En fantastisk kväll

Det är mitt i natta och jag har precis kommit hem efter en alldeles fantastisk kväll på Nicke Sjödin-galan. Känner mig alldeles full av glädje nu. Det har varit en sådan rolig kväll på så många vis. Ett minne för livet.

Jag kommer lägga upp bilder i morgon och berätta mer om denna roliga kväll! Jag ville bara skriva kort och berätta att jag haft det jättebra. Det är en ära för mig att få komma hem och ställa diplomet här på bordet. Tack familjen Sjödin för detta vackra pris!
Jag känner mig så tacksam. Så obeskrivligt tacksam.

Och tack också alla ni som gav sådan otroligt fin respons på mitt förra inlägg “På annersia”. Kan säga att era kommentarer rörde mig till tårar inte bara en gång.

Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att allt inte bara varit en dröm i morgon när ja vaknar upp. För det känns nästan som en dröm just nu. Jag kommer somna med ett leende på läpparna 🙂

Fick så mycket fint med mig hem. Bland annat ett jättefint diplom, blommor och massivs med böcker som Nicke skrivit. Åhh, lycka!

Fick så mycket fint med mig hem. Bland annat ett jättefint diplom, blommor och massivs med böcker som Nicke skrivit och en stor bok som sonen Jerker skrivit. Åhh, lycka!

På annersia

Nicke Sjödin, föddes i Röån 1934, några mil här ifrån Grundtjärn. Han var en stor profil och hade många fans både i Sverige och utomlands. Han var poet, författare, krönikör och underhållare. Han har skrivit 18 böcker med dikter skriva på den härliga dialekten röåmål. Hans dikter handlade om allt från kärleken till sin hembygd, roliga minnen och barndomen. Nicke gick bort i cancer 8 april 2009 i Sollefteå. Bara drygt ett år innan jag flyttade hit.

När jag för någon månad sedan fick ett telefonsamtal från hans son Jerker Sjödin, så visste inte jag så mycket om Nicke. Jag hade hört talas om honom, och min mamma hade haft hans fru Hervor som lärare när hon var liten. Men jag hade aldrig läst något som Nicke skrivit.
Jerker berättade att de sedan 5 år tillbaks varje år haft en stor gala i Sollefteå, där de bland annat delat ut Nicke Sjödin-stipendium. Och så berättade han att jag vunnit Nicke Sjödins talangstipendium 2013, på 5000 kr. Det kom som en chock för mig, och jag blev alldeles till mig av glädje. Och jag skulle få komma på galan den 10 oktober för att mottaga mitt pris.

Mitt i glädjen blev jag också nyfiken på vem Nicke verkligen var. Min mamma berättade en hel del och jag läste lite på internet.
Så en natt, så drömde jag en märklig dröm om Nicke. Jag drömde att han och jag var på ett bibliotek. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och han visade upp alla sina böcker och berättade djupt om texterna han skrivit.
Det var för mig en väldigt stark dröm. Jag vaknade upp med en känsla av att den gav mig något speciellt. Det kändes nästan som jag hade träffat Nicke. Och trots att jag inte minns vad han sa så hade jag en känsla av att det ändå påverkat mig på ett omedvetet plan.

nickesjödinmontage
Samma dag fick jag en idé. Jag skulle åka till biblioteket i Sollefteå och låna någon bok som han skrivit. Jag googlade först på hans böcker, så jag kunde vara förberedd på om det var någon bok som jag fann extra intressant och som jag skulle leta efter på biblioteket. Och det gjorde jag. Hans sista bok, som kom ut efter att han gick bort. “På annersia”, som betyder på andra sidan, och den fäste jag mig vid direkt. Jag läste ett utdrag av bokens sista dikt som heter just “På annersia”, som var den enda som blickade framåt istället för bakåt. Jag blev väldigt berörd av de där orden jag läste. Och fick genast en väldigt klar och stark bild framför mig. En bild som tolkade hans dikt.

Jag åkte till biblioteket och lånade boken. Jag ville läsa hela boken och även läsa hela dikten “På annersia”. Jag fick även låna hans två första böcker av min gammelmorbror Tage, som min gammelmormor köpte en gång i tiden. Både jag och min mamma läste högt ur böckerna en kväll och vi skrattade så tårarna rann åt de roligt formulerade berättelserna. Det är något med den där dialekten som får något att bubbla i mig. Det känns så “hemma”. Kanske för att min mormor, morfar och Tage och många andra äldre här pratar lite sådär.
Sedan ville jag ta det där fotot som jag såg så klart i huvudet. Jag blev överraskad när jag såg den tecknade bilden intill dikten. Den var läskigt lik bilden jag hade sett framför mig. Mest vattnet, och kläderna på mannen som stod vid floden.

