Category Archives: Jonna Jinton

En doft av höstskog

Posted on by

Varje gång jag ger mig ut i bärskogen blir jag påmind om hur mycket jag tycker om just det. Att strosa runt i skog och mark och känna glädjen över att få fylla sin hink full av skogens eget skafferi. Det är en så härlig balans av allt. Någon slags instinktiv känsla av att samla och göra sig redo för vintern,  samtidigt som jag får gå runt och förundras över det vackra ljuset i skogen och känna doften av mossa och barr.

I söndags begav sig jag och min mamma Anita ut i skogen för att plocka lingon. Trodde vi.
Så länge jag har bott här så har skogarna varit fulla av lingon varje höst. Det är så mycket så man kan fylla en hel hink på tjugo minuter om man hittar rätt ställe. Men i år har verkligen torkan satt sina spår.
Vi åkte till flera olika ställen i olika skogar där det brukar finnas hur mycket lingon som helst, men nu hittade vi på de flesta ställen inte ett enda lingon. Inte ett enda!

Jag blev verkligen chockad. Just lingon har det alltid funnits gott om här. Jag har aldrig ens behövt fundera på om det är ett bra lingonår eller inte. Det är alltid bra.
Så jag blev så förvånad. Däremot har jag hört andra som plockat massor med lingon, så det finns säkert i andra skogar längre bort. Kanske mer åt kusten.
Så jag ska inte ge upp än!
När vi hade varit på alla ställena som vi brukar plocka lingon på, så var detta allt jag hade i min hink haha! Och då hade vi verkligen letat ordentligt. Så ni kan ju ana hur stor brist på lingon vi har här i skogarna just nu.
Men på sista stället vi var på så hittade vi lite längs grusvägen, så vi stannade där och plockade ett tag, men vi fick sammanlagt ihop kanske 3-4 dl.
Jag älskar att göra lingondricka. Helt osötad, då är den som allra nyttigast. Så jag hade tänkt plocka massvis med bär och frysa in så vi har lingondricka varje morgon under hela vintern. Jag hoppas hitta andra skogar som har mer bär. Kanske där sommarens torkan inte tagit lika hårt.
Men oavsett om vi hittade  bär eller inte, så är det bara så otroligt härligt att komma ut i skogen såhär. Det är ändå värt varenda minut. Och våra älskade hundar Nanook och Sinaaq fick såklart följa med, och det finns nog inget de tycker är roligare än att få följa med ut i skogen.
Och det viktigaste av allt är ju såklart kaffepausen. Det väcker så mycket minnen i mig från när jag var liten. Att plocka bär och bli sådär skönt trött i benen och sedan få sätta sig intill en grusväg och fika. Och den här kvällen var ju helt magisk. Ljuset av september som färgade hela skogen i ett varmt skimmer. Och den där klara, friska luften. Varken för varm eller för kall. Bara helt perfekt.
Det är verkligen sådana här gånger jag känner extra starkt att jag älskar att bo såhär. Långt ifrån staden, men nära skogen och lugnet. Att bara kunna ge sig ut en timma såhär och få fylla på med lite energi.
Har ni plockat några bär i år? Eller ska ni göra det?
Hoppas ni har en superfin kväll! KRAM på er allihopa ♥

När allting faller på plats

Posted on by

Hello!
A new week is here, and I want to start by thanking you for all the incredibly nice comments about the movie on my last post. I have answered a lot of the comments and I can say that I was very moved. So thank you for loving the movie! So thank you dear! ♥

Last week, heaven was so beautiful in so many ways. Johan started his new job as a silversmith, we launched the webshop, I released the movie (which currently has 1.3 million views on facebook) and everything as well as getting a lot of speed in some way. And best of all, both me and Johan were constantly walking around with a very nice feeling in the body. A sense of a new beginning. That everything finally found its place. Every day we have looked at each other and said, ” But so, can you feel so good? ”
That’s the phase not many times in life, I really felt so strong.

