Så mycket att vara tacksam för

Hej på er!

Jag kom nyligen in efter att ha varit ute på ett litet vinteräventyr i skogen för att prova mina nya snöskor. Det var igår som jag gjorde ett försök att ta mig ut i skogen för att fota några vinterbilder (bland annat den nya headern som jag la upp igår) och höll nästan på att fastna i snön ute på en myr. Det var så djup snö att de gick över midjan på vissa ställen! Att ens ta mig en meter fram blev en otrolig kraftansträngning och som resulterade i många liter snö i skorna. Jag fick krypa fram och sedan försöka platta till snön så jag fick en liten plätt att stå på. Jag har aldrig varit med om så mycket snö som nu! Jag insåg då att den här vintern kommer bli otroligt svår när det gäller fotografering om jag inte kan ta mig ut i naturen.

Så kom jag att tänka på snöskor! Det är så många som tipsat om det och jag har alltid velat ha ett par snöskor. De har dock alltid känts som om prislappen är lite för hög. De brukar kosta runt 2000 :- på de ställen jag kollat på. Så då har jag alltid tänkt att det kan vänta till senare. Men igår kände jag att det var dags att köpa ett par snöskor, så jag skulle kunna ta mig ut i skogen och fota i snön!
Jag blev så överraskad att de ändå var så “små”. Jag hade väntat mig att de skulle vara enorma och väldigt klumpiga att gå i. Men de var ju inte jättemycket större än skorna, vilket gjorde att de kändes smidigare. Dock kände jag en liten tvekan inför att dessa skulle klara av den djupa snön i skogen. Anade att den här modellen av snösko kanske inte riktigt var gjord för det jag hade tänkt.
Den här bilden tog jag i morse, glatt ovetande om vilket otroligt träningspass som väntade ute i snön senare.
Man kan ju säga att snöskorna fick sig ett rejält test. I början när jag skulle ta mig ut i skogen från vägkanten gick det jättebra. Jag blev SÅ glad. Men det var för att snön längs vägkanten var packad på grund av snöplogen, så snöskorna sjönk inte ned. Så fort jag sedan kom ut en bit i skogen så blev snön mer porös och mjuk och då hjälpte inte snöskorna så mycket. Det gick såklart mycket lättare än om jag bara hade haft skor, speciellt när det gäller att undvika att få snö innanför skorna och byxorna, eftersom själva snöskon gör ett bra hål i snön. Men jag sjönk ändå ned 50 cm -1 meter i snön på många ställen, så det gick inte så lätt som jag hade önskat.
Många gånger blev det istället såhär…
Att försöka resa sig upp när man sjunkit ned över en meter i snön och sen inte har något att hålla i sig i, det är verkligen en utmaning. Jag var helt slut efter denna lilla skogspromenad.
Jag tror nog dessa snöskor funkar jättebra till lite mer lindrigare snöområden. Kanske för att vandra på en skoterled eller annat. Men att gå i djupsnö mitt i skogen, då är det nog bara skidor som gäller. Men nu vet jag det i alla fall. Och snöskorna kommer säkert till användning de gånger som jag inte kan ta med mig skidorna.
Det blev i alla fall en härlig stund i skogen! Och jag passade på att starta en liten livesänding också, för mina prenumeranter på Patreon. Kom på nu att jag ju inte ens skrivit om min Patreon sida här på bloggen än, det ska jag göra snart! Det är en sida där man kan prenumerera på en kreatör och få tillgång till bland annat extra material och annat smått och gott. Det har på bara två månader förändrat mitt yrkesliv och gjort mig mer fri i mitt arbete. Bland annat gett mig en möjlighet att få jobba med kulningen och göra klart min skiva i år. Är så obeskrivligt glad och tacksam för det.
En del av er bloggläsare har redan hittat dit och blivit prenumeranter trots att jag inte skrivit om det här än. Har massor att skriva och berätta om Patreon, så det blir ett eget inlägg snart!
I alla fall, livesändningen blev lite kaotisk. Två gånger föll jag ned i djupa snöhål och så kom det in snö i mikrofonen på mobilen. Men den klarade sig! Sen förfrös jag nästan fingrarna innan jag hade tagit mig till bilen. Men det blev i alla fall en rolig och händelserik promenad, och kul att få dela den live med andra.
Trots den djupa snön och svårigheten att ta sig fram så kändes det så skönt att få komma ut i skogen. Det har blivit alldeles, alldeles för lite av det senaste tiden. Naturen påverkar oss på ett sådant fantastiskt sätt. Tänk om vi alla fick en sådan här stund varje dag. Det skulle göra gott…!
När jag kom hem igen möttes jag av Johan och Nanook, och en mysig brasa i kaminen. Johan var hemma på lunch. För ja, tro det eller ej, men från och med nu så jobbar han hemma i Grundtjärn på fredagar. Det känns nästan overkligt fortfarande. Kan ni gissa med vad? Silversmide! Det var ju inte längesedan som han satte sig vid arbetsbänken för första gången och smidde sin första ring. Efter det var det som om han fann en ny passion i livet. Den första veckan kunde han inte ens sova på nätterna för han bara ville att det skulle bli morgon så han kunde fortsätta haha. Det var så häftigt att få se. Och vilken naturbegåvning! Bara den första veckan gjorde han helt otrolig vackra smycken, som han bland annat gav bort som julklappar. Jag fick en vacker silverring, och det går knappt att förstå att han nyss lärt sig detta.

