Jag har varit i många skogar de senaste åren. Jag älskar att känna hur varje skog har sin alldeles egen känsla. Som en historia, en själ som andas genom varje trädstam, och genom marken, mossan och stenarna. Under åren har jag hittat mina guldställen. Platser i skogarna som har det där extra, som inte riktigt går att sätta ord på. Man måste vara där och känna marken, luften, dofterna, ljuset, ljuden, energin, för att förstå.
Trots att jag varit i olika skogar i flera mils radie så är det ändå skogen som ligger precis bredvid där jag bor som jag tycker om allra mest. Det tar mig bara två minuter att springa dit. Och när jag kommer in i skogen känns det som att kliva in i en sagovärld.
För mig är den skogen trygghet.
Speciellt de senaste månaderna har jag verkligen upptäckt hur mycket jag älskar den här skogen. Det finns små skogstjärnar lite här och där, vackra höjder att se ut över sjön på och gamla, gamla granar som känns så snälla. Det finns en plätt med den mjukaste mossa som är min skogssäng där jag lägger mig ner ibland. Det finns en gammal tall som jag brukar sitta vid och samla inspiration. Ljust faller in genom träden på ett alldeles magiskt sätt och trots att jag går dit flera gånger i veckan numera så känns det lika förtrollande varje gång. Hela skogen ger mig en vänlig känsla. Som att den vill mig väl, och det är så fint.
Är så tacksam för denna skogen.
♥
