Vår nya stuga i Marsfjällen

Hej på er!

Åh vad mycket roligt som hänt sedan sist jag skrev. Eller mycket och mycket. Det är en stor rolig nyhet som fortfarande får mig att ständigt vilja nypa mig i armen. Många av er har säkert redan sett vad det hela handlar om på Instagram eller YouTube. Jag och Johan har köpt en liten stuga i Marsfjällen! Vi har gått och drömt om detta varje dag sedan vi var där uppe i våras, och nu är det verklighet! Jag är så glad att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Det här var nog något av det bästa som hänt på länge.

Det finns så många olika anledningar till att just detta gör oss så himla glada. Men dels så är det ju för att vi båda älskar Marsfjällen. Det är något speciellt med naturen där, och det finns så mycket olika typer av landskap. Djupa skogar, höga fjäll och berg, och oändligt många bäckar och forsar och spegelblanka sjöar. Av alla ställen jag någonsin varit på så har faktiskt Marsfjällen varit min absoluta favorit.
Och sen känns det så otroligt rätt i tid att vi får ett eget litet place, där vi kan vara helt för oss själva. En plats att åka till för att slappna av, på riktigt. Det har jag längtat efter så himla länge.
För stugan ligger så ensamt, så vi har inte ens några grannar. Det är liksom…den absoluta drömmen.
Vilken otrolig kombination att få bo i vackra Grundtjärn, och ha en stuga i Marsfjällen. Jag kan nog inte tänka mig något finare.

ÅH, jag är så överlycklig över detta! I fredags skrev vi på kontraktet och nu väntar vi på att få nycklarna så att vi kan åka dit och börja göra iordning.
Ska visa några bilder såklart, men här kan ni också se min senaste videoblogg där vi berättar allt om det här med husköpet!

Tänk vad fort allting gått. För exakt en vecka sedan åkte vi upp för att titta på stugan. Och nu är det vårt. Jag sitter och bläddrar i pärmen med fastighetsbeskrivningen och tittar på bilderna tusen gånger om. Våran lilla stuga.
Vi blev båda ganska chockade när vi kom hit, för det var så mycket finare än vad vi hade tänkt. Det fanns inte så mycket bilder inifrån stugan på annonsen. T.ex hade vi ingen aning om att det var en otroligt vacker inglasad altan med träpanel. Nu har jag inte heller några bra bilder på det att visa er, men snart ska vi ju upp hit för att fixa iordning och då lovar jag att ta massor med bilder och filmer.
Då säljaren inte kunde behålla stuga på grund av sjukdom, så såldes stugan med alla grejer. Alltså, allt som fanns i stugan tillhör nu oss. Bara det är…helt otroligt. För det finns så mycket vackra gamla grejer här inne som är så fina! Ni vet, sådana där saker som man desperat letar efter på loppisar. Gamla, vackra kökssoffor och gamla fotogenlampor…och ja, allt! Så det mesta av grejerna kommer vi behålla.  Däremot kommer vi göra en ordentligt städning såklart. Jag bara längtar efter att komma hit igen och gå igenom allting och börja bona in oss.
Den här vackra kaminen blev ju såklart en favorit.
Och det här tycker jag är så charmigt! Med gamla hus som har sådana här träluckor framför fönstren. Dels så är det ju superbra nu på vintern när vi kanske inte kommer vara här så ofta, för att skydda fönstren mot stormar och annat. Men sen ser det ju också så mysigt ut när man öppnat upp dom och de liksom ramar in fönstren.
Tänk att få ha en stuga fem minuters promenad från detta. Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni anar inte hur mycket vi pratat och drömt om just detta.
Jag vet att det låter så otroligt klyschigt att säga att tankens kraft och positivt tänkande är så viktigt. Men det är verkligen det. Vissa kanske tänker att allt är en slump. Men jag tänker att ingenting är en slump. Jag har fått för många bevis nu på att det vi tänker och sänder ut kommer tillbaks till oss på olika sätt. Det är lite så jag navigerat från första stund jag flyttade till Grundtjärn.
Det är så jäkla fascinerande.

