Under himlens eld

Klockan var strax över ett på natten när vi gick och la oss efter en lång arbetsdag. Jag hade precis lagt mitt huvud mot kudden och blickade ut genom fönstret intill sängen och såg stjärnorna lysa klart där ute.
Sen såg jag plötsligt ett bekant ljus som fladdrade till likt en eldsvåda på himlen. “Åh Johan, titta det är norrsken ute!” sa jag samtidigt som jag lutade mig fram över fönstret. Det var inte ett litet norrsken heller. Hela himlen var täckt av det dansade ljuset.

Jag funderade några sekunder. Ska jag gå ut?
Jag var så himla trött. Men som vanligt tänkte jag “Jag har fem sekunder på mig att resa mig upp ur sängen och ge mig ut med kameran innan hjärnan hittat på tusen olika anledningar till att ligga kvar här i värmen.” Det funkar alltid. Och som alltid så får jag sen uppleva något vackert som är tusen gånger mer värt än att sova.
Och Johan följde med ut också för att titta på norrskenet. Det kändes så otroligt fint att vi kunde få dela en sådan stund tillsammans mitt i veckan. En av alla de underbart positiva förändringar som skett nu sedan Johan började jobba heltid i smedjan här hemma i Grundtjärn. Annars skulle han sovit för länge sedan eftersom han då behövde kliva upp i ottan för att köra till Örnsköldsvik. Nu styr vi båda våra dygn och arbetstider precis som vi vill. Vi kan springa ut i natten och förundras över norrskenet och prata om livets stora frågor, utan att behöva känna att det kostade oss tid och sömn. Nu blir livet så mycket mer kvalitativt. Mer frihet.
Det här var det första riktigt stora norrskenet sedan i vintras. Det är så fint att naturen ger så mycket fint,  som en tröst när mörkret kommer. Stjärnor och norrsken, det är ju något av det vackraste som finns att beskåda.
Vi stund ute en lång stund med blicken upp mot himlen. Sen gick vi in och la oss igen och tittade på norrskenet ut genom fönstret tills vi somnade. Kunde inte tänka mig ett finare avslut på dagen än så.

Såg ni också norrskenet igår? ♥

Där jag hämtar inspiration

Hösten är den tid på året som jag uppskattar att vara i skogen allra mest. Färgerna är som vackrast då, blåbärsrisen rodnar och löven gulnar. Och sen, luften är så skön att andas.
Och inga miljoner myggor som stör. Och såhär i september när det fortfarande är varmt ute, så vet jag nog inget bättre än att ströva omkring i skogen en stund på eftermiddagen.

Det känns som det var så längesen nu som jag tog med mig kameran till min absoluta favoritplats vid den “magiska skogstjärnen“, så det var längesedan ni fick se bilder därifrån. Men jag går ofta dit. Det tar bara några minuter, och sen är det som om jag alltid får något med mig hem efter att jag varit där. En gnutta livskraft eller inspiration. Eller bara ett lugn.
Jag gick dit med Nanook. Såhär års får han springa lös hur mycket han vill, och han älskar att hänga med mig hit. Och ja, katten hänger med vare sig man vill eller inte haha. Hon är knepig hon, men hon verkar uppskatta att vara i skogen med oss. Även om det inte känns som om det är likt en katt att tycka om att gå i skogen sådär.
Skogen runt omkring tjärnen är också så otroligt speciell. Det roliga är att även Johan upplever precis samma sak. Jag är säker på att de flesta av er kan känna igen att vissa skogar känns mysiga och vänliga medans andra skogar bär på något otryggt. Den här skogen är den absolut finaste och tryggaste skogen jag någonsin varit i. Och då har jag varit i många, många skogar.
Ljuset är alltid speciellt här. Och mossan är så mjuk och go, så man vill bara lägga sig ned på marken och vila.
Så många gånger jag suttit här under årens gång, i den mjuka mossan och blickat ut över skogstjärnen. Den här platsen kommer alltid betyda väldigt mycket för mig.
Är så otroligt tacksam att bo så nära den här vackra skogen. Jag känner mig alltid så välkommen här, på något speciellt vis. Som om skogen blir glad att se mig.
I skrivande stund öser plötsligt regnet ned från en grå himmel, och vinden tar tag i trädkronorna så löven sprids åt alla håll. Jag inser att den här tiden är så himla kort, när hösten fortfarande är ung och oskyldig.
Snart väntar kallare tider. Så därför ska jag verkligen försöka ge mig ut i skogen en stund varje dag, och ta vara på den här tiden så gott jag bara kan.