And as the dot of the I have finally got back my song voice again. I have been able to bullet on Star and gone into the woods and sang. As I missed it.
And I’ve come up with things I wanted to change in how I work, etc. It was as though this year’s robbery and applicant finally came to a sort of ending destination. As the beginning of something new and better.

And of course, September is here now. September has always been like New Year’s Eve for me. There is really something new in the air throughout this month.
It’s an exciting and powerful time. Do you feel so too?

We have had so beautiful weather in recent days that it hurts my soul so much. A beautiful sunny day in September I think is a thousand times more wonderful than a beautiful sunny day in July. It’s hardly possible to compare. There is something about the air and the light.
But I’m still aware that in a month there can be frost, and even some snow on the ground.

So yesterday I went barefoot on the lawn and stayed there for several hours. I realized that I did not spend a single day all summer long on a blanket on the grass and just listened to the birds and the wind. It’s about time to pass when it’s just going out the door. And I thought about the winter that was that on several occasions I started crying for longing just thinking about greenery.
So I drilled down my feet in the lawn and took deep breaths of the air that was sprinkled with all leaves that are still green. Then I laid out a blanket and fell asleep for an hour. It will be one of the moments to remember when the darkness and the cold are here. Nanook also lay and rested in the shadow underneath the rows next door.

It’s so beautiful when everything is still green, but you start to see small signs of autumn. Some single red and yellow leaves. Color scales really like eye candy.
Now I will make sure that this week is as good. However, I have felt a bit self-starting today. I think last week’s exciting and fun events and intense pace made me very tired yesterday and today. But now I slowly start to find the beat again!

I’m actually thinking about going to the mountains north of a little while. I usually do it this year before the winter comes, and there is nothing more beautiful than the mountain world in autumn shoots. Yes, because I thought the thought, then it will be so. As soon as that thought comes to me, I start so crazy much after the mountains that I can not cope. There will be a seed growing in my brain so close, I’ll be in the car, regardless of whether I have time or not. But it is good. I have never regretted a roadtrip north. It is among the best I know!

I hope you have a great start on this new week. And hope the sun is shining with you too!
Sending is a big hug !! ♥

En film om min resa

Posted on by

Hej mina älskade vänner!
Som jag skrev för några dagar sedan så höll jag på att jobba med en film som jag bland annat visade när jag var på IKEA förra veckan för lanseringen av min tavla. Den här filmen är en slags presentation av mig och en sammanfattning av mina år i Grundtjärn.
Min resa, från början till idag. Från en dröm till en verklighet.

Såklart, så finns det oändligt mycket detaljer och händelser som inte fick plats i filmen och som spelat stor roll under åren, men då hade filmen blivit flera timmar lång, så jag valde att göra en kort historia av en lång.

Jag berättar på engelska i filmen men det finns undertexter på svenska om ni klickar på knappen “settings” längst ned vid filmspelaren.
Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och med bra ljud. Hoppas ni tycker om den!
För ni alla är ju faktiskt en del av min resa. En del av hur allting vecklade ut sig. Ni har varit en enorm inspiration och gett mig drivkraft att fortsätta.

Tack, från djupet av mitt hjärta, för att ni följt mig och stöttat mig under alla år ♥

Ett nytt kapitel

Posted on by

 – Det här inlägget innehåller länkar till vår egen webshop – 

Det var speciellt att vakna i morse. Den här måndagen hade något nytt, skimrande över sig. Det kändes redan från första stund när jag slog upp ögonen och mötte Johans solskensblick på andra sidan kudden. Det här var första vardagen efter Johans fem veckor långa semester. Idag skulle allting egentligen återgå till det normala. Till vår vardag, som för Johan brukar innebära att kliva upp klockan 5, slänga i sig frukost och sedan köra 9 mil till Domsjö fabriken där han jobbar som elektriker. Han är en duktig sådan, det har jag förstått. Han svetsar fiber och är så noggrann att hans montage ser ut som rena rama konstverken. Och jag kan tänka mig att han är saknad på sitt arbete idag. Eller, på sitt tidigare jobb.