Nu när vi kommer börja med smyckena igen (förhoppningsvis kommer de första smyckena ut i februari) så kommer det inte bara vara jag och min mor Anita som tillverkat och designat smyckena. Även Johan! Och det känns så fantastiskt roligt. För bara någon månad sedan så existerade inte ens den tanken. Och nu kommer han jobba fredagar med detta, så han har gått ned till 80% som elektriker. Jag tycker det är otroligt modigt att ta det steget. Men det är ju så. Livet är för kort för att tveka. Det gäller att våga hänga med när möjligheterna öppnar upp sig. Och följa hjärtat. Följa sin passion!

Det ska bli så roligt att få visa upp lite mer av detta sen. Under helgen tänkte jag också sätta mig och jobba lite i smedjan, och påbörja ett silverarmband som jag länge gått och tänkt på. Det var längesedan sist, som jag gjorde ett smycke. Ja, flera år sedan. Men det sitter kvar än. Sådant där glömmer man nog aldrig bort. Det är som att lära sig cykla. Kunskapen sitter kvar för alltid.
Det blev bästa lunchen på länge!
Det blev verkligen ett inlägg med allt möjligt! Men det blir så när väl inspirationen kommer tillbaks. Då kommer allt på en gång!
Nu ska jag sätta mig och svara på några av era fina kommentarer på förra inlägget! Tack för allt ni skriver och delar med er av. Blir så glad!

Nu önskar jag er alla en otroligt fin och mysig helg! KRAM på er ♥

Så mycket att vara tacksam för

Godkväll på er!
Jag hade egentligen inte tänkt göra något blogginlägg ikväll men så kände jag så starkt att jag bara var tvungen att framföra två saker innan jag går och lägger mig. Ibland vill man ju inte vänta med att uttrycka känslor. De måste få komma ut på en gång!

Först, några ord till er. 
Nog har jag länge vetat att jag har världens finaste läsare här på bloggen. Så engagerade, så trogna och så varmhjärtade. Det har varit det som sedan dag ett gjort att det varit så otroligt roligt och givande att fortsätta dela med mig av mitt liv här. Jag får tusenfalt tillbaks. Men efter den här veckan och efter alla kommentarer känns det nästan lite overkligt. Tänk att ni är så många som verkligen bryr er om mig. Jag kan verkligen känna det genom era ord. Att människor som egentligen aldrig ens träffat mig ändå kan känna så starkt och ge så mycket kärlek. Det är så fantastiskt fint att jag nästan tappar orden. Jag vet inte hur jag ska göra för att ni ska förstå hur mycket det betyder för mig. Jag vill verkligen att ni ska veta att jag är så innerligt tacksam och lycklig över att just ni finns här, och för att ni lyssnar, läser, skriver, delar, tycker till och ger mig leenden i hjärtat. Ni inspirerar mig varje dag och får den här bloggen att kännas levande. Tack, tack tack!
Sen vill jag också berätta att mitt hjärta dansar lite extra idag, för jag och Johan firar två år tillsammans idag, den 13 november. Jag har just fått uppleva de två lyckligaste åren i mitt liv, allt tack vare denna människa som förtrollar min värld. Det känns som tiden innan Johan bara är som en dimma. Som en förberedelse inför det verkliga. Bara jag får gå med honom genom livet så kommer vi klara allt.

