Av hela mitt hjärta vill jag tacka er för alla otroligt fina ord ni skrivit. Jag är evigt tacksam för det fina stöd ni skänkt under hela tiden min mormor vart sjuk och även nu när hon gick bort. Det är så fint gjort av er.  Jag vet inte hur många gånger jag nu suttit framför datorn och läst era kommentarer och blivit rörd till tårar. Jag kan knappt förstå att det är så många som verkligen bryr sig och ger sig tid att skänka en tanke. Jag vill tacka er från botten av mitt hjärta <3

Det har varit några sorgliga dagar nu med mycket känslor. Jag har spenderat mycket tid hos mina föräldrar. Det har varit skönt att tillsammans sitta och prata om minnen, skratta och gråta. Det känns fortfarande så konstigt att hon inte finns längre. Under små korta stunder glömmer jag bort det och tänker på annat, men sedan kommer tanken tillbaks och hjärtat börjar slå dubbelt så snabbt och tårarna bara rinner.

Jag tycker det är så märkligt, att döden som är det mest naturliga i livet, ändå gör så obegripligt ont. Vi föds ju med vetskapen om att vi och alla runt omkring kommer att lämna livet någon dag, men ändå kan man inte förstå det, när det väl händer. Jag blir inte klok på livet. Men det kanske är det som är meningen, att man inte riktigt ska veta meningen med allt. Det är ju det som gör livet så mystiskt vackert.