Ljudet av skidorna i snön och mina egna andetag. Resten bara tystnad. En sån underbar liten stund som ger så mycket.
När jag igår insåg att det skulle bli en vacker solnedgång så rusade jag ut i ladan och tog fram skidorna för första gången denna vintern. Packade ned kameran och stativet i en ryggsäck och tog med mig Nanook ut på en liten skidtur ned till sjön.
Senast jag använda de här gamla fina träskidorna som jag fick av min släkting Sven-Olov var i början av april förra året, när jag åkte på en liten resa till Saltoluokta fjällstation där jag bodde i flera dygn. Ägnade mina dagar åt att upptäcka fjällen på skidor och fota och filma och basta. Det var underbart!
Nanook var fullkomligt överlyckligt över att få följa med ut med skidorna igår. Han sprang som en vind längs skoterspåren.
Ljuset alltså. Finner inga ord. Det är bara så vackert att det nästan kniper till i hjärtat på mig.
Vi åkte inte så långt. Bara ned till sjön. Sen satte vi oss där en stund tills solen hade gått ned bakom skogarna. Nanook fick ett litet ben som belöning för att han hade varit så duktig.
Bättre avslut på veckan kunde jag knappast få. Jag kände mig glad att jag följde impulsen och drog ut innan solen hade gått ned. Oftast är det sådär att man liksom måste följa den där känslan när den sköljer över än. Det handlar ju om ögonblick som aldrig kommer tillbaks igen.
Jag vill inte missa mer vackra solnedgångar nu. Jag vill försöka vara där och uppleva dom istället.
Vill passa på att tacka för den helt OTROLIGA responsen jag fått på förra inlägget. Herregud alltså, vad ni gör mig glad och inspirerad. Kunde aldrig ana att det skulle bli så väl mottaget av er. TACK för alla fantastiska tips, och tack för era peppande ord.
Det känns så spännande att påbörja den här “resan” mot mer välmående och en lite sundare livsstil. Känner i varenda cell i kroppen att det är rätt. Och det känns ännu mer roligt att få dela det med er och få ta del av era egna tankar och erfarenheter. Tack för det, verkligen ♥
Nu önskar jag er alla en underbar start på den här nya veckan!
KRAM på er!
Jag har som vanligt gjort en videoblogg, och denna gången en mycket längre version eftersom det är blandade klipp från både måndag, tisdag och onsdag. En video som verkligen innehåller lite allt möjligt. Allt från en spännande pratstund med en same från Saltoluokta som heter Mats Spiik, till stormigt väder och fotoäventyr bakom kulisserna. Och självklart några glimtar från Stora Sjöfallets mäktiga landskap.
Igår (tisdag) lämnade jag Saltoluokta och åkte i släden över isen med all min packning. På andra sidan sjön stod bilen på parkeringen och så körde jag sedan vidare mot Stora Sjöfallet Mountain Center där jag bokat två nätter.
Framme i vackra Stora Sjöfallet Mountain Center. Här var allt sig likt sedan förra året jag var här.
Jag checkade in och fick ett rum med en galet vacker lampa. Blev så inspirerad. En sådan skulle jag vilja göra av alla renhorn jag hittar i skogarna hemma.
Som jag berättade i videobloggen så väntades det komma en storm denna dag. Så jag höll mig inne på eftermiddagen för att sedan åka ut en sväng kring solnedgången för att kolla om blåsten lugnat sig. Men det råkade bli den värsta tiden så det var bara blåst, regn och dis. Så det blev bara en snabb tur med bilen innan jag sedan vände om igen och höll mig inne resten av kvällen.
I morse hade de tunga molnen och regnet försvunnit så jag gick ut i gryningen för att fota och möta den nya dagen på en av de platser jag älskar allra mest här på jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Vilken känsla!!
Jag var ute några timmar med kameran i den iskalla blåsten. Som tur var hade jag med mig min polar-parka från när jag var med i 
Men vad gjorde blåsten när morgonen bjöd på de mest fantastiska färger? Det var så vackert att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Ville vara överallt samtidigt.
Jag fick filmat några idéer till en film jag ska klippa ihop senare. Ni fick se lite bakom kulisserna i videobloggen ovan. Att stå i en klänning i dessa isande vindar gick nästan att likna med att bada isvak. Jag fick liksom samma kick på något vis. Världens glädjerus efteråt när jag fick upp värmen igen.
Efter morgonturen åkte jag tillbaks för att äta lite frukost. Sedan begav jag mig ut igen. Ville inte missa en sekund av min enda dag här i Stora Sjöfallet.
Den här stunden var en av de bästa på hela dagen. Vinden hade lugnat sig och jag bara satt här länge, länge och funderade över allt och inget.
Sedan gick jag till Mountain Center och satte mig och jobbade en stund. Bara älskar inredningen de har! Minns att jag vart alldeles lyrisk över detta rummet sist jag var här. Och det var ju precis så fint som jag mindes det.
Det här ser lite ut som min dröm-ateljé. Och de stora fönstren vid borden har utsikt över Stora Sjöfallet. Magiskt.
Jag vet inte hur jag kan ha sådan här tur, men jag beställde middag eftersom det var min allra sista kväll ute på äventyr, och Stora Sjöfallet bjöd mig på middag! De var så glada över att jag kom och hälsade på igen. Snacka om att få känna sig välkommen. Så jag fick mumsa i mig röding och en riktigt god efterrätt. Blev så himla glad. Så tacksam att det var svårt att hitta orden. Kan inte begripa hur all personal här är så underbara. TACK 
Efter middagen gick jag ut igen för att njuta av den sista solnedgången på resan. Jag filmade lite för videobloggen och i slutet kom en riktigt stor rovfågel och flög omkring mig. Har ingen aning om vilken fågel det var, men ni som är duktiga kanske kan se från videon? Det var så vackert att se den sväva där ovan. Vilket avslut. Det var som om den vinkade mig hejdå med sina vingslag.