För att kunna ta det där fotot behövde jag folk som kunde vara med på bilden. Så jag åkte runt i byn och knackade på hos mina grannar och berättade om min idé, och frågade om de kunde ställa upp som statist på fotot. Jag fick ihop en härlig skara grannar och dagen efter möttes vi i gammeldags kläder för att gå ner mot sjön och ta fotot. Det var den vackraste av höstkvällar. Sjön låg spegelblank och ljuset var så milt. Så mjukt. Kunde inte önska en finare kväll.
Jag fick fotot precis så som jag önskade, och efter fotograferingen åt vi middag tillsammans. En minnesvärd och rolig kväll.

Jag önskar att jag fick träffa Nicke. Jag får känslan av att han kände samma kärlek till hembygden och naturen här omkring som jag själv gör. Efter att ha läst några av hans böcker har jag själv blivit inspirerad till att skriva en egen bok framöver. Med mina texter och foton.

Jag ser verkligen fram emot att gå på galan i Sollefteå i morgon. Det är en enorm ära för mig att få mottaga det här talangstipendiet.
Jag ska dit med min fina tremänning Åsa. Det ska bli så roligt att få träffa Nickes fru Hervor, och hans två söner, Jerker och Jacke sjödin. Och allt annat folk såklart! Det kommer bli en rolig kväll. Och mitt foto som jag tolkade från Nickes dikt, kommer också att visas på galan i morgon.

Fotot har jag såklart döpt till “På annersia“. Och det vill jag tillägna Nicke, på andra sidan 🙂  Här är ett utdrag ur dikten:

“Å va je sakn

Ji på annersia

Nu ä vi gammal,

men jäg hoppas

få råke ji

På annersia”

Fotot tolkat från Nicke Sjödins dikt "På annersia". Tack till mina grannar Bo, Elisabeth, Graham, Rozie, Ole och Anita.

Fotot tolkat från Nicke Sjödins dikt “På annersia”. Tack till mina grannar Bo, Elisabeth, Graham, Rozie, Ole och Anita.

Bildspel

Jag gjorde en ny version av mitt bildspel för någon vecka sedan. Det är liknande bildspel som förut bara att jag lagt in lite nya bilder. Nu har jag dock ännu fler nya bilder som jag vill lägga in. Det kommer bara bli längre och längre 😀

Det är många som frågat varför jag inte lägger upp mina videobloggar osv i högre kvalitet. Jag önskar verkligen att jag kunde göra det, men mitt internet är för segt för att göra det. Nästa gång jag hälsar på brorsan i Stockholm ska jag passa på att ladda om filmerna i HD, han har 100 mbit så där går det fort!

Jag kom i alla fall på att jag inte lagt ut det nya bildspelet här på bloggen än. Så jag tänkte att jag skulle göra det nu. Det är ca 4 minuter långt. Ni som vill, luta er tillbaks och njut av musiken och vår vackra natur! 🙂

Ljus i höstmörkret

Tack för era fina kommentarer. Som alltid! En sak som förvånat mig sedan jag började blogga för tre år sedan var att det finns SÅ många människor som på riktigt gläds åt andras glädje, eller tar sig tid att skriva något fint och positivt, eller uppmuntra och peppa. Detta är något som jag absolut inte trodde, då jag vet att många bloggare får ta väldigt mycket skit och mycket negativa kommentarer. Jag har haft väldigt tur och klarat mig undan det väldigt bra. Jag vet inte varför egentligen, men det gör mig väldigt glad, och så tacksam mot alla som ger så mycket positiva ord! Det betyder så mycket. Om ni bara visste! Ni lyser upp i mörkret.

Och ja, i kväll är det verkligen mörkt! Helt kolsvart ute när klockan var strax över 19. Det kändes jättekonstigt. Tar ett tag innan man vänjer sig vid mörkret så tidigt på kvällen. Och hemma hos mig är det mörkt också, då jag nästan pajat varenda glödlampa i hela huset. Jag hade en sista bordslampa som jag var så glad åt häromkvällen och skulle tända den när jag plötsligt tappar den så den slår i golvet. Det var den glödlampan det. Jag har gjort samma sak med snart alla mina lampor. Och tänkt att jag alltid ska glömma köpa nya glödlampor?! Hur svårt kan det vara.