I alla fall, som ni förstår är jag SÅ glad över detta och jag ser så mycket fram emot att visa mer från vårt lilla paradis i Marsfjällen.

KRAM PÅ ER! Och hoppas ni får en jättefin dag! ♥

Borta bra men hemma bäst

Hej mina vänner!

Just nu känns det som livet snurrar på i en väldig fart, och jag har just nu lite svårt att hinna med allt jag vill, som ni säkert märkt.
Inläggen har varit glesa senaste månaden, men det har helt enkelt varit mycket som hänt runt omkring. Jag får en känsla av att saker och ting kommer lugna ned sig lite nu framöver, och det känns skönt. Novemberlugnet närmar sig.

Jag vill börja med att tacka er mycket för era fina ord min min film “The sound of Sweden“. Att få höra av er svenskar att jag gjort ett bra jobb med att representera ljudet vårt Svenska ursprung, det betyder verkligen jättemycket! Det kändes så skönt att den blev omtyckt. Jag hoppas kunna göra lite liknande filmer framöver. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så blev jag så inspirerad av den idén och det känns som det skulle gå att göra så mycket mer än de där fem minutrarna.

Förra veckan var jag ju i Aten i Grekland för lanseringen av det här projektet med Google Arts & Culture. Det känns nästan som om jag inte riktigt landat här hemma efter den resan. Jag har inte ens packat upp min resväska än haha. Jag upplever ofta att när jag reser iväg, även för en kort stund, så blir jag avbruten i det jag höll på med, och när jag kommer hem igen så har jag svårt att hitta takten igen. Kan ni känna igen er i det?

Ibland är det jätteskönt att komma iväg ett tag, men ibland känner jag mig vilsen en hel vecka efter en resa, eftersom jag får så mycket att ta ikapp när jag kommer hem och liksom…allt känns lite förvirrande. Speciellt när så mycket annat händer direkt när man kommer hem.
Men nu var det snart en vecka sedan jag kom hem så nu börjar jag äntligen hitta rytmen igen 🙂
Det var en kort och intensiv visit i Aten. Nästan så det nu i efterhand känns som om jag drömde allting. Men det var väldigt roligt och intressant. Och det bästa med hela resan var att träffa de andra YouTube-kreatörerna. Vi alla håller på med helt olika saker, men det fanns ändå mycket gemensamt att hitta.

Jag gjorde en videoblogg i helgen av min lilla resa till Aten, som innehöll både skratt och gråt. Ja, det hände en olycka på planet som skakade mig mycket mer än vad jag faktiskt var beredd på. Mådde lite konstigt hela veckan efter det. Men resten av resan var fantastiskt rolig. Och såklart, känslan av att komma hem igen…till lugnet. Det är nog ändå det bästa.

Om ni inte redan sett min senaste videoblogg så finns den här. Hoppas ni gillar den!

Nu ska jag ägna några timmar framför datorn och försöka komma ikapp med lite saker. Tack igen för alla era vackra kommentarer. Har suttit och läst igenom varenda en.
Ni är så fina ♥

KRAM på er så hörs vi snart!

Ljudet av Sveriges kulturarv

Hej på er!

Vilken vecka alltså! Jag har velat skriva och meddela er om vad som varit på gång men jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har nämligen varit i Aten i Grekland sedan i måndags och kom hem sent i natt. Jag var där för att medverka på ett event för Google Arts & Culture och lanseringen av filmen “Sound of us” där olika YouTube kreatörer från olika länder i Europa fått bidragit med ljud som representerar sitt lands ursprung.
Jag var där som representant för Sverige, och det var verkligen en häftig upplevelse! Jag har såklart filmat lite under dagarna och kommer sätta mig senare ikväll och redigera ihop en liten vlogg, så ni kommer så mer av detta senare.

