dig ut ur mörkret och jag önskar att ingen behövde vara där.

      Reply
      • Martina

        Käre Q.
        Jag har kanske uttryckit mig fel med ordet “välja”, jag är inte svensk. Allt du skriver stämmer ju i högsta grad. Men vi kan ändå inte titta in i varandras familjer och liv och bedöma något vi inte upplevt… Öknen som blir kvar efter en självmord för dem “överlevande” är inget paradis precis heller. Det handlar inte alls om att skylla på den som var tvungen att gå så tragiskt och ensamt! Men det krävs ändå en stor tolerans att tåla andras sätt att sedan få kunna leva vidare efter en sådan traumatisk händelse i familjen. Och det finns alltför lite psykologisk hjälp tyvärr, både före och efter. Jag hoppas bara att det är lite bättre i Sverige och jag önskar allt ljus i mörkret för Angeliqas familj och för alla som stod henne nära.

        Reply
        • Anonym

          Funderar själv ofta på att ta mitt liv men det går aldrig så långt. Skulle jag få en chans

          Reply
          • Kalle

            Lyckades inte skriva klart men som sagt var jag har funderat på att ta mitt liv.bara häromdagen kände jag för att köra in i en bergvägg men gjorde det inte. Lider av svår och.

            Reply
            • M.

              Snälla du, ring självmordlinjen 90101 och försök att få hjälp!!! Du måste prata med någon som kan nå dig och det går visst att få ett annnat perspektiv än du kan se just nu. Det finns alltid en möjlighet bara du försöker nu!

              Reply
  22. Frauke

    Life is always a challenge and biggest gift to all of us. We should anytime cherish life because it is not infinitely. Remember and do not forget family and friends they never will have the chance to ask you WHY if you are gone…
    Hugs to all of you

    Reply
  23. Hans

    Dear Jonna,

    unfortunately, i did not know the reason for your joy.
    But i know the reason for your suffering.

    Joy and sorrow often go on a hiking tour together,
    but they will never share a tent.

    Even if your and Angeliqa‘s
    hiking trail disconnect temporarily,
    your memories of her
    will be the plaster about your abrasions,
    you are suffering on the way to her.
    And thinking of the paths where she is hiking now
    will give you the power to carry
    your heart become heavy.

    Watching Angeliqa‘s blog for the first time tonight,
    with the enjoyment of coffee and chocolate,
    helped me to find an answer to the question
    who has been the reason for your joy.

    But there will be no more answers for us
    as long as we do not know her questions.

    I hope she will find the answer
    on her new sauntering walk,
    she didn‘t want to search for
    anymore in the heavy cloudy fog.

    Lots of love to you, Angeliqa and her family ❤️

    Reply
    • Floki

      Joy, in spite of sadness, comes from deep conviction that death of a physical body does not end our existence. How do we know that?
      Rumi answers this question beautifully.

      Work. Keep digging your well.
      Don’t think about getting off from work.
      Water is there somewhere.

      Submit to a daily practice.
      Your loyalty to that
      is a ring on the door.

      Keep knocking, and the joy inside
      will eventually open a window
      and look out to see who’s there.

      Reply
      • Hans

        Hi Floki,

        when I read this post from Jonna on Wednesday, I was deeply touched by her lovely memories of Angeliqa. I did not know Angeliqa until that day, as I have only come to Jonna’s blog until 2013 (which will not stay that way). That’s why I wrote “… unfortunately, I did not know the reason for your joy …”, because it was clear to me that Angeliqa was a “reason for the joy” of Jonna and obviously many more people.

        Angeliqa will continue to be a source of joy and comfort. For Jonna. For many others. And especially for her family.

        If it really goes on after death, of which I am firmly convinced, then that is a very unspectacular change. Without any judgment. Beyond Good and Evil. And presumably what applies to all great experiences in life is valid. Once they have occurred, they seem quite natural.

        Nobody can know what life after death really means. I find that as liberating as the fact that we do not remain forever in this life. This is a great comfort for me.

        Rumi has probably expressed the “incomprehensible” at it´s best: “… Then I want to become non-existent; non-existence says to me (in tones) like organ, Truly, to Him is our return … ”

        Thanks, Floki, for the beautiful lines. Here’s a musical way, to see the things, that I also really like (there are english lyrics under the „show more“ – button):

        Sofia Jannok – Áhpi: https://www.youtube.com/watch?v=hr13WV7UkgA

        Reply
        • Floki

          I see. I interpreted your words differently than the meaning you intended. This is the nature of the language. Different interpretations are possible.

