Home sweet home

Posted on 28 januari, 2015 by Jonna

Oj oj vad resan på bussen hem idag kändes lång. De 8 timmarna kändes nästan som en evighet. Som tur var så var jag så trött att jag kunde sova mesta biten. Nu har jag precis kommit hem. Gjort en eld i vedspisen och ska packa upp väskorna.
Det känns som jag varit ute och rest jättelänge! Men jag har haft SÅ roligt. Och kvällen i Stockholm blev också fullspäckad så jag han aldrig, eller orkade aldrig fixa med bilderna från konferensen som jag lovat i två dagar nu haha.

Men nu är jag ju hemma igen så nu är det inte så mycket oförutsedda händelser. Nu ska jag packa upp och landa lite här hemma, och senare i kväll så blir det ett blogginlägg med lite bilder och annat från konferensen i måndags 🙂

Hoppas allt är bra med er! Kram ♥

Ibland har man tur

Posted on 27 januari, 2015 by Jonna

Natten på flygplatsen gick bra. Förutom att jag höll på att missa mitt plan med 1 minut! Haha och jag som väntat på mitt flyg i 14 timmar. Hur går det till undrar ni?
Jo, vid midnatt gick jag runt och letade efter en bra sängplats och hittade tillslut några bänkar lite avsides i ett hörn där det inte var några folk. Det kändes nästan som ett eget litet hotell-rum, bara att sängen inte var den bästa. Men jag var så trött så det kändes egentligen inte jobbigt att behöva vara där. Bara jag fick sitta ner, ta det lugnt och vila så var jag nöjd.
Problemet var att jag hade glömt bort att det var finsk tid. De ligger en timma före oss. Jag vet inte varför men min telefon ville aldrig ställa om sig till finsk tid hur mycket jag än försökte. Så i Finland fick jag hela tiden räkna en timma före. Men så glömde jag bort det när jag var på flygplatsen.

Med kameraväskan som huvudkudde gick det helt okej att få lite sömn.

Jag hade till och med lyxen att läsa en stund innan jag somnade. Igår efter föreläsningen kom en jättesnäll bloggläsare fram. Hon hette Nora, såg ut som en älva och gav mig en bok som hennes kompis skrivit. Den heter “Arra”, skriven av Maria Turtschaninoff
Så jag började läsa den i natt. Kunde inte varit bättre timing.

På förmiddagen låg jag fortfarande på bänken och sov lite av och till. Min mamma skrev ett meddelande “Du försover väl dig inte nu va?“. Jag reste mig upp för att svara “Nejdå 🙂 “. Det var nästan en timma kvar. Jag la mig ner igen och somnade lite halft när jag hör ett finskt meddelande i högtalarna “kokaiknal kala jksajkdajkd JINTON lajdojdkhjdkan”.

Hörde jag Jinton? Oj vad konstigt tänkte jag, att någon annan också heter Jinton här. Det har jag aldrig varit med om. Nästa meddelande var på engelska, då hörde jag “Ms Jinton, come to gate 27. Plane leaving in 1 minute“.

!!!!!!!!!

I samma sekund insåg jag att det måste vara jag och att jag glömt bort att det var finsk tid. Jag rusade upp, tog mina väskor och sprang. Mina ögon kändes grusiga och jag såg helt suddigt. Hade inte vaknat riktigt än.
Insåg att jag var väldigt långt bort från Gate 27. Jag sprang för mitt liv och tänkte att alla som ser mig nu förstår nog att det är jag som är den bortkomna “Ms Jinton” som de pratar om i högtalarna.

Jag tog mig i alla fall fram, tio minuter efter att planet skulle vara bordat med folk. När jag steg in i planet satt alla tysta och väntade. Ännu en gång kände jag mig som en jobbig resenär och fruktansvärt uttittad.
Men jag han med i alla fall! Och när jag sedan fick en kopp kaffe och planet steg över molnen och solen lyste i mitt ansikte kändes allt helt fantastiskt.

