Frukostbullar

Ni som läst min blogg länge vet ju att jag väldigt sällan, ja nästan aldrig, delar med mig av något matrecept eller liknande. Även om jag väldigt gärna önskar att jag kunde göra det, så är det helt enkelt inte min starka sida.
Men nu kommer det faktiskt ett litet enkelt tips på jättegoda frukostbullar, som jag gjorde för första gången i morse.

Jag hade inget bröd hemma, och ingen mjölk, och de två ingredienserna är typ basen i mitt skafferi och kylskåp. Utan mjölk och bröd känns det som om jag inte kommer något vart. Jag brukar alltid baka scones när brödet är slut, och det är ju gott, men jag hade tröttnat lite på det nu och dessutom blir dom så himla hårda fort. Eller så gör jag bara fel. Jag vet inte.

Men så googlade jag lite och hittade ett snabbt och enkelt recept på frukostbröd som bara tar 20 minuter att göra och som varken behöver, smör, jäst eller mjölk. Så jag provade att göra dessa, och de blev SUPERGODA! Åh, nu är jag helst fast. Jag kommer nog baka varje morgon nu. Därför tänkte jag bara dela detta tipset med er. Många av er kanske redan gör sådana här frukostbullar men för mig är det som om en helt ny värld har öppnat sig haha.

112401

OK here we go. Det här bli ca 9-10 stycken bullar.

Du behöver:
5 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
1/4 tsk salt
2 msk sirap
2½ dl vatten

Blanda mjölet, bakpulvret och saltet i en bunke. Häll sedan i vattnet och sirapen, och rör om till en deg. Ta mjöl på händerna och rulla degen i bollar och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i 200 C, ca 10-15 minuter. Klart!

Sången som bara hörs när det är alldeles stjärnklart

Jag har varit ner till isen två gånger under kvällen. Sista gången nu strax innan midnatt. Jag hade ju hoppats på att fånga ljudet av den sjungande isen men under kvällen så har det blivit molningare. Det är så märkligt, men jag har märkt under åren att isen bara sjunger om det går mot det kallare. Om det sjunker i grader så sjunger den inte. Lite konstigt egentligen. Men så fort något litet moln visar sig på himlen så tystnar den. Så det vart ingen is-sång, men den kommer säkerligen fler tillfällen. Jag ska vara på min vakt : )
112312
Men isen kan låta häftigt på andra sätt också. Spelade in en liten video när jag kastade stenar på isen. Det blir ett häftigt vobblande ljud.

112310

Letade fram min allra varmaste vinterjacka, som jag fick när jag var på Fjällräven Polar. Man ser ut som ett tält, och känner sig som ett sådant också, men den håller mig i alla fall väldigt varm när det är kalla vinternätter och jag är ute med kameran.
112311Kvällens mindre bra bild : )

Kylan

Kylan har kommit, och jag njuter. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar riktigt kalla vinterdagar och nätter. Det är som om att något vaknar till liv i mig. Det spelar ingen roll om jag fryser. Det blir något magiskt i luften när det närmar sig -20 ute. En tystnad. En stillhet. Och det känns som jag kan andas bättre. I natt var de -17 och jag tror det kommer bli minst lika kallt i natt.

Och isen, den har börjat sjunga. Alldeles nyss hörde jag hur den dånade igenom väggarna, in till mitt lilla arbetsrum där jag sitter i skrivande stund. Kameran står på laddning. Jag ska gå ner till isen i natt när det är som kallast och se om jag kan fånga upp lite vackra toner, och med skräckblandad förtjusning känna hur hela isen vibrerar genom ben och märg när den ger ifrån sig sina ljud som är bortom denna värld.

Det kommer så mycket vackert med kylan. Den är så välkommen. Och jag är så redo!

112301

Livets små mirakel

Denna vintriga söndag kom mina underbara vänner Åsa, Arvid och Per Henrik hit. Det känns som det var så himla längesedan vi träffades allihopa, så det var så mysigt att sitta och dricka kaffe och bara umgås igen. Åsa och Arvid har ju expanderat om man säger så. En liten nykomling, vid namn Malte, som totalt stjäl mitt hjärta. Vilket litet mirakel. Jag fick äran att ta lite familjebilder på dom idag. Det där med bebisfotografering är något helt nytt för mig, men det är så roligt att få prova!
112201Åsa, Arvid, Malte och Per Henrik. Och så lille Nanook såklart. Världens bästa vänner ♥ De tittar igenom lite bilder på datorn som jag nyss hade tagit, samtidigt som vi drack kaffe och åt sockerkaka tills vi nästan fick ont i magen.
112204
112203Det känns inte alls längesedan som Åsa och Arvid satt i mitt kök en vinterdag och flinade och berättade att de väntade barn, och jag chockerat tog händerna över min gapande mun och sa “VAAA?!! NÄÄÄÄÄ? PÅ RIKTIGT?!“Och nu, bara några månader senare så har en hel människa blivit till. En väldigt söt sådan också. Alltså, jag blir alltid lika förundran när jag tänker på hur det ens fungerar.