En gång trodde jag Johan hade försvunnit. Han var på baksidan och hängde tvätt, men jag hade ingen aning om det.
Jag ropade i huset efter honom. Blev ängslig. Gick ut i ladan. I vedboden. Ropade. Ingen Johan. Jag kunde inte begripa hur han kunnat försvinna på bara någon minut.
Jag blev jätterädd. Jag fick gråten i halsen när jag tänkte tanken att det nu hade skett. Nu hade han blivit hämtad från jorden för att åka hem igen, till någon helt annan galax. Någonstans har jag alltid tänk att han inte kan vara härifrån.
Idag var vi tvungna att åka tillbaks till Sollefteå igen för några ärenden. Eftersom jag ännu inte bör köra bil så långt på grund av synen så körde Johan mig. I morgon kommer han dock återgå till jobbet igen. Han har tagit ledigt i över en vecka på grund av detta, och det är bara så fint av honom. Han har varit ett otroligt stöd.
Vi klev upp vid femtiden i morse. Nanook är ingen morgonhund som ni kanske ser. Det snöade ute och jag fick så starka julkänslor. Får det även när jag tittar på denna bilden, trots att det inte finns något julpynt någonstans.
Det blev inte taget några sådana där romantiska bilder på oss denna två-årsdag. Det var mycket annat som kom i vägen idag. Men det spelar egentligen ingen roll vad vi gör. Det finns liksom ingen annan på denna jord som jag hellre skulle vilja handla toalettpapper med än just Johan. Allt känns bra, bara jag får vara med honom.
Är glad att vi fick denna måndag tillsammans, innan vardagen återgår till det vanliga i morgon.

Nu blir det en dusch och sedan sova. Jag hoppas att ni haft en jättebra måndag allihopa!
Och återigen, tack för allt! Sov så gott mina änglar ♥

Mycket att fira

Hej på er!

Nu är det ny vecka igen, och jag hoppas er helg har varit bra! Här har helget gått till fortsatt renovering i ateljén. Det började som ett relativt litet projekt med att jag skulle måla golvet vitt, och som vanligt så växte idéerna och under denna helgen så har det utvecklats till ett mycket större projekt, men som också innebär flera positiva förändringar.

Det började med att jag funderade på att åka till Ikea och inhandla lite material för att få till bättre förvaring. Jag hade ju problem med att få plats med alla grejer och är det något som jag tycker Ikea är bra på så är det förvaring. Så jag och Johan åkte till Ikea i Umeå i lördags med en färdig inköpslista och handlade alla grejer som behövdes. Det var faktiskt allra första gången vi åkte till Ikea tillsammans, så det blev en rolig dag!

Sen ägnades hela kvällen åt att montera grejer och då bubblade nya idéer fram. Det blev spackling och målning av väggar och när de nya förvaringsutrymmena kom på plats så blev rummet plötsligt liksom dubbelt så stort. Det var då som jag insåg att jag verkligen skulle kunna få plats med allt i samma rum. Som jag haft det fram till nu så tar jag upp två rum här hemma. Ett som arbetsrum med stort skrivbord. Och ateljén där jag slår in fotoprints, packar grejer och målar. Men jag har länge känt att jag vill göra ett rum ledigt för Johan. Han skriver och har liksom jag kreativa projekt som ibland behöver ett eget utrymme. Ett rum att stänga in sig i där man kan låta sina idéer växa fram. Ett skrivbord att ha datorn på och någonstans att förvara sina grejer. För mig har det känts viktigt att han ska få det utrymmet här hemma, men jag har inte riktigt vetat hur det ska vara möjligt. Han har varit så ödmjuk i det hela och tyckt att jag ska ha dessa två rum eftersom det är min arbetsplats, och han har suttit i köket och skrivit på kvällarna.