Nu är jag på plats på hotellet där jag ska sova i natt. Det känns så roligt att ha en hel dag i Stockholm nu! Har precis duschat nu och sedan ska jag ge mig ut i stan. Ska fota lite om inspirationen faller på, och så ska jag gå till konstnärsbutiken Kreatima som jag velat besöka hur länge som helst. Så en rolig dag väntar! 🙂

I kväll ska jag lägga upp lite bilder från konferensen som jag lovade igår. Det var ju en helt underbar dag så den vill jag berätta mer om. Kram på er ♥

Kan varit den bästa duschen på länge. Man känner ju sig så sliten och ofräsch efter mycket resande. Men nu är jag på topp igen!

Vilse i Helsingfors

Posted on 26 januari, 2015 by Jonna

HAHA alltså jag har verkligen en tendens att alltid ställa till det för mig.

Innan jag börjar berätta var jag är och varför så måste jag bara säga: Vilken fantastisk dag jag haft! Idag var själva konferensen “Just här är det möjligt” på Hanaholmen i Esbo och jag har träffat så många inspirerande människor. Föredraget gick jättebra det också. Känns som jag svävar på moln efter denna inspirerande dag. Ska visa lite bilder från detta i morgon och berätta mer! 😀

Just nu sitter jag på flygplatsen i Helsingfors där jag ska spendera natten, eftersom jag krånglade till resorna rejält. Jag missuppfattade dagarna lite och trodde att det skulle krävas två nätter på Hanaholmen, så när jag fick frågan om vilka dagar jag ville ha flygen bokade så sa jag 25 och 27 januari. Efter konferensen och allt mingel så vart jag helt själv på hela hotellet och konferensplatsen haha. Jag började ana lite tidigare att det nog inte stod helt rätt till då ja inte kom in på hotellrummet efteråt, och när alla andra sa att dom skulle åka direkt. Det blev ett sådant märkligt kontrast till alla människor som just varit där, till att några minuter senare vara helt själv kvar och inse att jag ju också borde åkt med flyget till Stockholm direkt som många andra gjorde.

Pratade med personalen om olika möjligheter och tog sedan beslutet att ta mig med buss in till Helsingfors och sedan därifrån åka flygbuss till flygplatsen och spendera natten där, om dem nu inte kunde vara snäll och boka om så jag kunde ta flyget 23.50 istället. Jag kände mig nästan lite snurrig efter allt. När jag väl kom på bussen så verkade det inte som busschauffören förstod engelska så bra. Och han såg hemskt sur ut när jag kom med kontanter viftandes haha. Så han bara suckade och gjorde en gest att jag fick gå på ändå. Jag hade fått höra att jag skulle kliva av vid “Kampii”. Mitt i centrala Helsingfors. Jag satt spänd och undrade hur sjutton jag skulle få reda på när jag är framme. Jag ville inte fråga den sura busschaffören först, men tillslut kände jag mig tvungen att resa på mig och gå fram och fråga.
“I want to go to Kampii, can you tell me when to get off the bus?” frågade jag med min nervösa, sköra röst. “Kampii? Last stop” svarade han. Ok tänkte jag, samtidigt som jag ser att min stora väska rullar iväg rakt på en stackars kvinna när bussen svänger. Jag springer fram och ber om ursäkt och känner mig som en väldigt jobbig resenär.

Last stop. Sista stoppet. Hur ska jag veta när det är? Tänkte jag.
Ja det var tydligen inte så svårt att gissa. Bara några minuter senare hade alla resenärer gått av och bussen släcktes ner. Han körde in i en tunnel och jag tänkte att nu är det kört. Nu kör han ner i ett garage och dödar mig!

Jag började prassla med papper för att han skulle höra mig, ifall han nu missat att jag är kvar. Jag prasslade lite till men tillslut reste jag mig upp och började greja med väskorna högt och tydligt. Tillslut vänder han sig om och säger något som jag inte förstår och han ser riktigt irriterad ut. Jag går fram och råkar tappar min väska i golvet med en duns och då öppnar han dörrarna mitt i en korsning och jag kliver ur någon annanstans än Kampii. När jag gick över gatan fick jag lust att gråta en skvätt för jag kände mig så bortkommen och jobbig.

Jag började gå åt ett håll som kändes bäst enligt instinkten. Jag som först tyckte det var synd att jag inte skulle hinna se Helsingfors city insåg att jag var just… mitt i city. Wow. Då kändes det genast mycket bättre. Nu skulle jag bara lyckas ta mig till tågstationen som den trevliga kvinnan på hotellet sa att jag skulle till, för det var därifrån flygbussen gick.

