Det är något med sommarkvällar i juli som påminner mig så starkt om något att det nästan känns som jag förflyttas i tiden. Något som berör alla mina sinnen så djupt att det nästan gör ont. Ni vet den där känslan när något upplevs så vackert att lyckan blandas med känslor av sorg. Som om man redan känner nostalgi inför vetskapen att den stunden aldrig kommer att komma tillbaks.
När jag går här barfota på grusvägen, och känner doften av torkat hö och sommargrönska, och lyssnar till fåglarna, humlorna och myggorna, så får jag den känslan. Det känns så starkt att jag nästan blir lite ledsen. Eftersom det påminner mig om när jag var liten. När mormor och morfar levde.
De allra starkaste minnena jag har från min barndom är härifrån Grundtjärn. Ändå var vi inte här så mycket. Några dagar om året. Men de dagarna i Grundtjärn satte så djupa spår i min själ att jag än idag kan känna känslan av hur det var att tvätta kläder med mormor under kranen ute på ängen. Doften av stugan, och kaffet ute på altanen. Rösterna, skratten. I min lilla värld, som treåring, var det de lyckligaste stunderna.
Jag fick springa fritt ute på ängen och plocka blommor. Jag byggde små hus till alla pysslingar och åt blåbär så händerna var alldeles blå. Jag kan än idag känna det där pirret i magen när jag försiktigt gick in en bit på stigen till skogen. Alldeles själv. Skogsmyrorna som nyfiket klättrade upp på mina bara fötter och solljuset som strilades in genom granarna. Doften av storskog, där alla stora björnas fanns. Men som i alla sagor som min morfar berättade, så var björnarna snälla.
Och sent på kvällarna samlade vi oss i en bil allihopa, och åkte ut för att titta efter älg. Den känslan och den spänningen jag kände då slår vilket nöjesfält som helst. Aldrig kände jag mig så levande som när jag fick vara med familjen i Grundtjärn. Det tycks låta som simpla små händelser idag, men de var de dagarna i Grundtjärn när jag var liten, som präglade mig för resten av livet. Det är därför jag är här idag.
Sådana här kvällar så kommer barndomsminnena från Grundtjärn fram så extra starkt. Det räcker med att en liten kvällsbris för med sig en doft som påminner om då, för att mitt hjärta liksom ska stanna till och jag nästan vill gråta en stund. Inte för att jag är ledsen, men för att det känns så starkt. För att det är så vackert. För att det påminner om en tid som inte längre finns. Med människor som inte längre lever. Mormor och morfar.
Men just då, i den där kvällsbrisen, så är det som om det fortfarande finns kvar.
Den för med sig allt från förr, och påminner mig om att allt som vi håller kärt, lever kvar i oss.
Though not with you physically, your grandparents are alive in a different way, Jonna. They are alive in the land, in your memories, and in your heart.
My Scots-Irish maternal grandmother forged an amazing connection with the land, and was a healer, midwife, and herbalist. She told me stories about selkies – on land, they are human; in the ocean, they are seals. She passed on a love of books and plants.
I experience moments of nostalgia when I feel the sea breeze teasing my black hair, when I hear seals barking in the distance, when I am gardening, moist soil caressing my hands. And I know she is with me.
This is a beautiful post, Jonna, about your love for the land, your ancestors, and your apprectiation for life and its lessons.
Så fint skrivet, barndomen är ju något nästan alla minns med glädje och gärna minns tillbaka på, om det är en harmoniskt & glädjefylld barndom som jag skulle hoppas alla barn skulle få uppleva, tyvärr är det inte så för många, så deras tillbakablick på sin barndom är allt annat det som man hoppas. Allt efter man blir äldre så tänker man oftare tillbaka till just när man var liten, det är rätt märkligt, men jag tror att rätt många känner igen sig i det, och ju äldre man blir (nu pratar jag bara om mig själv) så blir man även känsligare, man berörs mer av allt som händer och sker, mest tragiska grejer men också glädje när något slutar lyckligt, min teori är att om man har haft en glädjefylld och harmonisk uppväxt så kan man lättare känna det där än om man har haft en tragisk eller tuff uppväxt, då blir man också hårdare, både på utsidan och insidan, det är väl en slags överlevnadsgrej, och att man inte får ha varit barn när man är barn, tvingats att bli vuxen som barn.
Ha en härlig dag i en underbar natur!
Det är så vackert, man liksom “dör” lite grann… En stark karl i sina bästa år, som det brukar heta, tar nästan till lipen. Att en ung människa som du besitter de här insikterna och inser hur viktigt det är med banden till hembygden och våra förfäders betydelse, det fyller mig med glädje och hopp. Och det behövs i den tid vi lever, när allt bestående ifrågasätts och dras i smutsen, och de som är satta att styra vårt land hävdar att Sverige är ett land utan kultur och traditioner och att vi inte har någon historia att yvas över. Vilket naturligtvis är kvalificerat skitsnack, på ren svenska.