Men igår så kom vi på lite bra idéer till hur jag ska få plats med allt i ateljén. Plötsligt känns det som jag har hur mycket plats som helst, och behöver inte längre två rum. Nu kommer jag till och med ha en liten hörna med en fåtölj och soffbord. Som jag längtat efter något sådant!
Samtidigt som Johan sen kommer ta över arbetsrummet och ha eget skrivbord och bra med utrymme. Jag är så galet glad över detta. Det känns som ett stort lyft för oss båda.

Nu, lite bilder som jag tagit under helgen!
Helgen började storslaget med ett vackert norrsken på fredagkvällen. Det var lite molnigt ute men norrskenet lyste igenom ändå. Det var så längesedan jag såg ett stort norrsken sist, så det kändes vackert att få se kanske säsongens sista norrsken innan de ljusa kvällarna i maj börjar.
I lördags kväll efter en hel dag i Umeå på Ikea så var vi åter hemma igen, och passade då på att fira med lite bubbel samtidigt som vi monterade möbler. Vad firade vi? Jo, att Johan förra veckan fick sitt hus sålt i Överå. Det var ett långvarigt projekt innan vi fick ut det på försäljning. Ni vet ju hur det är med flytt och husförsäljning. Inte alltid det roligaste att ta itu med. Men senaste halvåret har vi verkligen längtat efter att få allt flyttat och klart inför att lägga ut huset på försäljning. Det är ju både dyrt och tidskrävande att ha två hus. Och när det väl kom ut nu i april så gick det undan! 16 dagar tog det bara, sen var huset sålt. Vi var SÅ lättade. Det är inte alltid det lättaste att få hus sålda här på landsbygden. Vissa hus kan ligga ute i minst ett år, och ändå inte bli sålda. Det känns fortfarande lite overkligt. Nu är det bara själva flyttstädningen och lite annat kvar, sen har vi bara ett hus att koncentrera oss på. Vi är så glada!
Det är viktigt att fira när bra saker händer!
Sen gick vi igenom det ultimata partestet; montera IKEA-möbler tillsammans. Vi klarade det utan den minsta suck eller dålig stämning. Men det visste jag redan. Jag har aldrig träffat en människa som jag kompar så bra med som just Johan. Det går liksom inte att börja gräla om struntsaker. Blir någon av oss på dåligt humör så går det aldrig ut över den andra personen, utan helt enkelt ut över det som gjort en på dåligt humör. Det är så himla skönt. Jag har aldrig någonsin varit med om en sådan perfekt, stabil balans. Snarare tvärtom. Där jag kunnat bli så rosenrasande att jag vill kasta tallrikar i golvet som på film, ni vet. Över skitsaker. Där minsta tonläge kan väcka dålig stämning och där man jämt känner att man måste befinna sig i försvarsläge och tippa på tå för att inte säga fel saker eller göra den andra på dåligt humör. Så är det inte med Johan. Med Johan är det harmoni. Han gör mig lugn, trygg och lycklig. Till och med när vi monterar struliga IKEA-möbler.
Lille Nanook som alltid vill vara med. Han undrade nog vad vi höll på med.
Sätter man sig på golvet så får man räkna med att han sätter sig i knät på en gång. Att sitta i någons knä är bland det bästa han vet. Sötgrisen ♥
Nästa dag (i går, söndag) började jag att spackla över hål på väggarna.
Och Johan hjälpte sedan till med att måla väggen vit. Jag ville ha denna väggen vit, och resten i den beiga, naturfärgen. Jag brukar inte alltid tycka om helt vita väggar, men eftersom det är just en ateljé där jag håller på med mycket tavlor och färg så vill jag ha en helt vit väg där jag kan måla och även fota mina tavlor och bilder. Vitt och ljust gör ju att färger framhävs bättre. Det blir en renare känsla, som jag tycker om.
Väggen mitt emot spacklade jag och målade sedan över i samma beiga färg. Den var väldigt skadad av hål så jag ville förfina den lite.
Johan håller på att sätta upp en skena för gardiner, till min nya lilla lageravdelning där jag ska ha kartonger, wellpapp, bubbelplast och annat som behövs när jag slår in tavlor och fotoprintar. Vi har kommit mycket längre nu men jag ville vänta med att ta nya bilder tills det mesta är klart. Det kommer bli så himla fint så jag nästan inte kan förstå att det är sant. Tänk vad lite nya smarta förvaringsidéer kan göra mycket. Och jag är så tacksam att Johan ägnat precis hela sin helg åt att hjälpa mig med ateljén. Nu väntar jag bara på ett hörnskrivbord och några andra grejer som jag beställde igår, sedan är allt klart! Hurra!