Jag tror aldrig jag sett Johan så pigg på morgonen som idag. Det var inte ens jobbigt att kliva upp, vi båda liksom såg fram emot det. När jag såg Johans förväntansfylda blick så påminde det mig lite om känslan jag hade när man var på sin allra första skoldag i första klass. Något helt nytt väntade. Något spännande. Och det var som en viss känsla som hängde i luften, och det kunde jag känna i morse.

Efter några veckors intensivt jobb med den nya webshopen för smyckena så öppnade vi upp den i fredags. En lansering som gick över förväntat, och det har varit en riktigt rolig och spännande helg.  Och i morse var det den första riktiga arbetsdagen i smedjan för Johan.
Det är så märkligt hur livet så fort kan ändra riktning. För ett år sedan fanns det inte ens i tankarna att Johan en dag skulle jobba här hemifrån Grundtjärn, precis som jag gör. Att han skulle ha hittat något han älskar att göra och göra det till sitt jobb. Då fanns inte ens den idén. Fröet var ännu inte sått.
Men jädrar vad fort det växte när det väl var dags. Och jag har alltid själv upplevt att när man väl hittar något som är rätt eller när man hamnar på rätt bana, så kan allt gå så otroligt fort. “Flowet” gillar inte långsamhet och för mycket grubblande eller för mycket “tänk om”. “Flowet” gillar flow.
Få en idé, få en känsla och agera medan den energin befinner sig i dig.

Jag minns i vintras när vi gick och drömde att han skulle kunna gå ned i arbetstid och vara ledig fredagar för att kunna jobba med smyckena. Då var det liksom det bästa tänkbara. Och nu, nu jobbar han här! Det är så otroligt häftigt och lite svindlande! Från och med idag har han tagit tjänstledigt för att kunna satsa på sin dröm. Och jag är bara så otroligt glad och tacksam. Och så lycklig, för att jag ser att han är lycklig och trivs med det han gör.
Här kommer några glimtar av de smycken som finns i webshopen. På hemsidan kan ni också läsa lite mer om hur det gick från dröm till verklighet och hur Johan jobbar med smyckena. HÄR är länken! Om ni vill kan ni också följa vår resa på Instagram där kontot heter @jonnajintonjewelry som sköts av både mig och Johan tillsammans.
Bara det känns ju också helt otroligt roligt, att vi nu jobbar sida vid sida, på det mest balanserade vis jag kan tänka mig. Våra dagar skiljer sig väldigt mycket åt men det vi gör flätas ihop och vi får ändå skapa något tillsammans, där vi båda får bidra med det vi är bäst på. Det är så roligt att sitta och komma på idéer tillsammans. Designer, foton, filmer. Och på just den punkten är vi så otroligt lika, när det gäller vilken känsla vi vill förmedla. Där behövs inte ens ord.

Vilket superteam jag har här i Grundtjärn nu. Jag jobbar med de två människor som förstår mig allra bäst och som känner mig bättre än jag känner mig själv. Min mamma Anita som numera sköter all administration, hjälper till med webshopen för foton/printar och allt annat som tar så enormt mycket tid + emotionell support dygnet runt när självförtroendet tryter. Och min älskade Johan som just i skrivande stund sitter och bankar i smedjan (det hörs ut till min lilla kiosk/studio haha) på ett smycke som ska skickas över atlanten till en människa som förhoppningsvis kommer ha det i sin ägo resten av sitt liv.
Tänk om jag vetat allt detta för ett år sedan, då hade jag knappast trott att det var sant. Det känns så förbaskat roligt allting!


Det är så mycket som gör att vardagen nu kommer kännas så mycket bättre. Bara att slippa oron när Johan kör så långt varje dag. Fy vad många gånger jag känt rädsla de tidigare morgnar på vintern när isen lömskt ligger över vägarna och Johan ska köra 18 mil för att ta sig till jobbet och hem igen. Nu är det ingen av oss som behöver pendla till jobbet, för det finns här hemma!

