Han kliver ut

Min kusin Niklas Karlström är musiker och har alldeles nyligen gett ut sin första singel som han även spelat live i P4. Så länge jag kan minnas har han sjungit och spelat gitarr, och de senaste åren har jag många gånger suttit med gåshud och lyssnat tills han egenskrivna låtar. Varje gång har jag tänkt att han verkligen borde satsa på musiken. Han liksom har det i blodet på något vis. Han skriver helt fantastiska texter som verkligen berör mig på djupet.

I helgen kom han hit till Grundtjärn för en liten fotosession då jag fick äran att göra omslaget till hans andra singel som ska släppas nu den 29 maj. Jag är så himla glad att han äntligen visar upp sin musik för världen!

051301

 

051302

Jag fick även den stora äran att få lägga upp hans ny singel “Han kliver ut” här på bloggen som ni kan lyssna helt fritt på! Innan den ens haft premiär! Så nu kommer ni också vara en av de få som fått höra den innan den släpps.
Jag älskar den här låten. Första gången jag hörde den fick jag nästan tårar i ögonen. Och mot slutet när han sjunger sådär kraftfullt så ryser jag.

Så, här nedan kan ni lyssna! Bara för er ♥

051303

Såhär blev omslaget till hans singel! Vad tycks? Bilden är faktiskt tagen inne i vedboden. Ljuset lyste in så fint där.

Min walk-in-closet

Förra helgen blev jag besatt av idén att ha en fin garderob. En walk in closet. Ni som följt min blogg länge vet väl att jag inte gjort mig känd för min klädstil direkt. Och kläder/mode har väl aldrig fått någon större fokus eller intresse i mitt liv heller.  Men jag tycker ändå det är väldigt roligt och när möjlighet finns älskar jag att klä mig fint.

84% av mina kläder idag är arbetskläder. Oömma kläder. Kläder som jag målar i. Kläder som jag hugger ved i. Kläder som jag har på mig i smedjan. Kläder som jag är ute i skogen med. Kläder som håller mig varm.
Helt enkelt, kläder som är anpassade för mitt liv i Grundtjärn.

Det är jättebra men det är också jättetråkigt. Jag har många gånger önskat att jag haft lite finare kläder också. En fräsch, fin garderob med kläder och skor för alla tillfällen. Jag är en sådan där människa som tror stenhårt på att vi skapar väldigt mycket i vårt liv själv. Genom våra tankemönster och genom vad vi förväntar oss att vi ska få/ha.  Att bryta gamla mönster handlar ofta om att faktiskt bryta våra tankegångar om hur vi tror att det kommer att bli. Om man ska gå in på det djupare så kallas det “law of attraction”. Alltså, lagen om attraktion. Att vi människor attraherar till oss vår livssituation. Lika attraherar lika.

Jag har egentligen så mycket mer jag vill skriva om just detta, eftersom jag så många gånger fått uppleva hur mycket som kan ändras i livet genom att bara ändra tankarna. Det får jag gå in på en annan gång. Nu handlade det ju faktiskt om min garderob haha 😀
Anledningen till att jag började babbla om det här nu är för att jag “önskade” mig finare kläder och en finare garderob. När jag öppnade min lilla, mörka garderob där allt bara låg håller om buller, så insåg jag att jag aldrig kommer att kunna “attrahera” till mig finare kläder om min garderob ser ut så här.

Det handlar om att redan känna att man har det man önskar sig. Det var så idén om en walk in closet kom till. Jag kände att om jag vill ha finare kläder, ja då måste jag se till att garderoben är redo för det. Lite “fake it til you make it“.
Sedan så har jag en gammal klädkammare på övervåningen som sett mer än j*vlig ut i alla år och som jag inte riktigt utnyttjat just därför. Så under flera veckor har jag egentligen bara längtat efter att sätta igång, och försökt klura ut hur jag ska komma undan en renovering av klädkammaren med en budget på 0 kr. Men med en burk vitfärg, trälim, fantasi och mycket vilja kommer man långt!

Nu är den klar! Eller, det fattas bara en spotlight i taket, en spegel på väggen och gardiner i fönstren. Jag är otroligt nöjd med resultatet. Den blev sådär ljus, fräsch och rymlig precis som jag önskade. Nu har jag ingen bild på hur det såg ut innan men jag lovar att det är som två olika världar. Så i den här fina garderoben har jag alla mina “fina” kläder medan jag hängt alla mina arbetskläder i min gamla lilla garderob på nedervåningen. Helt perfekt!