Har ni någon favoritplats ni ofta går till? Åh vad jag plötsligt kom på att det vore underbart om man hade kunnat dela bilder i kommentarsfältet! Tänk vad fint, att få se bilder på era favoritställen. Jag ska faktiskt kolla upp om det ens är möjligt att lägga in en sån funktion ♥

Jag hoppas ni haft en jättefin start på den här nya veckan! Vi hörs snart!
KRAM på er ♥

Förnyelsens tid

Det är något så obeskrivligt ljuvligt över dessa septemberkvällar. Nästan så det värker i hjärtat på mig. Det är märkligt hur något riktigt vackert och berörande väcker känslor som kan beskrivas som både lycka och sorg samtidigt.
Sjöarna ligger alldeles spegelblanka och allting känns orört på något märkligt vis. Så rent och så pånyttfött. En sådan där känsla i luften som bara september och maj kan ha.

Jag springer omkring i skogarna och försöker ta in allt det vackra. Försöker låta det mjuka ljuset och skogens reflektioner i vattnet sippra in i själen så att jag ta fram det när den långa vintern är kommen.
Jag börjat älska hösten första året jag flyttade hit. Först då började jag lägga märke till alla små förändringar som sker varje dag när en årstid förvandlas till en annan. Det är så underbart att få vara med om naturens förändringar, och sen också förstå att vi är en del av det. En förståelse för hur vi också påverkas av naturens cykler. Och jag älskar det. För varje år som går som lär jag mig mer och mer om hur årstiderna påverkar mig.

Det är som att få tillgång till en hel palett med färger som successivt delas ut till oss under årets gång. När man är trött på att måla med blått, så kommer plötsligt en ny färg och ger oss nya perspektiv, i en perfekt balans.
Vissa färger tilltalar oss inte lika mycket, men vi vet också att med tiden så kommer något annat. Något som passar oss mycket bättre.
Något som ger oss ny kraft.

Jag önskar er alla en underbar helg! Hoppas ni får njuta av höstluften! ♥
KRAM på er!

En doft av höstskog

Varje gång jag ger mig ut i bärskogen blir jag påmind om hur mycket jag tycker om just det. Att strosa runt i skog och mark och känna glädjen över att få fylla sin hink full av skogens eget skafferi. Det är en så härlig balans av allt. Någon slags instinktiv känsla av att samla och göra sig redo för vintern,  samtidigt som jag får gå runt och förundras över det vackra ljuset i skogen och känna doften av mossa och barr.

I söndags begav sig jag och min mamma Anita ut i skogen för att plocka lingon. Trodde vi.
Så länge jag har bott här så har skogarna varit fulla av lingon varje höst. Det är så mycket så man kan fylla en hel hink på tjugo minuter om man hittar rätt ställe. Men i år har verkligen torkan satt sina spår.
Vi åkte till flera olika ställen i olika skogar där det brukar finnas hur mycket lingon som helst, men nu hittade vi på de flesta ställen inte ett enda lingon. Inte ett enda!

Jag blev verkligen chockad. Just lingon har det alltid funnits gott om här. Jag har aldrig ens behövt fundera på om det är ett bra lingonår eller inte. Det är alltid bra.
Så jag blev så förvånad. Däremot har jag hört andra som plockat massor med lingon, så det finns säkert i andra skogar längre bort. Kanske mer åt kusten.
Så jag ska inte ge upp än!
När vi hade varit på alla ställena som vi brukar plocka lingon på, så var detta allt jag hade i min hink haha! Och då hade vi verkligen letat ordentligt. Så ni kan ju ana hur stor brist på lingon vi har här i skogarna just nu.
Men på sista stället vi var på så hittade vi lite längs grusvägen, så vi stannade där och plockade ett tag, men vi fick sammanlagt ihop kanske 3-4 dl.
Jag älskar att göra lingondricka. Helt osötad, då är den som allra nyttigast. Så jag hade tänkt plocka massvis med bär och frysa in så vi har lingondricka varje morgon under hela vintern. Jag hoppas hitta andra skogar som har mer bär. Kanske där sommarens torkan inte tagit lika hårt.
Men oavsett om vi hittade  bär eller inte, så är det bara så otroligt härligt att komma ut i skogen såhär. Det är ändå värt varenda minut. Och våra älskade hundar Nanook och Sinaaq fick såklart följa med, och det finns nog inget de tycker är roligare än att få följa med ut i skogen.
Och det viktigaste av allt är ju såklart kaffepausen. Det väcker så mycket minnen i mig från när jag var liten. Att plocka bär och bli sådär skönt trött i benen och sedan få sätta sig intill en grusväg och fika. Och den här kvällen var ju helt magisk. Ljuset av september som färgade hela skogen i ett varmt skimmer. Och den där klara, friska luften. Varken för varm eller för kall. Bara helt perfekt.
Det är verkligen sådana här gånger jag känner extra starkt att jag älskar att bo såhär. Långt ifrån staden, men nära skogen och lugnet. Att bara kunna ge sig ut en timma såhär och få fylla på med lite energi.
Har ni plockat några bär i år? Eller ska ni göra det?
Hoppas ni har en superfin kväll! KRAM på er allihopa ♥

