En rensning för kropp och själ

Godkväll på er!
Det är fredagkväll och jag tänkte att jag ville göra ett litet inlägg innan det blir helg. Jag hade tänkt göra det mycket tidigare på dagen men jag vet inte riktigt vad som hände. Tiden verkligen rusade förbi idag.

Den här veckan har varit lite speciell. Både bra och dålig på samma gång. Har känt mig väldigt trött och matt och Johan har varit hemma från jobbet hela veckan på grund av förkylningen som nu i slutet liksom satt sig på balansnerven, så han blir väldigt yr av och till. Jag hoppas verkligen det släpper snart.

Igårkväll gjorde jag en storstädning i köket. Rensade ur i skafferiet och tvättade hyllplanen. Gjorde plats för lite nya matvaror som vi köpte när vi var och storhandlade tidigare i veckan. Vi gjorde en rejäl handling och har fyllt skåpen med allt som är nyttigt. Efter den här vintern med den ena förkylingen efter den andra är vi båda fast beslutna med att vi vill ägna mycket mer fokus åt hälsan, och lära oss laga mer näringsrik mat. Och ja, leva mer hälsosamt i det stora hela.
För första gången i livet tycker jag det känns så spännande och roligt att faktiskt ägna mer tid åt det. Det känns som den här vintern verkligen gav mig en viktig läxa.
Så i veckan så bläddrade vi igenom recept och kokböcker och bestämde oss för att lära oss några helt nya goda vegetariska rätter. Sådana som vi aldrig tidigare gjort. Det som alltid skrämmer bort mig från att prova nya recept är att det ofta krävs så mycket ingredienser som jag sällan har. Då är det som om jag tappar lusten på en gång.
Sen har matlagning alltid legat sist på listan över saker jag tycker om här i livet. Maten har alltid känts som ett nödvändigt ont. Något som tar tid ifrån det som jag egentligen vill göra.

Men nu har jag på senare tid känt en slags inre längtan till att faktiskt lägga lite mer tid på det. Jag VILL tycka det är roligt och jag vill lära mig laga god mat, för i slutändan kommer det få mig att må bättre och om jag mår bättre, ja då vinner jag både tid och livskvalitet på det. Det blir win win.
Och senaste dagarna har det verkligen känts så himla roligt och spännande när vi suttit och kollat igenom goda recept och lärt oss om olika råvaror och vad de innehåller för olika näringsämnen. Och det var en fröjd att åka och storhandla och fylla kundvagnen med allt möjligt nyttigt. Och varje dag och kväll har vi lagat och lärt oss en ny maträtt, och experimenterat med kryddor, grönsaker, baljväxter och rotfrukter. Det är så intressant och jag ser verkligen fram emot en ny, friskare tid nu.
Och åhhh…det pirrar i magen när jag ser på alla vackra färger från frukt och grönt. Vi har fyllt upp hela fruktskålen med allt möjligt gott. Till och med en ananas, så att jag ska kunna göra den där färska ananasdrinken jag drömde om i förrgår när jag satt och fulgrät för jag längtade efter en solsemester.
Det känns som en rikedom att få ha en fruktskål såhär. Det vill jag ha jämt.
Och till frukost blandar vi nu våran egen musli med havregryn, solrosfrön, chiafrön, hampafrön och banan. Vilken jäkla energiboost på morgonen. Annars brukar jag ofta ta några mackor utan pålägg för jag inte orkar ta fram osten. Och till lunch, samma sak. Mackor, mackor och åter mackor. Lite nyponsoppa då och då. Snabbt ska det gå!

Men jag inser nu att jag verkligen misskött ganska mycket vad gäller hälsan. Som tur är så är Johan väldigt duktig på mat och tack vare honom så har vi för det mesta alltid ätit en bra middag på kvällen. Och det är verkligen tur! Men de gånger han har varit på resejobb så har jag i princip inte lagat ett enda mål mat under en hel arbetsvecka.
Jag har inte tid” tänker jag. Men nej, så är det inte. Jag väljer att inte lägga min tid på det. Och det funkar ju ganska bra. Jag klarar mig på mackor.
Men inte längden. Då säger kroppen ifrån.
Vi har också fyllt på förrådet med massvis av olika vitaminer. Har ju fått ganska många bra tips av er läsare.
Bland annat har vi nu D-vitamin, magnesium, betakaroten, järn, ashwaganda, zink och kalium. Och då jag tappat så extremt mycket hår senaste tiden (fäller typ mer än djuren) så beställde vi precis nu något som heter Priorin. Har aldrig provat det innan. Kanske någon av er har några erfarenheter av det? Det sägs i alla fall innehålla mycket näring till håret, så jag hoppas verkligen att det ska hjälpa! Tog de första tabletterna idag, så det blir spännande att se om jag märker någon skillnad efter några veckor.

Jag kände också en stor längtan efter att göra en detox. Ingen riktig detox på det sättet, men att under några veckor nu vara lite extra noggrann med vad jag äter. Jag har gjort en veckas detox två gånger innan, och det var helt fantastiskt. Inte under tiden, men efteråt! Vilken otroligt energi jag fick. Då hade jag under en veckas tid bara druckit väldigt nyttiga juicer och ätit som mest grönsaker. Och druckit massvis med vatten. Efteråt kände jag mig pånyttfödd. Den energikicken jag kände då…den var liksom obeskrivbar.

Nu tänker jag inte riktigt göra så. Jag kommer äta mat som vanligt. Men väldigt nyttig mat! Samtidigt har jag nu påbörjat en 30-dagars örtkur som fungerar som en slags detox för njurar, tarmar och levern. Och samtidigt ska jag dricka nyttiga teer och äta mycket frukt och grönt. (OBS, bilden är inte reklam även om det kanske ser ut så haha 🙂 )
Det känns som om jag liksom vill rena kroppen från allt som varit den senaste tiden. Rena själen. Så att det sen finns plats för nytt.Sedan snart en vecka tillbaks så har jag inte ätit något socker (förutom det som finns i maten och frukterna osv). Jag kan starkt konstatera att jag varit väldigt sockerberoende det senaste halvåret. Speciellt sedan jag började bli sjuk. Det var som om jag inte brydde mig då. Jag har ätit så otroligt mycket choklad, glass och godis.
Och sen när jag skaffade studion i Myckelgensjö så var jag såklart väldigt slarvig med maten. Jag glömde ta med mig mat för det mesta, och åt mig istället mätt på godis och kakor. Jag har hela tiden känt att det inte är bra. Jag blir otroligt sänkt av att äta mycket socker. Nästan deppad.
Men sen blev det ett beroende och varje dag har jag krävt att få i mig något sött för att orka med dagen.

