Min lördagkväll

Den här helgen har varit helt underbar. Jag gissar på att det vackra vädret har haft en stor del i det. Som ni kanske märkt har jag inte bloggat något under helgen hittills, men jag har fotat och grejat lika mycket ändå, men också passat på att ta det lite lugnt och njuta av sommarvärmen. Augusti närmar sig slutet och jag vill ta tillvara på så mycket sommar som det bara går.
Jag tycker verkligen vi gjort oss förtjänta av den här solveckan, eller hur?

Igår kväll var jag ner till sjön och fotade och filmade lite inför ett projekt jag håller på med. Det var en otroligt fin kväll, och samtidigt var det den årliga surströmmingsfesten i byn. Men jag hade fullt upp med annat igår och så kände jag att jag behövde ta tillvara på ljuset och den stilla kvällen för att filma, så jag var inte med på den. Men det var så mysigt att sitta där nere vid sjön och höra ekon av skratt och röster. Det är sällan man får höra det här.

Solen lyser idag också så jag ska vara ute så mycket jag bara kan. Kanske ett dopp i sjön också. Man vet aldrig.
Hoppas ni haft en underbar helg, och fortfarande har, för den är ju inte slut än ♥ Svarar på era kommentarer lite senare i kväll. Hörs då! Kram
082301

Sjön låg alldeles spegelblank medan solen var på väg ner.
082302

Lite senare blev de otroliga färger på himlen som speglades i vattnet.
082303082305

Kvällens stenbalans.
082306

Skogens frukter

Efter en kylig sommar har all växtlighet blivit en aning försenad. Men det har inte gjort mig någonting. Jag har älskat känslan av att veta att jag har alla bär kvar att plocka. Nu, i slutet av augusti har allt äntligen börjat mogna. Nu är det som en explosion av bär i skogarna. Hjortronen är redan plockade sedan någon vecka tillbaks och ligger i påsar i frysen och inväntar kalla höstkvällar då det är dags för glass med hjortronsylt. Efter alla soliga dagar har nu resten av bären mognat och jag äter mig mätt varje dag på hallon och blåbär. Någon kväll snart ska jag koka mängder med svartvinbärssaft så det räcker under hela vintern.

Har ni eller ska ni plocka bär i år? ♥
082001082004

Dags för sommarfika.
082002082003082005

Tänk att vi fick sommar ändå. Så lycklig jag är över det. Varma, still augustikvällar. Det är nästan så jag föredrar augustisommar framför julisommar. I juli händer det alltid så mycket. Semestertider och sommaraktiviteter. Men i augusti lugnar allt ner sig, och jag känner att jag kan ta in sommaren på ett annat sätt. Jag kan sitta ute vid trädbron och fika bär och njuta av sommarkvällen. Det är livskvalitet för mig.

Som att städa i sitt inre

En solig och vacker dag går mot sitt slut och jag känner mig så lugn och harmonisk igen. Nu känns allt bra och jag har fått ur mig alla ledsna känslor efter gårdagens besked om tävlingen. Och jag kan säga att era otroliga kommentarer har hjälpt till idag mer än ni kan ana. Alltså, jag har nästan både skrattat och gråtit åt era ord, av positiva känslor såklart! Ni är så förbaskat goa så det är inte klokt. Och bra på att trösta är ni också! Allt från att det väntar något annat mycket bättre längre fram till att Yukon ändå inte är något att besöka eftersom det vimlar av skallerormar och grizzlybjörnar. Haha åhhh ♥ Vad ni fick mig att le mycket idag. Ska svara på alla era kommentarer lite senare.

Som många säger så finns ju Yukon kvar, och det är definitivt en plats jag kommer att besöka längre fram. Det var helt enkelt inte meningen att det skulle hända just nu. Och nu känns det helt okej. Nu kan jag nästan börja skratta lite åt mig själv som tog det så stort, och som vägrade inse att tävlingen inte var till för mig. I reglerna stod det ju att man skulle vara medborgare i USA eller Kanada för att få vara med, men jag mailade och frågade och de sa att man ändå kunde vara med men att man tekniskt sätt i så fall skulle behöva stå för flygbiljetten själv om man nu vann, men att man kunde vara med och tävla om kläderna och vattenflaskorna. Nu i efterhand förstår jag att de självklart aldrig skulle vilja låta vinnaren betala halva priset själv, det skulle se dumt ut. Men jag är i alla fall glad att jag provade! En erfarenhet rikare.