112205Haha, älskade lille Malte. Åh vad roligt vi ska ha. Bada i sjön, måla i ateljén, plocka bär i skogen och titta på solnedgången från Nävernäsan. Grilla korv och vara uppe alldeles för sent på kvällarna. Läsa tusen sagor och busa tills vi inte orkar mer ♥
112207Mor och son. Vilken kärlek ♥
112206En kopp kaffe och en sovande bebis. Definitivt två av livets bästa ting.
112210Medan jag fotade familjen hade Per Henrik burit in en hel drös med ved i min farstu. Det var precis det jag hade tänkt att jag skulle göra idag medan det fortfarande var ljust. Vilken känsla! Nu slapp jag det. Det är så skönt att ha ved inne i farstun så jag slipper springa ut till vedboden på morgonen. Nu ska jag försöka fylla på här lite varje dag så det blir mer och mer. Vill vara redo för en vargavinter som alla pratar om.
112208Och sedan hjälpte dom mig med att ta ner fönstren på växthuset, som vi byggde (eller dom byggde) i maj 2014. HÄR är inlägget om det. Det måste ju tas ut varje vinter innan snön kommer så de inte går sönder. De hade frusit fast ganska rejält redan så vi fick använda kokande vatten och spadar för att hacka loss dom.
112209Men tillslut gick det. Det känns lite konstigt att ta bort dom igen, när det kändes som alldeles nyss det var vår och vi satte in dom. Men det kommer en till vår ♥
112211Det var en fin söndag med de bästa ♥

Näbbskor

Det här ett samarbete mellan mig och Kero.se

112020
Ända sedan jag var i tonåren har jag velat haft ett par riktiga näbbskor. Min mamma hade det när hon var ung och för mig betydde näbbskor Norrland. Redan då hade jag en väldigt romantisk bild av Norrland och dess natur, vilket jag fortfarande har som ni säkert märkt ; )

I höstas så bestämde jag mig för att försöka skaffa ett par näbbskor. Men jag visste inte riktigt hur, eftersom de inte säljs i vanliga skoaffärer. Så jag började kolla runt på nätet lite och kom in på Kero‘s hemsida, och jag föll nästan av stolen. Där fanns näbbskor i alla olika former och färger, och de var vackrare än jag någonsin vågat drömma om. Jag läste på om Kero’s historia och om hantverket som pågått sedan 1929, och nu drivs av tredje generationen. Jag tittade på en inspirerande film om hur tillverkningen av skorna går till. Jag blev helt såld. Det var liksom inte bara helt otroligt vackra skor, de var även gjorda med hjärta och själ. Ett unikt hantverk.

112016
Nu har jag två par olika näbbskor från Kero här hemma, som jag vill visa er. Och helt ärligt, de är verkligen de vackraste skor jag sett. Jag har ett par med högt skaft och knytband, och ett med lågt skaft. Min tanke är då att jag ska kunna ha dom till lite olika tillfällen.
112010Här är mina näbbskor med högt skaft. Hönäbben, som de heter. Jag föll för dom direkt när jag såg dom på bild. De känns som en blandning av näbbskor och alvskor.
112015112027

112018Och här är mina näbbskor med lågt skaft, Blötnäbben. Jag älskar de vackra mönstren på framsidan. Näbbskorna ger mig en känsla av att jag varit i en sagovärld och sedan kommit tillbaks till verkligheten men råkat fått med mig skorna ♥
112017112019Det syns att det är ett hantverk. Delar filmen som finns på deras hemsida här, ifall ni vill se hur tillverkningen går till. Det är otroligt inspirerande ♥

112025112021
Det här ett samarbete mellan mig och Kero.se

logo_02

En egen plats

Såg att det var några som undrade igår varför bloggen inte fungerade som den ska. Jag har haft problem med överbelastning under hösten och nästan varje gång som trafiken ökat på kvällarna så laddar den jättelångsamt för att sedan sluta fungera helt. Ibland i en kvart, ibland i flera timmar. Det har varit riktigt jobbigt med detta och jag har ägnat många timmar med supporten på mitt webhotell senaste veckorna. Men nu till helgen ska jag få hjälp av min storebror Isac att flytta bloggen till en egen server, vilket gör att jag inte behöver dela server med andra längre som man gör på ett webbhotell. Lite som att flytta från en lägenhet där man bli vräkt om man spelar för hög musik, till att flytta till en egen villa ute i skogen där man får låta hur mycket man vill.
Då kommer jag inte behöva oroa mig för överbelastning på kvällarna när det är mycket trafik. Så då vet ni att det kommer bli bättre. Tack för ert tålamod! ♥

Idag är det vinter i luften och jag åkte ut en sväng med Nanook i skogen medan solen gick upp över träden. Som jag längtat efter detta vinterljus. Nu börjar en ny tid och jag ser verkligen fram emot den. Hoppas ni har en underbar fredag allihopa!