Förra helgen slängde jag in en massa godis och choklad i elden i kaminen haha. Jag kände “NU FÅR DET FAN VARA NOG!“.
Sedan dess har jag fått hålla i mig hårt när socker-abstinensen nästan fått mig att darra. Jag har desperat letat i alla kökets luckor efter godis. Men det finns inget. Istället har jag fått äta gouji-bär och smoothies med bär jag plockat i skogarna. Det känns i stunden inte alls som den typ av “sötsak” jag är sugen på. Men det hjälper, och efteråt känns det så bra att jag inte tryckte i mig godis och kakor. Nu efter nästan en veckas tid så känns det redan så mycket bättre. En vecka tycks vara en kort tid, men för mig är det ett riktigt stort framsteg haha 😀
Jag kommer inte sluta helt med sötsaker. Jag kommer alltid älska choklad. Men däremot känns det viktigt för mig att under den här närmsta tiden sluta helt och hållet med sötsaker för att jag ska kunna få bort beroendet. En socker-detox helt enkelt.

Haha det känns verkligen som en stor förändring den här veckan. Allt på en gång! Det krävdes kanske att vi båda skulle känna oss såhär svaga och trötta efter vintern för att vi skulle få lite kraft till att faktiskt göra lite förändringar. Det är ju ofta så. Bra saker kommer ur det som är jobbigt och tungt. För utan motgångar så skulle vi ju aldrig veta hur vi faktiskt vill att det ska vara. Och jag vill må bra nu. Jag vill känna mig frisk och stark igen. Jag vill känna kraften att springa och ut fota i skogen, så som jag alltid gjorde förut.
Jag vill prioritera hälsan först, för den är det viktigaste vi har. Välmående och balans. Det ska bli mina nya ledord för det här året.
Jag och Johan gick ut en stund idag med Nanook i skogen. Snön föll fortfarande. Det har snöat dygnet runt i flera dagar nu. Vintern verkar inte alls bry sig om att det är den första vårmånaden. Den fortsätter i samma tempo. Men det gör inget. Jag vet att våren snart är här.
Nanook var lycklig över att få springa i skogen en stund.
Det syns inte på bilden, men det var så otroligt vackert i skogen idag. Snöflingorna dinglade sakta ned och bakom molnen syntes ett speciellt ljus från solen. Jag och Johan satte oss ned i en snödriva en stund och bara tittade upp mot de vackra granarna. Naturen alltså…det finns ingen plats som helar själen så mycket som i just naturen.
Ska försöka komma ut i naturen en liten stund varje dag nu. Bara en liten stund gör så otroligt mycket.
Nu väntar en mysig helg med lite kalas och spelkväll med vänner. Det kommer sitta gott! Vad ska ni hitta på i helgen?
Vill passa på att tacka för alla era fina tips på förra inlägget också! Det är så fint att ni delar med er av era erfarenheter.

Ps: om ni har några tips gällande nyttiga recept eller något annat som jag kan behöva lära mig nu (vad som helst) så tar jag tacksam emot det. Det här är som en ny värld för mig 🙂

Hoppas ni får en otroligt fin helg! Stor kram på er ♥

Så mycket att vara tacksam för

Hej på er!

Jag kom nyligen in efter att ha varit ute på ett litet vinteräventyr i skogen för att prova mina nya snöskor. Det var igår som jag gjorde ett försök att ta mig ut i skogen för att fota några vinterbilder (bland annat den nya headern som jag la upp igår) och höll nästan på att fastna i snön ute på en myr. Det var så djup snö att de gick över midjan på vissa ställen! Att ens ta mig en meter fram blev en otrolig kraftansträngning och som resulterade i många liter snö i skorna. Jag fick krypa fram och sedan försöka platta till snön så jag fick en liten plätt att stå på. Jag har aldrig varit med om så mycket snö som nu! Jag insåg då att den här vintern kommer bli otroligt svår när det gäller fotografering om jag inte kan ta mig ut i naturen.