Jag önskar dig och din livskamrat allt gott och ett långt liv tillsammans i glädje och hälsa, förhoppningsvis med en hel drös underbara barn vad det lider. 🙂
Man blir ju nästan lite gråtmild när man läser dina ord och minnen. Själv har jag ju inga sådana minnen då jag är ett barnhemsbarn sen ja var 6 år. Men jag har ju minnen från före barnhemmen det var fylla o slagsmål poliser och man sov ute för inne kunde man inte vara bland dom vuxna. Men vackra ord från dig är alltid roligt att läsa kram på dig
Your blog today reminds me of my childhood memories of my Parents and Grand parents all gone now. They live with me still and made me who I am today.. I know how lucky I am, not everyone has good childhood memories to carry them through. My memories have gotten me through hard times given me hope and knowledge of their great love. Many thanks for such a warm and inspiring blog. Carole
Your blog today reminds me of my childhood memories of my Parents and Grand parents all gone now. They live with me still and made me who I am today.. I know how lucky I am, not everyone has good childhood memories to carry them through. My memories have gotten me through hard times given me hope and knowledge of their great love. Many thanks for such a warm and inspiring blog. Carole
Så vackert :D. Riktig idyll 🙂
Att spana efter älg i skymningen, kanske plocka några hjortron längs vägen – det är även mina barndomsminnen <3
I would love to read Johan’s blog. Is there any way he will have a translate feature like you have?
Jag bilade hem till norr inatt och körde förbi dina krokar mitt i natten. Var ute och tog ett kort och höll på att frysa ihjäl! Ännu mer cred till dig som är ute halva nätterna och tar så sagolikt fina kort i kylan som kan vara!
Förstår precis hur du menar och känner….en doft, en vind, en sång…så vips är man där…. Många av mina bästa stunder och minnen av familjen hör också ihop med naturen, bär och svampplockning, fiske, älgsafari osv 🙂
Så fint skrivet. Jag själv är landsbygdsbo (visserligen ganska nära stan). Fick ta över fastigheten efter att
min mor gick bort 2004. Jag är född här och skulle absolut inte vilja bo inne i stan.
Trots att det medför en hel del arbete med att hålla fastigheten i skick vill jag inte byta bort känslan av att
kunna gå ut i sin egen skog (dock ganska liten) och hugga lite ved, röja eller bara strosa omkring.
Apropå nostalgi, jag var ute på nätet och hittade ett arkiv med gamla flygfoton. De är tagna någon gång i
början-mitten av 50-talet och hittade där bilder över fastigheterna i vår by. Gick igår in och letade efter Grundtjärn
och jag tror att bifogad länk är en vy över där du bor, Hoppas länken fungerar..
http://www.flygfotohistoria.se/bilder/163263?album_id=5919
Om man vill kan man visst beställa bilder från dem. Ha nu en bra fortsättning på sommaren (den har visst börjat nu).
Kramar Bysse.
Hej Jonna 🙂 I think the most of us can totally relate to the things you wrote about.
Childhood memories are a big part of the person someone becomes when she or he is grown up and so your grandparents live within you for the rest of your life. 🙂
Even though I’m from Germany many (many many…) of my most magical childhood memories are related to the country I miss so much and you are lucky enough to live in. 😉 Therefor I can understand really good how you just decided to go back there.
I guess a part of us always wants to go back to this time, where everything seemed so easy and well… like fantasy.
I think very often about moving to Sweden one day and build a life in the country that I love so much. <3 But sometimes I'm afraid it won't be as "magical" as I hope, because it's first and foremost my vacation-country where I felt always welcome and could forget some reality related stuff that was going on in the "real world". Who knows wether or not it would survive the hard clash with reality once I live there…
Sorry for the "babbling" … ^^
I wish you some more magical summer days/evenings in the following weeks and try to enjoy the nostalgia. 🙂
So beautiful, Jonna. You put into words what I’m sure so many of us feel!
<3 from the US
Du har en sällsam förmåga att förmedla känslor, inte bara i bild utan även i text. Tyvärr har jag ingen sådan plats i hjärtat som du har Grundtjärn. Vi flyttade för mycket när jag var barn för att någon plats skulle bli så där extra speciell. Jag har dessutom bara träffat min mormor av mina mor- och farföräldrar. Övriga var redan borta innan jag kom till världen och jag var väl bara 10-11 år när även mormor gick till “annersia”. Jag önskar att det hade varit annorlunda så jag hade fått höra deras berättelser från när dom växte upp. Det känns lite som om det fattas en bit i min historia när jag inte har egen koppling bakåt i tiden annat än till mina föräldrar och deras syskon.
