Idag är sista dagen som man kan se det första avsnittet i mini-dokumentärserien om mig på SVT Play. Och om 8 dagar försvinner även andra avsnittet. Jag ska se om det går att ordna så att dessa klipp kan läggas ut på internet någonstans ändå. Vore ju tråkigt om de bara försvinner nu. Men tänkte att jag skulle passa på att påminna er om detta, ifall ni vill se det igen eller för er som inte sett det. HÄR kan ni gå in och titta på första avsnittet. Andra avsnittet hittar ni på samma sida.

Jag är väldigt glad över denna lilla dokumentär som gjordes förra våren. Även om den är kort så förklarar den så mycket av tiden som varit och om mitt liv här. Så jag rekommenderar starkt att titta på den om ni vill få en förkortad version över mina 5 år i Grundtjärn.
Det kommer en längre dokumentär om mig framöver, som dokumentärfilmaren Mitra Sohrabian håller på att färdigställa nu. Den ser jag verkligen fram emot, eftersom hon varit här och filmat flera omgångar under ett år, och fått med alla olika årstider. Hon bodde ju här hos mig också vilket gjorde att hon kom ännu närmare än vad någon annan filmare gjort. Vi blev även nära vänner och kunde dela både skratt och gråt med varandra. Jag vet att hon kämpar nu med att få ut sin dokumentär till SVT men det är inte alltid lätt i den film-världen. Jag håller verkligen tummarna att det kommer gå vägen och att jag framöver kommer få länka er till hennes en timmes långa dokumentär. Det skulle såklart vara väldigt nervöst att se en så lång film om sig själv, men också en sådan ära…att någon velat gjort en hel dokumentärfilm om mig och mitt liv. Så nu får vi hålla tummarna att hennes film kommer ut!

Mitra är också den enda som någonsin filmat mig när jag balanserar stenar.

Jag tänker ibland på det komiska i att jag flyttade från storstaden ut till ingenstans för att söka lugnet och tystnaden, och att det istället blev en dörr ut till världen. Jag kunde väl aldrig i min vildaste fantasi ana att jag på grund av min flytt och mitt liv i Grundtjärn skulle synas så mycket i media som jag gjort under åren. Reportage efter reportage, i både TV, tidningar och radio.
Först på grund av flytten i ung ålder, och sedan mer om min livsstil. Även om jag på ett sätt tycker det är konstigt, så är jag också så evigt tacksam för det, eftersom jag på grund av media fått en chans att nå ut till en större publik med det jag gör. Så det har betytt väldigt mycket.

Sedan är det bra att det uppmärksammas eftersom jag nu vet att jag definitivt inte är ensam om att vilja leva nära naturen. Det är så otroligt många i alla olika åldrar som drömmer om ett liv på landet, och samtidigt så otroligt många som tänker att det är i princip omöjligt. Därför hoppas och tror jag att uppmärksamheten kring det hela gjort att fler sett att det faktiskt går. Att det inte är något konstigt med att vilja leva ett annat liv än det som är idealet idag. Och kanske att fler blivit inspirerade till att det går att skapa sitt eget liv även med de minsta medel.

Oavsett så har det varit en väldigt rolig, pirrig och spännande kontrast till mitt enkla liv här i Grundtjärn, och som öppnat upp mycket nya dörrar och möjligheter. Jag har ju lärt mig mycket också. Från att vara så nervös inför en intervju så att jag nästan tror att jag ska dö av hjärtklappningen, tills nu då jag kan vara helt mig själv trots att jag har en mikrofron och en kamera upptryckt i facet. Det är ju alltid nåt! : )

(Rösta på mig i Finest Awards här)