Jag har min lilla studio tvärs över gräsmattan där jag sitter och jobbar om dagarna och då och då går jag in för att fylla på kaffe i min kopp och det känns så fint att kunna gå förbi Johans smedja och ge honom en puss i förbifarten, eller bara titta på hans senaste kreation. Eller äta lunch tillsammans! Hur underbart är inte det? Bara att få en sån liten stund med varandra mitt i vardagen, det är så himla värdefullt.
Det komiska är att vi faktiskt kan se varandra på kvällarna genom våra fönster. Den här bilden är tagen från Johans fönster, och där borta i det lilla röda huset sitter jag. Och om kvällen när det är mörkt så kan vi se varandra om båda sitter vid datorn. Mitt huvud råkar liksom hamna mitt i det där lilla fönstret på dörren och han sitter så precis att han hamnar så jag ser honom haha.
Så nu känns det som ett nytt kapitel tagit vid. Ett roligt och spännande sådant. Det är klart, det blir mycket jobb för oss nu när vi båda driver eget företag. Men vi båda spenderar våran tid med något vi älskar och som känns meningsfullt. Och jag kan nog inte drömma om något bättre. Jag är så tacksam.

Vill verkligen passa på att tacka för all otrolig fin respons vi fått under helgen. Vet att många av er följer oss på instagram och era värmande ord betyder så otroligt mycket! ♥

Nu vill jag önska er en fortsatt fin måndag och vecka. En stor kram till er alla!

En sensommarkväll

Posted on by

Godkväll på er!
Åh jag känner mig så upplyft efter att ha spenderat en stund utomhus nu på kvällen. Det känns som det varit ruskigt och kallt väder så himla länge nu, men så plötsligt så kom den där äkta sensommaren svepande förbi, med sitt gyllene ljus och klara luft.
Vinden stillnade och sjön blev spegelblank. Koskällorna hördes längre bort i byn, som de bara gör när det är vindstilla. Jag kom ut från min lilla arbetsplats i kiosken/studion och fick syn på Johan som satt ute vid vinbärsbuskarna och plockade bär. Jag blev alldeles rusig av lycka både för den vackra synen och den sköna känslan ute i luften. Jag rusade in och hämtade en egen skål och spenderade en välbehövlig stund bland bärbuskarna.
Skönt också att checka av lite av våran “Att göra -lista” som jag skrev igår när jag och Johan satt i köket och kände ett fullständigt kaos i våra huvuden. Så många olika saker som behövdes göras inom kort. Ni vet sådär så man knappt vet vart man ska börja. Ja senaste veckan har varit väldigt intensiv, för i morgon lägger vi upp den nya hemsidan för smyckena och det har varit mycket att göra för att hinna med allt. Och livet runt omkring sitter ju inte snällt och väntar precis.

Så kom mamma förbi på kaffe idag och jag läste från listan vad vi hade kvar att göra innan helgen. Hon skrattade åt vår lista och jag insåg plötsligt att den kändes ganska komisk. En så härlig blandning av allt möjligt. Och det är verkligen alltid så vår vardag ser ut. Livet på landet helt enkelt.
Ena timmen sitter man framför datorn med filmredigering för att i nästa sekund springa ut i stövlar och valla in kor som rymt. Men jag gillar ändå kontrasten.
Det blir åtminstone aldrig tråkigt.

För er som inte kan läsa min krassa handstil eller inte förstår svenska, så står det såhär på listan:
El hos Sven Olof (Johan skulle bara fixa en snabb el-grej hos min släkting som har stuga i byn)
Fixa tvätten (Ja fyfasen…vi har BERG av tvätt hemma, den står som checkad men det är inte sant, vi har långt kvar)
Äppelmos (har fått mängder av äpplen)
Plocka in svartvinbär
Plocka in röda vinbär
Ta bild på oss (för nya hemsidan med smyckena), visitkort (Ja det hade vi glömt beställa…oops), Tackkort (man vill ju ha något fint att skicka med till kunderna)
Ta foto header
Översätta film (har redigerat ihop en lång film som jag visade på IKEA, och nu har jag översatt mitt prat till engelska istället, ni kommer få se den inom kort)
Ladda upp allt på webshop (yes, alla smycken är uppe nu, redo för releasen!)
Journalist fredag (I morgon får jag besök av en journalist från Polen)
Städa! (Utropstecknet är verkligen passande där)
Snagga Johan (Måste ju va fin i håret på bilderna)
Ringa Lalinda
Rensa svamp (Johan hittade en massa Karl-Johan på morgonpromenaden, men alla var maskätna inuti, så rensningen gick fort)
Redigera bild.

