Det är midnatt. Natten mot midsommarafton. Det är för mig alltid en natt som känns lite extra magisk.
Nu är vi här. Just nu är den där tiden som jag i den kalla, karga decembernatten brukar längta och drömma om. Den ljusaste tiden på året. Och jag vill njuta av varje sekund. Även om den innebär en mindre släng av sömnbrist.
Jag blickar ut genom fönstret, och det är ljust. Trots att ett tungt molntäcke kastar ett grått sken över sommarängen som annars brukar lysa upp av midnattsljuset. Jag önskade en klar himmel och en alldeles vindstilla natt. Och en solig, vacker morgon där jag barfota går genom gräset till växthuset med kaffekoppen i handen. Men det gör inget. Midsommar kommer bli fantastisk ändå.
Kall, men varm ♥























