Ord om oktober
Jag älskar oktober. Jag mår ofta väldigt bra just på hösten, fast jag vet inte riktigt varför. Det är något med luften, och hela naturens färger. Och stjärnhimlen, norrsken, dimma och eld i vedspisen. Det är inte för kallt, och inte för varmt. Bara en härlig känsla av något friskt. Och ja, solnedgångarna är alldeles fantastiska. Varje kväll tappar jag hakan när jag tittar ut och får se den ena solnedgången vackrare än andra. Ljuset på morgonen och kvällen är som guld. Åh, fina höst.
Pinsamheter och videoblogg
Så var det fredag då! Vad skönt det känns. Jag bar in ved i två timmar innan mörkret föll. Så nu är man lite mosig i kroppen.
Den här veckan har varit väldigt rolig. Det har varit mycket på gång och roligast var nog när vi samlades några bybor i onsdags för mitt lilla fotoprojekt, som jag lovar att jag ska berätta mer om snart.
I går råkade jag för övrigt sjunga högt för en granne. Jag var hemma hos mamma, som inte var hemma, och jag skulle gå ut och skaka någon matta. Radion var på och som alltid när jag är själv är jag väldigt högljudd. Jag sjöng för fullt på en låt som spelades på radion samtidigt som jag öppnade dörren för att gå ut och skaka mattan.
”You raise me UUUUUUUUUP”, och precis när jag är på högsta tonen så ser jag att grannen står utanför och hämtar posten i sin brevlåda. Vad är oddsen? Det kändes så pinsamt. För inte lät det bra heller. ”Hej!” sa jag och sedan fortsatte jag nynna ganska högt. Det konstiga med mig är att när jag råkar göra något sådant där pinsamt, så fortsätter jag ofta att göra det som jag ”råkade” göra. Jag tror det är för att jag måste få den andre att tro att jag inte alls tyckte det var pinsamt.
Lite som när man snubblar eller halkar när man är ute och går bland folk. Det har hänt mig massvis med gånger. Så snubblar jag till och så vet jag att någon såg det. Då fortsätter jag att ”snubbla” till lite fler gånger, eller gå lite sådär konstigt, så att de ska tro att jag inte bara råkade snubbla, utan att jag faktiskt går sådär. Av någon anledning verkar det som att jag tror att det blir mindre pinsamt då. Men det lär ju bara göra att jag verkar ännu mer konstig?
Åh och en annan pinsam sak hände mig i veckan. Jag skulle låna en bok på Sollefteå bibliotek, och samtidigt skaffa lånekort, för det hade jag inte innan.
Så stod jag där med bibliotikarien och hon skulle fixa ett lånekort till mig. Hon frågade som vanligt efter namn och adress. Sedan sa hon ”Bilnummer?”. Trodde jag! Hon sa ju naturligtvis MOBILNUMMER. Men jag hörde bilnummer. Och istället för att ifrågasätta varför sjutton hon behövde mitt bilnummer för ett lånekort, så började jag säga mitt registreringsnummer på bilen.
”ööh…okej…eh låt se….det är D…..C…” Men som tur var så avbröt hon mig och sa ”Men det kan väl inte vara ditt mobilnummer?” DÅ hörde jag vad hon menade ”Jaha, nej oj jag tänkte fel” sa jag. Men jag sa ju absolut inte att jag trodde hon sa bilnummer.
Jaja, veckan har varit rolig men nu är det skönt att det är helg! Jag har lite glass som jag ska äta nu, och bara slappa och ta det lite lugnt i kväll.
Tog med mig filmkameran idag och filmade lite, som jag nu klippt ihop till en liten videoblogg, som jag hoppas ni vill titta på! 😀
Önskar er en riktigt mysig helg! Kram på er! ♥
I höstlövens värld
Höstlöven fortsätter att uppsluka mig med sina förtrollande färger. Jag tappar både tid och rum när jag vandrar runt i skogen och ser träd efter träd med olika nyanser av rött och gult. Ju närmare man kommer, desto mer magiska blir dem.
“Look deep into nature, and then you will understand everything better.” – Albert Einstein
En morgon, flera …?
Vad jag älskar höstmornar. Morgonar. Mornar? Mornar säger man ju men det står att jag stavat fel när jag skriver det. Vad heter det egentligen. Har alltid undrat hur man säger flera morgonar. Någon som vet?
I alla fall, ni förstår vad jag menar. En höstmorgon med dimma och frost, och solen som skiner igenom träden sådär så man ser solstrålarna. Jag är ingen morgonmänniska, därför är det bra när jag måste gå upp jättetidigt. Som idag. Jag hade ett ärende till Sollefteå, och min mamma skulle dit för att åka med bussen till Göteborg.
Varje gång jag åker på skogsvägarna så ser jag tusentals vackra potentiella foton. Ofta så har man ju tyvärr en tid att passa, så jag kan inte stanna alla de tusen gånger på vägen för att fota. Men så lovade jag mig själv att jag ska ställa klockan innan solen gått upp någon gång i helgen nu, och bara åka ut och fota, i lugn och ro, utan att behöva stressa 🙂
Jag stannade i alla fall en gång på vägen idag för att fota en älg som stod på vägen och tog det lugnt.
Frostmorgon
Hej snygging!
Mer norrskensbilder
Sådär ja, nu har jag kommit in igen efter ännu en timma ute under natthimlens vackra ljusfenomen. Fötterna och händerna är iskalla och nu tror jag att jag ska hålla mig inne resten av natten. Jag har i alla fall tagit fler foton, och jag fylls alltid av någon speciell lycka efter att jag fått se norrsken. Det är så magiskt att det inte går att beskriva med ord.
Nu kan jag somna gott 🙂 Natti natti på er!
Norrsken över huset där jag bor 🙂
Norrsken
I natt är det norrsken ute! Så fint, och så magiskt!
Måste nog ut en stund till. Det är så svårt att gå och lägga sig när man vet att norrskenet dansar på himlen utanför. Vill inte missa en sekund.
Redo!
Nu är jag redo för ett litet fotoprojekt ska jag alldeles strax skall ut och fota. Jag fick en foto-idé för ett tag sedan, som jag ska berätta mer om sedan. Men jag behövde folk som kunde vara med i fotot, så igår knackade jag på hos lite grannar och undrade om de ville vara med. Och de ville de! Så nu ska vi strax samlas och bege oss ner till sjön, iklädda gammeldags kläder. Det kommer bli jätteroligt, speciellt då vi alla är i olika åldrar.
Jag kommer bara stå bakom kameran denna gång men jag har klätt mig i mormors gamla kjol för att komma i stämning! 😀