Så kom jag att tänka på snöskor! Det är så många som tipsat om det och jag har alltid velat ha ett par snöskor. De har dock alltid känts som om prislappen är lite för hög. De brukar kosta runt 2000 :- på de ställen jag kollat på. Så då har jag alltid tänkt att det kan vänta till senare. Men igår kände jag att det var dags att köpa ett par snöskor, så jag skulle kunna ta mig ut i skogen och fota i snön!
Jag blev så överraskad att de ändå var så “små”. Jag hade väntat mig att de skulle vara enorma och väldigt klumpiga att gå i. Men de var ju inte jättemycket större än skorna, vilket gjorde att de kändes smidigare. Dock kände jag en liten tvekan inför att dessa skulle klara av den djupa snön i skogen. Anade att den här modellen av snösko kanske inte riktigt var gjord för det jag hade tänkt.
Den här bilden tog jag i morse, glatt ovetande om vilket otroligt träningspass som väntade ute i snön senare.
Man kan ju säga att snöskorna fick sig ett rejält test. I början när jag skulle ta mig ut i skogen från vägkanten gick det jättebra. Jag blev SÅ glad. Men det var för att snön längs vägkanten var packad på grund av snöplogen, så snöskorna sjönk inte ned. Så fort jag sedan kom ut en bit i skogen så blev snön mer porös och mjuk och då hjälpte inte snöskorna så mycket. Det gick såklart mycket lättare än om jag bara hade haft skor, speciellt när det gäller att undvika att få snö innanför skorna och byxorna, eftersom själva snöskon gör ett bra hål i snön. Men jag sjönk ändå ned 50 cm -1 meter i snön på många ställen, så det gick inte så lätt som jag hade önskat.
Många gånger blev det istället såhär…
Att försöka resa sig upp när man sjunkit ned över en meter i snön och sen inte har något att hålla i sig i, det är verkligen en utmaning. Jag var helt slut efter denna lilla skogspromenad.
Jag tror nog dessa snöskor funkar jättebra till lite mer lindrigare snöområden. Kanske för att vandra på en skoterled eller annat. Men att gå i djupsnö mitt i skogen, då är det nog bara skidor som gäller. Men nu vet jag det i alla fall. Och snöskorna kommer säkert till användning de gånger som jag inte kan ta med mig skidorna.
Det blev i alla fall en härlig stund i skogen! Och jag passade på att starta en liten livesänding också, för mina prenumeranter på Patreon. Kom på nu att jag ju inte ens skrivit om min Patreon sida här på bloggen än, det ska jag göra snart! Det är en sida där man kan prenumerera på en kreatör och få tillgång till bland annat extra material och annat smått och gott. Det har på bara två månader förändrat mitt yrkesliv och gjort mig mer fri i mitt arbete. Bland annat gett mig en möjlighet att få jobba med kulningen och göra klart min skiva i år. Är så obeskrivligt glad och tacksam för det.
En del av er bloggläsare har redan hittat dit och blivit prenumeranter trots att jag inte skrivit om det här än. Har massor att skriva och berätta om Patreon, så det blir ett eget inlägg snart!
I alla fall, livesändningen blev lite kaotisk. Två gånger föll jag ned i djupa snöhål och så kom det in snö i mikrofonen på mobilen. Men den klarade sig! Sen förfrös jag nästan fingrarna innan jag hade tagit mig till bilen. Men det blev i alla fall en rolig och händelserik promenad, och kul att få dela den live med andra.
Trots den djupa snön och svårigheten att ta sig fram så kändes det så skönt att få komma ut i skogen. Det har blivit alldeles, alldeles för lite av det senaste tiden. Naturen påverkar oss på ett sådant fantastiskt sätt. Tänk om vi alla fick en sådan här stund varje dag. Det skulle göra gott…!
När jag kom hem igen möttes jag av Johan och Nanook, och en mysig brasa i kaminen. Johan var hemma på lunch. För ja, tro det eller ej, men från och med nu så jobbar han hemma i Grundtjärn på fredagar. Det känns nästan overkligt fortfarande. Kan ni gissa med vad? Silversmide! Det var ju inte längesedan som han satte sig vid arbetsbänken för första gången och smidde sin första ring. Efter det var det som om han fann en ny passion i livet. Den första veckan kunde han inte ens sova på nätterna för han bara ville att det skulle bli morgon så han kunde fortsätta haha. Det var så häftigt att få se. Och vilken naturbegåvning! Bara den första veckan gjorde han helt otrolig vackra smycken, som han bland annat gav bort som julklappar. Jag fick en vacker silverring, och det går knappt att förstå att han nyss lärt sig detta.

Nu när vi kommer börja med smyckena igen (förhoppningsvis kommer de första smyckena ut i februari) så kommer det inte bara vara jag och min mor Anita som tillverkat och designat smyckena. Även Johan! Och det känns så fantastiskt roligt. För bara någon månad sedan så existerade inte ens den tanken. Och nu kommer han jobba fredagar med detta, så han har gått ned till 80% som elektriker. Jag tycker det är otroligt modigt att ta det steget. Men det är ju så. Livet är för kort för att tveka. Det gäller att våga hänga med när möjligheterna öppnar upp sig. Och följa hjärtat. Följa sin passion!

Det ska bli så roligt att få visa upp lite mer av detta sen. Under helgen tänkte jag också sätta mig och jobba lite i smedjan, och påbörja ett silverarmband som jag länge gått och tänkt på. Det var längesedan sist, som jag gjorde ett smycke. Ja, flera år sedan. Men det sitter kvar än. Sådant där glömmer man nog aldrig bort. Det är som att lära sig cykla. Kunskapen sitter kvar för alltid.
Det blev bästa lunchen på länge!
Det blev verkligen ett inlägg med allt möjligt! Men det blir så när väl inspirationen kommer tillbaks. Då kommer allt på en gång!
Nu ska jag sätta mig och svara på några av era fina kommentarer på förra inlägget! Tack för allt ni skriver och delar med er av. Blir så glad!

Nu önskar jag er alla en otroligt fin och mysig helg! KRAM på er ♥

Så mycket att vara tacksam för

Godkväll på er!
Jag hade egentligen inte tänkt göra något blogginlägg ikväll men så kände jag så starkt att jag bara var tvungen att framföra två saker innan jag går och lägger mig. Ibland vill man ju inte vänta med att uttrycka känslor. De måste få komma ut på en gång!

Först, några ord till er. 
Nog har jag länge vetat att jag har världens finaste läsare här på bloggen. Så engagerade, så trogna och så varmhjärtade. Det har varit det som sedan dag ett gjort att det varit så otroligt roligt och givande att fortsätta dela med mig av mitt liv här. Jag får tusenfalt tillbaks. Men efter den här veckan och efter alla kommentarer känns det nästan lite overkligt. Tänk att ni är så många som verkligen bryr er om mig. Jag kan verkligen känna det genom era ord. Att människor som egentligen aldrig ens träffat mig ändå kan känna så starkt och ge så mycket kärlek. Det är så fantastiskt fint att jag nästan tappar orden. Jag vet inte hur jag ska göra för att ni ska förstå hur mycket det betyder för mig. Jag vill verkligen att ni ska veta att jag är så innerligt tacksam och lycklig över att just ni finns här, och för att ni lyssnar, läser, skriver, delar, tycker till och ger mig leenden i hjärtat. Ni inspirerar mig varje dag och får den här bloggen att kännas levande. Tack, tack tack!
Sen vill jag också berätta att mitt hjärta dansar lite extra idag, för jag och Johan firar två år tillsammans idag, den 13 november. Jag har just fått uppleva de två lyckligaste åren i mitt liv, allt tack vare denna människa som förtrollar min värld. Det känns som tiden innan Johan bara är som en dimma. Som en förberedelse inför det verkliga. Bara jag får gå med honom genom livet så kommer vi klara allt.

