Bröllopet

Hej mina kära vänner

Åh vad jag har längtat efter att få göra det här inlägget och berätta för er om en dag som jag kommer minnas med värme för resten av mitt liv.
En dag som nästan känns som en dröm, för den var sådär utomjordligt vacker på alla sätt och vis.

Den 13 juli 2019 fick jag gifta mig med min älskade Johan här hemma på vår gård, omgiven av alla de vi älskar. Bara av att skriva om det nu så blir jag alldeles tårögd. Det var en sån obeskrivlig lycka och hela dagen liksom hade något magiskt skimmer över sig.

Jag är så djupt tacksam för alla som var där och delade dagen och kvällen med oss och gjorde den till ett minne för livet.

Foto: Sandra Hila

Jag tänkte visa lite bilder från bröllopet och det blir en liten blandad kompott av bilder.
Vi hade en fantastisk bröllopsfotograf där vid namn Sandra Hila som tog enorma mängder bilder under dagen och kvällen som hon just nu håller på att gå igenom och redigera, men jag har fått några vackra smakprov och kommer visa några här.
Och så har jag fyllt ut med några bilder och “screenshots” från en video som min storebror Isac filmade under vigseln. Videon kommer lite senare.

Det kändes väldigt skönt att helt och hållet släppa tanken på kameran under dagen. Jag var som förstummad av alla känslor och intryck och ville bara ta in allt i hjärtat.

Foto: Sandra Hila

Till och med naturen sjöng med och bjöd på den vackraste sommardag. Sol, värme och alldeles vindstilla, efter veckor av kyla och blåst.
Bara det gjorde mig så otroligt glad. Att vi faktiskt kunde ha vigseln ute i trädgården i solens sken, precis så som vi hoppades.

Foto: Sandra Hila
Foto: Sandra Hila

Att ha ett litet bröllop (27 pers) hemma på gården var ändå mycket mer planering än vad vi båda hade anat. Och vi hade aldrig klarat det utan våra fantastiska familjer och vänner. Vi fick så otroligt mycket hjälp både under bröllopsdagen och dagarna innan med att göra ordning i ladan, hänga upp ljusslingor och fixa porslin och alla andra tusen små saker som behövde göras.
Vi är så evigt tacksamma för det ♥

Foto: Sandra Hila

Och Johans pappa hade byggt den vackraste bröllopsportal man kan tänka sig, med året och våra initialer inristade i träet. Den här bröllopsportalen kommer få stå kvar i vår trädgård för all framtid. Tänk vilket minne!

Foto:Sandra Hila

Både jag och Johan började gråta varje gång vi övade och läste upp vigselakten högt, och vi undrade hur vi skulle klara av att göra det på riktigt utan att gråta oss igenom varje ord.

Jag trodde inte att jag skulle bli så otroligt rörd och känslosam inför bröllopet, men jag tror aldrig jag gråtit av glädje så mycket som jag gjorde den dagen.
Bilden ovan är på Johan när han står vid portalen medan jag och min pappa är på väg fram.

Foto: Sandra Hila

Pappa och jag stod och grät i farstun när musiken satte igång, innan det var dags för oss att gå ut.
Det var verkligen en känslosam stund att öppna dörren och se alla våra nära och kära sitta där ute i trädgården, och sen möta blicken på min älskade Johan.

Ja, jag är precis som det ser ut på bilden; världens lyckligaste blivande fru.

Vi blev vigda av Andreas Westman som vi lärde känna när Johans systerson Samuel hade namngivnings-ceremoni.
Vi båda blev så tagna av hans jordnära, lättsamma och spontana energi. Han hade ett sätt att berätta och prata på som liksom gick rakt in i hjärtat.

Så när vi bestämde oss för att gifta oss i sommar så hörde vi direkt av oss till honom (väldigt sent ute) och hoppades innerligt att var ledig just det datumet och att han ville komma och viga oss.
Vi är SÅ tacksamma för att just han var där och förgyllde vår dag.

Min älskade brorsdotter Klara höll min brudbukett när vi skulle avge våra löften. Hon svepte fram som en liten ängel och tog uppdraget på största allvar.
Jag hade gjort brudbuketten själv, med några av mina favoritblommor.
Rallarros, älgört och ängsull.

