Jag måste bara berätta om vilken antiklimax jag upplevde idag. Haha, som tur är kan jag redan nu skratta åt det, även om jag fortfarande känner mig så himla snopen över allt.
Jag hade sett fram emot att få skriva ett blogginlägg denna måndag morgon och berätta om vilken spännande vecka som nu väntade! Jag skulle nu på onsdag fara ner till Stockholm för en TV-inspelning i en känt program på TV4 där jag skulle medverka och bli intervjuad och få berätta om mitt liv, om vad jag gör och visa upp min fotokonst, som sedan skulle sändas nu på fredag (!!!) Jag har vetat om det här i över en månad och bara räknat ner dagarna till detta. Och efter inspelningen skulle jag möta upp med den fantastiska kvinnan Linda som driver bloggen La linda och yrkesnätverket Better bloggers, och hitta på massa roligt med henne, och sedan spendera resten av helgen i Stockholm och träffa vänner och ha kul. Helt enkelt en väldigt spännande och rolig vecka!

Jag vaknade i morse till regnet som slog mot rutorna, och det första jag såg när jag öppnade mail-inkorgen var ett mail från TV4 där jag fick reda på att det inte blir någon inspelning på torsdag. Framskjutet kanske till våren.
Alltså, jag önskar att ni hade kunnat fått sett mitt ansiktsuttryck i det ögonblicket. Det var som om luften gick ur mig. Som om motorn stannade.

Haha, det bara kändes så himla trist och snopet. I en månads tid har jag tänkt på det här och varit dyng-nervös av bara tanken på att jag skulle sitta där 15-20 minuter inför svenska folket. Men ändå, vilken CHANS! Vilken enorm glädje att få visa upp det jag gör inför så stor publik! Jag hade taggat och peppat inför detta, handlat nya kläder som jag skulle ha på mig, intervjuat mig själv, spenderat timmar med att fixa och välja bilderna som skulle visas i TV, varit så nervös att jag skakat och fått hjärtklappning, och samtidigt känt att det är en chans jag bara måste, måste ta, hur läskigt det än känns. Och nu, två dagar innan jag skulle åka, så får jag reda på detta. Det kändes som någon viftat med en guldbiljett precis framför ögonen på mig och när jag sträcker mig fram för att ta den så dras den bort från mig. “HAH, gick du på den lätta!?”

Ja, jag måste medge att jag blev lite ledsen. Det kändes ju så himla stort att få sådan enorm publicitet och få nå ut så mycket med det jag brinner för att göra. Veckan som jag sett fram emot var borta med vinden. Men jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att inte deppa över detta nu. Det har redan tagit nog mycket tid och energi från mig. Så jag gick ut i skogen med mina nya kläder och gick ner till den magiska tjärnen en stund. Plötsligt kändes allt så mycket bättre igen och jag kunde skratta lite åt situationen. Jag har så rysligt mycket att vara tacksam för. Trots dagens bakslag så är det ändå världens bästa måndag ♥

Så det blir inget Stockholm för mig denna veckan. Men det är väl lika bra det. Om inte bättre.
Jag passar bäst i skogarna ändå!

Mitt vackra Grundtjärn, som naket ligger och väntar på snötäcket.