          Not being stuck in this life forever and returning to the source one day used to be a great source of comfort for me too. I love Nietzsche words:
          “The thought of suicide is a great consolation: by means of it one gets successfully through many a bad night. ” But somehow I have always known that suicide would be a complete waste of time. Unresolved karma would bring me right back into this world to start working again where I left off.
          May as well roll my sleeves up and get my ass to work regardless how painful things may be. We return to the source when we sucessfuly finish our assignment on this earthly plane. This approach works and suddenly does not matter any more if I am here or somewhere else.

          I haven’t heard of Sofia Jannok before but I love her already. She is a Tigress. 🐅 I may see something different in her than you. For me she has guts
          to say that the emperor of Swedish political correctness is clotheless. It wants to save others from far-away countries ant treats its own people like dirt.
          I wonder if it considers her expression of Sami national pride as racism and nazism. Way to go Tigress!!!!

          Reply
          • Hans

            The thought of suicide may be comforting at one moment or another. The far greater consolation, however, also results for me from what Nietzsche may call “Amor fati” (Nietzsche, The Gay Science, book 4, No. 276).

            “Delight in blindness – „My thoughts“, said the wanderer to his shadow, should show me where I stand; but they should not betray to me where I am going. I love my ignorance of the future and do not wish to perish of impatience and of tasting promised things ahead of time.” (Nietzsche, The gay science, book 4, No. 287).

            When I linked the video of Sofia Jannok here, in this context her political statement was not in the foreground for me. But of course you are not wrong. The emperor would do anything to hide his own foolishness. Dangerous predators that disturb the parade have to be locked up. …

            Reply
  24. A

    Brevisar att livet är skört precis som du skriver och att det goda livet som föreställs utåt inte alltid betyder att människan bakom är utom behov av tröst, stöd och hjälp <3
    Våga fråga, prata, krama, lyssna, finnas.

    Reply
  25. Wife of a Viking - från kråkbo till drömhus

    Åh nej!!! Beklagar din stora förlust!! 🙁 🙁 Kände inte henne, men har kikat in hennes blogg några gånger. Hon verkade vara en genuin inspiratör och glädjespridare. Så oerhört ledsamt. 💔💔💔 Vi MÅSTE våga prata mer om psykisk ohälsa. Vi måste våga fråga varandra hur vi mår. Vi måste hjälpas åt att göra världen lite snällare och mjukare att leva i!!

    Varma kramar till er allihop och särskilt till dig Jonna! <3

    Reply
  26. Lindan

    Men vad säger du!?!?😥😟😢 Nu blev jag helt chockad!! Jag har följt henne sporadiskt, men följt henne varenda dag på hennes pilgrimsvandring (samt fått råd på snurriga funderingar…), och jag såg intervjun på tv (känns som det var nyss!?) som hon medverkade i…
    Åååhhh…jag beklagar förlusten…😭😢💔Så himla himla sorgligt..!😥 Vet inte vad jag ska säga…Tänker på dig!
    Stoor varm Kraaam!!/Lindan❤❤❤

    Reply
  27. Elsa

    Så ofattbart och stor förlust för hennes nära och kära. Där ser man hur inget är som man tror ibland. Härligt friluftsliv och att hon fick göra det hon brann för, hjälpte henne inte från att ta det ödesdigra beslutet. Jag står helt frågande. Överallt läser man om hur läkande frisk luft är och att röra på sig, och också positivt tänkande och att peppa varandra. Och ändå..hur kan nån ha sån fasad och totalt kaos på insidan? Visste någon? Eller fick hon ingen hjälp?
    Många frågor men inga svar. Ännu..
    Så tragiskt hur som helst!

    Reply
  28. Patricia

    So sorry to hear of your loss Jonna. From your words and photos she seemed like such a beautiful, caring and vibrant soul. The gifts that she shared while she was here probably had a positive impact on more people than she will ever know. I hope your special memories bring you comfort during this difficult time.
    Take care ❤️

    Reply
  29. Gunilla

    Nej!! Jag har följt hennes bloggsporadiskt och har hennes bok. Hon verkade ju helt underbar. Väldigt mänsklig och inspirerande och kunnig. Jag hade ingen aning förrän jag tittade in här. Det här är ju hemskt!

