En stor förändring

Hej på er!
Har haft fullt upp idag sedan halv sju i morse så först nu fick jag tid att sätta mig ner och berätta för er vad det är som är på gång. Haha det är så underbart att läsa alla era kommentarer, och efter alla era fina gissningar om stora livshändelser som t.ex graviditet, så känns det nästan fånigt att berätta vad det är jag är så glad för. Det låter kanske inte som något speciellt sådär, men för mig är det något otroligt stort.

Jag kommer att installera ett värmesystem i huset! Ni som följt min blogg i några år och genom mina vintrar förstår nog vad det betyder för mig. Jag kommer inte längre att behöva stänga in mig i köket på vintrarna och sova bredvid vedspisen och vakna till 4 grader. Jag kommer att kunna elda i en panna och värmen kommer sprida sig till element som är placerade i alla rum i hela huset. Pannan är även som en vedspis så jag kommer byta ut den gamla vedspisen. Och dessutom kommer jag att kunna se elden! Allt som jag någonsin drömt om.

Jag kan knappt tänka mig hur det kommer vara att ha huset varmt på vintern. Jag kommer att kunna ha ett vardagsrum! Ett sovrum. Jag kommer inte längre behöva ha dåligt samvete för att elementet i badrummet drar el. Hela huset kommer värmas upp av veden jag huggit och det känns för bra för att vara sant.
Det här är ju något som jag i flera år gått och drömt om. Jag har funderat flera gånger på att investera i ett värmesystem. Men det har varit mycket som ändå stoppat mig. Dels att jag inte tjänat tillräckligt mycket för att kunna betala av det varje månad. Men även också för att jag varit rädd för att ta det steget att skaffa värmesystem. Tankar som “Men tänk om jag inte vill bo kvar här om ett år då och så har jag ödslat pengar på ett värmesystem” har dykt upp. “Tänk om vindkraftverken blir av och jag måste flytta“. “Tänk om bla bla“.

Men jag blev trött på mig själv, att jag ska leva i ett “tänk om”. Då kommer jag ju aldrig våga ta det steget. Livet kan ändras när som helst, men det kan man inte ju inte gå och tänka på varje dag. Då skulle man ju inte vilja göra någonting alls. Nu bor jag här, och jag vill inte bo någon annanstans. Och dessutom kände jag helt enkelt att jag inte orkade mer. Kylan tar knäcken på mig tillslut. Det var kanske lite spännande och charmigt att sova framför kaminen och vakna till bara några plusgrader första vintern. Andra vintern var mycket värre och jag minns hur jag gick på grusvägen en dag i mars och grät för mig själv därför att jag insåg att jag inte skulle orka en till vinter med endast en vedspis som värmekälla. En tredje vinter gick och jag överlevde, såklart. Men jag mådde inge bra. Nu är det fjärde vintern och jag känner att jag måste börja tänka på hur jag vill leva, och hur jag ser min framtid. Det är svårt att förklara hur mycket energi och kraft det tar på en att nästan ständigt frysa mer än halva året, och att ständigt hålla igång en liten eld som inte ger mer värme en till ett litet kök. Det går ju såklart att leva så. Det var ju inget konstigt alls förr i tiden. Men jag känner att det har nått en gräns för mig nu. Jag vill utvecklas i det jag gör och få en bättre livskvalitet. Jag driver företag och jag behöver plats att jobba. Plats att må bra. Bara känslan av att ha en soffa…ett vardagsrum…det går knappt att förklara. Vad underbart! 

Hela jag spricker nästan när jag skriver om det här. Därför att det är så mycket känslor, så mycket som jag vill skriva om. För mig känns det här som ett jättestort steg framåt. Inte förrän jag faktiskt bestämde mig så insåg jag hur mycket det kommer göra för mig. NU först kommer jag kunna njuta fullt ut av att faktiskt bo såhär. Jag kommer bo på den vackraste plats jag vet, men utan att frysa lika mycket. Jag kommer få plats för det jag vill. Behöver inte stänga in mig i ett kök hela vintern. Åhh…jag är så glad så ni anar inte.

Så det här är vad som är på gång! 😀 Den här förvandlingen i mitt hem har redan påbörjats. Idag var MW Bygg från Myckelgensjö här och både fixade sista väggen i hallen där ett element ska upp, men också drog ut vedspisen och fixade muren.
Jag och min mamma hade först tänkt att dra ut vedspisen själva och greja med allt som hör därtill. Men det var en himla tur att de ännu inte hade åkt när vi kom på att vi inte skulle klara det själva. En vedspis+ en gammal panna väger ton. Dessutom ska man gärna veta vad man håller på med när man gör sådant där.

Så första dagen är nu klar. Jag kommer bo hos mamma nu under tiden eftersom jag inte längre har något att elda i. Ska hem senare i kväll och städa bort all aska och allt damm som nu ligger som en hinna över allt i köket från när vedspisen åkte ut. Det känns som jag har murbruk i näsan haha. Det har jag nog också.
Men det gör inget, för jag är så glad att det här är på gång nu. Jag kommer snart att ha ett värmesystem! 😀

Det blir en spännande tid framöver. Kommer så klart hålla er uppdaterade om detta projekt!