Jag såg antagligen så fullkomligt förvirrad ut så en kvinna kom fram och frågade om jag ville ha hjälp. Så snällt! Jag blev så glad. Hon kändes som en ängel. Hon visade vilket håll jag skulle gå och efter en tio minuters promenad ser jag stationen, och mitt i smeten står flygbussen och väntar på mig. Åh, vilken känsla det var när jag äntligen kom på bussen.

Nu sitter jag här på ett café på flygplatsen. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att jag fick boka om mitt flyg i morgon och flyga i kväll istället men det kunde dem tyvärr inte fixa. Så nu har jag 14 timmar att avverka här innan jag kommer till Stockholm. Och eftersom jag missar bussen till Sollefteå i morgonbitti blir det ännu en natt i Stockholm för att sedan åka hem på onsdag. Det visste jag ju redan sedan innan men nu när jag inser att jag skjutit upp allt en dag så känns det väldigt onödigt. Men i morgon blir det i alla fall riktigt bekvämt med hotell och säng.
Haha sådant här är så typiskt mig. Och så tänker jag att det kanske finns någon mening med detta. Vem vet vilka spännande äventyr som väntar denna natt på flygplatsen, och för att inte tala om min dag i Stockholm i morgon 😀

Just nu på flygplatsen

Strosar runt bland gator och torg

Posted on 24 januari, 2015 by Jonna

Nu är jag i Vaxholm. En mysig liten stad i skärgården en timma från Stockholm. I kväll har jag strosat runt bland de vackra husen, parkerna, havet och butikerna. Det är märkligt det där, att vart jag än är måste jag alltid ta en “paus” från allt och alla, komma ut och försöka hitta någon slags oas att andas ut en stund. Vara helt själv. Ladda batterierna. Landa.
Jag är van att ha allt det där utanför dörren. Bara skog och ängar. Och när jag befinner mig i en stad eller någon annanstans i civilisationen så är alltid min första instinkt att försöka hitta en plats ute där jag är helt ensam. Där ingen kan se mig. Haha.

Men efter en stund släpper det och jag anpassar mig. Och istället så njuter jag plötsligt av att vara där “allt händer”. Att möta andra människor på kvällspromenaden är ju näst intill exotiskt nu. Nästan så att det känns konstigt till en början. På vardagar hemma i Grundtjärn, om jag inte åker för att handla i någon närliggande by, så är det inget ovanligt att jag inte träffar en endaste människa på flera dagar om jag inte avsiktligt hälsar på någon granne. Vi är ju bara tio pers där. Så på kvällspromenaden vore det konstigt om jag mötte någon, i alla fall under vinterhalvåret då inga sommarboende är där.
För en månad sedan så hände det. Nära midnatt var jag ute och gick och såg en man i mörkret som kom vandrande på vägen och visslade. Jag blev så rädd att jag hukade mig ner i en snödriva och gömde mig, och trodde helt seriöst att det var något riktigt mystiskt som hänt. Tills jag någon vecka senare fick höra att det var min granne som var ute och gick.
Bara så ni skulle få ett perspektiv på hur illa det är haha 😉

Därför känns det konstigt till en början när jag är i stan, att möta så många människor. Varje sekund går man förbi någon utan att ens möta varandras blickar. Det är något fascinerande i det. Att inte vara någon alls förutom en förbigående människa. Att två människor, som under någon sekund för första gången i livet korsar sina vägar på denna jord, och antagligen aldrig mera ses igen, inte ens säger hej. Man ses för första och sista gången. Då kan jag ibland nästan känna en sorg över det haha.

Sådana tankar har jag givetvis bara första timmarna i stan. Efter ett stund sätts det liksom in ett filter och de där “sinnena” stängs ner. Jag har ju bott mitt i centrala Göteborg och inte tänkte jag på sådant då. Men jag gillar den där första stunden, innan jag blivit van med tempot, människorna och allt som händer omkring mig. Det är en stund av hög mottaglighet. Helt öppen inför allt som händer. Ett intresse inför alla människor jag ser och känslan av att vilja möta deras blick.

Det är minsann lite snö i Stockholm nu. Ser riktigt mysigt ut med snön och alla upplysta hus.

