Ljus i mörkret

Det var vid midnatt förra året, natten mot luciamorgon, som jag begav mig ut i vinternatten för att tända upp hundratals marschaller. Det var en natt jag länge hade planerat och väntat på. Jag kan inte riktigt förklara den där känslan jag hade. Det var som om det var det viktigaste någonsin just då. Något som jag av hela mitt hjärta ville göra. Att få tända upp ljusen och lussa för världen, och samtidigt göra en film.

Timmar spenderades ute i den stilla natten. Snön dalade ner så vackert. Det kändes som om hela universum hjälpte mig. Inte en vind. Inte ett endaste ljus på min krona blåstes ut. Och när hela Grundtjärn var upplyst i ett fladdrande sken var det som om man ville gråta. Av glädje förstås.

Det finns så mycket att säga om denna magiska natt. Men orden räcker inte riktigt till. Det var en oförglömlig natt, och jag är så glad att jag har allt förevigat på film. Det kommer nog bli en tradition att filmen läggs upp på bloggen på luciamorgon varje år.

Så nu mina kära läsare, här kommer luciafilmen. Det är min luciahälsning till er ♥

Titta gärna i HD, fullskärm och med bra ljud om ni har möjlighet.

Några fler tankar

Det har varit en ganska händelserik dag efter reportaget i Allehanda om vindkraften som planeras att byggas här. Mycket mail, sms och telefonsamtal från folk som engagerar sig eller bara vill visa sin omtanke. Helt otroligt, trodde aldrig att det skulle kunna nå ut så långt. Och vad många det ändå är som förstår vad jag menar. Är väldigt tacksam för det. Det ger mig hopp om att det faktiskt går att påverka. Vi är fler än vad jag trodde som faktiskt vill behålla vår orörda natur.

Det har varit mycket prat om det här med att jag ska flytta från Grundtjärn. Och jag vill bara förtydliga att det inte är något jag planerat än. Det känns självklart jättejobbigt att ens prata om det eller tänka tanken på att jag skulle behöva lämna Grundtjärn när jag så länge kämpat för att faktiskt kunna leva här. Det enda jag vet är att jag inte kommer att kunna bo kvar här om jag ska bo granne med 150 vindkraftverk. Jag skulle aldrig mäkta med att bevittna en sådan enorm förstörelse av denna vackra natur, och se mitt älskade Grundtjärn befinna sig i ett industriområde istället för i orörd vildmark. Jag vet att det är många fler av oss som bor i byarna runt omkring som känner samma sak. Man vill liksom inte bo kvar. Det är hjärtskärande. Men som jag sa i radion idag också, så har jag alltså inga planer på att flytta. Jag har ingen plan på vart jag ska ta vägen ifall det blir av. Än så länge har jag inte gett upp. Jag hoppas och vågar fortfarande tro att fler ska få upp ögonen för vad som är på väg att hända med Sveriges natur, och att det inte bara handlar om “grön energi” som det så vackert låter, utan att det som alltid är pengarna som ligger bakom, också. Så lätt ger jag inte upp Grundtjärn 🙂

Och tack återigen för ert engagemang, vare sig ni är för eller emot! Det är intressant att läsa era kommentarer och tankar kring det här. Vi har alla olika erfarenheter och olika synvinklar på vilka för och nackdelar det finns med vindkraft, och jag tror man både kan lära sig och lära ut till andra genom att dela med sig.

Nu vill jag sluta tänka på vindkraft en stund. Jag har en klump i magen och känner att jag behöver tänka på något annat. Det känns som jag har en vindkraftspark i hjärnan just nu. Huvva! Så nu får det bli några foton som skänker lite lugn och bättre tankar 🙂

Kram på er ♥

n10081907090505091001070303 061602

Reportaget om vindkraft

Idag kom reportaget ut i tidningen som Allehanda var här och gjorde för några dagar sedan. Gå gärna in och läs HÄR. Finns även en liten videosnutt som spelades in på plats. Går även bra att diskutera frågan där under reportaget och lämna kommentarer. Viktigt tycker jag att vi kommer fram med våra åsikter om det här med vindkraft. Både för och nackdelar. Jätteglad för er respons på mitt förra inlägg om vindkraft. Intressant diskussion! Tack för att ni bryr er ♥

Foto: Leif Wikberg

Foto: Leif Wikberg

Mäktigt norrsken

Igår natt var det riktigt kallt ute, och isen lät som aldrig förr. Vi klädde oss varmt och gick ner till isen för att lyssna och jag spelade in isens sång med kameran. Samtidigt var det ett mäktigt norrsken på himlen. Riktigt häftigt att vara ute och uppleva naturens alla olika skådespel. Det var även rött i norrskenet, något som är väldigt ovanligt att se. Bara sett det någon gång tidigare. Vilken magisk natt! Fick några häftiga ljud från isen också som jag ska ladda upp sedan.