I eftermiddag fick jag det där typiska städ-rycket som jag alltid får när jag ska gå vidare från något. När jag behöver “rensa ur” skiten och vända blad. Jag älskar när det händer, för då städar jag så himla bra! Varenda vrå och låda. Och samtidigt så städar jag i mina känslor på något sätt. Jag är övertygad om att det finns fler där ute som känner igen sig? Det blir som en storstädning i huset men också i sitt inre.

Nu har mörkret snart fallit trots att klockan bara är tio på kvällen. Det känns konstigt. Men också mysigt. Jag ska fortsätta städa lite, och sedan ska jag svara på era kommentarer. Hoppas ni har en riktigt mysig kväll. Kram ♥

081905

Snart är alla lådor i köket rensade. Vilken härlig känsla. Det behövdes verkligen.
081902

Och tre tvättar i maskinen har jag hunnit med idag. Det blir nya fräscha sängkläder när jag går och lägger mig senare.
081903081904

En försiktig liten sorg

Som jag önskar att jag hade fått skriva till er nu och berätta att jag vunnit fotoresan till Yukon. Men tyvärr gjorde jag inte det. Det var en väldigt lång dag igår med mycket väntan. Eftersom dom ligger 9 timmar bakom oss så var det inte förrän sent på kvällen som de började dela ut andra priser varje timme för att sedan sist berätta vem vinnaren av resan var, och då skulle klockan vara över 1 på natten här. Men strax efter tio så blev jag vinnare av en T-shirt, och då visste jag också att jag inte vann resan. Några timmar senare kom dom ut med den lyckliga vinnaren, som ni kan kolla upp mer här på tävlingssidan.

Ja, helt ärligt så blev jag så himla ledsen att jag inte fann ord till att skriva och berätta för er sent igår. Och jag vet ju att ni är så många som hoppats med mig och det är så himla fint av er. Ni anar inte vad det betytt mycket med ert stöd! ♥
Det blev så konstigt igår bara. I en vecka har jag bara tänkt på Yukon och fokuserat stenhårt på att göra allt för att vinna den här fotoresan. Plötsligt blev det som typ meningen med mitt liv haha. Jag vet, jag är sådan. Det blir kanske nästan för mycket. Men jag ville så. Jag ville så himla mycket få se Yukon.

Så igår när jag fick beskedet så var det som om en motor stannade. Som om jag ständigt haft ett ljud i bakgrunden som plötsligt tystnade. Det kändes så tomt. Så konstigt stilla. Allt var över och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra resten av kvällen, så jag gick och lade mig men somnade aldrig riktigt. Bara korta stunder och då drömde jag konstiga drömmar om Yukon. Vid femtiden klädde jag på mig och gick ut och fotade istället.

Det känns fortfarande lite tomt och ledsamt, men det är ingen fara. Jag kommer nog låta mig vara lite ledsen idag, det är bättre än att låtsas som ingenting. En försiktig liten sorg. Samtidigt är jag tacksam att jag fick chansen att vinna den här resan, och obeskrivligt tacksam över ni varit så goa och hjälpt mig och hejat på. Att ni orkat med mitt tjat och att ni trott på mig! Jag vet också att jag gav mitt allt. Jag la min tid, mitt hjärta och min själ i mina bidrag till tävlingen, så jag vet att det inte finns något jag kunnat gjort annorlunda. Men det räckte inte hela vägen fram till Yukon denna gång.

Nu laddar vi om kör på igen. Eller hur?  : )

Kram på er underbara ni ♥
081818081901081806081804

En vacker morgon med en darrande själ

Åhh godmorgon på er! Jag sitter här vid köksbordet inlindad i en tjock filt och en kopp kaffe bredvid mig. Har varit uppe sedan fem i morse och spenderat morgonen ute i naturen med kameran. Kan inte med ord beskriva hur mycket vackert jag fått se. Har fotat en massa som jag ska visa senare när jag gått igenom alla bilder.