Inte så mycket kvar att checka av nu, hurra!
Det var så obeskrivligt mysigt att sitta här ute i trädgården en stund och plocka in bär. Jag minns knappt senaste det var en så här fin kväll. Och sen är det något med att plocka bär som bara får mig att må så bra. Kanske någon slags uråldrig instinkt. Att nu förbereder vi oss inför vintern.
Saft av svartvinbär är nog bland det godaste jag vet. I år blev det inte så jättemycket bär, så det blir till att frysa in saften (vi använder aldrig något socker när vi gör saft/dricka därför måste vi frysa in så det håller sig) och ta fram när det är som kallast och mörkast. Vi sparar den tills den behövs som allra mest. Det blir nästan som ett livselixir.
I år har jag blivit ovanligt pepp på att sylta och safta. Det känns så extra viktigt i år, även om jag inte riktigt förstår varför. Jag brukar alltid få en liten sådan period varje sensommar när jag gör saft och sylt, men den brukar bara vara i någon dag. Max en helg. Men nu har jag varit som galen i att hinna plocka in alla bär och ta vara på så mycket det bara går!
Och det är ju så otroligt tillfredställande att fylla frysen med saft och sylt och äppelmos. Jag vet att jag kommer uppskatta det så otroligt mycket när vintern är här.

Kanske att den förra vintern fick mig att tänka till lite. Den vintern var ju den värsta jag någonsin upplevt tror jag. Sjuk, sjuk och sjuk. Och kallt och snö. Den här vintern vill jag känna mig frisk och stark, och då tror jag bären spelar en liten roll faktiskt. Jag brukar tänka att “varför har vi så otroligt mycket bär här uppe i norden?“. Jag tänker att det beror på att vi måste ha bär för att klara av vintrarna. Naturen är ju smart på det viset. Kanske har det mer positiv effekt än vi tror?
Jag fick nyligen höra av en vän att man kan göra saft på bären från häggen. Är det någon av er som provat? Blir saften god? Skulle vara kul att testa, för den har så otroligt mycket bär just nu.
Och jag är så överlycklig över dessa äpplen! Jag har fått dom av Patrik som har stuga i byn, som i sin tur fått dom av sin syster i Sollefteå. De luktar så otroligt gott!
Jag fick två fulla hinkar för två veckor sedan, och nu fick jag ännu mer! Jag hade aldrig gjort äppelmos men jag gjorde mos av allting förra omgången, och då upptäckte jag en ny kärlek i livet: ÄPPELMOS! ♥
När jag vaknar på morgonen så är det nästan äppelmosen till havregrynsgröten som får mig att kliva upp haha. Det är så fasligt gott! Så nu ska jag göra äppelmos av detta också, så har vi så vi klarar oss hela vintern.
Och åhh…sent igår kväll kom äntligen Nayeli tillbaks igen. Nu hade hon varit borta en hel vecka igen! Återigen hade jag börjat tappa hoppet och sneglat mot dikena när jag var ute med Nanook på promenaderna. Var så rädd att något hänt. Vad sjutton håller hon hus när hon försvinner så länge? Jaja, jag är glad att hon är hemma. Hon åt så hon spydde, och sedan sov hon med oss under täcket hela natten. Tonårskatter alltså…
Bild på oss. Check!