En gång trodde jag Johan hade försvunnit. Han var på baksidan och hängde tvätt, men jag hade ingen aning om det.
Jag ropade i huset efter honom. Blev ängslig. Gick ut i ladan. I vedboden. Ropade. Ingen Johan. Jag kunde inte begripa hur han kunnat försvinna på bara någon minut.
Jag blev jätterädd. Jag fick gråten i halsen när jag tänkte tanken att det nu hade skett. Nu hade han blivit hämtad från jorden för att åka hem igen, till någon helt annan galax. Någonstans har jag alltid tänk att han inte kan vara härifrån.
Idag var vi tvungna att åka tillbaks till Sollefteå igen för några ärenden. Eftersom jag ännu inte bör köra bil så långt på grund av synen så körde Johan mig. I morgon kommer han dock återgå till jobbet igen. Han har tagit ledigt i över en vecka på grund av detta, och det är bara så fint av honom. Han har varit ett otroligt stöd.
Vi klev upp vid femtiden i morse. Nanook är ingen morgonhund som ni kanske ser. Det snöade ute och jag fick så starka julkänslor. Får det även när jag tittar på denna bilden, trots att det inte finns något julpynt någonstans.
Det blev inte taget några sådana där romantiska bilder på oss denna två-årsdag. Det var mycket annat som kom i vägen idag. Men det spelar egentligen ingen roll vad vi gör. Det finns liksom ingen annan på denna jord som jag hellre skulle vilja handla toalettpapper med än just Johan. Allt känns bra, bara jag får vara med honom.
Är glad att vi fick denna måndag tillsammans, innan vardagen återgår till det vanliga i morgon.

Nu blir det en dusch och sedan sova. Jag hoppas att ni haft en jättebra måndag allihopa!
Och återigen, tack för allt! Sov så gott mina änglar ♥

Att ge plats för ny kraft

Hej på er allihopa!
Jag har nu haft semester i en dryg vecka och det har verkligen varit så skönt. De första nätterna kunde jag inte somna eftersom jag var så sprudlande glad över min ledighet att jag inte ville sova. Jag låg och väntade på att det skulle bli morgon. Det var längesedan jag kände sådär, att se fram emot morgondagen så mycket att natten känns för lång. Men vad underbart.

De första dagarna kändes det ovanligt och konstigt att inte hela tiden uppdatera och visa världen vad jag höll på med. Som om jag hela tiden glömt något viktigt. Men sedan släppte den känslan och jag har under dessa dagar knappt rört varken datorn eller mobilen. Jag har vant mig bort från känslan att ständigt behöva vara uppkopplad. Jag har kunnat njutit fullt ut av varje stund, utan att behöva känna att jag egentligen borde göra något viktigare. Det är en sådan lättnad att jag inte ens kan beskriva i ord. Fy fasiken vad jag behövde det här. Jag har verkligen, verkligen insett vikten av att ta ledigt nu. Att låta själen få vila ut och fylla på med mer kraft.

Det roliga är ju att jag denna veckan verkligen jobbat hårt på andra sätt. Men det har bara varit skönt.
Jag och Johan har påbörjat lite renovering här hemma, samtidigt som vi röjt och städat hela huset och alla lador och ja…hela gården. Såpass att vi tillslut beställde en stor container. Från morgon till natt har vi grejat här hemma. Och det kan tyckas märkligt att sätta igång sådana projekt när man ska ta det lugnt. Men jag har njutit av att få städa och rensa och bygga. Jag har verkligen längtat efter det. Röran och kaoset här hemma har tyngt oss under lång tid så det kom så naturligt att sätta igång med detta nu. Vi har ändå tagit det lugnt och då och då gått ner till stranden för ett bad om vädret varit bra. Blandat hårt arbete med lugnare stunder.