Nattens norrsken!

Nattens norrsken!

 

Tankar om vindkraft

Vilken vild diskussion det blev om vindkraften i tidigare inlägg. Men det är helt förståeligt och jag tycker det är bra att man skapar diskussion kring vindkraft. Det är ju något som är väldigt aktuellt idag. Och det är viktigt att folk får tycka till.

Jag har egentligen tidigare varit väldigt rädd för att ta upp det här med vindkraft på bloggen. Jag känner inte att det är rätt “ställe” att ta upp debatten. Kanske rädd för att det ska bli mycket negativ respons och arga miner. Och det blir det ju. Därför att man tycker så himla olika om vindkraft och vissa berör det väldigt mycket. Som till exempel mig. Jag är en av de där människorna som hotas av en vindkraftspark utanför mitt fönster. Just därför är detta ett ämne som gör mig nästan gråtfärdig så fort jag tänker på det. I två år har jag gått och förnekat något som är på väg att hända. Tänkt att något kommer komma i vägen så att det inte blir av. Men det har inte gått att förtränga helt. Det har ändå legat där djupt inne och skapat en oro. En oro av att jag kanske kommer behöva lämna mitt vackra Grundtjärn. Därför att sveriges största vindkraftspark på över 150 verk, 210 meter höga planerats att byggas här. 210 METER HÖGA! Med högintensivt blinkande ljus, infraljud, buller och miltals av vägar i den vackra vildmarken.

Jag är den sämsta människan på att argumentera. Jag är helt seriös. När någon säger “Men vart ska vi få energin ifrån då? Det är ju grön energi, det är ju jättebra?” Så vet jag liksom inte på vilket sätt jag ska svara för att få personen att förstå vad jag menar. Kanske för att jag inte är så duktig när det gäller all fakta och vad som egentligen är “rätt” här. Om det nu finns något rätt. Jag har inte pluggat på allt vad det gäller energi, el och vindkraft osv. Och grön energi, det ju bra. Det är ju fri energi. MEN, på vilken bekostnad?

Det som jag inte förstår är att vi ska sätta upp tusentals vindkraftverk i våra vackra skogar, “grön energi”, samtidigt som vi skövlar naturen och djurlivet. Det går inte ihop i mitt huvud. Ibland undrar jag varför man inte bygger dem nära städerna istället. Dels för att det är där elen behövs, men också för att där är det redan buller, ljus och annat. Där blir det ju inte lika stor kontrast som här. Men jag förstår vad det är som håller på att hända. “Ner med folket till storstäderna, samla dem där för det är billigaste, sen bygger vi hela Norrland till en energi-industri“.

Jag fick en bra fråga i kommentarerna igår som jag tänkte försöka svara på.
Susanne – Inte för att vara sådan, men kan du inte berätta om varför du tycker att det är så illa med vindkraftverk? Alltså ur ditt perspektiv. Är lite nyfiken eftersom jag tycker att de är så bra. Men jag har aldrig bott i närheten av några så jag har ju aldrig ”störts” av dem.

Grejen är ju den att jag inte tycker illa om själva vindkraften. Det är nog så med de flesta, man tycker det är helt okej så länge man inte själv drabbas av dem. Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket på vindkraft, om det är bra eller dåligt, fram till den dagen då jag fick ett brev i postlådan från FORSCA. Det var en bild tagen från Grundtjärn, med ca 200 vindkraftverk utplacerad i skogen runt om. Då först kunde jag förstå alla de där sura gubbarna och tanterna på radion som var arga för att vindkraftverk skulle byggas i just deras samhälle. För mig var det hjärtskärande att se bilden. Jag kunde inte tro att det var sant.