Jag har inte sovit många timmar i natt. Idag är en spännande dag och det känns lite som hela min själ darrar. Av nervositet. Av förväntan och spänning. Idag kommer man få reda på vem som vinner fotoresan till Yukon i Kanada. Jag vet att jag tjatat jättemycket om detta sista veckan och jag beundrar er som fortfarande står ut med mitt prat om Yukon både här på bloggen och på Instagram : ) Som sagt så vill jag det här så himla mycket, och kan inte släppa det. Den här dagen kommer vara som att hålla andan lite.

Men jag fick världens vackraste start på den här dagen. Dimman låg tjock och jag gick till flera olika platser som alla var lika häpnadsväckande vackra. Känner mig nöjd med fotona jag fick. Ni anar inte vilken speciell känsla det är när man varit ute i skog och mark några timmar och strumporna är blöta rakt igenom och fötterna känns som kylklampar. Man svettas och fryser på samma gång och bär stativet i ena handen, kameran i den andra och en otymplig väska över axeln. Men känslan av att veta att minneskortet till kameran är fyllt av bra bilder gör att man inte kan annat än le hela vägen hem. Ni vet den där känslan av lättnad när man gjort något man känner sig nöjd över, ett bra jobb helt enkelt. Så känner jag nu, och det är så skönt att få börja dagen så. Nu ska jag äta lite frukost ute i solen, för idag är en vacker dag ♥ Kram på er

081801

Det var så tjock dimma i morse att det knappt gick att se något annat. Men vackert var det. Så stilla och lugnt.
081802

En liten familj ute och simmar.

Tillbaka med nattljuset

I natt såg jag det första norrskenet sedan i vintras. Har nog aldrig sett ett norrsken i augusti förut så det kändes lite konstigt. Men det var så vackert! Det kom precis i lagom tid efter att jag och min mamma varit ute hela kvällen fram till midnatt för att leta efter våra hundar som sprungit bort. De försvann båda två och var borta i fyra timmar. Kan inte minnas senast jag var så rädd och orolig. Vi stod och ropade på en höjd i skogen medan mörkret föll, men det enda vi hörde var våra egna ekon. Jag trodde att något hade hänt och att jag aldrig skulle få se Nanook igen. Vi pratade om hur vi aldrig mer skulle klaga på allt hundhår.

Men vid midnatt så kom dom springnade på grusvägen och jag önskar så att jag kunde fråga dom var dom varit under alla timmar. Sedan körde jag hem med Nanook i bakluckan samtidigt som norrskenet vaknade till liv på natthimlen. Det påminde om första gången jag hämtade Nanook när han var en liten valp. Jag döpte honom till “Nanook of the northern lights” och den kvällen när jag åkte hem med honom i bilen så dansade norrskenet över hela himlen.
081701

Vill också passa på att tacka er alla för all inspiration ni ger mig. Kan inte i ord förklara vilken glädje och värme det ger mig att läsa era kommentarer. Är så tacksam för att ni följer mig här. Bloggen vore ingenting utan er. Vi skapar det fina tillsammans ♡ Tack! 

En önskan

Här om kvällen gick jag ut till ett vindskydd i skogen vid en vacker liten tjärn och gjorde upp en eld. Jag tog med mig lite att äta och kokade kaffe över elden. En helt magisk kväll och natt. Och Nanook var minst lika glad över att komma ut sådär.

Jag filmade också under kvällen till ännu ett litet tävlingsbidrag för tävlingen till Yukon som jag är med i. Tyvärr kunde jag inte ladda upp filmen på Instagram så jag fick istället filma min skärm och lägga upp den, så det blev ganska dålig kvalitet. Men jag hoppas att folk går in här på bloggen också för att se den långa version i HD kvalitet. Min långa text fick inte heller plats i mitt instagram-bidrag så jag skriver den här också, på engelska.
Ni får hemskt gärna gå in och kolla på mitt bidrag, och “lika” den om ni tycker om den.
Som sagt, så kan jag fortfarande knappt tänka på annat än Yukon. Det vore en stor dröm att få åka iväg på den här resan.