I tisdags fick jag äntligen lägga upp min egen film “Sound of Sweden” som jag gjorde för det här projektet. Vissa av er kanske minns i våras att jag höll på med en film, bland annat när jag åkte till Norra Berget för att träffa riksspelmannen Niklas Roswall och spela in ljud av nyckelharpan. Nu får jag ju äntligen visa upp den här filmen för er! Vissa av er har säkert redan hunnit sett den om ni följer mig på YouTube eller Instagram, eftersom den las upp samma veva som lanserings-eventet.

Att göra den här filmen var något av det roligaste jag gjort. Jag kände så starkt för det här projektet. Antagligen för att jag alltid inspirerats av vårt kulturarv i det jag gör.
Jag fick i uppgift att fånga ljudet av tre olika saker som jag förknippar med det Svenska kulturarvet. Filmen skulle vara 1 minut lång, där ca 30 sekunder skulle gå till intro och outro. Kan ni förstå desperationen jag kände av att korta ned ett så djupt och fantastiskt roligt projekt till 1 minut?
Jag struntade i det och tänkte att “om ni vill ha med mig i detta projekt, så får ni vara beredda på att jag kommer göra det på mitt sätt“.

Så jag gjorde det.
Den blev 5 minuter lång.
Vårt vackra kulturarv skulle inte behövas hållas inom några ramar. Jag ville ge det plats och ge tid för eftertanke emellan klippen och meningarna.
Allting ska gå så fasligt fort idag, har ni tänkt på det? I videoklipp ska gärna pratet klippas ihop så tätt som möjligt så inte någon tystnad ska skrämma bort tittarna och få dom att tröttna.

Ändå är de där sekunderna av tystnad det som faktiskt ger djup och kraft till det som sagts innan, och det är i tystnaden vi kan låta saker och ting verkligen sjunka in.

I alla fall, nu tycker jag att ni ska få se filmen om ni inte redan gjort det. Titta gärna i HD och med bra ljud om ni har möjlighet.

Hoppas ni tyckte om den! ♥
Kram på er!

Glimtar ur veckan

Godkväll på er!

Det är midnatt nu när jag sitter här i min lilla studio och skriver. Det har varit en otroligt intensiv vecka och värre kommer det bli. Snart väntar en liten resa och jag försöker hinna klar med allt som ska förberedas. Jag kommer berätta lite mer om detta inom kort.
Ute har redan frosten kommit och för varje dag som går så känns det som vintern närmar sig med stormsteg. Det till och med luktar kyla och vinter i luften.
Jag undrar om det blir en vargavinter i år. Vad tror ni?

I alla fall, så kommer ju den här kalla mörka tiden med något av det bästa jag vet. Stjärnhimlen och norrsken.
Igår kväll så tog det nästan andan ur mig. Det är något speciellt med de där första riktiga mörka nätterna när stjärnhimlen syns sådär extra skarpt. Man är så ovan att se det efter årets ljusare tid, så det känns nästan…konstigt. Overkligt. FÖR vackert.
Och ovanför träden i norr kan man urskilja begynnelsen av ett norrsken som kanske kommer dansa ut över himlen senare under natten.
Jag gick ut en stund i den frostbitna natten för att ta några bilder på den vackra stjärnhimlen. Jag såg tre stjärnfall under den lilla stunden. Åh vad den här tiden är fantastisk.
Det går knappt att ta in. Älskar hur stjärnhimlen varje gång kommer som en vacker påminnelse om alltings storhet och mystik. Det behövs ibland. Som att få tappa fotfästen en liten stund så att man ser allting från ett annat perspektiv. Det är så lätt att bli instängd i sin egen bubbla och i sin egen lilla värld. Men så blickar man upp, och ser denna världen. Som vi knappt vet något om.
Det är fascinerande.

Jag tänkte passa på också att dela mina två senaste videor som jag gjort under veckan. Jag blev SÅ OTROLIGT glad för er fina respons på förra inlägget. SÅ roligt att ni tycker om att jag börjat göra mer videobloggar nu. Jag har verkligen öppnat upp en ny dörr nu känns det som. Jag tycker det är så himla roligt att göra film och nu när jag liksom tillåtit mig att gräva ned mig i detta ännu mer, så tycker jag det bara blir roligare och roligare hela tiden.

