Tusen tack för alla fin ord på förra inlägget. Och tack för hjälpen. Det betyder mycket! Har fortfarande svårt att tänka på annat än att jag ska försöka ta mig till Yukon. Det tar upp 99% av mina tankar nu. Det blir sådär ibland med mig. Jag blir som besatt av en idé och kan inte sluta tänka på det. Det är både bra och dåligt. Dåligt för att mycket annat i livet som också är viktigt tappar min fokus, men bra för att jag ger mitt i allt i det jag vill ha eller uppnå. Som koncentrerad energi riktad mot det jag vill. Och väldigt ofta så för det mycket gott med sig när jag blir sådär.
Till exempel blev jag så när jag gjorde luciafilmen. I två veckor innan gick jag bara runt och tänkte på hur jag skulle göra den, och skapade varenda scen i mitt huvud. Jag lyssnade på musiken och agerade ut och övade inne i köket. Jag rös gång på gång för jag upplevde det så starkt. Det kändes som det var det viktigaste jag någonsin skulle göra. Som om allt hängde på filmen haha. Så när det väl var dags att filma, natten mot lucia, så visste jag exakt vad jag skulle göra, och det blev precis så som jag önskade.
Samma sak när jag var med i tävlingen om Fjällräven Polar. Jag kunde inte tänka på annat och la all min fokus på att försöka vinna, och det gjorde jag också. Med er hjälp ♥
Så den här veckan försöker jag lägga mycket tid på att fota och skapa nya bilder. Var ute på ett vackert ställe och fotade idag. I Edsforsen utanför Junsele. Det är vanligtvis en fors men då och då är det inget vatten där och då är det bland det häftigaste stället jag vet att vara på. Stenar överallt. Och det ger en väldigt märklig känsla av att vara där nere. En speciell plats. Bilden nedan tog jag där idag.
Men vet ni vad. Jag har ett problem, och det är att min kära katt har bitit sönder min sladd till datorn, så just nu ser jag hur den bara laddas ur mer och mer för varje minut. Bara för att jag inte har en sladd nu så känns det som det går fortare än någonsin. Det känns ju inte så jättekul när bland det viktigaste jag har snart inte kommer gå att starta. Men i morgon ska se vart jag närmast hittar en sladd till en Mac Pro. Jag hoppas innerligt att det finns i Sollefteå, så jag bara behöver åka 12 mil fram och tillbaks. Annars lär det bli Övik, 18 mil fram och tillbaks. I värsta fall, blir det Sundsvall och då försvinner hela dagen med 37 mil fram och tillbaks. Ja, det är underbart att bo i skogen men ibland när man behöver något materiellt så känns det väldigt långt bort.
Men vi får hålla tummarna att jag kommer hem med en sladd i morgon, för nu dör snart datorn.
Kram på er underbara ni ♥
