Jag har tagit en paus från städningen här hemma och sitter nu på en stol bredvid vedspisen med en kopp kaffe. Det behövdes nu kände jag. Köksmöblerna står huller om buller här inne och jag sitter och funderar på om jag ska skratta eller gråta.

Som om det inte vore nog med att jag senaste tiden fått fightas med getingar här inne, så har jag ställts inför ännu ett problem. Fast snäppet värre. Senaste två veckorna så har jag vaknat på morgonen med små blodiga bett på kroppen. Har inte tänkt så mycket på det förrän igår när jag vaknade med 3 bett på halsen. Liknar myggbett och kliar.
När jag var hemma hos mamma igår så visade jag halsen och sa “Hmm jag undrar var de här betten kommer ifrån som jag vaknar med ibland“. Mammas ögon blev stora och hon utbrast i ett suckande “åhhhh nej“. Vissa av er kanske redan listat ut vad det här handlar om. Allas er mardröm. BEDBUGS. De små äckliga krypen som gömmer sig på dagarna och kryper fram på nätterna och biter och suger blod när man sover.

Så idag gällde det att handla snabbt. För sprider sig detta i hemmet så är det inte lätt att få bort dem. Som tur är, så tror jag mig vara ganska säker på vart de kommer ifrån. Jag har ju nu sovit i kökssoffan i snart en månad och mycket tyder på att det är därifrån de kommer. Och jag har läst att de ofta sprider sig genom secondhand-möbler.
Så jag har nyss burit ut min kära kökssoffa. Det kändes så ledsamt och jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt då jag verkligen hade sett fram emot att sova i den under vintern. Men jag vet också att jag inte kan ta några risker nu. Jag måste bli av med det här, och det är fort.

Så kvällen ägnar jag nu åt att städa här. Dammsuga bakom listerna, bära ut alla mattor och tvätta alla sängkläder. Sen kommer jag sova på madrassen på golvet framför vedspisen istället. Sen får jag helt enkelt hålla tummarna att jag inte vaknar med några fler bett. Får i så fall är det anticimex som gäller.

Haha jaa, tänk att det alltid ska vara något. Jag tänkte först “Nej det här kan jag absolut inte skriva om på bloggen“. Men sen ångrade jag mig. Jag är inte den som vill hålla uppe någon fasad av att allt är finare än vad det är. Ni kommer ju ändå undra vart kökssoffan tog vägen och just nu känns det som jag och min lilla stuga är ett lysande exempel på hur man gärna inte vill ha det hemma. Kallt, getingar och bedbugs. Någon som vill komma hit på en fika? Muahahah 😀

Städar 🙂

Nog för att jag var ledsen för det här…men Nanook, han såg så bedrövad ut att jag nästan trodde jorden skulle sluta snurra. Lille plutten. Han har gått runt och tittat på mig medan jag städar som om jag inte vore riktigt klok.