När allting faller på plats

Hello!
A new week is here, and I want to start by thanking you for all the incredibly nice comments about the movie on my last post. I have answered a lot of the comments and I can say that I was very moved. So thank you for loving the movie! So thank you dear!

Last week, heaven was so beautiful in so many ways. Johan started his new job as a silversmith, we launched the webshop, I released the movie (which currently has 1.3 million views on facebook) and everything as well as getting a lot of speed in some way. And best of all, both me and Johan were constantly walking around with a very nice feeling in the body. A sense of a new beginning. That everything finally found its place. Every day we have looked at each other and said, ” But so, can you feel so good?
That’s the phase not many times in life, I really felt so strong.

And as the dot of the I have finally got back my song voice again. I have been able to bullet on Star and gone into the woods and sang. As I missed it.
And I’ve come up with things I wanted to change in how I work, etc. It was as though this year’s robbery and applicant finally came to a sort of ending destination. As the beginning of something new and better.

And of course, September is here now. September has always been like New Year’s Eve for me. There is really something new in the air throughout this month.
It’s an exciting and powerful time. Do you feel so too?

We have had so beautiful weather in recent days that it hurts my soul so much. A beautiful sunny day in September I think is a thousand times more wonderful than a beautiful sunny day in July. It’s hardly possible to compare. There is something about the air and the light.
But I’m still aware that in a month there can be frost, and even some snow on the ground.

So yesterday I went barefoot on the lawn and stayed there for several hours. I realized that I did not spend a single day all summer long on a blanket on the grass and just listened to the birds and the wind. It’s about time to pass when it’s just going out the door. And I thought about the winter that was that on several occasions I started crying for longing just thinking about greenery.
So I drilled down my feet in the lawn and took deep breaths of the air that was sprinkled with all leaves that are still green. Then I laid out a blanket and fell asleep for an hour. It will be one of the moments to remember when the darkness and the cold are here. Nanook also lay and rested in the shadow underneath the rows next door.

It’s so beautiful when everything is still green, but you start to see small signs of autumn. Some single red and yellow leaves. Color scales really like eye candy.
Now I will make sure that this week is as good. However, I have felt a bit self-starting today. I think last week’s exciting and fun events and intense pace made me very tired yesterday and today. But now I slowly start to find the beat again!

I’m actually thinking about going to the mountains north of a little while. I usually do it this year before the winter comes, and there is nothing more beautiful than the mountain world in autumn shoots. Yes, because I thought the thought, then it will be so. As soon as that thought comes to me, I start so crazy much after the mountains that I can not cope. There will be a seed growing in my brain so close, I’ll be in the car, regardless of whether I have time or not. But it is good. I have never regretted a roadtrip north. It is among the best I know!

I hope you have a great start on this new week. And hope the sun is shining with you too!
Sending is a big hug !!

En film om min resa

Hej mina älskade vänner!
Som jag skrev för några dagar sedan så höll jag på att jobba med en film som jag bland annat visade när jag var på IKEA förra veckan för lanseringen av min tavla. Den här filmen är en slags presentation av mig och en sammanfattning av mina år i Grundtjärn.
Min resa, från början till idag. Från en dröm till en verklighet.

Såklart, så finns det oändligt mycket detaljer och händelser som inte fick plats i filmen och som spelat stor roll under åren, men då hade filmen blivit flera timmar lång, så jag valde att göra en kort historia av en lång.

Jag berättar på engelska i filmen men det finns undertexter på svenska om ni klickar på knappen “settings” längst ned vid filmspelaren.
Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och med bra ljud. Hoppas ni tycker om den!
För ni alla är ju faktiskt en del av min resa. En del av hur allting vecklade ut sig. Ni har varit en enorm inspiration och gett mig drivkraft att fortsätta.