Jag var ute med båten en stund idag och när jag satt där och sakta gled fram över en nästan spegelblank Stigfjorden så kände jag plötsligt ett sånt lugn. Ingen tid att passa och en natur så bedövande vacker! Kanske är Stigfjorden mitt Grundtjärn. Det är i alla fall därifrån mina första båtminnen kommer.
Sov gott och stor kram!
Magnus
Tack Jonna, jag delar detta och mycket annat med dig. Och med så många. Tack för att du skriver, och tack för alla. Livet är inte mer än så, och dock så obegripligt och ogripbart.
Blessings.
Med hjärtat I Sverige men kroppen där den får lära och vidga hjärtat ännu mer, och mer…
Jag har maila dig! Förstår såklart att du får en hel del mail men vore superglad om du bara kunde bekräfta om du vill ställa upp eller inte på det jag skrev i mailet. Ha det bäst! Mvh Carolina
Åh jag förstår precis hur du menar, jag får massor utav “doftminnen” som alltid gör mig ledsen eftersom det påminner om saker som har hänt som var så mysiga men som jag inte kommer få uppleva mer.
❤❤❤
Du Jonna
För dina tankar bakom dom
mjuka tankar som möter
mina sinnen i ord och bild.
För att du fortfarande är den
du är.
“BARA” mycket mycket lycklig.
Med chans att få förverkliga
så många drömmar.
Drömmar du burit på i
många år på snåriga stigar.
Med ben som börjar stå
stadigare än en elefant.
För glädjen att i ord försöka
fånga den extremt snabba
och skygga bara vara känslan.
En fångst som sällan lyckas
innan ämnet är långt borta.
Men skriva en bok?
Var kan mina ordspår få
ett finare omslag än sidor
som bildar facit till ditt liv?
Så när du springer över
ditt kommentarsfält och stöter
på min spår. Har du då tid
att stanna till och betrakta
dom.
Så räcker det med en liten
bild på något väldigt vackert.
❤
Så vackert
My Blog: http://www.meinschwedenjahr.wordpress.com
Så vackert skrivet. Du beskriver många härliga dagar som jag hade med min mormor och morfar också!
Att åka på “älgsväng” som vi kallade det, det minns jag som igår. En smått märklig företeelse som var jättemysig. Hos oss åkte halva grannskapet iväg med kaffekorg och vi barn satt tysta som möss och spanade vid vägkanten :).
KRAM
Det är inte så många människor på denna jord som kan säga att:
Denna vecka har jag fascinerad, underhållit och ingjutit gläda i 70.000 personer.
Men det kan du!
Jag skulle precis som Donald Trump & co. kunna plagiera Obama’nas ord som livs-devise och ge rådet till alla: ”In life, be usefull (rättstavningsfunktionen föreslår ”asfull .. 😉 ) and be kind!”
Du om någon följer Obamadevisen, och den är riktigt fint!
Om du hade varit en beräknande och kallhamrad affärskvinna hade du direkt och synbart utnyttjat denna veckas 8. plats på svenska bloggtoppen, men du fortsätter med dina underbara små, kloka inlägg som ”Nostalgi”, och jag vill tro att det så den slags som i längden drar till sig och håller kvar din publik. Som nästan alltid finner jag ”när jag öppnar dagens julkalender- lucka” intryck, känslor och funderingar som höggradigt liknar mina egna. Du påminner mig om sådant som lätt försvinner i vardagen, men som är viktigt. Du öppnar mina ögon och öron för vad som är värd att se och höra. Du ger mig tillfälle till en stunds välbehag och även eftertanke. En behövlig respit från bensinpriser, tristess och grymheter.
Det är därför att jag följer din väg genom livet genom det fönster som du så vänligt har öppnat för mig. Jag tackar dig – igen!
Jag kan inte komma in på din webshop,
Så himla fint skrivet!
Du beskriver så levande många av dina fina minne. Så härligt att det finns kvar i sinnet och skapar minne och känslor med ljud, dofter, färger och ljus. Känner igen många av dina beskrivningar och njuter i läsningen.
Ååhh Jonna, så fint….! Man förstår verkligen på pricken känslan du beskriver. Den kan komma över mig ibland också. Just den där nostalgiska känslan, som rymmer så många olika sinnesstämningar på en och samma gång… <3
Vilken tur att du hittade hem igen!! 🙂
STOR KRAM finaste du!! <3
Precis så är det.
En doft, en känsla så är man tillbaka i barndomen eller ungdomen.
Underbart men väldigt snabbt övergående.
En “svirrande” känsla av att vara där igen.
Om nostalgisk https://www.youtube.com/watch?v=4om1rQKPijI