051201

Här inne var väggarna blåa med en omgång grundfärg på vilket gav en dassig, gulaktig nyans. På golvet låg en mörkgrå plastmatta, och ett rangligt, fult stålskåp stod i hörnet. Det jag har gjort är helt enkelt att riva ut hela plastmattan så det gamla trädgolvet kom fram (det skulle egentligen behöva slipas en omgång men det får jag ta senare), sedan har jag målat alla väggarna vita i 3 omgångar.
051202

Jag gjorde klädstänger av björkgrenar som jag satte fast med kättingar i taket.
051204051203

När jag rensade i skrubben innanför garderoben hittade jag några rullar med gamla tapeter. Jag föll direkt för den här gul/gröna med vita blommor. Det fanns en stump kvar precis så det skulle räcka för den här lilla väggen. Jag hade inte räknat med att jag skulle tapetsera så jag hade inget tapetklister. Men trälim funkade tydligen lika bra. Det satt som en smäck!
051206

Och det gamla fula stålskåpet täckte jag för med gardinerna som jag förut hade i mitt sovrum. Då syns det inte och samtidigt så kunde jag fortsätta använda det till förvaring.

Dansar in våren

Jag fullkommligt älskar denna tiden. När snön precis smält och jag äntligen kan röra mig fritt i skogen och markerna. När isande vindar byts mot ljumma vindar och när kvällarna är ljusa länge, länge. Våren kommer alltid med en känsla av frihet. I lördags kväll åkte jag ut med Nanook längs en skogsväg och bara stannade till vart jag ville. Jag tittade på solnedgången och njöt av naturen och av bar mark och gröna färger. Jag får så mycket energi att jag knappt vet vad jag ska göra av den. Jag vill springa. Dansa. Hoppa. Skrika. Allt känns så nytt och vackert.

051001051003051005051002

Dagdrömmar

Godmorgon på er!
Det är lördag morgon men jag tycker det känns som tisdag. Jag hade svårt att förstå att det inte var måndag igår, då det kändes som jag varit och rest en helg. Jag blir glad varje gång jag inser att det är helg nu!

Jag sitter här i skrivande stund och dricker kaffe och letar igenom lite bilder. Jag har en hel del datorjobb att ta igen. Om du skrivit mail till mig och undrar varför jag inte svarat på hundra år så ta det inte personligt 🙂 Jag ska försöka hinna med att gå igenom mailkorgen i helgen också. Och sen hoppas jag att jag kommer få lite tid över att sitta i verkstaden. Jag har tusen designer i huvudet nu som jag bara måste få ur mig. Dessutom är ju verkstaden/smedjan städad och fin nu så då är det alltid extra roligt att påbörja nya smycken.

En av mina största önskningar som jag haft sedan jag var jätteliten, det är att jag skulle ha en liten klocka som hade en magisk knapp. Om man tryckte på den så stannade HELA världen upp, förutom jag! Jag kunde fortsätta som vanligt men alla andra var pausade. När jag var liten så tänkte jag utnyttja den till att gå in och äta upp massa godis i affärerna och sen gå in i närmsta leksaksaffär och bara ta vad jag ville.
Nu när jag förhoppningsvis är lite mer mogen så skulle jag vilja använda tiden till att komma ikapp med saker. Jobba klart med allt och sedan när jag känner att jag är i fas, då hade jag startat tiden igen. Haha fy vad trist det låter. Fast jag hade säkert gjort annat också. Som att t.ex frakta hem en massa björkstockar som ligger i gigantiska högar längs vägarna där de avverkat skog. Och i lugn och ro hade jag sågat och kluvit alltihop till ved och kastat in i vedboden så ingen skulle se att det var jag (muhaha). Och så hade jag säkert ätit massa godis i affärerna också. Dragit ner byxorna på folk jag inte tycker om så att när tiden börjar igen skulle de hamna i en pinsam situation. Sedan hade jag gått in i kamerabutiker och “lånat” de dyraste och finaste objektiven och tagit de mest fantastiska foton medan hela världen är på paus.

Det är ju kanske en himla tur att den här klockan inte finns. Annars verkar det som om jag hade satsat på en mer kriminell karriär.

Jaja, back to reality! Ha en underbar lördag fina ni ♥ (förresten, vad hade ni gjort om ni hade en sån klocka?)

050903

Morgonkaffe!
050901

Här sitter jag just nu!
050902

Awww, titta! Ser ni hjärtat? ♥

Dagen på Kåken

Vid midnatt körde jag in på min gård igen efter en låååång resa med buss och bil. Det var alldeles tyst och stilla när jag öppnade bildörren. Lite regn i luften. Svagt ljus på himlen som det brukar vara i maj när midnattssolens tid närmar sig. Det doftade av vår.
Med mitt hjärta fyllt av underbara upplevelser från de två senaste dygnen gick jag raka vägen till sängen och lade mig med katten och hunden tätt intill. Jag somnade så gott med en känsla tacksamhet för allt roligt jag fått vara med om och för alla härliga människor jag fått träffa och lärt känna.

Trots att jag bara var borta i två dygn känns det som jag varit borta en hel vecka. Det har varit så mycket nya intryck! Att få komma till Kåken och föreläsa var så otroligt roligt. Jag har ju bara hört om kåken innan och sett bilder och filmer men att faktiskt få komma dit och se det i verkligheten var helt fantastiskt. Vilket jobb som ligger bakom detta! Min första känsla som jag fick när jag kom in i lokalerna som var fyllda av färg, konst och liv, var att detta var något som har skapats av kärlek. Kärlek och passion. Det här är människor som brinner för det dom gör. Jag blev så inspirerad.