Ja det var lite från vår torsdag här i Grundtjärn. Nu ska jag strax gå in och ta en macka och oboy, och sen blir det till att designa några fina visitkort, broschyrer och annat. Sån’t är alltid kul att göra! Jag hoppas att ni mår bra och att ni haft/har en fin torsdag! Och tack för alla jättefina kommentarer på förra inlägget! Blir så otroligt glad när ni tycker om mina bilder.
KRAM på er! ♥

En stor dag

Posted on by

Hej mina vänner!
Åh vad skönt det känns med en ny vecka nu. Förra veckan var väldigt rolig och händelserik men också väldigt intensiv. Mycket jobb som skulle klämmas in i sista sekund och en hel del nervositet inför presentationen på IKEA i Sundsvall. Men sen också en massa fina stunder med både släkt och vänner. Och en hel helg i Övik med fest och middagar.
Jag kan säga att jag var helt slut igår kväll. Nöjd men trött.
Men nu är jag back on track!

Jag var ju i Sundsvall på torsdagen med Johan för att signera och avtäcka min tavla Snöstorp och vara med på Unboxing eventet. Det kändes så himla dumt att jag inte la upp ett inlägg här om det på fredagen men jag hann helt enkelt inte. Vi skulle fara till Övik strax efter lunch och på förmiddagen skulle jag och Frida flytta kvigorna här i Grundtjärn till en annan hage, och det kan alltid ta lite tid. MEN, jädrar var roligt det var denna gången när jag kände att Stjärna verkligen förstått och lärt sig att följa mig.
Jag cyklade framför och Stjärna sprang efter mig med resten av de 16 kvigorna. Den känslan var helt oslagbar! Jag önskar så att jag hade kunnat filmat på något sätt.

Men i alla fall, jag tänkte visa er några bilder från i torsdags när jag var med på IKEA’s event och avtäckte tavlan! 
Det var faktiskt första gången jag såg den i verkligheten. Det var en märklig känsla. Även om jag visste att den var enormt stor så kändes den ännu större i verkligheten. Som en helg vägg! Och det är väl tanken med den också, att det nästan ska bli som en fototapet som man fäster på väggen.
Jag höll ju till på min absoluta favoritavdelning Ram & Bild och klockan 17 skulle jag “avtäcka” tavlan och dra bort draperiet och sedan signera den. Min kontaktperson Kristin som var med och höll i själva Unboxing eventet var på plats och höll i taktpinnen!

När tavlan var avtäckt var det dags att signera den! Något som jag var lite nervös för! Det där med att signera när det verkligen gäller, det är lite läskigt. Man vill ju verkligen inte förstöra något med en signering som gick åt helskotta. För tro mig, det kan hända haha. Ofta innan jag signerar en tavla eller en fotoprint så övar jag innan så jag verkligen får in flowet. Men det gick bra! Tur!
Det var en fantastiskt rolig och givande dag på IKEA i Sundsvall. Jag fick så otroligt fint bemötande av personalen där och jag fick träffa så många fina människor, både bekanta och nya! Jag kände mig alldeles upplyft och varm i hjärtat när jag och Johan sedan åkte hem igen. En dag jag kommer minnas! ♥

I min drömateljé

Posted on by

För några dagar sedan tog jag en bild på mig själv inne i ladan, som jag la upp på mitt förra inlägg som ni kanske minns. Efter det kan man säga att jag fastnade i ladan.
Det var när jag var där inne och fotade (som jag väldigt ofta gör eftersom jag älskar ljuset där inne) som jag satte mig ned på huggkubben och bara njöt av lugnet och känslan där inne. Jag började fundera på vad det är som får mig att må så galet bra här inne. I så många år har jag suttit här inne små stunder under sommarhalvåret och myst.
Det är lite mystiskt på något vis. Men när jag är inne i ladan så känns det som jag både blir lugnare och mer kreativ. Som om spänningarna släpper och något väldigt harmoniskt tar vid.