    Du har skrivit väldigt fint Jonna.

    Reply
  30. Mia

    Jag fattar ingenting. Hon gjorde ju det hon brann för. Hon gjorde ju allt det där som gör människor som lyckligast. Hon hade en passion. Hur kunde hon välja att släcka sitt liv? Vad kunde vara så mörkt att det inte var värt det? Jag är så frågande. Och förvirrad.

    Reply
    • Gunilla

      Vi vet ju ingenting och kanske är det dumt att spekulera men det SKULLE ha kunnat vara så att Angelica hade en medfödd sårbarhet för depression. Att hon var känslig och empatisk fattar man ju genom att läsa hennes blogg. Kanske hade hon höga prestationskrav och hade lagrat stress under en period. Hon hade väl ganska nyligen blivit egen företagare. Jag vet inte något som triggar fram en depression så som stress och brist på återhämtning. Jag tror att när det gäller självmord handlar det också om tillfälligheter. Kanske blev mörkret plötsligt alltför kompakt innan hon fick hjälp.
      Jag tror att det är fel att tala om att någon ”väljer” att ta livet av sig. Depression är en livsfarlig sjukdom.
      VAR RÄDDA OM ER!

      Reply
      • Elsa

        Kloka tankar. Stress och utbrändhet kan få olika tragiska följder, och om man inte får vila och ladda batterierna, och också få professionell hjälp så kan tankarna börja vandra och allt kännas så hopplöst, o h problemen känns oöverkomliga.
        Nu vet vi ju inget om hur det var i just Angeliqas fall. Men att driva företag och få allt att rulla, och kanske känna “pressen” att alltid vara den som peppar och puschar, vid vandringarna och annars i livet, det kan bli för mycket. Alla behöver balans i livet, våga visa sig sårbar och svag ibland om man känner sig så, inte försöka hålla fasader som kan rämna.
        Alla kan drabbas, och speciellt tror jag som Angeliqa, som hade en vacker själ..tänkte på andra. Det är så tragiskt och känns så onödigt men livet är just så skört, ja livet är verkligen en gåva som inte är självklar. Vi får alla ha ögon, öron och hjärtan öppna för våra medvandrare på livets väg.

        Reply
  31. Melissa

    The death of someone incredibly close always brings to my mind a lovely quote that brings comfort to my heart. I hope it will also be a gift of comfort to you as well. x My condolences …

    “A butterfly lights beside us, like a sunbeam…
    and for a brief moment it’s glory
    and beauty belong to our world…
    but then it flies on again, and although
    we wish it could have stayed,
    we are so thankful to have seen it at all.”
    ~ Anonymous

    Reply
  32. Monica

    Så oerhört sorgligt! Och förstår att man inget förstår, det är så. Hur ska man kunna veta eller ens ana om det inte finns tecken? Det gör det hos en del, de pratar om det och finns kvar. Men som med denna fina glada glittriga kvinna som funnit sin väg och ledde helst andra in på samma, sitt levnadssätt och gav råd om livet och glädje, hur ska de ana mörkret där inne om hon aldrig visade det. Tror inte ens den som lever tillsammans med någon känner det innersta hos den personen. Och det kan vara något rent tillfälligt som hänt, det är det som är så hemskt och ingen var där då. Det bestämde hon säkert själv att det skulle vara så. Men så obegripligt och jag tror inte att någon kan rädda eller att vi kan se. Arma hennes mamma som ska försöka leva och förstå det som inte går. Men tror inte den som gör så här kan tänka då, vi förstår inte helt enkelt hur det är där, just då. Ingen kan fatta. Sorgligt för alla nära och kära och vänner och så sorgligt med ett liv som slutar men hon har frid nu.

    Reply
  33. Anonym

    Jag har läst lite bakåt i hennes blogg, och för inte så länge sedan hade hon skrivit om psykisk ohälsa och nån forskning och återgett från denna. Vad tex stress gör med människor och hur viktig återhämtning är. Inte ett enda avslöjande om hennes eget ev. tillstånd av ohälsa.
    Sedan i nåt annat inlägg läste jag om framtidsplaner och kommande aktiviteter.
    Jag blir bara mer och mer konfunderad, vad var det eg. som hände som kunde få såna katastrofala följder? Något akut som hände?
    Någon som vet? Nu behöver ju inte vi läsare veta allt men det verkar väldigt konstigt.