Jag hade velat stanna i Kisa i flera dagar bara för att få vara kvar där och njuta av gemenskapen och känslan. Få ägna flera timmar åt att bara läsa alla artiklar på väggarna, titta på alla målningar och sitta i alla soffor. Lära känna alla spännande och fina människor som var där.

Det enda som gjorde ont i mig var att de kommer att bli tvungna att flytta Kåken till mindre lokaler på grund av pengabrist. Kommunen har helt enkelt inte råd att låta Kåken få vara kvar vilket känns alldeles fruktansvärt. Om de bara förstod vilken enorm skillnad de gör för ungdomar att ha denna plats att andas i. En plats att känna sig sedd, förstådd, och  lyssnad på. En plats att få vara kreativ och känna att det faktiskt är möjligt. Det man drömmer om. Jag önskar att jag själv hade haft en Kåken att gå till under åren när jag höll på att bli vuxen. Vilken skillnad det hade gjort. Det gör ont i mitt hjärta att det idag inte ligger något värde i det som faktiskt betyder allra mest för människor. Minst pengar läggs där de behövs mest. Jag önskar jag hade kunnat ruska om de som bestämmer och säga att “snälla, snälla, låt kåken få ha kvar sina lokaler…jag vet att det är ont om pengar idag och att ekonomin styr tamejfan allt, men snälla…spara inte in pengar på de som är vår framtid ♥”

De är ändå helt otroliga, Lena och Pelle som driver Kåken tillsammans med några andra medarbetare. De håller ändå modet uppe och ser ljust på framtiden även om Kåken kommer ha mindre lokaler. Och jag är helt säker på att det kommer bli superbra! Vilka underbara människor. 
Som jag skrev innan så känner jag mig alldeles varm i hjärtat av denna dag! Inspirerad och glad!

Och dessutom var det riktigt kul att föreläsa där! Är så glad för de som kom dit och lyssnade! Fick även träffa några trogna bloggläsare och de berör mig alltid lika mycket. Så, jag har haft det toppenbra på min lilla resa! 🙂

050806

Yes! Av alla bilder som togs där vi försökte se snygga ut gillade jag ändå denna bäst. Jag tillsammans med bästa Lena Johansson och Pelle Lundström som driver Kåken! De har dessutom lovat att komma och hälsa på mig i Grundtjärn någon gång. De ser jag fram emot 😀
050808

Älskar deras färgglada lokaler som de målat själva tillsammans med alla ungdomar. Man blev glad av att komma in där.

050803

Emilia, Lena och Pelle, som alla jobbar på Kåken.
050810

Kärlek ♥
050807

De har dom verkligen lyckats med!
050812

Det fanns mycket att titta på där inne.
050804

På resande fot

I natt åker jag med bussen mot huvudstaden så jag blir på resande fot några dagar. Men det är en ganska snabb sväng fram och tillbaks denna gång. Ska bli kul att komma iväg lite! Ska försöka hålla er uppdaterade så gott det går 🙂 Hoppas ni mår bra! Kramar ♥

050508

Föreläsning på Kåken

Nu på onsdag ska jag till Kåken i Kinda kommun för att föreläsa. Kåken är en mötesplats för unga vuxna som drivs av Lena Johansson och Pelle Lundström. Ni som läst bloggen ett tag kanske minns när jag var i Hanaholmen i Finland och föreläste i januari? Det var då jag träffade Lena och Pelle, som även dom var där för att föreläsa om sitt engagemang med Kåken. Jag blev så otroligt berörd av dom. De har en så unik passion för att hjälpa ungdomar och visa att allt är möjligt, och jag log med tårar i ögonen efter deras föreläsning.

Det finns en liten film där de är med som ni kan se här, titta gärna så kommer ni förstå vad jag menar ♥ (spola fram till 13.14)

Nu ska jag åka ner till Kåken i Kisa på onsdag och föreläsa, och det ska bli så himla kul! Det känns som en ära! Så om ni bor i närheten eller har möjlighet att komma på onsdag kl 19.00, do it! Hoppas vi ses där 😉
jonna-jinton-01

Tiden mitt emellan

I morse var jag uppe i gryningen innan fullmånen gått ner och solen stigit upp. Det är något speciellt med den stunden som är varken natt eller morgon. En stund som är alldeles mitt emellan. Jag får alltid en känsla av att allt nollställs just då. Som en omstart av systemet. Luften är som ny och allt har gjort sig redo för en ny dag. Jag tycker om att vara uppe då och känna att jag får vara en av de första att kladda på den nya sidan. Och jag gillar att se solens ljus röra sig sakta fram över ängen i takt med att den stiger över horisonten, tills ljuset slutligen träffar mitt ansikte. Så här skulle jag vilja börja varje dag, om det inte var så att man behövde mer än tre timmars sömn om natten.
050411

Fullmånen på väg ner igen.
050413

Vaknar med skogen och fåglarna.
050412

Räven är ute och spanar på min katt.
050409

Men henne skyddar jag med hjärta och själ.
050407