Snacka om bakslag, när jag i morse vaknade och knappt kunde ta mig upp ur sängen. Jag har känt det i några dagar, den där förnimmelsen av att kroppen fightas med något virus, men jag trodde jag skulle klara mig. Men i går kväll fick jag så ont i hövve att jag inte ens klarade av att sopa golvet inne i vardagsrummet. Och i morse, ja, då var jag så matt att det var en ren plåga att gå ut med Nanook.
Hela dagen har jag spenderat sovandes i sängen, och känt mig så sjuk som en säck rutten potatis. Jag har vaknat till några gånger när Nanook kommit in och tittat på mig och slickat mig på handen och gett mig några pussar för att sedan lägga sig tätt intill. Han är så snäll. Det är som att han fattar att jag inte mår bra och därför inte kräver någonting heller. Trots att han haft världens tråkigaste dag har han inte gnällt en enda gång.

Jag fick en värktablett av mamma nu på kvällen så nu har huvudvärken släppt tillräckligt för att jag ska kunna sätta mig vid datorn och dricka lite te. Så typiskt att det skulle slå till just nu. Men å andra sidan så är det väl aldrig rätt tid när man blir sjuk. Ska nog ändå vara glad att det inte hände när jag höll på att jobba som mest i köket. Nu kan jag i alla fall ligga utslagen på pläden framför brasan. Det måste väl ändå vara ett av de finare sätten att vara riktigt förkyld på.

Kram på er och ha en mysig lördagkväll ♥