    Reply
  34. En som stod henne nära

    know it’s hard to tell how mixed up you feel
    Hoping what you need is behind every door
    Each time you get hurt, I don’t want you to change
    Because everyone has hopes, you’re human after all

    The feeling sometimes wishing you were someone else
    Feeling as though you never belong
    This feeling is not sadness, this feeling is not joy
    I truly understand, please don’t cry now

    Please don’t go, I want you to stay
    I’m begging you, please, please don’t leave here
    I don’t want you to hate for all the hurt that you feel
    The world is just illusion trying to change you

    Being like you are, well, this is something else
    Who would comprehend? But some that do lay claim
    Divine purpose blesses them, that’s not what I believe
    And it doesn’t matter anyway

    A part of your soul ties you to the next world
    Or maybe to the last but I’m still not sure
    But what I do know is to us the world is different
    As we are to the world, I guess you would know that

    Please don’t go, I want you to stay
    I’m begging you, please, please don’t leave here
    I don’t want you to hate for all the hurt that you feel
    The world is just illusion trying to change you

    https://www.youtube.com/watch?v=mVf2EeTMNJo&feature=share

    Reply
    • Camilla

      Ta inte illa upp men varför måste vi som inte är hennes famil och nära vännerj spekulera i den frågan. Det känns inte så värdigt. Kan vi inte lägga fokus på att förebygga självmord?

      Reply
  35. Kristina

    ”Tänder nu ljus för alla saknade änglar i himlen”.
    När det ofattbara händer
    saknas ord
    må solen och ljuset beröra
    hjärtat.

    Tack Angeliqa ❤️❤️❤️

    ….tänkte att det kanske var en bilolycka
    ….så lite vi förstår vi människor
    ….tack Jonna för texten

    Reply
  36. Bodil

    Vad kunde jag ha gjort? Kunde jag ha gjort någonting?
    Varför förstod jag inte?
    Min bror tog sitt liv för 10 år sedan.
    Jag väntar fortfarande på att han ska komma hem igen.
    Men mitt liv går vidare i alla fall.

    ”Stop all the clocks, cut off the telephone” – W H Auden.

    Reply
    • Martina

      Mine is the craft of loss,
      but I am no better

      at losing than you. My skill
      is in finding the edges

      of sorrow and folding them in,
      as in the art of origami. . . .

      (Ted Kooser)

      Reply
  37. Monica

    Det går inte att veta eller förstå, är ju så, då skulle det inte ske. Något viktigt är säkert numret som kan ringas, kan ju alltid vara en människa där som kan hejda, vägleda o s v om nu personen skulle orka eller ens tänka på att ringa det. De kan hinna larma någon mer till hjälp där.

    Något annat som jag tror är viktigt, när någon som i detta fall har mycket omkring sig, fixar och donar, säger upp sig, startar eget och ska försöka leva på det, ger en bild att allt är bra och flyter på, folk blir lite impade och tar emot all vänlighet som denna person ger, tänker kanske vad lyckad hon är, men att man själv frågar den som verkar fungera men har fullt upp, hur mår du? Ska jag hämta kaffet till dig istället för tvärtom. Berömma lite mer, tala om att du duger, du är fin, jag gillar det och det som är du, vara vänlig och omtänksam, så viktigt det är. Öka på självrespekten och självförtroendet för jag tycker att när jag lyssnat och sett en hel del inslag nu i intervjuer att tjejen verkar lite osäker men kan informera om allt gällande vandring förstås men i övrigt. Det är mer som en bok allt hon säger där.

    Och en annan synpunkt jag har är att vi hade inte behöva veta, tycker det låter som i affekt eller vrede att skriva “Angeliqa har tagit livet av sig”, det som står i bloggen och på fb, vore glad om det togs bort även om många läst men skriva på ett annat sätt. I tidningarna i Sala och Västerås står att hon avlidit. Det räcker så. Och må hon vila i frid nu och tänker igen på hennes anhöriga att ta hand om allt, reda ut. Så mycket sorg. Och först begravning men sedan alla frågor de måste leva med och allt praktiskt som väcker sorg att ta hand om. .

    Reply
  38. Christiane

    That she lived and loved her friends is reason enough to care that she has gone ahead for a while. Speculations are not kind to her memory and are painful for those who cared for her and lost her, so let her memory be treasured and we will find her presence still in the nature she loved so much, just beyond where the road ends and the forests begin.