Här är en liten video från i måndags, Det är verkligen roligt att låta er hänga med lite mer i vardagen och se glimtar av hur vårt liv ser ut.

Idag la jag upp en till video som jag spelade in igår, när jag och Johan firade vår älskade Nanook på 8:års dagen. Han fyllde ju år i slutet av augusti, men valde att vänta med att fira den tills vi verkligen kunde ägna en hel dag åt bara honom. Så det gjorde vi igår! Både jag och Johan var alldeles varm i hjärtat efter gårdagen.
Finns det något finare än att se lyckan i en hunds ögon? Och Nanook, han blir så glad för allt. Hans glädje smittar in i själen.

Så, här kommer videon från Nanooks födelsedag när han fick göra ALLT han älskar!

Vill verkligen passa på att tacka för all fina kommentarer! Jag hade tänkt svara er innan jag gjorde ett nytt inlägg, men det blev så himla ont om tid. Den här veckan är verkligen intensiv. Jag hoppas ni förstår, och att ni vet att jag läser allt ni skriver ♥

STOR KRAM till er! ♥

Movietime!

Hej på er kära ni!

Jag hoppas att ni har en jättefin helg. Jag tänkte lägga upp mina senaste videor här på bloggen idag.
Jag har nu nämligen alldeles nyligen bestämt mig för att börja mer med filmer/videobloggar! Jag har ju egentligen gjort videobloggar ända sedan jag började blogga för 8 år sedan nu. Men väldigt, väldigt sällan.
Däremot har jag ju alltid älskat att göra filmer, både vloggar och andra mer bearbetade filmer. Det är något i det där med att redigera och filma som jag tycker är så obeskrivligt roligt. Man får en helt ny dimension att experimentera med. Ljud, rörelser, musik….allt!

Men som jag säger i min första “nya” videoblogg nu, så har jag inte haft tid att göra så mycket videor som jag velat. Det är så otroligt tidskrävande. Bara att redigera en videoblogg tar för mig ofta ca 8-13 timmar.
Men som mycket annat det här året, så har jag bestämt mig för att pussla om mitt liv lite, och helt enkelt göra mer tid för det jag själv vill lägga tid på.
Så jag kom fram till det ganska nyligen, att vad sjutton, jag vill ju göra mer film! Så denna veckan var min allra första vecka där jag tillät mig att ägna rysligt mycket tid till film, och jag har haft SÅ roligt.

Här kan ni se min första videoblogg. Jag säger första, eftersom att detta känns lite som en ny början nu när jag tänkte göra videor varje vecka. Jag har skrivit undertexter på svenska, så vill man ha det så kan man välja det i inställningarna på videon.


Jag kommer ju som sagt behöva omfördela min tid lite för att få mer tid till det jag vill. Och något av de saker som jag kommer behöva spendera lite mindre tid på varje vecka är blogginlägg. Även om jag inte bloggar lika ofta som jag gjorde förut, så är det fortfarande det som faktiskt tar mest tid. Sen är ju bloggen min grund, min kärna. Det kommer jag alltid se det som, och jag kommer aldrig någonsin att sluta blogga.
Det finns ändå inget som kan ersätta känslan av att skriva och dela foton. Det där berättandet i text, det är något speciellt med det.
Och fotograferandet är ju såklart alltid min första prioritet.

Men, jag tänkte ju såhär. Att en videoblogg är ju egentligen som ett blogginlägg, fast ännu mera djupgående. Man får följa med ännu mer, se ännu mer och liksom uppleva “bilderna” rörliga. Så på ett sätt kommer jag ju inte blogga mindre, det är bara det att vissa blogginlägg ersätts med videoinlägg istället. Och på ett sätt blir det ju egentligen mycket, mycket fler inlägg, om man ska se på hur mycket mer man får ta del av.
Jag tycker det känns jätteroligt att dela ännu mer med er, och jag hoppas innerligt att ni, mina älskade läsare, också känner så ♥

