Så kom äntligen morgonen när vinden avtog och när det tjocka täcket av moln sprack upp. När jag tittade ut genom fönstret tidigt i morse och fick se det soliga, vindstilla landskapet kändes det nästan lite overkligt. Som att titta på en tavla. Det kändes så längesedan sist. Jag begav mig ut i skogen med kameran för att ta tillvara på denna vackra junimorgon.

Solen lyste in så vackert mellan träden och fick ängarnas daggdroppar att lysa som diamanter.
Jag gick ner mot skogen längs sjön och som alltid får den här utsikten mig alltid att må så bra. Den vackra skogstjärnen som låg alldeles spegelblank.
Naturen riktigt lyste i olika gröna nyanser.
Den här skogen, som ligger alldeles intill byn, är min absoluta favoritskog. Den känns alltid så välkomnande och trygg. Ljuset skiner in på ett magiskt vis och marken är täckt av mossa och blåbärsris.
Och går man in en bit i skogen så kommer man till min magiska skogstjärn, där vattnet är alldeles klart och grönt. Det är verkligen något speciellt med denna plats. Det var ju även på denna plats jag tog bilderna till Förtrollningen.
Tidiga morgnar och kvällar så brukar dimman dansa så vackert över tjärnen. Just denna morgon fanns ingen dimma. Men det var lika vackert ändå.
Och längs kanten av tjärnen stod dessa vackra bomullsbollar och dinglade i morgonbrisen.
Åh, vad denna morgon betydde mycket. Att börja dagen med en skogspromenad i en still skog en morgon i juni kan nog var bland det bästa jag vet. Nu kan dagen fortsätta. Hoppas ni får en helt underbar onsdag! Kram på er ♥