Jag tänkte visa lite bilder från förra veckan så ni får se lite av vad vi håller på med!
Det började på måndagkväll förra veckan. Vi började städa upp och röja på övervåningen, i det rum som vi länge tänkt ska bli vårt framtida vardagsrum. Där var fullsmockat med flyttkartonger blandat med en massa grejer från min ateljé. Packmaterial, wellpapp i stora lass och gamla tavlor jag målat. Och sen, en massa tvätt och ja…bara allt möjligt. Stökigt som bara den har det varit här uppe.
Så vi började städa och röja undan så att vi sedan skulle kunna måla golvet vitt. För vår tanke var helt enkelt att göra ordning här uppe så att vi äntligen kan få vårt efterlängtade vardagsrum till hösten.
I de gamla skrymslena hittade vi gamla saker från de som tidigare bott här. Kan ana att dessa skor kanske tillhörde Hildur, som bodde här tillsammans med Lasse, som var busschaufför här i byn när min mamma var liten.
Vet inte om folk hade väldigt små fötter förr i tiden eller om storlekarna var annorlunda? Det stod storlek 36 på dom, men jag som har storlek 38 fick knappt på dom över tårna haha. Som små barnskor. Synd, för dom var ju lite häftiga.
Nästa dag fortsatte vi att röja där uppe och vi bar ut gamla golvmattor och masonitskivor.
Vi har ju många sådana här små dörrar in till små förvaringsutrymmen på övervåningen, vilket är superbra! Men om vi skulle få plats med en soffa framför fönstren som vi tänkt så skulle en av dörrarna stå i vägen. Så då bestämde vi oss för att slå in väggen emellan dessa två förråd och bygga för det ena, och sedan lägga på ny pärlspont.
Himla bra att ha dessa små utrymmen för förvaring av saker som man vill ha kvar men inte vill ha framme.
Haha ♥
Medan vi höll på att renovera på övervåningen så började vi samtidigt att röja ute i vedboden/ladan. Det bara råkade bli så. Det kändes först som ett helt enormt projekt eftersom det där inne var så fullt av grejer att man knappt kunde gå in. Saker som tidigare husägare lämnat kvar blandat med våra grejer som bara blivit liggande på hög. Men solen sken och vi kände att det var helt perfekt att greja i ladan på dagarna så man fick vara ute och njuta av lite sol och värme. Och då och då ta sig en kopp kaffe.
Vi tömde först ladan på grejer så vi fick bättre översikt och så att vi kunde städa ur den. Vi bar bort gammalt skrot som skulle på tippen och fick då mycket mer plats för de saker vi ville ha kvar. Det såg verkligen ut som om vi hade en stor loppis på gården! 🙂
Vi rensade ut precis allt så att vi kunde städa upp allt damm och smuts.
Johan spikade fast de gamla golvplankorna som lossnat.
Vi gjorde ordning på alla gamla saker och verktyg som vi hittade. Vi gjorde tillslut en hel vägg bara för alla gamla vackra saker som vi nu kallar för “museet”. Ska visa er bild på det senare!
Det här var en rejäl spik det.
Det kändes så rent och fint när vi sopat upp allt smuts. Då kändes det riktigt roligt att börja ta in grejerna igen och hitta en bra plats för allt. Vi bestämde oss också för att snickra ihop stora trähyllor och bygga en ny träbänk. Så vi köpte virke till det några dagar senare. Än är inte hyllorna på plats men vi ska greja med det sen när vardagsrummet är klart.
Den här gamla vedlåren som låg inne i ladan ska slipas upp och målas om och sedan sättas in i vårt kök. Vi ska byta ut den som redan är där eftersom den här är större och vackrare 🙂
När ladan var urstädad (ska visa er bilder sen) så var det dags att börja måla golvet på övervåningen. Det blir ett vitt trägolv, precis som jag gjorde i ateljén. Älskar vita trägolv!
Eftersom vi har sovrummet på övervåningen var vi tvungna att sova på en madrass nere i köket under några nätter tills golvet hade målats i tre omgångar. Men åh, det var verkligen så mysigt. Jag har alltid älskat den där känslan när det är någon speciell situation så man måste anpassa sig och kanske leva lite enklare ett tag. Ni vet känslan när man är nyinflyttad, och måste använda en flyttkartong till bord nära man äter. Eller när strömmen gått och alla samlas hos den som har vedspis så man kan få värme och laga mat ihop. Den känslan 
Nanook brukar alltid sova själv nere i köket på sommaren eftersom det är så mycket svalare där än uppe i sovrummet. Så han var nog väldigt glad över sällskapet dessa nätter.
Kärlek. Det är vad jag ser i den här bilden.
Att få krypa ned bredvid min sovande Johan. Ett tänt ljus och en bok.
Trots att vi jobbat som djur i en hel vecka så har jag njutit av varje sekund. Jag har ändå fått spendera all tid tillsammans med Johan, och det är huvudsaken. Vi har svettats, svurit, skrattat och kämpat. Röjt upp allt gammalt. Allt tungt, som håller en tillbaks. Slängt överflödiga saker som bara tagit plats. Släppt taget om det gamla för att få plats åt ny kraft och energi. Byggt på vårt bo.
Dagarna har gått och varje dag har vi kommit lite längre. En hel container har fyllts med gammalt bröte som fyllt hela det vita huset och ladan och garaget. Och jag har rensat i gamla skrymslen med grejer jag inte rört på flera år. Det känns så skönt. För varje gång jag släppt en soppåse över kanten på containern så har känt hur ännu en liten sten fallit från mina axlar. När vi är klara med detta projekt kommer det kännas som att flytta in på nytt.
Så nu fortsätter projekten. Och semestern.
Men det känns så himla roligt att få visa lite av vad vi hållit på med. Och det är en fantastisk känsla att känna den där riktiga viljan att skriva igen. Jag minns att jag senaste halvåret liksom tappat det lite. Jag upplevde många gånger att jag inte längre kunde skriva på samma sätt. Som om jag tappat kärnan och djupet. Som om en vägg skiljde mig åt från orden. Men nu….varenda dag känns det som jag överöses med idéer. Jag vill skriva. Berätta. Jag fyllas av känslor som översätts till ord i mitt huvud, och jag ser så mycket fram emot att skapa igen.
Det är ju såhär det ska kännas.

I skrivande stund håller Johan på med listerna på övervåningen. Så nu ska jag strax gå upp och hjälpa till. Det kommer bli så himla fint! Ser så mycket fram emot att visa er resultatet sedan.

Jag hoppas ni alla har en jättefin sommar! Hoppas er juli har varit fantastisk, och att augusti blir minst lika bra.
Tack för att ni finns! STOR KRAM ♥

För kvinnors rätt

Idag är det den internationella kvinnodagen, som är en dag för att uppmärksamma kvinnornas situation runt om i hela världen. En dag att tänka på kvinnornas historia och en dag att påminnas om kampen för jämställdhet. Även om jag önskar att kraften som denna dagen bär på också finns med i alla våra andra dagar, så hoppas jag att vi idag kan påminnas lite extra om vikten av att återställa balansen mellan män och kvinnor. Att vi en dag, över hela världen, ska kunna leva i harmoni och acceptera varandras olikheter, svagheter och styrkor, och bära upp varandra som de fantastiska människor vi är, oavsett kön. Yin och Yang.

I eftermiddag ska jag åka in till Sollefteå för att vara med och ockupera BB, som ockuperats dygnet runt av boende omkring Sollefteå ända sedan BB-avdelningen lades ned den 31 januari. Det är ett sätt för oss att göra vår röst hörd. Och det känns inte som jag skulle vilja vara någon annanstans idag, än att just få vara med i kämpa för kvinnors rätt till att föda i trygghet. Redan efter 3 veckor föddes första bebisen i bilen av en ung och rädd mamma. Att föda i bilen är något som förväntas av oss kvinnor här uppe i länet nu när vissa har över 20 mil till BB. Men det tänker vi inte gå med på. Det är vansinnigt. En dräktig hund får man inte transportera längre än 5 mil. Behöver jag säga något mer?

Just nu känns det som om stora delar av världen backat vad gäller frågan om jämställdhet. Mycket har försämrats och rättigheter som innan fanns tas nu bort. Därför känns det extra viktigt att fortsätta kämpa nu. Att lyfta denna dagen lite extra, som en påminnelse till att världen behöver ett uppvaknande.

Stor kram till er alla där ute! Och en extra stor kram till alla kvinnor idag ♥

Releasefest för Influencers of Sweden

Igår kom jag hem till Grundtjärn igen efter en snabb visit i Stockholm. Åkte ju dit i måndags för att vara med på ett event. Inte vilket event som helst, utan releasefesten av “Influencers of Sweden“, som tidigare var Better Bloggers. Men som nu bytt skepnad och namn och blivit Sveriges branschorganisation för influensers. Alltså för bloggare, instagrammare, youtubers och andra olika typer av influensers.