Tappade min ena vante när jag tog upp kameran och fotade. Märkte det inte förrän långt efteråt, så jag var tvungen att gå tillbaks hela vägen. Blev så glad när den låg kvar. Den såg så söt ut i all sin ensamhet.

Haha jag skrattar när jag inser att alla bilder jag tagit från min promenad är tom på folk. Jag som skrivit så långt om att möta människor i stan. Men det har en förklaring. Jag är så konstig när det gäller att fota inför folk. Jag liksom omedvetet inväntar att ingen människa ska vara inom synhåll för att jag ska kunna fota “i lugn och ro”. Det är nästan så jag tycker det är pinsamt om någon ser mig fota. Hur knäpp får man bli? Jag insåg detta tydligare efter dessa bilder haha.

Gick in på affären och handlade choklad och glass! Nu blir det lite fest i kväll igen. Det är ju faktiskt lördag 😉

Life after death

Posted on 24 januari, 2015 by Jonna

Every time you open a book and read it, a tree smiles knowing there is life after death

Festfika i huvudstaden

Posted on 23 januari, 2015 by Jonna

Efter en lång resa på buss är jag nu i Stockholm. Blev jätteglad för tipsen om hur man kan läsa/koncentrera sig på bussen utan att må illa. Tack! Kunde tyvärr inte prova något av dem idag, eftersom jag knappt minns något av resan. Jag somnade direkt. Vaknade några gånger när jag slog huvudet i fönsterrutan. Sådär gör jag jämnt när jag åker kollektivtrafik. Somnar med armen som stöd för huvudet mot kanten vid fönstret, och sedan när kroppen slappnar av så trillar jag ner med armen och slår huvudet och vaknar med panik. Sen skäms jag och hoppas att ingen såg mig.

Men nu är jag i alla fall här, och ska vara i Stockholm tills jag åker till Finland på söndag. Hoppas ni får en riktigt mysig fredagkväll! Och trevlig helg ♥

Firar fredagen med en riktigt god semla och en kopp kaffe. Måste passa på att unna sig lyx lite när man är i storstaden 🙂 Det låter säkert helt galet men sådana här “vardags” händelser som att ta en fika är nästan lite fest för mig. Men nu uppskattar jag det så mycket mer också!

Hejdå Grundtjärn

Posted on 23 januari, 2015 by Jonna

Godmorgon solstrålar!
Klockan är bara halv fem på morgonen och jag ska strax bege mig iväg med bilen och köra de 6 milen till Sollefteå för att sedan ta bussen mot Stockholm. Jag har inte gått och lagt mig än. Det var ingen idé att bara sova någon timma tyckte jag. Jag var otroligt seg och ofokuserad i kväll så packningen och andra saker tog väldigt mycket tid. Men det är bra, för jag har en hel arbetsdag i timmar att avverka på bussen så om jag kan sova lite vore det ju toppen! Skulle behöva sitta och jobba med datorn också men jag är så känslig för det. Så fort jag läser eller tar upp datorn börjar jag må illa om jag sitter på en buss eller i en bil. Hoppas jag kan träna bort det =)

I alla fall så önskar jag er en fantastisk fredag! Kram på er ♥

Redo för resan

Posted on 22 januari, 2015 by Jonna

Godkväll på er! Håller som mest på att packa här hemma nu. Tidigt i morgonbitti åker jag med bussen mot Stockholm, och på söndag bär det av till Finland. Åh vad roligt det ska bli! Ser verkligen fram emot konferensen och föredraget på Hanaholmen i Helsingfors skärgård. Verkar vara ett otroligt vackert ställe. Kommer också bli så roligt att träffa de andra som ska vara med och prata.

Visste ni förresten att Jonna är ett finskt namn? Det är lite roligt tycker jag. Det är väldigt få i Sverige som heter Jonna, men i Finland finns det massor av Jonnor.
Och när man tänker på det, så låter det väldigt finskt. Skulle jag inte passa väldigt bra som Jonna Jintonen? 🙂

Nanook förstår såklart att något är på gång. De är smarta dom där djuren. Nanook och Nayeli får vara hos mamma under tiden.

Passar på att gosa ordentligt nu ♥

Sista promenaden i Grundtjärn i -17 grader. Nu är jag redo för de två huvudstäderna, Stockholm och Helsingfors! ♥