
Godkväll mina älskade läsare!
Jag kom på att jag inte lagt upp min senaste videoblogg är på bloggen än. Jag la upp den för en vecka sedan på min YouTube kanal men sen började ju den där mardrömmen så jag glömde helt bort det mitt i allt.
Vissa av er kanske följer mig på YouTube och redan sett den, men jag vill alltid dela mina videor här också för er som inte följer mig där. Det är videobloggen som jag gjorde när jag var uppe i Marsfjällen förrförra veckan. (Den har svenska undertexter för den som vill)
Det var en underbar vecka, även fast det tog några dagar för mig att verkligen njuta av “lugnet”. Jag pratar lite om just det i videon, att när man är helt själv, utan internet och mobiltäckning, så kommer ens riktiga sinnesstämning fram på något vis. Jag insåg att jag var ganska stressad då. Hade lagt väldigt mycket press på mig själv i form av allt jag skulle hinna göra under min vecka i fjällen. Så de första dagarna var märkliga på något vis. Det var en sån gnagande känsla att jag ett tag kände att jag nästan ville åka hem. Men jag insåg också att det var ett bevis på att jag verkligen behövde stanna kvar. För att sitta kvar i den känslan och låta den passera, istället för att bara rymma iväg från den.
Så jag bestämde mig tillslut för att släppa all press på allt jag ville hinna få gjort och ägna tid och fokus till att bara ha roligt. Bara göra det som jag kände för i stunden. För det är ju det som är hela grejen med mina “fjällresor”. Att bara åka iväg och följa den där inre känslan. Inte ha något bestämt och inga krav. Det är det bästa jag vet.
Så efter några dagar så kändes det mycket bättre.

Jag var ute på kalfällen om dagarna. Fotade, filmade och bara åkte runt och njöt av alla vackra, mäktiga platser. Ena dagen var det sommarvärme och sol, för att andra dagen regna och snöa om vartannat.
Sen badade jag i den iskalla älven om kvällarna. Fram till småtimmarna satt jag framför datorn, redigerade film och skapade musik intill elden i kaminen. Det var så mysigt. Så behövligt.
Precis det hade jag längtat efter.
Att blåsa rent själen med vindar och forsande vatten, och samtidigt insupa lugnet som man bara kan känna från att vara helt bortkopplad från internet.
Är så evigt tacksam för att vi nu också har denna plats att “rymma” till ibland. En liten stuga som känns så märkligt varm och välkomnande. Så hemma. Som om den alltid varit vår.
(Vad tänker ni om tavlan förresten, som jag pratar om i videon? En slump eller ett tecken? 😀 )

Hoppas ni tyckte om filmen!
Stor kram på er allihopa ♥