Tidigt på morgonen, lyckligt ovetandes om hur svårt det skulle vara att få loss vedspisen. Här är sista bilden på vedspisen inne i köket, någonsin.

Tidigt på morgonen, lyckligt ovetandes om hur svårt det skulle vara att få loss vedspisen. Här är sista bilden på vedspisen inne i köket, någonsin.

Några timmar senare! MW Bygg har fått ut vedspisen och fixar muren!

Några timmar senare! MW Bygg har fått ut vedspisen och fixar muren!

 

En natt i diket

De nio milen från tågstationen hem till Grundtjärn i natt gick inte så fort som jag hade trott. Det var ishalka efter dagens regn och sedan minusgrader på det, och jag fick krypa fram. Men den sista milen skogsväg var inte grusad än och det slutade med att bilen gled ner i en brant backe och jag och Nanook fick spendera resten av natten och morgonen i ett dike. Utan någon täckning på mobilen. Så det första jag fick göra var att ge mig ut i natten. GÅ och gå och gå, ända tills det kom en liten plupp täckning. Men inte ens bärgningsbilen kunde ju ta sig fram innan grusbilen hade kommit.
Har aldrig varit med om en sådan isig väg. Det var knappt så man kunde gå utan att halka.

Efter långa timmars väntan kom äntligen grusbilen och sedan bärgningsbilen. Jag har nog aldrig varit så lycklig över att se grus förut. Jag kom hem nu vid 8 på morgonen och det kändes så skönt att äntligen vara framme. Vilken evighetsresa det här var. Och en dyr sådan blev det också.
Nu är både jag och Nanook helt slut. Jag orkar inte ens elda nu så jag ska krypa ner under många täcken och filtar och vila ett tag innan jag börjar dagen.

Tur jag hade kameran som sysselsättning i natt i alla fall. Här kommer några bilder från vår tid i diket!

Så här kan det gå. Fy vad läskigt det var när bilen gled ner både bakåt och sidled. Man kände sig så hjälplös. Ju mer jag försökte rädda situationen ju värre blev det.

Så här kan det gå. Fy vad läskigt det var när bilen gled ner både bakåt och sidled. Man kände sig så hjälplös. Ju mer jag försökte rädda situationen ju värre blev det.

Is! Överallt. Tur vi hade fullmånen som sällskap i natt. Den lyste upp så fint.

Is! Överallt. Tur vi hade fullmånen som sällskap i natt. Den lyste upp så fint.

I väntan på bärgningsbilen

I väntan på bärgningsbilen

 

Stackars lille Nanook. Vilken  lång resa det blev. Han somnade gott i baksätet tillslut :)

Stackars lille Nanook. Vilken lång resa det blev. Han somnade gott i baksätet tillslut 🙂

 

En liten julkänsla

Hej på er!
En sen lördagkväll, det närmar sig midnatt och jag är så trött att jag mår illa och känner mig alldeles darrig. Men jag mår bra ändå. Det har varit en rolig dag med utställning på Jakobssons blommor i Junsele. Mycket trevligt folk och jag fick en ganska stor dos med julkänsla med mig hem. Synd bara att det enda jag orkade göra när jag kom hem var att hänga upp en julstjärna i fönstret. Men det räcker gott och väl för mig nu. Nu sitter jag och skriver i stjärnans varma sken. Utanför är det norrsken, och snö på samma gång. Kunde skymta skenet mellan molnen, och då fick jag lite extra kraft att gå ut och ta några foton.

I morgon är det första advent, och som jag längtat efter denna söndag och det efterlängtade besöket som söndagen för med sig 🙂 Men innan dess så ska jag gå och lägga mig och ta igen två nätters sömn. Åh, jag tror jag kommer sova riktigt gott i natt. Hoppas ni gör det också!

Kram på er och trevlig helg! Hörs i morgon ♥

Lite norrsken mellan snömolnen.

Lite norrsken mellan snömolnen.

Fönstret utifrån. Älskar den där känslan jag får när man julpyntar och hänger upp julstjärnor osv. Det skapar en sådan mysig stämning. Insåg dock när jag tog det här fotot att jag måste tvätta fönstret haha.

Fönstret utifrån. Älskar den där känslan jag får när man julpyntar och hänger upp julstjärnor osv. Det skapar en sådan mysig stämning. Insåg dock när jag tog det här fotot att jag måste tvätta fönstret haha.

 

En liten resa

Vilken otroligt fin respons ni gav på förra inlägget. Jag läser såklart varenda ord ni skriver och jag vill svara på varenda kommentar! Det är så himla fint att ni delar med er sådär av era egna känslor och det ni vart med om. Och jag känner igen mig i så mycket av det ni skriver!
Ganska otroligt att så många faktiskt känner likadant. Det finns ju egentligen hur mycket mer som helst att skriva om det där. Det är nog viktigt att lyfta fram, vad många som går och känner att man inte “är något” för att man inte gjort det som kanske förväntas av en, oavsett vilken plats i livet man är på.
När någon frågar “Vad har du för planer sedan då? Vad ska du plugga vidare till?” och det växer en klump i magen när man inte vet vad man ska svara. Eller när man redan jobbar eller gör något som man trivs med, men det är inte tillräckligt “fin status” för att man ska känna att man “blivit något”.  Det finns så mycket att ta upp om det här.