Jag har i alla fall lampan över diskbänken kvar. Sedan har jag tänt upp med värmeljus, och min “norrskens-fontän” lyser upp lite den också.

Ha en trevlig kväll alla där ute! ♥

Här sitter jag nu, vid köksbordet bland värmeljusen :)

Här sitter jag nu, vid köksbordet bland värmeljusen 🙂

Dokumentärinspelning

Jag vaknade av mig själv vid 8 i morse. Det är inte illa. Om jag överhuvudtaget ska vakna på morgonen så behövs minst 10 alarm i diverse olika hemska ringsignaler. 9/10 gånger stänger jag av alarmet i sömnen. Har jag tur så vaknar jag av ett av alarmen. Jag såg ett citat nyligen som stämde så bra in på mig.
In the nights i can’t sleep. In the mornings i can’t wake up.

Men idag var jag pigg! Trots att regnet faller och det är grått och trist ute idag.
Men jag har lite spännande nyheter att komma med! I november kommer ett filmteam hit till Grundtjärn från London för att filma en dokumentär om mig! Jag hade ett andra samtal igårkväll med Mollie Power som är den som leder det här projektet och de ska nu ha bokat resan hit. De är 4 personer som kommer hit, de läser tredje året på “Television Production” på University of Westminster. Det känns riktigt roligt, och nervöst så klart. I går fick jag reda på att vi kommer åka till Göteborg också, som en del av dokumentären. Jag har ju inte varit tillbaks i Göteborg sedan jag flyttade därifrån för över tre år sedan, så de ville filma när jag åker dit och hälsar på igen, och träffar vänner som jag inte sett på väldigt länge. Så det kommer bli jätteroligt det också! Men först kommer de vara här i Grundtjärn i några dagar. De har gjort en fundraising sida för projektet då skolan inte täcker all kostnader, så jag vill passa på att länka till den HÄR. Där kan man också se mitt bildspel och läsa lite om deras tankar kring den här dokumentären.

Så nu vet ni! Nu blir det dokumentärinspelning i Grundtjärn om ca en månad! Kommer självklart att ta med er på den här upplevelsen och själv dokumentera i både text och bilder här på bloggen 🙂

Jag och Nanook på promenaden i morse :)

Jag och Nanook på promenaden i morse 🙂

Dagens jobb

Dagen gick fort vid vedklyven. Känner mig ganska slut nu måste jag säga. Men i farstun ligger det fin staplad ved, som ska fyllas på mer i morgon. Det är så roligt att fylla på med ved. Känner mig lite som en ekorre som samlar nötter. Det är väl lite av någon slags överlevnadsinstinkt som kommer till liv. Att man ska bona inför vintern så man överlever 🙂

Nu ska jag ta en snabbdusch och sedan ska jag till gammelmorbror Tage och äta tacos! Vi var och drog upp hans båt förut. Så det är inte bara jag som fått gjort lite “förebredelser för vintern” idag. Så det ska bli riktigt gott med tacos sedan. Jag älskar tacos. Att det är en måndag gör det bara ännu bättre. Lite fredagskänsla på måndag är aldrig fel.

Här har jag ägnat största delen av dagen.

Här har jag ägnat största delen av dagen.

Och kört många lass med ved och staplat här i farstun. Det ser så fint ut när det börjar fyllas på såhär.

Och kört många lass med ved och staplat här i farstun. Det ser så fint ut när det börjar fyllas på såhär.

 

Morning morning

Godmorgon på er!
Jag var uppe i tidigt i morse och började med veden. Har tänkt att ägna denna måndag åt att klyva vedklabbar som är för stora och sedan köra hem i skottkärran och stapla i farstun. Jag hade planerat att det skulle vara gjort redan i september. Men ni vet ju hur det är. Man hinner inte alltid med det man tänkt. Så nu tänkte jag sätta fart och fylla hela farstun med ved så att jag känner mig förberedd. Vinterns bitande kyla blir så mycket lättare att handskas med om man är förberedd. Något som jag varit sämre på andra vintrar. Nu ska jag bära in ved så det räcker och blir över!

Det är en alldeles fantastisk morgon, och jag bara njuter av att få vara ute och greja med ved och andas den friska höstluften.

Nu blir det en kopp kaffe innan jag går ut igen. Önskar er en fin måndag ♥

Det kommer köras många sådana här lass med ved till farstun idag.

Det kommer köras många sådana här lass med ved till farstun idag.