Ej kontaktbar

Ni som följt min blogg länge vet ju att jag under alla år kämpat med mobiltäckningen här. Telia har varit det enda som fungerat, men det har varit uruselt! Är det viktiga telefonsamtal så har jag behövt gå ut på ängen för att få tillräckligt bra täckning. I fönstret i mitt kök har jag alltid haft täckning så jag i alla fall kan ta emot och skicka sms. Det har även funkat att ringa men då får man räkna med otroliga störningar i ljudet och att samtalet bryts.

Till min stora glädje kom Tele2 hit i somras och satte upp en mast! Så nu kan vi hade 4g och snabbt internet! Istället för 0,3 mbit/sek så har jag nu 20 mbit/sek. Ni kan ju bara tänka er vilken ny värld som öppnade upp sig. När det förut kunde ta en timma för mig att ladda upp bloggbilder och 5 timmar att ladda upp en videoblogg, så går det nu på en sekund att ladda upp en bild och några minuter att ladda upp filmer. SÅ underbart!
Mobiltäckning har jag dock ännu inte kunnat utnyttja, då jag är bunden till Telia fram till juli då jag betalar av min telefon som jag köpte via dom. De som har bytt till Tele2 här i trakterna har grymt bra mobiltäckning och internet mitt ute i skogen. Helt fantastiskt!  Medan jag själv har fått SÄMRE täckning än innan. Sedan den nya masten sattes upp så fungerar knappt mobiltäckningen via Telia här. Den går över på Tele2´s nät och strular till det på något sätt. Trots att jag har täckning så går det inte att ringa.

Detta har ställt till en del problem för mig. Sedan september har jag knappt använt min telefon till samtal. Därför att det helt enkelt inte fungerar! Folk har ju såklart försökt nå mig. Det syns om inte annat när jag åker in till stan och får täckning. Då plingar det till ordentligt! “Du har 19 missade samtal“. “Du har 50 nya sms“. “Du har 15 nya röstmeddelanden“.

Helt ärligt, jag mår jättedåligt av det. Det blir som någon slags ångest över att ha allt liggande på hög. Och så vill jag inte ens lyssna av alla meddelanden eftersom det blir så mycket på en gång. “Ring mig, jag vill komma i kontakt med dig, hör av dig hit, jag når inte dig, VARFÖR SVARAR DU INTE?
Under lång tid har jag sagt till folk att det inte är någon ide att ringa till mig. Kontakta mig via mail istället. För så länge jag har telia kommer det inte fungera. Jag har nu vant mig vid att “inte ha någon telefon”. Vilket är väldigt konstigt, eftersom man idag ändå är så beroende av det. Och jag tycker det är skitjobbigt att inte kunna ringa ett enda samtal. Inte ens i nödsituationer!

Så här ser det ut om jag ska försöka kontakta omvärlden via telefon. Jag har två "pluppar" med täckning, men ändå står det "Ej registrerad på nätvärk". Så himla hopplöst!

Så här ser det ut om jag ska försöka kontakta omvärlden via telefon. Jag har två “pluppar” med täckning, men ändå står det “Ej registrerad på nätvärk”. Så himla hopplöst!

Men idag ringde jag Telia och förklarade hur det låg till, och hoppades att dom skulle låta mig få stänga av abonnemanget med det samma eftersom det inte fungerar här längre, och få en slutfaktura på mobilen. Och dom sa JA! Det innebär att jag snart kommer kunna nås av omvärlden igen! Efter ett halvår utan täckning. Det känns så himla bra.
Snart kommer jag kunna sitta vid köksbordet och ringa. Jag behöver aldrig mer springa ut i snöoväder och storm för att leta täckning mer. Jag kommer kunna ta emot samtal och sköta mig proffesionellt! Underbart!

Ville bara berätta detta för er. Nu känns fredagen ännu bättre! Nya goda tider väntar! ♥

När jag trodde att det inte kunde bli värre

Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.

Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