Bloggvärlden och sociala medier är ju något som är relativt nytt, men som på kort tid blivit något enormt stort. Många jobbar som influensers idag, varav jag själv, men så länge jag har bloggat har jag känt att det är bransch som inte fått den respekt som den förtjänar. Det är som om vissa saker helt enkelt inte hängt med i utvecklingen. Det har blivit en “luddig” värld med mycket frågetecken, och där det förekommer mycket utnyttjande från företag som vill tjäna pengar på influensers via dåliga samarbeten och smygreklam.
Det är därför den här organisationen nu bildats.

“Influencers of Sweden är Sveriges branschorganisation för social media influencers. Vårt uppdrag är att främja våra medlemmars ekonomiska intressen, att utbilda dem kring sina rättigheter och skyldigheter och stödja dem i sina roller som publicister.Vårt uppdrag är också att skapa debatt och uppmärksamhet kring frågor som gäller våra medlemmar samt främja ett etisk, upplyst och schysst klimat i vår bransch.”
influencers

Att den här branschorganisationen nu kommit till känns så obeskrivligt bra. Det är precis vad som behövs idag. Dessutom drivs den av tre helt fantastiska kvinnor som jag verkligen ser upp till. Det kunde inte ha blivit bättre än såhär.
Vi har Linda Hörnfeldt till vänster, som är grundaren till Influencers of Sweden och som själv bloggat i 15 år. Jag har känt henne sedan hon kom till mig här i Grundtjärn förra sommaren och spelade in ett podavsnitt. Hennes driv och passion är så galet inspirerande. I flera år har hon kämpat för den här branschen och jag är stolt så ögonen tåras när jag ser vad hon nu åstadkommit.
Sedan har vi Clara Lidström i mitten, som är ordförande i Influencers of Sweden. Hon driver en av Sveriges absolut största bloggar Underbaraclara.se och är skribent, fotograf, författare och stylist. Jag har följt hennes blogg i 6 år och jag kan inte ens med ord beskriva hur mycket hon inspirerar mig. Jag kunde inte drömma om en bättre ordförande. Fick ju dessutom äran att träffa henne denna kväll!
Till höger har vi fantastiska Sara Rönne, som driver bloggen träningsglädje.se sedan 10 år tillbaks och jobbar med digitala medier och som digital PR och content manager. Hon känns som en guldgruva av kunskap när det gäller den här branschen, och jag fick även äran att träffa henne samma kväll också. Vilken trio! ♥
110302Klockan 18.00 i måndags presenterades releasen av Influencers of Sweden på Epidemic Sound i Stockholm! Här har vi den fantastiska styrelsen, Sara Rönne, Clara Lidström och Linda Hörnfeldt.
110326Det var bubbel och mingel och härlig stämning!
110305110311110320110319110316Och underbara skådisen Louise Nordahl kom dit, som jag och Linda lärde känna på Finest Awards i april! Ni kanske minns? Blev SÅ glad att hon kom dit. Så kul att få återförenas allihopa igen. Om ni vill se lite mer av Louise, kolla in hennes program HÄR. Hon är en galet grym imitatör!
110304Fotografen som tagit de flesta av mingelbilderna i detta inlägget heter Alma Bengtsson.
110315Och vilken dröm att äntligen få träffa denna fantastiska kvinna, Clara Lidström. Har följt henne så många år på bloggen och beundrats och fascinerats av allt hon tagit sig för. Hennes texter, hennes mod och kreativitet. Att få träffa henne i verkligheten var kvällens höjdpunkt. Så lättsam, jordnära, rolig och fin på alla sätt och vis.
SÅ glad för denna stunden, och för denna bilden. Och när jag vaknade i morse och fick läsa hennes inlägg om kvällen och mötet med mig så studsade jag runt i köket och fick världens största leende. Åh ♥
110313Så många favoriter på en och samma bild.
Till vänster har vi Josefin Nilsson som jag lärde känna denna kvällen. Och sen Louise Nordahl, Clara Lidström och Angeliqa Mejstedt. Angeliqa kanske ni känner igen från bloggen tidigare? Hon driver Vandringsbloggen och jag har vandrat med henne både på kungsleden och i Dolomiterna.
110303Det var en helt fantastiskt rolig kväll! Det känns så roligt att få vara med och fira början på något nytt. Jag känner mig så inspirerad nu efteråt! Tack Influencers of Sweden, nu kör vi! ♥

Några dagar som ger minnen för livet

Hej mina solstrålar!
Åh, ledsen att jag inte uppdaterat här sedan i måndags. Jag hoppades ju kunna göra i alla fall något mer blogginlägg, men datorns batteri tog slut utan att jag visste ordet om det. Men nu är jag åter hemma i Grundtjärn igen hos min Johan och alla djur, och jag har fotat slut på kamerabatteriet, fyllt två stora minneskort med bilder och filmer, och fyllt mitt hjärta med de vackraste vyer och minnen.

Åh, jag får en reaktion att jag vill gråta när jag tittar på bilderna som jag just nu håller på att överföra till datorn. Det väcker redan så mycket minnen och känslor. Det har varit tre magiska dagar och det känns nästan som jag varit borta mycket längre. Och att bara se Nanook så lycklig har varit den största lyckan med resan. Att få dela detta äventyret med honom och ge honom den bästa födelsedagspresent han någonsin kunnat drömma om. Jag är så tacksam och glad för dessa dagar.

Jag har så mycket att berätta och visa er. Har massvis med bilder och filmer att gå igenom nu så i några blogginlägg framöver kommer ni få höra mer från vår resa. Ska läsa och svara på era kommentar sedan också! Tusen tack för alla tips också med ställen att besöka. Jag har försökt hinna med så mycket som möjligt, men Stekenjokk stal mitt hjärta. Så vi spenderade mycket tid där.

Nu blir det lite kvällsmat och vila här hemma. Tack för att ni följt med så gott ni kunnat!
Visar tre bilder jag hunnit överföra så länge. Så kommer det mer sen.
Puss och kram från mig och en väldigt trött och nöjd Nanook ♥
082405Det känns konstigt att tänka att vi igår låg här på en fjälltopp och njöt av den värmande solen och de friska fjällvindarna. Vilken känsla det var. Vilken frihet. Det kändes som vi var uppe i himlen.
082402Att bara få se dessa landskap är som det godaste ögongodis man kan tänk sig. Flera gånger har jag nästan velat nypa mig i armen för att jag trott att jag drömt.
082401Hans ögon har lyst av lycka under hela resan. Som att han ständigt har gått runt med ett leende. Det har värmt mitt hjärta må ni tro. Nu ligger han och sover gott på mattan här i köket, och jag tror han är lika lyckligt över resan som jag. Så många minnen som kommer finnas med för resten av våra liv.