I natt satt jag uppe till 2 på natten för att redigera klart min senaste film från fredagen, som ni kan se här nedan. Den blev otroligt lång, nästan tjugo minuter! Men det blir mycket material när man filmar nästan allt man är med om på en enda dag.
Den här filmen har jag just i skrivande stund inte hunnit översätta till svenska än. Jag ska försöka så gott jag kan att översätta mina videor till svenska. För jag är väl medveten om att alla inte förstår engelska så bra. Hoppas ni har tålamod 🙂

Det här har verkligen varit en riktig filmvecka. För som jag nämner i min andra videoblogg ovan, så la jag ju även upp en till film i veckan, när jag skapade min målning “Golden Winds” och berättade att jag lagt ut den på en veckas auktion på eBay, med startpris 1 dollar.
Jag tyckte det kändes som ett bra sätt att prova att sälja mina målningar på framöver. För som det är nu, så får jag så många förfrågningar och folk nästan står i kö och vill att jag mailar så fort jag har en ny målning. Vilket såklart är så roligt och inspirerande!
Jag är jättetacksam att så många är intresserade av mina målningar.

Men det medför ju en hel del frågetecken. Vem ska jag höra av mig till först? Är det liksom först till kvarn som gäller? Och det värsta av allt, att sätta pris på tavlan. Jag har haft den här målningen klar ett tag men haft ångest över att lägga upp den, eftersom jag känner mig så vilsen vad gäller att sätta pris på det hela. Det har aldrig varit min starka sida. Precis som jag tror många av er andra kreativa människor kan känna igen er i.
Samtidigt så är det ju en så viktigt del i det hela, att kunna försörja sig på det man skapar, så att man kan fortsätta att ägna tid åt det.

Därför fick jag nu idén att lägga ut den på auktion istället. Då hinner alla som är intresserade av tavlan att titta och fundera i lugn och ro, och lägga bud om de är intresserade. Alla får en chans att vara med i från början. Och det bästa av allt, jag behöver inte tänka på priset överhuvudtaget.
Värdet bestämts av andra, och det innebär en enorm lättnad för mig.

Så jag la ut den här lilla filmen på YouTube och min Facebooksida i fredags eftermiddag.

Kan ju säga att jag sedan i fredags konstant känt mig lite darrig efter den otroliga budgivning som pågått på tavlan. Och det är fortfarande 5 dagar kvar. Som ni kanske såg i videobloggen var jag chockad redan efter 15 minuter efter att jag lagt upp den, då priset redan låg på 450 dollar.

Och i skrivande stund är det senaste budet på 10 000 dollar.

Det känns HELT galet. Jag förstår fortfarande inte att detta är sant! Jag hoppades att jag skulle kunna få 15 000 kr för den, för att vara säker på att få tillbaks för allt material och den tid jag lagt på den. MEN WOW. 10 000 dollar?! Och eftersom det är 5 dagar kvar så finns det ju chans att budgivningen fortsätter.

Jag saknar ord just nu. Jag är såklart extremt glad för detta…och väldigt chockad. Och det kom väldigt rätt i tid nu.
Och man kan ju minst sagt säga att auktion var en bra idé haha.
Men, jag kommer inte ta ut glädjen helt i förskott förrän auktionen gått igenom. En del av mig är superglad, en annan del av mig tänker att det här är för bra för att vara sant. Men vi får se, det blir en spännande vecka.

Hoppas att ni tyckte om filmerna om ni tittat på dom! Hoppas också att ni har/har haft en superfin helg!
KRAM på er! ♥

Den sista kvällen

Hej kära ni!
Det är inte klokt vad dagarna bara rusat iväg! Känner mig nästan lite smått förvirrad med tiden just nu. Insåg just att det var ovanligt många dagar sedan min senaste inlägg, och att den här arbetsveckan redan börjar gå mot helg. Helt galet! Men det har helt enkelt varit ganska mycket just nu, i alla fall senaste 2-3 veckorna, och då går ju tiden väldigt fort.