Tack, från djupet av mitt hjärta, för att ni följt mig och stöttat mig under alla år

Ett nytt kapitel

 – Det här inlägget innehåller länkar till vår egen webshop – 

Det var speciellt att vakna i morse. Den här måndagen hade något nytt, skimrande över sig. Det kändes redan från första stund när jag slog upp ögonen och mötte Johans solskensblick på andra sidan kudden. Det här var första vardagen efter Johans fem veckor långa semester. Idag skulle allting egentligen återgå till det normala. Till vår vardag, som för Johan brukar innebära att kliva upp klockan 5, slänga i sig frukost och sedan köra 9 mil till Domsjö fabriken där han jobbar som elektriker. Han är en duktig sådan, det har jag förstått. Han svetsar fiber och är så noggrann att hans montage ser ut som rena rama konstverken. Och jag kan tänka mig att han är saknad på sitt arbete idag. Eller, på sitt tidigare jobb.

Jag tror aldrig jag sett Johan så pigg på morgonen som idag. Det var inte ens jobbigt att kliva upp, vi båda liksom såg fram emot det. När jag såg Johans förväntansfylda blick så påminde det mig lite om känslan jag hade när man var på sin allra första skoldag i första klass. Något helt nytt väntade. Något spännande. Och det var som en viss känsla som hängde i luften, och det kunde jag känna i morse.

Efter några veckors intensivt jobb med den nya webshopen för smyckena så öppnade vi upp den i fredags. En lansering som gick över förväntat, och det har varit en riktigt rolig och spännande helg.  Och i morse var det den första riktiga arbetsdagen i smedjan för Johan.
Det är så märkligt hur livet så fort kan ändra riktning. För ett år sedan fanns det inte ens i tankarna att Johan en dag skulle jobba här hemifrån Grundtjärn, precis som jag gör. Att han skulle ha hittat något han älskar att göra och göra det till sitt jobb. Då fanns inte ens den idén. Fröet var ännu inte sått.
Men jädrar vad fort det växte när det väl var dags. Och jag har alltid själv upplevt att när man väl hittar något som är rätt eller när man hamnar på rätt bana, så kan allt gå så otroligt fort. “Flowet” gillar inte långsamhet och för mycket grubblande eller för mycket “tänk om”. “Flowet” gillar flow.
Få en idé, få en känsla och agera medan den energin befinner sig i dig.

Jag minns i vintras när vi gick och drömde att han skulle kunna gå ned i arbetstid och vara ledig fredagar för att kunna jobba med smyckena. Då var det liksom det bästa tänkbara. Och nu, nu jobbar han här! Det är så otroligt häftigt och lite svindlande! Från och med idag har han tagit tjänstledigt för att kunna satsa på sin dröm. Och jag är bara så otroligt glad och tacksam. Och så lycklig, för att jag ser att han är lycklig och trivs med det han gör.
Här kommer några glimtar av de smycken som finns i webshopen. På hemsidan kan ni också läsa lite mer om hur det gick från dröm till verklighet och hur Johan jobbar med smyckena. HÄR är länken! Om ni vill kan ni också följa vår resa på Instagram där kontot heter @jonnajintonjewelry som sköts av både mig och Johan tillsammans.
Bara det känns ju också helt otroligt roligt, att vi nu jobbar sida vid sida, på det mest balanserade vis jag kan tänka mig. Våra dagar skiljer sig väldigt mycket åt men det vi gör flätas ihop och vi får ändå skapa något tillsammans, där vi båda får bidra med det vi är bäst på. Det är så roligt att sitta och komma på idéer tillsammans. Designer, foton, filmer. Och på just den punkten är vi så otroligt lika, när det gäller vilken känsla vi vill förmedla. Där behövs inte ens ord.

Vilket superteam jag har här i Grundtjärn nu. Jag jobbar med de två människor som förstår mig allra bäst och som känner mig bättre än jag känner mig själv. Min mamma Anita som numera sköter all administration, hjälper till med webshopen för foton/printar och allt annat som tar så enormt mycket tid + emotionell support dygnet runt när självförtroendet tryter. Och min älskade Johan som just i skrivande stund sitter och bankar i smedjan (det hörs ut till min lilla kiosk/studio haha) på ett smycke som ska skickas över atlanten till en människa som förhoppningsvis kommer ha det i sin ägo resten av sitt liv.
Tänk om jag vetat allt detta för ett år sedan, då hade jag knappast trott att det var sant. Det känns så förbaskat roligt allting!