För och nackdelar med att jobba hemifrån

I hela fem år har jag nu jobbat hemifrån min stuga här i Grundtjärn. Jag har nästan glömt bort hur det var att inte jobba hemifrån, eftersom jag knappt fick någon erfarenhet av det “riktiga” arbetslivet innan jag flyttade hit. I princip hela mitt vuxna liv har jag drivit eget företag. Först ett företag som jag startade ihop med min mamma, där vi tillverkade och sålde smycken, och numera driver jag min egen firma “Jonna Jinton Sweden” som innefattar allt jag håller på med idag; foto, konst, bloggande, webshop, föreläsningar osv.

022301

Jag och Kira denna soliga tisdag. Ja, henne ska ni också snart få veta mer om.

Att jobba hemifrån, hur det då? Jag kan tänka mig att det låter som en riktig dröm för de flesta. Och ja helt ärligt så tycker jag verkligen att det är toppen! Jag är väldigt glad att den möjligheten har funnits då jag valt att bosätta mig långt till närmaste tätort och stad. Och min dröm när jag flyttade till Grundtjärn var ju just att jag skulle kunna jobba hemifrån, även om jag då inte hade någon riktig klar bild över vad jag skulle göra och hur det skulle kunna gå till.

Men nu sitter jag här efter fem år, vid mitt skrivbord intill köket, en helt vanlig tisdag och jobbar. Precis det jag drömde om. Och nu när jag gjort det i ett antal år så har jag ju faktiskt lite erfarenhet över hur det är att kombinera eget företag med att jobba hemifrån.

Som jag skrev tidigare så trivs jag väldigt bra med det, men det finns absolut både för och nackdelar med att jobba hemifrån. Och nu tänkte jag lista några av dessa för och nackdelar, utifrån mitt perspektiv och mina erfarenheter. En del för och nackdelar går in i varandra, alltså att de kan ses både som bra och dåligt, beroende på situation. So, here we go!


Fördelar

    • Man slipper pendla eller ta sig till jobbet på olika sätt varje morgon, och likadant när man ska hem igen. Om jag jämför med hur det såg ut när jag jobbade på olika ställen i Göteborg så sparar jag idag enormt mycket tid på att inte behöva ta mig till och från jobbet. Jag är ju redan på jobbet när jag vaknar!

 

      • Det är lätt att ta tillvara på tiden och vara väldigt effektiv. Äta frukost och lunch framför datorn medan man svarar mail, eller gå in och lägga i en tvätt i tvättmaskinen. Jag kan kombinera jobbet med hushållssysslorna utan att det egentligen stör.022310
        • Jag väljer själv när jag ska jobba och när jag inte ska jobba. Jag styr all min tid helt själv vilket ger mig enormt mycket frihet. Om det är soligt ute en dag och jag känner för att ta en promenad eller gå ut i skogen eller bara vara ledig, då kan jag för det mesta göra det, och sedan jobba på kvällen istället. Om jag är rysligt trött en morgon kan jag sova lite längre och jobba lite senare.

021704

        • Jag känner inget krav på att jag måste klä mig på ett visst sätt eller göra mig iordning varje dag om jag vet att jag bara ska vara hemma och jobba framför datorn eller i ateljén. Jag kan sitta i min pyjamas. Det spelar ingen roll.

 

        • Jag har ingen chef eller några andra som säger till mig vad jag ska göra. Jag behöver inte vara rädd för att bli uppsagd eller prestera dåligt inför någon annan. Det är ingen som ställer några som helst krav på mig vad gäller mitt jobb, utöver mig själv.

 

        • Det är lättsamt att ha djur. Jag älskar mina djur och dom hade jag inte kunnat haft om jag inte jobbat hemifrån. Eller, det hade i alla fall varit mycket svårare. Så svårt att det antagligen inte känts värt det då det blivit väldigt dyrt med hunddagis.

020201

        • Det är en trivsam miljö att jobba i. Jag är i mitt hem. Nära till allt jag tycker om. Så långt ifrån kontorslandskap man kan tänka sig. Och utanför har jag den vackra naturen som varje dag får mig att må bra.

 

        • Eftersom jag värmer upp mitt hus med ved så är det ju ett måste att jag är hemma och håller elden vid liv under vinterhalvåret. Om jag jobbat någon annanstans så skulle huset vara kallt varje dag om jag inte värmt upp det med el och det hade blivit för dyrt för mig i längden. Men nu när jag är hemma och jobbar så kan jag samtidigt lägga i ved och hålla huset varmt.

121102

        • Friheten. Jag har nämt det i en punkt tidigare, men nu såhär vid sista punkten så vill jag förstärka det, eftersom det ordet står för så många olika situationer som jag inte kan lista upp här. För mig är det en perfekt balans av frihet och ansvar att jobba hemifrån. Det passar mig som person. Jag har aldrig trivs på en vanlig arbetsplats, utan mest mått dåligt på grund av stress och prestationsångest. Men när jag jobbar här hemma känner jag mig trygg. Jag får det utrymmet som jag behöver, och jag får helt bestämma själv hur jag lägger upp min tid utan att vara rädd för vad någon ska tycka eller tänka. Jag är på den plats jag mår som allra bäst och jag får vara helt mig själv. Därför älskar jag att jobba hemifrån!

          Nackdelar
        • Att ha sitt jobb och sitt hem under samma tak kan ibland vara frustrerande. Det blir en “varken eller” känsla över det hela. Det känns varken som jag är på mitt jobb eller i mitt hem. Det blir en salig blandning, och då kan det vara svårt att känna att man är på jobbet eller att man är hemma. Det är viktigt att skilja på sitt jobb och sitt hem, för att man ska må bra och kunna slappna av, men det är inte alltid så lätt. Jag har väldigt svårt för det stundtals. Min största dröm är att faktiskt bygga ut en ateljé på gården där jag har mitt arbetsrum och plats för allt som jag håller på med. Då blir det på ett sätt som att jag ändå jobbar hemifrån, men jag får känna känslan av att “Gå till jobbet” och “Gå hem från jobbet och låsa dörren”.