Att jag tycker det är så hemskt med de här vindkraftverken som skall byggas här har inget att göra med att jag är jättemycket emot vindkraft. Nej, det har bara att göra med att jag av hela mitt hjärta vill bo här. Det är så vackert, så fridfullt. Det är svårt att hitta en sådan här plats numera.
Man måste komma hit för att förstå den där tystnaden, det där lugnet, friheten. Om det åker en liten bil på andra sidan sjön på kvällen så nästan dånar det. Så tyst är det här. Och natthimlen, norrskenet….allting här är så äkta. Det är ingen anlagd park med träd och ett elljusspår. Det är på riktigt. Det är riktigt skog som ger mig en känsla som inte går att förklara.

Grundtjärn har alltid varit platsen där jag känner mig hemma, och naturen runt omkring här är helt makalöst vacker. Något som jag vill ska finnas kvar! Jag tror det är svårt att förstå hur mycket en sådan här stor vindkraftspark skulle förstöra. Det är lätt att tro att det kommer stå små fina vindsnurror där i skogen och inte ge ifrån sig ett knyst. Men så är det inte, det kommer bli som att bo i ett industriområde.  Och bara alla de åren som kommer ta att bygga parken. Och stjärnorna, det kan jag glömma sedan.

Vi människor som bor här, i den här vackra naturen, bor här på grund av naturen, stillheten och tystnaden osv. Allt det jag flyttade hit för, allt det jag längtade efter när jag bodde i Göteborg, det kommer att försvinna med vindkraftsparken. Och det gör så ont. Så ont så ni anar inte. Jag vill bara gråta.

Jag kommer aldrig att vilja stanna om nu bygget sätter igång 2014. Blir det av så kommer jag att flytta. Jag skulle inte klara av att se hur mitt paradis förvandlas till något jag aldrig trodde skulle kunna hända. Och det gör så ont att ens skriva detta. Jag har länge gått och känt mig lite halv. Känslan av att inte kunna rota sig helt och hållet, därför att jag “kanske” kommer behöva flytta i framtiden. Det är en fruktansvärd känsla.

Trots att både Sollefteå och Örnsköldsviks kommun nu sagt ja så hoppas jag ändå. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir av.

Så, vad tycker ni själva om vindkraft? Är det bra eller dåligt? Är det någon här som bor bredvid en vindkraftspark eller har någon erfarenhet av det? Dela gärna med er av era tankar.

Den här utsikten kan snart vara ett minne blott..

Den här utsikten kan snart vara ett minne blott..

 

Tidningen på besök

Idag var kära Allehanda hit för att göra ett litet reportage angående den fruktansvärda vindkraftsparken som planerats att byggas här i närheten av Grundtjärn. Något jag under lång tid varken velat tänka på eller prata om, då det gör mig alldeles förkrossad av tanken på vad som då skulle hända med mitt vackra, lugna Grundtjärn. Det var nästan så tårarna kom fram under intervjun idag. Artikeln kommer ut på lördag så jag länkar till det då så ni får läsa mer om ni är intresserade. Det kommer även komma ut en liten video.

För övrigt var det roligt att Allehanda kom hit. Allehanda gjorde ju det absolut första reportaget om mig efter jag flyttat hit, i januari 2011, innan alla andra reportage började trilla in. Det känns som evigheter sedan nu. Men jag minns hur stort det kändes för mig då haha. Jag var så nervös och det kändes så sjukt coolt att få vara med i mittuppslaget i tidningen.
Sedan dess har de varit här i Grundtjärn många gånger och även på andra platser där jag befunnit mig på diverse aktiviteter. Började ju även blogga för dem sommaren 2011, och fick min första lilla fasta inkomst. Så när Allehanda kommer hit så känns det lite som att träffa sin gamle barndomsvän, som funnits där sedan starten och som varit med i ur och skur. Lite som en trygg vägg att luta sig mot. De där dagarna när man känner sig helt värdelös och man tycker allt man gör är sämst och man aldrig kommer komma längre i livet, då tänker jag “Men jag bloggar ju i alla fall för Allehanda“. Då känns det genast mycket bättre haha 😉

Tomas Izaias Englund och Leif Wikberg. Fotograf Leif Wikberg var även fotografen som var här på första reportaget 2011, och varit fotograf på nästan alla reportage där jag varit med. Alltid kul att träffa honom igen!

Tomas Izaias Englund och Leif Wikberg. Fotograf Leif Wikberg var även fotografen som var här på första reportaget 2011, och varit fotograf på nästan alla reportage där jag varit med. Alltid kul att träffa honom igen!

Nanook var också med såklart! Snyggingen :)

Nanook var också med såklart! Snyggingen 🙂