Vill passa på att tacka för alla fina, smarta tips i förra inlägget. Och jättekul att så många av er tyckte det blev fint med det vita golvet!
Ha nu en fantastiskt start på den nya veckan allihopa. Kramar ♥

Så mycket kärlek

Åh vad ni återigen berör mig med era fantastiska ord. Sitter framför datorn och både skrattar och gråter åt era kärleksberättelser. Man skulle ju gjort en bok med alla era samlade berättelser! Jag bara älskar att få höra om hur par träffade varandra. Det är alltid så fascinerande historier bakom. Det är även en vanlig fråga som jag brukar ställa till folk. Vet ni varför? Därför att jag älskar att se hur något plötsligt börjar tindra i ögonen på par som berättar om sin allra första tid tillsammans. Det syns extra tydligt på äldre par. De är som att de blir nykära igen när de tänker tillbaks på allting. Prova det så får ni se 

Jag ska läsa igenom alla era fina kommentarer och svara er lite senare. Just nu har jag precis fått i mig lite lunch och ska ut med hundarna i solen en sväng, innan jag återgår till jobbet igen. Det är en lugn dag här hemma i Grundtjärn och jag sitter mest och jobbar framför datorn och i ateljén idag. Lyssnar på vacker pianomusik och dricker kaffe.

031601

Idag åt jag “frukostbullar” till lunch. Jag är en riktig mack-människa. Jag skulle kunna leva på mackor. Det går fort och det är gott! Speciellt när det blir hembakat bröd! Det är så rysligt goda och jag tröttnar aldrig på dom. Jag brukar alltid baka frukostbullar till frukosten på lördagar. Men de funkar ju lika bra som lunch också. Tar bara tio minuter!
031603

Nanook ligger och sover i solen som skiner in genom fönstret. Åh, älskar denna tiden när solen lyser in i köket igen!
031604
Och Danny tränger som vanligt ihop sig i fåtöljen. Han är som en stor, gosig bebis.
031602

Mums! Helst ska man äta dom direkt, så smöret smälter! Så jädrans gott.
031605

Och det är ett fasligt springande på katterna ut och in nu. De är soligt och varmt ute, men slaskigt och blött, vilket gör att de vill gå ut, och sedan ångrar sig. Då ställer de sig i fönstret såhär och blänger på mig tills jag är tvungen att gå och öppna. Men snart är den riktiga våren här och då kommer de vara ute dygnet runt, så jag får passa på att njuta av tiden som de hellre är inne och ligger i mitt knä och kurrar.
031606

Idag var sotaren här för att sota skorstenen, vilket gjorde att jag inte kunde göra upp en eld direkt på morgonen. Så det var riktigt skönt nu när jag kunde göra upp en eld igen och få lite värme inne. Det var inte kallt inne, bara lite sådär rått så man går och småfryser. Men jag satte mig framför kaminen nu och värmde fötterna samtidigt som jag åt lunch, medan Nanook tittade bedjande på mig. Känns skönt nu också att skorstenen är sotad och ren efter vinterns hårda eldande. Då känns det tryggt att elda!

Önskar er alla en fortsatt fin onsdag ♥ Tack igen för all kärlek ni ger!  Kram på er!

(Rösta på mig i Finest Awards här)

En helg med mycket kärlek

Godmorgon på er!
Jag sitter med morgonkaffet bredvid mig och vaknar upp till en solig lördag. Jag ska strax göra mig i ordning inför en bröllopsfotografering. Både igår och idag är jag fotograf på ett bröllop hos några vänner i grannbyn. Och idag är det dags för vigseln. Det ska bli spännande. Och jag är sååååå glad att det är fint väder idag eftersom vigseln skall hålla till utomhus. Det kommer bli så vackert. Och jag känner nästan redan nu hur rörd jag blir. Jag vet inte vad det är med mig nu mera, jag kan knappt se en film på något känslosamt/kärleksfullt/sorgligt utan att börja gråta. Vet inte om det brukar vara så, ju äldre man blir desto känsligare blir man?