Det är så mycket som gör att vardagen nu kommer kännas så mycket bättre. Bara att slippa oron när Johan kör så långt varje dag. Fy vad många gånger jag känt rädsla de tidigare morgnar på vintern när isen lömskt ligger över vägarna och Johan ska köra 18 mil för att ta sig till jobbet och hem igen. Nu är det ingen av oss som behöver pendla till jobbet, för det finns här hemma!

Jag har min lilla studio tvärs över gräsmattan där jag sitter och jobbar om dagarna och då och då går jag in för att fylla på kaffe i min kopp och det känns så fint att kunna gå förbi Johans smedja och ge honom en puss i förbifarten, eller bara titta på hans senaste kreation. Eller äta lunch tillsammans! Hur underbart är inte det? Bara att få en sån liten stund med varandra mitt i vardagen, det är så himla värdefullt.
Det komiska är att vi faktiskt kan se varandra på kvällarna genom våra fönster. Den här bilden är tagen från Johans fönster, och där borta i det lilla röda huset sitter jag. Och om kvällen när det är mörkt så kan vi se varandra om båda sitter vid datorn. Mitt huvud råkar liksom hamna mitt i det där lilla fönstret på dörren och han sitter så precis att han hamnar så jag ser honom haha.
Så nu känns det som ett nytt kapitel tagit vid. Ett roligt och spännande sådant. Det är klart, det blir mycket jobb för oss nu när vi båda driver eget företag. Men vi båda spenderar våran tid med något vi älskar och som känns meningsfullt. Och jag kan nog inte drömma om något bättre. Jag är så tacksam.

Vill verkligen passa på att tacka för all otrolig fin respons vi fått under helgen. Vet att många av er följer oss på instagram och era värmande ord betyder så otroligt mycket! ♥

Nu vill jag önska er en fortsatt fin måndag och vecka. En stor kram till er alla!

En sensommarkväll

Godkväll på er!
Åh jag känner mig så upplyft efter att ha spenderat en stund utomhus nu på kvällen. Det känns som det varit ruskigt och kallt väder så himla länge nu, men så plötsligt så kom den där äkta sensommaren svepande förbi, med sitt gyllene ljus och klara luft.
Vinden stillnade och sjön blev spegelblank. Koskällorna hördes längre bort i byn, som de bara gör när det är vindstilla. Jag kom ut från min lilla arbetsplats i kiosken/studion och fick syn på Johan som satt ute vid vinbärsbuskarna och plockade bär. Jag blev alldeles rusig av lycka både för den vackra synen och den sköna känslan ute i luften. Jag rusade in och hämtade en egen skål och spenderade en välbehövlig stund bland bärbuskarna.
Skönt också att checka av lite av våran “Att göra -lista” som jag skrev igår när jag och Johan satt i köket och kände ett fullständigt kaos i våra huvuden. Så många olika saker som behövdes göras inom kort. Ni vet sådär så man knappt vet vart man ska börja. Ja senaste veckan har varit väldigt intensiv, för i morgon lägger vi upp den nya hemsidan för smyckena och det har varit mycket att göra för att hinna med allt. Och livet runt omkring sitter ju inte snällt och väntar precis.

Så kom mamma förbi på kaffe idag och jag läste från listan vad vi hade kvar att göra innan helgen. Hon skrattade åt vår lista och jag insåg plötsligt att den kändes ganska komisk. En så härlig blandning av allt möjligt. Och det är verkligen alltid så vår vardag ser ut. Livet på landet helt enkelt.
Ena timmen sitter man framför datorn med filmredigering för att i nästa sekund springa ut i stövlar och valla in kor som rymt. Men jag gillar ändå kontrasten.
Det blir åtminstone aldrig tråkigt.