    Reply
  39. True North

    I’m so very sorry to learn this of your friend Angeliqa, a person so vibrant and living her dream as portrayed at her blog. What a sorrow and loss for all who knew her. Sincere condolences and healing as the future unfolds for her family, friends and you. It’s so difficult to find answers in difficult occasions like this in people’s earthly sojourn, though an ever powerful reminder to all of us to always reach out to others with insight, love and support. We never know who struggles with that despair that overwhelms one’s desire for and grasp on life. You’ve written a touching passage to Angeliqa on her spiritual journey, prayerfully may she have found her Everlasting Peace.

    Reply
  40. Anonym

    Förlåt. Jag är en av dem som undrat och förfärats hur det kunde hända. Jag vill skicka mitt deltagande i allas sorg som stod henne nära. Jag förstår Jonna att det var en stor förlust, jag har sett på er vandringsresa och er samhörighet.
    Tanken var ändå god med mina tidigare funderingar, att försöka förstå tecknen i tid, men har nu förstått att om en person tagit beslutet och inte vill avslöja det, så kan ingen annan göra något. Ibland verkar personen må lite bättre efter att beslutet tagits, och människor vid sidan om kan falskt tro att hen mår bättre.
    En annan förklaring till mina funderingar är att jag själv varit sjukskriven en längre tid för stressymptom, sömnstörningar och fick diagnosen utmattningssyndrom. Jag har känt mig låg, tankar har kommit att om jag bara inte haft min familj, så skulle jag lika gärna kunna ge upp. Lusten till livet och allt mattas av, och jag blev förskräckt av mina tankar. Jag har ett jobb jag älskar och även min lilla familj är det bästa jag har. Jag känner igen mig mycket i Jonna, jag är en hsp person, känslig och empatisk och tar in så mycket. Viktigast då är att inte glömma sig själv, jag själv är ändå den viktigaste personen i mitt liv. Om jag inte tar hand om mig själv, så kan jag inte ge mitt allt åt andra, och i vården där jag jobbar.
    Jag är på bättringsvägen och ska idag på en till samtal hos min terapeut, det har hjälpt mig mycket att reda ut mina tankar. Och släppa lite på pressen och kraven om att hinna och orka med allt.
    Jag vill verkligen inte vara den som beter mig ovärdigt mot Angeliqa och hennes nära, men nu kanske ni förstår lite mer, varför detta berörde mig så mycket. Det kom liksom så nära och speciellt nu i mitt eget sköra tillstånd.
    Jag drar mig nu tillbaka eftersom jag fått order om att undvika händelser och nyheter som påverkar mig så mycket. Men jag är ändå glad att saker berör mig, det betyder att jag ännu kan känna, jag vill inte bli opåverkad av min omgivning och människoöden.
    Livet är en ovärderlig gåva, det ska jag nu förvalta på bästa sätt och känner att livsglädjen till en del återkommit efter detta uppskakande.
    Jag är också en person som Jonna och Angeliqa som älskar skogen, friluftsliv och att se det stora i det lilla. Däri ska jag nu fortsätta hämta min kraft.

    Reply
  41. Åsa

    Hej fina Jonna, jag känner med dig och i din sorg. Det är alltid ofattbart när en människa eller djur lämnar jordelivet, hur det än blir som vi lämnar det, så är det svårt att ta in..
    Men vet du, jag saknar Dig. Jag saknar dina blogginlägg som kom dagligen. Dina inlägg som skiljer sig från de flesta bloggar. Du är så unik och fantastisk. Nu sista tiden är det så sällan jag får läsa dina tankar. Jag saknar dina inlägg om ditt och datt. Öppna grubblerier och allt som hör livet till.
    Kom tillbaka snart..du är saknad.

    Kramar Åsa

    Reply
    • Anna

      Jag håller med, men har full förståelse för att annat kan komma framför bloggandet. Är så många kanaler man måste arbeta med nuförtiden som influencer.
      Och framförallt kan man ge Angeliqa en slags tyst stund här på bloggen för att hedra hennes minne.