Jag ville mest bara skriva något kort och berätta vad jag gör i helgen, eftersom jag inte hann skriva något igår. Vad ska ni göra den här helgen? ♥
082901

Augustihimmel. Som jag älskar kvällarna och färgerna i augusti.

Det är mycket nu

Hej på er!
Om jag kände mig slut igår så är det inget emot vad jag känner mig idag. Hujedamej vilken vecka detta varit. Det har verkligen varit slitsamt. Idag har jag och min mamma flyttstädat i den gamla skolan där jag bodde mitt första år här i Grundtjärn innan jag flyttade till denna stugan som jag bor i nu. Jag han aldrig riktigt städa ur skolan ordentligt när jag hastigt flyttade i september, så det fick bli av nu istället. Hela 10 timmar har spenderats städandes i skolan idag. Men nu är det rent och fräscht och allt är på sin plats. Det känns helt underbart.

I morgon blir det en tung dag också, fast på ett helt annat sätt. Det är urnsättning för min älskade och saknade mormor i morgon på kyrkogården i Sollefteå. Det känns både bra och jobbigt. Lite som en andra begravning. Har gått runt och smågråtit hela dagen för all sorg har kommit upp igen. Fast på ett sätt kanske det är bra, att få låta sorgen komma fram. Ibland vaknar jag fortfarande på nätterna och är alldeles chockad att mormor är död. Det känns overkligt att hon inte är här längre.
Drömmer om henne ofta, och i alla drömmar är hon så glad och pigg. Och varje gång jag frågar henne i drömmen vart hon är någonstans nu, så skrattar hon.

I förrgår natt var jag med om något jättefint. Jag sov och drömde om henne. Hon stod i en dörröppning och tittade ner och log. Sedan vaknade jag av att jag kände hur någon strök mig på pannan. Det kändes så kärleksfullt. Låter säkert väldigt märkligt och ni behöver inte tro på det. Men för mig är det alldeles verkligt, och jag vet att det var mormor 🙂

Nu ska jag gå och lägga mig. Är så trött så jag snart somnar här vid köksbordet.
Sov gott allihopa! Vi hörs mer i morgon.

Kramar <3

Den gamla skolan som jag bodde i mitt första år i Grundtjärn. Bilden är tagen för nästan ett år sedan.Ett helt underbart vackert hus med själ. Väldigt kallt att bo i under vintern dock 😉 Trivs bättre i stugan jag bor i nu, även om det var en riktig upplevelse att få bo i den gamla skolan.

Jag, mormor och morfar i deras kök för ca 5 månader sedan. Åh, jag saknar mormor så enormt mycket. Det var så mysigt att bara sitta och prata med henne sådär. Hon var så klok och ungdomlig.

Mycket på gång

Godmorgon på er!
Nu var det över ett dygn sedan jag bloggade sist. Det brukar inte gå så långt mellan gångerna och det känns alltid lite märkligt när det väl händer.  Oavsett om dagen har varit fullproppad med måsten så brukar jag för det mesta hinna blogga lite innan jag går och lägger mig. Det känns alltid så mysigt att lägga upp lite bilder från dagen och skriva några ord. Lite som en dagbok. Men igår somnade jag som en stock när jag väl skulle lägga mig, så jag han inte ens släcka lampan 🙂

Den här veckan kommer bli helt galet kaotisk. Det visste jag redan i söndags, och därför har jag förberett mig på det. Det är tusen saker som ska göras och många “projekt” ska avslutas. Det kommer bli lite stressigt att hinna med allt men det är mest roligt. När allt är klart kommer det kännas så bra. Jag ska berätta lite mer sedan om vad jag håller på med just nu.

Trots allt så började jag morgonen med en kopp kaffe utanför huset, i den varma morgonsolen. Då fick jag en liten energikick 🙂

En kopp kaffe i morgonsolen. Det är en underbar start på dagen 🙂

Våren gör sig påmind 🙂 Snart är den här