Vilken fantastisk kväll jag hade igår på vernissagen! Kände mig alldeles varm i hjärtat efter alla möten med fina människor som kommit dit. Både familj, släkt, vänner och en massa andra. Hade aldrig väntat mig att det skulle komma så mycket folk!
Känner mig så nöjd och glad. Och en liten känsla av lättnad också. Det har varit intensiva dagar med att fixa och greja inför vernissagen. Så nu kan jag pusta ut lite.
Jag kände mig så lycklig när jag gick omkring där och minglade med ett glas cider. Jag har drömt om en utställning så länge. Det har varit en av mina stora drömmar och mål. Så jag kände en pirrig glädje när jag gick omkring där i den miljön. Att bara få befinna sig i den situationen som jag bara haft i mina tankar innan. Det kändes så fint.
Jag har också lärt mig väldigt mycket! Om hur det funkar att ha en utställning och vad jag bör tänka på tills nästa gång. För ja, jag drömmer redan om min nästa utställning. Och den ska va mycket större! Jag ser framför mig hur jag har en stor, stor lokal helt för mig själv där jag får dela in rum med olika teman. Där jag får inreda precis som jag vill och skapa en helt egen värld. Med både fotografier, målningar, digital konst och skulpturer. Med musik, filmer och annat som ska väcka känslor hos människor. En utställning som jag jobbar med i minst ett halvår eller år innan. Allt ska vara uttänkt i minsta detalj. Alla som kommer in ska sugas in i min värld och fyllas av känslor och bli berörda i hjärtat. På ett bra sätt. Åhhh…det konstiga är att jag verkligen ser allt framför mig. Har tusen idéer redan. Det enda svåra är hitta vart det skulle vara någonstans och vart jag skulle få den möjligheten. Ett stort konstgalleri någonstans. Låter helt omöjligt kanske. Men om det är något jag lärt mig under åren jag bott här, så är det att inget är omöjligt. Jag flyttade hit utan pengar, jobb eller någon plan, till en stuga utan varmvatten, dusch eller värmesystem. Och nu har jag fått ha min allra första utställning! Så ja, jag vågar lita på att jag någon dag kommer kunna göra verklighet av den drömmen, precis som den här drömmen blev verklighet ♥
Tack alla som kom på vernissagen, och tack alla ni andra som följer mig här via bloggen. Här kommer lite bilder så ni får “vara med” på vernissagen också! Och självklart, tack till Sollefteå Konstförening som gav mig chansen att få ställa ut! Den här dagen betydde mycket för mig.

Jag hade som ett eget litet rum i lokalen där jag ställde ut mina verk. Här är en av hörnorna där. Bilden togs några minuter innan vernissagen öppnade.

Lokalen var ganska liten så vi alla fick verkligen göra allt för att få plats med allt. Jag fick klumpa ihop tavlorna i fyra såhär. Kanske inte optimalt för en utställning men jag tror det såg ganska bra ut ändå. Fick ta bort några tavlor som jag ville ha med också, men förhoppningsvis finns mer plats nästa gång 😉 Är ändå tacksam att jag fick ett helt rum med fyra väggar att hänga upp allt på.

Jag hade knappt tid att fota något själv och fick inte så mycket bilder under vernissagen när det var som mest folk, men en snäll bloggläsare var där och fotade några bilder som jag fick använda här!
Foto: Christer Torgrimsson

Här står jag och min mamma och pratar med underbara Hervor Sjödin som är fru till Nicke sjödin. Om ni inte vet vem han var så kan ni läsa mitt inlägg här som jag skrev när jag bildtolkat en av hans dikter. 2013 vann jag Nicke Sjödins stipendie, och jag har så fina minnen från den galakvällen. Hela familjen Sjödin är fantastiska människor och betyder mycket för Sollefteå. Så jag blev alldeles varm i hjärtat när Hervor kom till vernissagen. Foto: Christer Torgrimsson

Den här härliga tjejen som heter Sofia kom och förgyllde kvällen. Hon var från Stockholm och har tagit bilen med sin hund och katt och åkt ut på en roadtrip i Norrland. Bara sådär! Utan någon plan. Så himla underbart! Hon har läst min blogg ett bra tag och befann sig nu i Sollefteå så hon kom på vernissagen. Dessutom köpte hon en tavla av mig. Eftersom hon inte var ifrån trakten så fick hon ta med sig den direkt. Jag hade ju inget att slå in den i men hon tyckte inte det gjorde något, så hon tog den precis som den var. Det såg så fint ut när hon gick iväg med tavlan under armen. Så inspirerande människa <3

Här står jag med Katarina Norström och Anneli Nowén som jag har utställning med. Anita Berg som också är med i utställningen fattas tyvärr på bilden.
Glada och nöjda efter en superfin kväll!