      Reply
  42. Rasmus

    Jag saknar Angeliqas leende! Jag blev glad av att se henne stråla. Hon var klok och skrev så bra. Varför är hon borta?
    Angeliqas död lämnar ett ovanligt djupt intryck på mig. Jag kände henne inte, hade bara träffat på henne genom Jonnas blogg och vid senare läsning i Vandringsbloggen.
    Hennes bortgång lämnar ett stort tomrum efter sig! Naturligtvis finns saknaden efter en dotter, en vän, ett glatt ansikte, en klok människa. Men det finns dessutom ett enormt tomrum av obegriplighet, för det går helt enkelt inte att förstå hur en så vacker, till synes glad och frisk människa bara försvinner ur världen för egen hand. Hon lämnar oss med så många frågor! Man vill ju veta, förstå, lära sig. Vilken lärdom finns att hämta här, hur kan man förebygga, undgå, hjälpa.
    Jag kanske är naiv och okunnig, men vad är det för krafter som driver en ung, duktig vacker kvinna till att ta sig eget liv? Är det enstaka händelser, plötsliga, eller en serie trauma genom livet. Eller det en läggning, en sjukdom i sinnet, en djup depression? Kommer det som en blixt från en klar himmel eller är det oundvikliga resultatet av att mörka moln under en längre tid har hopat sig upp? Vilka tecken finns innan, vilka signaler ska omgivningen kunna reagera på innan?
    Om det inte diskuteras fritt, så förblir denna tragiska händelse ett ständigt mörker och ett bestående obehag. Att önska besked om orsakerna är inte ett behov för att snoka eller söka information av nyfikenhet styrd av underhållningsbehov, det är viktiga upplysningar till oss alla. Dessa frågor bör inte tystas ned av missförstått hänsynstagande.
    Så om du, Jonna, eller någon annan har kraft och insikt att berätta mer, så gör det! Samtidigt vill vi alla respektera Angeliqas närmastes önskemål om att inte bli störd i sorgen när den är som färskast och mest smärtsam, men med tiden bör det sägas mer om allt detta!
    Att lämna Vandringsbloggen öppen är vackert och allra bästa sättet att hålla henne i minnet! Tack!

    Reply
  43. Anonym

    Rasmus. Det bästa jag läst på länge. Det får inte tystas ner, vi behöver alla ha den uppmärksamheten och kunskapen om eventuella tecken hos människor i vår omgivning, för att om möjligt kunna stoppa någon från att ta ett så ödesdigert beslut.
    Det angår oss alla, och jag tror att denna tragiska händelse skakat om väldigt många.

    Reply
  44. Rasmus

    Det är jag, Rasmus som tackar, alltså!
    För övrigt tror jag att det har gått troll i denna hemsida på det senaste, för det hoppar till när man är mitt i en läsning och så är man plötsligt någon annan stans och måste leta sig tillbaka. Händer flera gångar pr minut!

    Reply
  45. Rolf Arne

    Ja herrejöses, den här sidan är verkligen konstig, är första gången jag är inne här, och känner av en stark närvaro, nästan så jag ser gastarna i vitögat, huva!!

    Reply
  46. Anonym

    Jo sidan beter sig konstigt. Då man läser de sista kommentarerna hoppar den helt plötsligt högst upp på sidan.
    Sedan kanske bloggen börjar bli föråldrad, jag läste i nåt inlägg att den ska uppdateras inom kort.

    Reply
  47. Carola h

    Det är nog dags för en update, det hela känns inte så fräscht längre, är ju ändå 2019 nu. Vi har väntat länge på den här updaten…

    Reply
  48. Monica

    Den fungerar bra! Är kanske ni som ska uppdateras;-), men lite trög är den, säkert beroende på att bloggen är lite väl “tung”.

    Anser annars att Angeliqa, hennes familj och denna bloggare ska få vila nu från allt. Det finns inga svar här som vi kan få. Familjen har säkert inga heller och skulle de ha kan de ju inte lämna ut en familjemedlem, dotter och syster till hela svenska folket. De har begravning nu framför sig och säkert kommer många vänner att närvara. Må Angeliqa få frid och hoppas att Jonna själv mår bra, de är två i alla fall som kan stötta varandra. Jonna och Johan när det är turbulens i livet. En fin påsktid önskas er!

    Reply
  49. Erika

    Jag är inte en person som spekulerar i Angeliqas bortgång.
    Hon gjorde ett val som för många kan ter sig outhärdligt vid tanken.
    Ingen vet heller vad som rör sig i det inre på en människa som visar
    upp ett glatt leende, en positiv inställning till själva livet i sig,
    bakom den glada fasaden kan dölja sig så oändligt mycket mer, som aldrig
    visas för den närmaste omgivningen. Det är tragiskt för dom som finns kvar
    och, försöker förstår det steg hon valde att tar!