Bland annat så har jag jobbat lite med bloggen bakom kulisserna. Det är dags att byta tema på bloggen, något som helt enkelt krävs nu för det temat jag har börjat bli lite gammalt, och då kan saker och ting slutar fungera. Ägnade två dagar åt att försöka påbörja det själv men tillslut fick min kära mamma ta över. Herregud vad jag tycker sånna saker är svåra. Vilken otrolig tur att min mamma jobbat med programmering och tycker det är roligt att sätta tänderna i sådana projekt. Så förhoppningsvis inom någon månad så har bloggen fräschats upp och förbättrats lite!

Sen har jag och musikern Mats jobbat med de sista detaljerna för vår allra första låt. Så himla roligt! Jag hoppas hinna spela in en musikvideo till låten innan vintern kommer.
För ja, nu går det undan. I skrivande stund stormar det ute och häggen tappade nästan alla sina gula vackra löv i de starka höstvindarna idag.

Nu har det varit stormigt den senaste veckan. Men i början på förra veckan var det soligt och vackert! Jag hade egentligen tänkt åka norrut men bestämde mig för att stanna hemma eftersom det skulle bli så otroligt blåsigt nästan överallt. Just september och oktober kan vara en så himla vacker tid om det är fint väder, så jag hoppas att vi får lite sol och värme igen innan den riktigt ruggiga tiden anländer.
Det är så häftigt hur blommorna kom i två olika omgångar i år. Antagligen för att sommaren blev så tidig. Så det kom en ny sväng med både midsommarblomster, blåklockor och rallarros. Det är fint att få se blommorna så långt in på hösten.
Vackra Grundtjärn iklädd en kvällsskrud av dimma och septembersol. Den här kvällen förra veckan var bara så otroligt vacker.

Det var Stjärnas allra sista kväll i Grundtjärn, innan det var dags att åka hem till gården igen under vintern. Hon fick verkligen en vacker sista kväll.
Det kändes såklart sorgligt att hon skulle åka nu, efter en hel sommar här i byn. Jag har blivit van att ta cykeln och hälsa på henne varje kväll.
Men det kändes också bra. Gräset på ängarna börjar ta slut såhär års, så det var som om man kände att dom började längta hem.

Och nu har några av Stjärnas bästa kompisar som hon gick med här ute i somras fått kalvar. Jag fick faktiskt se några bilder som Frida (bonden) skickade till mig idag. Det är så söta så jag blir knäsvag! Jag ska åka till gården snart och gosa med dom.

Jag blev ju såklart kompis med alla kvigor i hagen under sommaren, och ville tillslut köpa dom allihopa. Men speciellt Tindra, Vilda och Lilla Ros, som jag döpt dom till. Just nu ligger dom och mjölkar sina kalvar hemma på gården. Och ja, tankarna har farit i huvudet. Stjärna då? Jag önskar jag kunde fråga henne om hon vill ha en kalv. Men enligt vad jag läst och hört och tagit reda på, så brukar dom må bra av att få en kalv. Dom blir lugnare efteråt, och mer tillfreds. Så jag funderar på att låta henne få en kalv (om hon kan) till nästa höst, som hon sedan kan gå tillsammans med på ängarna här i Grundtjärn nästnästa sommar.
Men ja, det känns konstigt att behöva ta ansvar för den biten. Hur jag än gör, om jag låter henne få en kalv eller inte, så är det ju ett beslut som jag måste ta. Jag vill ju att hon ska må så bra som det bara går.
Vad tror ni?
De flesta kvigorna hade redan åkt hem med det första lasset, så de var bara några få kvar den här kvällen. Det här var sista bilden jag tog av Stjärna innan jag sa godnatt och cyklade hem igen. Åh vad mycket glädje hon gett mig denna sommaren. Och vi har verkligen fått lära känna varandra mer. Det räcker med att jag bara pratar lite, så känner hon igen min röst på en gång och står sådär med sina lurviga öron och lyssnar, precis som hon gör på bilden ovan. Hon känns så närvarande. Så klok och förstående.

Jag gjorde ju såklart en sista sång till Stjärna innan hon for hem igen.

