Idag gick jag äntligen till växthuset och pallkragarna igen och kunde njuta lite av det. Sista tiden har jag nästan velat undvika att titta dit bort, och att gå dit och vattna har bara känts som ett nödvändigt ont. Jag har alltid en sådan vacker, romantisk bild över hur mysigt det ska bli med alla växter och odlingar. Men jag glömmer alltid att juni kan vara den mest lömska månaden som finns. Även denna juni, precis som förra, så har jag eldat varje dag eftersom det bara är runt 2-3 grader ute på morgonen. Sen plötsligt blir det så varmt att jag nästan svimmar av värmeslag. Jag fryser, eller så svettas jag. Det verkar inte längre finnas något mellanting.
Nästan alla växer som vi planterade ut har dött. Eller halvt dött. De ser inte glada ut. Men det är inte så konstigt. Bara några dagar efteråt så blev det stormvindar och de flesta plantorna slets sönder i vindarna. Och sedan frost på det. Så ett tag kände jag att jag aldrig mer ville odla haha. Jag blev nästan lite less på allt. Men nu känns det mycket bättre igen! Nu har jag surat klart.
Som tur är så har allt inne i växthuset klarat sig jättebra. Tomater. Det blir mycket tomater i år!
Här har vi solrosorna. Det ser ut som att de blivit avrättade i hängning. Haha, jag hoppas dom tar sig igen ♥
Luktärterna har sett bättre dagar. Jag skulle nog väntat med att plantera ut dom. Men det är inte lätt det där med timing.
Mest ledsen är jag nog för örterna. Eftersom vi planterat dom från frön så ligger det ändå en hel del tid bakom varje planta. Men basilikan strök nog med nästan första natten. Dock har timjan klarat sig bra!
Ängarna har i alla fall verkligen blivit vackra! Ovanligt mycket blommor, trots att det varit lite kallt och blåsigt. Ändå är det ganska tidigt fortfarande. Ängarna brukar vara som allra vackrast i slutet av juni, så vi har något väldigt fint att se fram emot.
Det kändes ändå väldigt bra när jag var där och vattnade en stund idag. Det gäller att släppa lite på alla förväntningarna man har med sommaren, annars kan man lätt bli besviken på mycket. Det blir vad det blir! Världen slutar inte snurra för att några plantor dog. Och än är det inte försent att plantera om. Ska göra nya försök!
Men resten av trädgård växer som bara den. Speciellt gräset. Men jag måste verkligen säga att det är en otrolig skillnad på att vara två och hjälpas åt med gräsklippning och annat. Det blir så mycket lättare, och så mycket roligare.
Veden ligger ute och torkar, och nu är det inte lång tid kvar innan den ska kastas in i vedboden. Vid midsommar brukar man säga att den ska in.
Vackra, ljusa junikvällar. Jag älskar kvällarna allra mest. Kanske för att blåsten för det mesta brukar avta då. Det blir så lugnt och skönt på något vis. Och ljuset såklart.
Hoppas allt är bra med er! Kramar ♥
