Jag tror sällan jag vart med om en så lång kväll som den här. Vad jag tycker det märktes tydligt att vi ställde om tiden natten till idag. Och mörkret! Redan på eftermiddagen började det skymma ute. Kanske därför kvällen var sådär extra lång. Och än är den inte slut.
Vi har den mörkaste tiden framför oss nu. Det är alltid en speciell känsla att ha vinterhalvåret framför sig. Men jag känner ingen tyngd över det alls. Tvärtom. Jag ser fram emot mörka november och kyliga december. Och jag vet att i slutet av mörkret väntar en ny vår. Tänk er. En ny vår. Bara tanken får mig att le.
Och så länge, får vi tänka att det mörker vi ser, gör att stjärnorna märks lite mer.

Och mörkret och kvällen faller även över den magiska tjärnen. Men älvorna fortsätter dansa.