Så när jag satt där fick jag en idé om att flytta in mina målargrejer in i ladan. Jag har drömt om att ha en sommarateljé här inne varenda sommar. Men alla “om” och “men” har kommit i vägen. Det har varit fullt med bröte och sen kommer alla tankar på “men det är kallt på kvällarna” och “myggen kommer in mellan bräderna” och “nu är ju snart sommaren slut, det är ingen idé” osv, osv.
Och med tanke på att sommaren snart går mot sitt slut, så kanske det absolut inte vore rätt tid att göra det nu. Och jag menar, ännu en flytt av grejer?! Ja hela mitt år har ju bestått av att pussla runt livsbitar och flytta omkring mina saker, jag vet inte vad jag håller på med haha. Jag bonar och bäddar och försöker hitta rätt plats åt min själspusselbit.  Och här inne, här får jag plats. Som en ångvält flyttade jag ut allt bröte i garaget och in med alla mina grejer.
Jag älskar när den kraften kommer fram. När någonting egentligen borde vara jobbigt men det går hur lätt som helst och man blir starkare än någonsin och kan flytta saker som man inte borde kunna flytta, eftersom man får en slags superkraft när man gör något som bara är sådär rätt. Allt går supersnabbt!
Det är precis samma typ av känsla som kommer när jag t.ex är ute och fotar och det är svinkallt och jag egentligen borde frysa sönder. Men jag är varmare än solen just i stunden. Som att man får hjälp för att kunna förverkliga det man vill.

Och denna lilla flytt av min ateljé, det kanske var det bästa jag gjort i sommar.
Ladan är som uppdelad i två delar. Och på andra sidan väggen ligger all ved som ska värma oss i vinter. Det doftar så otroligt gott här inne, av den torra björkveden och de gamla brädorna. Och sen älskar jag ljudet av vinden som dånar över taken och väggarna. Det låter så mysigt.

Det är något väldigt speciellt med ljuset här inne. Och som fotograf så är jag i ständig jakt efter det magiska ljuset. För det är ljuset som gör bilderna.
Och jag älskar att vara på ställen eller platser i vackert ljus. Jag mår så bra i mjukt ljus.

Jag älskar dimmer på lampor, så man kan mörka ned lite. Och jag hatar hotellbadrum när ljuset skriker in i ögonen på en. Eller skolor eller affärer med ljusrör. Eller solen mot snön en dag i mars. Det är ljus som är hårt, och de skär in i själen på en.
Så naturligt ljus som möjligt, det är det bästa. Att fota mitt på dagen går sig nästan aldrig för, inte om jag vill åt en viss känsla. Natten, kvällar eller morgnar.
Och här inne i ladan, så är det mjukt ljust, trots att det är mitt på dagen. Både mörkt och mysigt, och ljust och uppiggande på samma gång.
Jag fixade iordning här inne i lördags, så det är tredje dagen nu som jag spenderat en stor del av min tid här inne. Att bara gå in med en kopp te här och sitta en stund och fundera är bland det bästa jag vet just nu. När kvällen kommer sätter jag på en gammal värmefläkt för att hålla luften torr och varm. Det är viktigt också för målningarna, så att de torkar. Och ni ska bara se hur mysigt det ser ut när mörkret fallit utanför! Ska ta lite bilder någon kväll.
Jag har alltid älskat gamla grejer. Jag tycker det är något vackert med det som är använt och slitet. Där man kan se att tiden satt sina spår. Och jag tycker om kontrastet, att skapa något nytt i en miljö som påminner om det förflutna.
Jag vet att jag förmodligen inte kommer kunna hålla till här så väldigt länge till. Har jag tur så kan jag ha kvar ateljén till slutet av september om vi får en fin höst. Och det hoppas jag verkligen! Men jag känner ingen stress alls. Bara väldigt mycket glädje över varje minut som jag får spendera här inne. Att få vistas här inne i den här atmosfären, det är guld värt. Och till nästa sommar så kan jag flytta ut grejerna mycket tidigare, för nu vet jag hur otroligt mysigt och bra det gick att få här inne.

Vad tycker ni om min nya lilla ateljé inne i ladan? 🙂

Jag hoppas att ni har en superfin start på den här veckan!
KRAM på er! ♥