121502

        • Det kan ibland vara svårt att hålla den disciplinen som behövs när man jobbar hemifrån. Jag mår bäst av att känna att jag jobbar som mest under de timmar när de flesta andra också jobbar. Jag ser min arbetsdag som mellan klockan 8-18. Men det kan vara svårt att hålla sig inom de ramarna. Ibland sover jag längre, eftersom jag natten innan kanske varit uppe och hållit på med något kreativt. Men då får jag ändå dåligt samvete om jag sovit lite längre, trots att jag faktiskt jobbade på natten. Men det känns inte lika “på riktigt” då. Samtidigt som mitt jobb omöjligt går att hålla inom vissa tidsramar. Men att få en bra balans av den disciplinen, tidsrytmen och riktiga arbetstider är jättesvår!

 

        • Att jobba hemifrån får sällan samma respekt som de som faktiskt går till ett jobb eller en arbetsplats. Detta är bara utifrån mina egna erfarenheter. Men är man hemma och jobbar, så ser inte folk att man jobbar, de ser bara att man är hemma. Under de första åren hade jag väldiga problem med att jag fick besök titt som tätt under vanliga arbetsdagar. Jag hade svårare att säga nej förut och kände mig tvungen att ge av min arbetstid för att sitta och fika eller vara trevlig, men det drabbade mig ofta hårt och gjorde mig väldigt stressad och ledsen. När man jobbar hemifrån så vill man känna den respekten från andra att man faktiskt också jobbar, även om det inte är på en arbetsplats. Jag går inte och hälsar på min kompis som jobbar som undersköterska på sjukhuset under hennes arbetstid och förväntar mig att hon ska ha tid att fika med mig i två timmar. Det skulle ju inte se klokt ut! Men är man hemma och jobbar, då tycker en del snarare att man är otrevlig om man inte bjuder in och tar sig tid till att umgås, trots att det kan vara en måndag klockan 11 på förmiddagen. Det spelar ingen roll om man egentligen skulle vilja det. Oftast så vill jag ju ta den där fikan eller umgås en stund om jag får besök, det är ju bara roligt! Men jag brukar ofta ha planerat mina dagar utifrån vissa tider som är viktiga, då jag t.ex ska posta paket, göra blogginlägg, svara viktiga mail, uppdatera sociala medier, ut och fota i ett speciellt ljus osv, och om någon då kommer mitt i och tar en halvtimma eller timma så skjuter det upp allting resten av dagen vilket gör att det blir stressigt och svårt att hamna på banan igen. Dock ska ju tilläggas att ingen av besökarna, vare sig det är vänner, grannar, släkt, bekanta eller helt okända, menar något illa med detta. Alla vill ju bara väl med att träffas en stund, vilket bara är fint och snällt egentligen! Jag tror det i grunden handlar om att det inte är lika vanligt med att jobba hemifrån vilket leder till att det blir brist på förståelse om hur det är att jobba hemma. Och det dömer jag ingen för.

011802

        • Den sociala biten när det gäller jobbet kan ju bli väldigt liten. I min del närmast obefintlig. Jag har inga arbetskamrater som jag träffar varje dag och blir glad av att se. Inga att bolla mina idéer eller funderingar med. Inga roliga after-works. Jag har ingen att gå ut på lunch med och prata strunt om allt och ingenting, och egentligen inte något ställe att ens äta lunch på, förutom vid mitt köksbord. Att jag inte har den sociala biten i mitt jobb är ingenting jag egentligen tänker på eller saknar, men det är ju ändå en punkt som bör nämnas. Arbetskamrater är nog en stor och viktig del i många jobb och av den lilla erfarenhet jag har så vet jag att rätt arbetskamrater kan göra även det värsta, stressigaste jobb helt underbart.

 

        • Jag nämnde på listan med fördelar att man inte behöver klä upp sig eller göra sig iordning för att gå till jobbet om man jobbar hemifrån. Men det kan också vara en nackdel. Det har funnits perioder när jag dag efter dag går runt i mina långkallingar och tjockstrumpor. Jag sover och jobbar i samma kläder (oftast på vintern) och känner mig allmänt sunkig. Det är inte bra. Jag jobbar mycket bättre när jag gör mig iordning, som om jag faktiskt skulle gå till en arbetsplats. Då känner jag mig mer pigg och alert. Det är väl den där fina balansen som det hänger på igen, att känna friheten att inte behöva göra sig i ordning samtidigt som man inte ska sunka ner sig totalt.

 

        • Att ha sin ateljé i samma hus som djur göra att det ibland blir många omgångar med dammsugaren varje dag. Jag tror ibland att jag ska dammsuga ihjäl mig. Och bara en kort stund efteråt så är det hår överallt igen. Jag svär ibland för mig själv när jag ska påbörja en tavla och det fastnat hår på penslar och på duken. Eller när jag ska slå in fotoprint och tusen hundår och katthår fastnar på varenda tejpbit eller mellan varje lager av silkepapper. Det tar så mycket extra tid. Sådana gånger längtar jag alltid extra mycket efter en ateljé utanför huset.

013005

        • Som en sista punkt vill jag återigen belysa lite av det jag nämt tidigare. Att jobba hemifrån kan verkligen sudda ut gränserna mellan jobb och hem. Det kan självklart bero på vilket typ av jobb man har. Jag har svårt att känna mig helt ledig, eftersom jag hela tiden befinner mig i mitt jobb, samtidigt som jag har svårt att känna den där riktiga känslan av att jag är på jobbet. Jag låtsas ha kafferaster och försöker göra det så på riktigt som möjligt, men mer än så blir det nog inte. Jag har mitt hem och mitt jobb under samma tak, och därför blir det ibland svårt att hitta en gräns där emellan. Men det tror jag helt enkelt är en naturlig nackdel av att jobba hemifrån.
          012403Det här var några av de för och nackdelar som jag tänkte på när det gäller att jobba hemifrån. Kanske ni har någon erfarenhet av detta också kan lägga till några punkter på listan? Drömmer ni om att jobba hemifrån eller gör ni redan det? Dela gärna med er ♥