Ush, jag blir faktiskt lite ledsen egentligen. När jag hör vad många som känt eller känner samma sak. Det är ju faktiskt så, att alla människor är redan fulländade som dom är. Vad man jobbar med eller vilken väg i livet man valt borde inte avgöra om man blev något eller inte. Alla har ju helt olika drömmar. Det var som någon skrev i kommentarerna, att hennes största önskan var att få bli mamma och ha en familj. Så himla fint. Bara det att någons önskan är att få skapa ett nytt liv, det är så ju så stort och vackert att man inte någonsin skulle behöva känna att man inte “gjort tillräckligt”. För vad man än är, vilken väg man än väljer, så är man ju den man är. Och det tycker jag räcker för all evighet. Alla behövs ju!

Ja, jag ville i alla fall bara säga att jag är så tacksam för att ni delar med er! Det betyder mycket att få läsa era tankar! ♥

Jag håller som mest nu på att packa inför morgondagen då jag ska till Stockholm. På lördag ska jag på en bloggträff med outdrr.com som är en bloggportal för folk som gillar naturen och friluftsliv osv. För ett tag sedan startade jag en engelsk blogg där. Så under lördagen och söndagen ska vi vandra i Tyresta nationalpark, och övernatta. Det ser jag fram emot. Hoppas bara att regnet inte öser ner hela tiden. Jag vet inte hur vattentäta mina skor är 😉 Men det ska nog gå bra. Det ska bli riktigt kul att träffa de andra bloggarna!

Så under lördagen och söndagen blir det lite tyst här, men det tar jag igen när jag kommer hem igen. Dags att fortsätta packa!

Kram på er!

Nu får jag äntligen använda sakerna jag fick från Fjällräven Polar resan :) Man kan väl inte säga att Nanook ser jätteglad ut. Han gillar inte när jag packar, för då vet han att jag ska bort. Han får stanna hos mamma i helgen :)

Nu får jag äntligen använda sakerna jag fick från Fjällräven Polar resan 🙂
Man kan väl inte säga att Nanook ser jätteglad ut. Han gillar inte när jag packar, för då vet han att jag ska bort. Han får stanna hos mamma i helgen 🙂

En fantastisk kväll

Det är mitt i natta och jag har precis kommit hem efter en alldeles fantastisk kväll på Nicke Sjödin-galan. Känner mig alldeles full av glädje nu. Det har varit en sådan rolig kväll på så många vis. Ett minne för livet.

Jag kommer lägga upp bilder i morgon och berätta mer om denna roliga kväll! Jag ville bara skriva kort och berätta att jag haft det jättebra. Det är en ära för mig att få komma hem och ställa diplomet här på bordet. Tack familjen Sjödin för detta vackra pris!
Jag känner mig så tacksam. Så obeskrivligt tacksam.

Och tack också alla ni som gav sådan otroligt fin respons på mitt förra inlägg “På annersia”. Kan säga att era kommentarer rörde mig till tårar inte bara en gång.

Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att allt inte bara varit en dröm i morgon när ja vaknar upp. För det känns nästan som en dröm just nu. Jag kommer somna med ett leende på läpparna 🙂

Fick så mycket fint med mig hem. Bland annat ett jättefint diplom, blommor och massivs med böcker som Nicke skrivit. Åhh, lycka!

Fick så mycket fint med mig hem. Bland annat ett jättefint diplom, blommor och massivs med böcker som Nicke skrivit och en stor bok som sonen Jerker skrivit. Åhh, lycka!

En morgon, flera …?

Vad jag älskar höstmornar. Morgonar. Mornar? Mornar säger man ju men det står att jag stavat fel när jag skriver det. Vad heter det egentligen. Har alltid undrat hur man säger flera morgonar. Någon som vet?
I alla fall, ni förstår vad jag menar. En höstmorgon med dimma och frost, och solen som skiner igenom träden sådär så man ser solstrålarna. Jag är ingen morgonmänniska, därför är det bra när jag måste gå upp jättetidigt. Som idag. Jag hade ett ärende till Sollefteå, och min mamma skulle dit för att åka med bussen till Göteborg.
Varje gång jag åker på skogsvägarna så ser jag tusentals vackra potentiella foton. Ofta så har man ju tyvärr en tid att passa, så jag kan inte stanna alla de tusen gånger på vägen för att fota. Men så lovade jag mig själv att jag ska ställa klockan innan solen gått upp någon gång i helgen nu, och bara åka ut och fota, i lugn och ro, utan att behöva stressa 🙂

Jag stannade i alla fall en gång på vägen idag för att fota en älg som stod på vägen och tog det lugnt.

Frostmorgon

Frostmorgon

Hej snygging!

Hej snygging!