112005112006Min fina lilla vinterbjörn som älskar snön.
112003112004Tack så jättemycket för de fina  handledsvärmarna, Sandra! Har använt dom varje dag sedan jag fick dom ♥ Helt perfekt när jag är ute och fotar med kameran!
112002112007

Glad utan anledning

Alltså…tack! Det är verkligen en sådan underbar känsla att få dela med och motgångar med er och alltid bemötas med en sådan enorm förståelse och värme. Jag kan inte riktigt beskriva hur mycket det betyder för mig. Som jag sagt många gånger, det är ni som gör den här bloggen levande. Jag bara älskar den här känslan av connection, att man delar något tillsammans. Går igenom saker tillsammans. Delar med sig av sina tankar, känslor, erfarenheter och upplevelser. Som i ett eget litet universum. En liten värld i cyberrymden. Ni är verkligen bäst.

Haha jag blev så glad när jag läste den här kommentaren från Sofia
Vilken bra inställning du har Jonna, de flesta människor brukar tänka ” jag ska inte tro att jag kommer med, för då blir jag bara besviken”. Det du gjorde nu är ju tvärtom. Du föreställde dig hur det skulle bli och såg fram emot det. Det värsta som kan hända med att tänka som du gjort är ” Att man varit glad i onödan”. HEJJA DIG! Kram

Det var ett himla bra sätt att se på det. Jag gör alltid sådär, tror stenhårt på att det ska bli som jag hoppats. Tar ut glädjen i förväg. Känner något så starkt som om det redan vore verkligt. Att läsa de där orden fick mig ändå att känna att det inte är så fel att göra så. Att vara glad i “onödan” är ju inget annat än bra. Det borde vi vara oftare. Det påminner så himla mycket om ett citat som jag älskar.

Be happy for no reason, like a child. If you are happy for a reason, you’re in trouble, because that reason can be taken from you.” ― Deepak Chopra
111901

Ett tunt lager med snö har lagt sig över landskapet och plötsligt känns allt så mycket ljusare. Det är något med snö som känns så rent och vackert. Så oförstört. Så oskuldsfullt. Som ett lager med tvättmedel som strötts över fläckiga ytor och tvättat bort allt gammalt.
111902

Att aldrig ge upp

Så fick jag det där mailet igår, som först fick mig att trilla av stolen. Liljevalchs vårsalong 2016. Jag som trodde det skulle ta en månad till innan jag skulle få svar om mitt bidrag kommit med. Då måste det ju betyda att jag kom med?! Min första tanke gav mig ett stort leende.

“Nu har juryn bedömt ansökningarna till Vårsalongen 2016. Av 2318 sökande kommer 114 konstnärer att delta i årets salong – 64 kvinnor och 50 män – med sammanlagt 214 verk. Tyvärr blev inte dina verk antagna till utställningen denna gång.

Jag satt med tomma ögon och stirrade på skärmen. Försökte ta in det som jag läste. Det blev inget. Det blev ingen Liljevalchs. Alla mina fantasier om vilken sorts ram till bilden/bilderna jag skulle ha. Vilken klänning jag skulle ha på mig på vernissagen. Glädjen och spänningen. Jag ville det så mycket att jag nästan inte kunnat tänka mig hur det skulle vara att inte få komma med. Så typiskt mig att fullständigt leva mig in i något som bara är verkligt i mitt eget huvud.
Men, det vart inget. Jag bara satt där och kände ett sådant himla konstigt lugn. Andan for ur mig och en känsla av tomhet infann sig. Vad händer nu då? Jag gick runt i köket och smågrät lite i en halvtimma.

Sen satte jag på en bra låt och spelade så högt att väggarna vibrerade. Sedan åkte jag ut i skogen en stund och tänkte “Fuck it. Liljevalchs eller inte, det är bara att köra på och fortsätta kämpa och göra det jag älskar“. Jag vet inte vad det är med mig numera som kan släppa allt så himla fort. Jag känner så intensivt en stund, sedan bara går jag vidare. Men det är så skönt. Att inte fastna i motgångarna. Jag tror det är för att jag känner så mycket glädje för så mycket annat att jag ändå kan se det från ett annat perspektiv. Och allt som händer i världen…det påminner mig ständigt om att känna tacksamhet för det jag har. Att känna lycka här och nu, och inte låta glädjen bero på något som kanske kan hända i framtiden. Att leva här och nu, helt enkelt. Utan att göra motstånd till det som är.

111801
Och så känner jag såklart en glädje över att jag nu i alla fall får visa mina bidrag här på bloggen istället. Jag ska göra det om ett tag. Jag är inte riktigt redo än. Speciellt en av bilderna… den känns som allt jag är och har. Jag har lagt ner hela min själ i den och på något sätt är det nästan så att jag skulle kunnat behålla den för mig själv för resten av livet, av rädslan att “förstöra den”. Jag har svårt att förklara varför jag känner sådär. Den betyder bara så mycket för mig. För det var inte bara jag som gjorde den. Hela skogen hjälpte till med sin magi. Jag kände det.

Så nu tar vi nya tag igen! Det är onsdag och jorden snurrar fortfarande. Livet är vackert, det snöar och ett nytt avsnitt av “Bonde söker fru” sänds ikväll. Mitt absoluta favoritprogram.

Ha en underbar onsdagkväll allihopa ♥ Ni är fantastiska
111802 111803