Hoppas att ni har en jättefin vecka allihopa! Stor kram till er ♥

Lansering av min nya tapetkollektion – Northern Wilderness

-Det här inlägget innehåller reklam för min egen fototapet-kollektion Northern Wilderness hos Photowall-

Det var nu över två år sedan som jag lanserade min första kollektion tapeter med Photowall. På ett sätt känns det som mycket längre, för det kändes som min tapetkollektion liksom blev starten på en helt ny tid i mitt liv. Jag skulle precis ge upp mina drömmar om att kunna leva på min kreativitet, och börja leta efter ett “vanligt” jobb. Men så plötsligt kom den här möjligheten, med en egen fototapet-kollektion. I samma veva som mycket annat spännande hände.

Jag hade inte så stor inblick då i hur det skulle gå. Men för mig var det liksom en rejäl kick. Det kändes äntligen som om jag för första gången fick göra något som också ansågs “på riktigt” utifrån.
På den tiden var alltid väldigt annorlunda, och jag var väldigt osäker när någon frågade vad jag jobbade med, men jag minns att efter det så brukade jag alltid säga “Jag har bland annat gett ut en tapetkollektion” haha. Jag fick inte bara fototapeterna, utan också en vägg att luta mig mot. Något som gav substans och verklighet till min lilla värld.
Jag är så otroligt tacksam och glad över samarbetet jag haft med Photowall.

Därför känns det så otroligt roligt att vi nu lagt ny ved på brasan och gett ut en ny tapetkollektion tillsammans, som fått namnet Northern Wilderness!  En samling bilder som alla betyder väldigt mycket för mig. HÄR kan ni se både hela den nya och den gamla kollektionen.

Den här tapetkollektion ligger mig varmt om hjärtat, och jag ler inombords när jag tänker på att dessa bilder, som jag tagit på platser jag älskar, kommer få sitta på människors väggar och förhoppningsvis ge en gnutta inspiration i vardagen.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “Northern Wilderness” kan ni hitta hela tre bilder tagna från den här magiska platsen.
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den HÄR.
Och här finns en intervju med mig på där jag pratar lite om mina tankar kring kollektionen och om hur mina fotorutiner ser ut, och vad jag inspireras av.

Hoppas ni tycker om den! ♥

Det sista av sommaren

Hösten är redan här, och om inte allt för lång tid så kommer sjön att vila ett halvår under isen. Men än finns det kvar av sommaren. Och såhär i slutet av årets varma tid så känns det så extra viktigt att klämma ur det allra sista.

Jag och Johan har tagit några kvällsdopp nu under september, även om vattnet redan är så isande kallt att man tappar känseln i fötterna och benen.
Men jag älskar känslan av att chocka kroppen riktigt ordentligt och känna kraften från kylan. Det är en så otroligt skön känsla när man sedan kommer upp igen och får känna ny energi som rusar i blodet.
Och sen gör ju den vackra omgivningen att det känns som om man är på världens dyraste lyxspa.
Det har varit väldigt intensiva veckor för både mig och Johan. Vissa dagar har det blivit alldeles för mycket jobb, och då har sådana här stunder betytt allt. Att bara få komma ut och andas. Spendera tid med varandra och utan några som helst krav. Det är så himla viktigt att ta sig tid att omfamna sådana här stunder.
Vill passa på att tacka er så otroligt mycket för de bidrag jag fått in till Världens Barn. Ni är så fina och godhjärtade. Jag gick in lite djupare än vad jag först tänkt med den här kampanjen. Blev mer berörd än vad jag anat. Nästan så det faktiskt blev jobbigt. Kände mig deppad och maktlös. Men nu har jag återhämtat mig.
Era fina ord värmer i hjärtat och jag är så evigt tacksam för tusenlapparna ni har hjälpt till att skrapa ihop. Ni är fantastiska ♥

Vill också passa på att tipsa om att jag denna veckan intervjuas i en podcast som heter “The history of vikings“. Pratar lite om kulning och min story och lite smått och gott. Den är på engelska (så jag hade såklart svårt att uttrycka mig rätt ibland) men vill ni lyssna på den så hittar ni den HÄR.

Hoppas att ni har en fin vecka allihopa!
Stor kram till er!