För er som inte kan läsa min krassa handstil eller inte förstår svenska, så står det såhär på listan:
El hos Sven Olof (Johan skulle bara fixa en snabb el-grej hos min släkting som har stuga i byn)
Fixa tvätten (Ja fyfasen…vi har BERG av tvätt hemma, den står som checkad men det är inte sant, vi har långt kvar)
Äppelmos (har fått mängder av äpplen)
Plocka in svartvinbär
Plocka in röda vinbär
Ta bild på oss (för nya hemsidan med smyckena), visitkort (Ja det hade vi glömt beställa…oops), Tackkort (man vill ju ha något fint att skicka med till kunderna)
Ta foto header
Översätta film (har redigerat ihop en lång film som jag visade på IKEA, och nu har jag översatt mitt prat till engelska istället, ni kommer få se den inom kort)
Ladda upp allt på webshop (yes, alla smycken är uppe nu, redo för releasen!)
Journalist fredag (I morgon får jag besök av en journalist från Polen)
Städa! (Utropstecknet är verkligen passande där)
Snagga Johan (Måste ju va fin i håret på bilderna)
Ringa Lalinda
Rensa svamp
(Johan hittade en massa Karl-Johan på morgonpromenaden, men alla var maskätna inuti, så rensningen gick fort)
Redigera bild.

Inte så mycket kvar att checka av nu, hurra!
Det var så obeskrivligt mysigt att sitta här ute i trädgården en stund och plocka in bär. Jag minns knappt senaste det var en så här fin kväll. Och sen är det något med att plocka bär som bara får mig att må så bra. Kanske någon slags uråldrig instinkt. Att nu förbereder vi oss inför vintern.
Saft av svartvinbär är nog bland det godaste jag vet. I år blev det inte så jättemycket bär, så det blir till att frysa in saften (vi använder aldrig något socker när vi gör saft/dricka därför måste vi frysa in så det håller sig) och ta fram när det är som kallast och mörkast. Vi sparar den tills den behövs som allra mest. Det blir nästan som ett livselixir.
I år har jag blivit ovanligt pepp på att sylta och safta. Det känns så extra viktigt i år, även om jag inte riktigt förstår varför. Jag brukar alltid få en liten sådan period varje sensommar när jag gör saft och sylt, men den brukar bara vara i någon dag. Max en helg. Men nu har jag varit som galen i att hinna plocka in alla bär och ta vara på så mycket det bara går!
Och det är ju så otroligt tillfredställande att fylla frysen med saft och sylt och äppelmos. Jag vet att jag kommer uppskatta det så otroligt mycket när vintern är här.

Kanske att den förra vintern fick mig att tänka till lite. Den vintern var ju den värsta jag någonsin upplevt tror jag. Sjuk, sjuk och sjuk. Och kallt och snö. Den här vintern vill jag känna mig frisk och stark, och då tror jag bären spelar en liten roll faktiskt. Jag brukar tänka att “varför har vi så otroligt mycket bär här uppe i norden?“. Jag tänker att det beror på att vi måste ha bär för att klara av vintrarna. Naturen är ju smart på det viset. Kanske har det mer positiv effekt än vi tror?
Jag fick nyligen höra av en vän att man kan göra saft på bären från häggen. Är det någon av er som provat? Blir saften god? Skulle vara kul att testa, för den har så otroligt mycket bär just nu.
Och jag är så överlycklig över dessa äpplen! Jag har fått dom av Patrik som har stuga i byn, som i sin tur fått dom av sin syster i Sollefteå. De luktar så otroligt gott!
Jag fick två fulla hinkar för två veckor sedan, och nu fick jag ännu mer! Jag hade aldrig gjort äppelmos men jag gjorde mos av allting förra omgången, och då upptäckte jag en ny kärlek i livet: ÄPPELMOS! ♥
När jag vaknar på morgonen så är det nästan äppelmosen till havregrynsgröten som får mig att kliva upp haha. Det är så fasligt gott! Så nu ska jag göra äppelmos av detta också, så har vi så vi klarar oss hela vintern.
Och åhh…sent igår kväll kom äntligen Nayeli tillbaks igen. Nu hade hon varit borta en hel vecka igen! Återigen hade jag börjat tappa hoppet och sneglat mot dikena när jag var ute med Nanook på promenaderna. Var så rädd att något hänt. Vad sjutton håller hon hus när hon försvinner så länge? Jaja, jag är glad att hon är hemma. Hon åt så hon spydde, och sedan sov hon med oss under täcket hela natten. Tonårskatter alltså…
Bild på oss. Check!

Ja det var lite från vår torsdag här i Grundtjärn. Nu ska jag strax gå in och ta en macka och oboy, och sen blir det till att designa några fina visitkort, broschyrer och annat. Sån’t är alltid kul att göra! Jag hoppas att ni mår bra och att ni haft/har en fin torsdag! Och tack för alla jättefina kommentarer på förra inlägget! Blir så otroligt glad när ni tycker om mina bilder.
KRAM på er! ♥