    Vandra vidare Angeliqa på din väg genom moln,
    och det som finns på andra sidan.
    Det är vackert där!

    Reply
  50. Anonym

    Från vandringsbloggens Instagram: ”Nakna fötter mot jorden.
    Ett med allt som någonsin varit.
    Omild vintervinds horisont.
    Bergsmassivets självklara beständighet.
    Följsam som vatten.
    Enträget nötande till kanjon.
    Armé vid min sida.
    För allt som är vår framtid.
    Ingen väg tillbaka.
    Det brinner där.
    Nu är allt vi har.
    Vakuumet mellan två andetag.”
    Fruktansvärt vackert, tänker mig att personen som skrev var precis lika vacker som den här dikten. Har beslutat att inte spekulera mer än jag gjort (anledningen till att jag fann denna dikt), låter istället de här orden landa och bli till svar. Vila i frid du vackra själ.

    Reply
  51. SC

    I am so sorry, Jonna. I am new to your site, but I can see your sweet nature, how you care deeply – it is so painful to lose a friend and I pray for you to be okay, and all your friend’s family also.

    Reply
  52. Anonym

    Allt som är skört har skördats, finns bara frukten kvar
    Fiktion utanför ramarna, fiktiva skurkar, blå guldiga burkar
    Avklädda turkar, nonchalanta tyskar och beniga geekar

    Reply
  53. Amedei

    Fina fina Jonna. Förstår din saknad och sorg. Lätt att föreställa sig att Angelica var en fantastisk, sprudlande och reflekterande vän. Hon har gjort ett vackert avtryck med all inspiration hon spred.

    Känn verkligen att du kan ta en paus från att ge till oss via din blogg. Vi finns kvar. Det är ju lätt för oss att kika in då & då och kolla.

    Tänker också, apropå en del kommentarer ovan, att du inte behöver ta något ansvar för att lyfta frågan om psykisk ohälsa, inte heller förklara nåt.

    Stor varm kram & njut av vårens stunder

    Reply
  54. anonymous

    Jonna misses her friend. Let her be in peace now, to grieve. Jonna is a strong person, but grief has its own time-table, and cannot be rushed. She needs peace.

    Reply
  55. sassa

    Skytten m fl tecken, behöver ständig stimulans, är en vagabond, vill ha förändringar hela tiden, rastlös etc
    De har en medfödd sårbarhet, när de inte längre kan få utmaningar, omväxlande, ständig stimulans.
    De är ständigt PG s a s.
    Ögonen och munnen ler medan själen gråter.¨R I P, hoppas du får den ro du aldrig fick inombords nu.
    Vi föds med styrkor och svagheter, beror på vad som väger över, hur mycket man kan härbärgera.
    Det är alltid sorgligt när barn, yngre personer går över till andra sidan.

    Reply
  56. Carl

    Hej Jonna!
    Vi har ju alla människor en liten tid på Jorden att få finnas till. En kort tid, ett ögonblick rent astronomiskt. Därför blir det extra sorgligt när en ung människa väljer att avsluta sitt liv själv. Sorgen blir tyngre att bära än om det är en gammal människa som trots allt haft ett längre liv.
    Nu har jag en kristen tro och genom det säker på att livet inte tar slut bara för att vår jordiska kropp dör. Vår himmelska Fader, via Jesus Kristus, har lovat att vi ska få ett evigt liv, en ny existens med himmelska kroppar. Nu är ju Gud, ljus och ande så livet som vi vant oss vid på Jorden som människor kommer ju att bli väldigt annorlunda. Men vi kommer att känna igen varandra på något sätt trots allt.
    Jag vill tro att du och Angelika kommer att få träffas igen och tillsammans få uppleva helt underbara Världar, långt bortom vårt förstånd idag. Allt är förberett för oss och vi ska alla få vandra tillsammans med Gud igen i all Evighet. Med det i åminnelse bör vi leva här på Jorden, den korta tid vi ändå har i jämförelse med evigheten, i kärlek till Gud och våra medmänniskor på så vis som Herren Jesus Kristus ville vi skulle göra.
    Så Guds frid till er alla genom Jesus Kristus! ❤️

    Reply

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.