Så här kommer den, min film och min önskan ♥


Sometimes, when I wish for something, i like to write it down on a piece of paper, and throw it in the fire. I like to think that the smoke will carry away my wish so that someone, or something will make it come true. But I only do that when I want something really, really deep from my heart. I know it sounds crazy. And maybe I am a little crazy. But i love to visualize. And for many years I have been dreaming about visiting a place like the Yukon.

So, why do I want to go to the Yukon? As you see, I can’t really get it out of my head. It feels like this great opportunity coming into my life, just at the right time. An opportunity that effect me on so many levels. I think it is beacuse this trip to Yukon seems to have it all. A trip to the land of my dreams combined with all this fun and exciting things. Exploring this pristine wilderness, and doing it together with two people that truly would make this trip to something beyond any other trip. I would love to share our experiences and learn from each other. To spend a week in the most inspiring environment that would bring to life another dimension in my photography. A place so different from where I live. Thousands and thousands of miles away from my home.

You know when you love to do something so much that it just dosnt matter anymore if you can make a living out of it or not. You just have to do it, beacuse thats what you live for. I felt that feeling since five years ago, when I quit my studies, left the apartment and citylife to live closer to the nature. When I listened to my heart, things just started happening. It brought life to the creativity inside of me.
Its been a rocky road. Up and downs. Cold winters. Hard work. But every single day I feel grateful for living the kind of life i do, and that I have found something that I feel so passionate about that nothing can take it away from me. Beacuse no matter what, I have the love for what I do.
To win this trip would be a huge inspiration in my life. A huge step right into the direction that I want to go. It would light the fire to things that I have tried to catch fire for a long time.
I want to go to the Yukon because I want to stand there, on a mountain top, with the wind in my hair. Tasting the air and feeling the earth under my feet. I want to stand there, talking about the view with @Wisslaren and @Namkcaps, to the sound of our camera shutters bledning in with the silence of wilderness.
I want to stand there with a smile on my face thinking ”After all this years, I made it to the Yukon. And i know that i should never ever doubt that any dream can come true, no matter how big it is. If i can make it to Yukon, I can do anything”

I want to see the nature, the landscape, the trees and the rivers dancing like wild spirits. I want to see the animals, the valleys, and the open skies. Driving on an endless road through the Yukon scenery. I want to breath in the culture and learn about the history, the art and the golden dreams. I want to feel the crystal clear water in the lakes and hike trough the land of the moose, the midsnightsun and the northern lights.

I want to wake up in the sunrise, take a silent walk and feel the morning air of a new land. A whole new world to me. I want to stand there, on a mountain top, with the wind in my hair and listen to the heartbeats of the Yukon.

081510 081515 081511

Morgon i storskogen

När jag var liten brukade jag få sitta i min morfars knä medan han berättade sagor om storskogen. Jag minns det så väl. Hela känslan. Pirret i magen.
Storskogen i Norrland, som var mörk, djup och full av faror. I sagorna han berättade gick jag alltid vilse i storskogen, men sedan mötte jag en stor stark björn, som var snäll. Jag fick klättra upp på björnens rygg och sedan tog han med mig hela vägen hem till min lilla stuga. 

Aldrig kunde jag väl som liten ana att jag en dag skulle vara vuxen och bo i en stuga, och vandra runt i storskogen en tidig morgon, bland björnspår och blåbär. Bland dimma och fågelkvitter. Med morfars sagor i hjärtat som skapar en stämning lika levande nu, som då.
081502
Min lördagmorgon i storskogen. Det blev blåbär till frukost.
081503081507081509081504081506

Ibland när jag är i skogen och går fram till ett träd så brukar jag tänka att det här träden kanske aldrig någonsin nuddat en människa förut. Och att det funnits här, på samma plats, under hela mitt liv. Under allt jag varit med om i hela livet har trädet stått här, dag som natt, år efter år. Och nu möts vi. Då känns det plötsligt så himla häftigt och stort. Jag vet inte varför, men jag älskar att tänka så.
081508