Foto: Sandra Hila

En av de lyckligaste ögonblick i mitt liv, när jag fick kyssa min man för första gången! ♥

Första sekunderna som herr och fru Jinton. Total lycka!

När jag tänker tillbaks på hela vigseln och timmarna efteråt så känns det som en vacker, lyckobubblig dröm i solskensfärger. Så mycket glädje.
Och jag tror att det är den där glädjen från alla runt omkring oss som gör att det blir så vackert att man vill gråta.
Att alla är där för oss och är så glada för vår skull. Det är bara så in i helskotta vackert.

Jag tog en suddig bild från ett filmklipp bara för att visa er hur det såg ut där vi sen åt middagen och spenderade kvällen. I vår vackra, gamla lada!
Ni kommer få se mer av det senare 🙂

Ibland smet vi iväg med den här vackra människan, Sandra Hila, som är bröllopsfotograf. Hon hade åkt ändra från Småland för att komma hit och fota vår dag. Hela den grejen gjorde mig också så himla berörd.

Det var nämligen inte tänkt att vi skulle ha någon bröllopsfotograf. Eller, vi ville såklart det, men efter husköp och renovering och en massa annat så fanns inte budget för det.
Plötsligt skrev hon ett mail där hon berättade att hon i flera år tänkt att ge oss en heldags bröllopsfotografering om vi skulle gifta oss (!!!), och att hon blev helt ställd nu när jag så plötsligt skrev om vårt kommande bröllop.

Vi hade sån enorm tur att hon inte var uppbokad just den dagen, och det slutade med att hon kom hit och var med oss hela dagen fram till kvällen och förevigade vår dag.
Jag kan inte med ord beskriva hur tacksamma vi är för det.

Foto: Sandra Hila
Foto: Sandra Hila

Vi fotades bland annat vid det vackra gamla trädet som varit en av mina favoritplatser under alla år. Ni som följt bloggen länge har nog sett det på många av mina bilder.
Det kändes så fint att ta några bilder just vid den platsen som betyder så mycket.

Kvällen blev helt magisk, och det slutade med att vi satt kring elden och sjöng till sena natten medan månen reste sig över skogen.

Det var så vackert och stämningsfullt. Vi hade inte kunnat drömma om ett mysigare avslut.
Dagen efter satt vi på golvet inne i vardagsrummet och tänkte tillbaks på bröllopsdagen med tårar i ögonen. Vi var så djupt rörda av tacksamhet att få ha så många fina människor i vårt liv och att de gjorde dagen till en av de bästa i vårt liv.

Jag kan inte beskriva lyckan jag känner över att få ha denna man vid min sida. Min älskade Johan. Min själsfrände.
Jag rös av glädje när jag för första gången efter bröllopet fick presentera honom med meningen “Det här är Johan, min man”.
Som jag längtat.

Nu fortsätter vi vandringen genom livet tillsammans. Sida vi sida. Sammanflätade. Förenade.

Foto: Sandra Hila



Midsommar, födelsedag och bröllop

Hej på er!

Återigen, stort tack för alla fina gratulationer!
Jag tänkte på det här om dagen, att vissa av er har följt mig här på bloggen i princip hela min resa från 20-åring till 30-åring.
Tänk vad otroligt mycket som händer i livet den tiden.

Jag undrar hur det har känts från ert perspektiv. Ni har liksom sett allt utifrån på ett annat sätt. Sett hur livet sakta men säkert vecklat ut sig och förändrats. Motgångar och medgångar och allt där i mellan.

På ett sätt känns jag precis som samma 21-åriga Jonna som skrev sina första blogginlägg här.
På ett annat sätt, så känns det som mycket har tillkommit i ens inre. Livserfarenheter och insikter, som gör att jag aldrig skulle vilja backa och bli yngre igen. Livet får mer nyanser för varje år.

Jag undrar då hur det känns att fylla 60? Tänk vad mycket mer man då har fått uppleva och känt, som sakta format en till den man är, så som vattnet formar berg.

Någonting som jag lagt märke till är att jag för varje år känner saker och ting starkare. Våren doftar godare. Musik berör mig djupare. Solens strålar värmer mer.
Som om all skönhet blir mer och mer påtaglig.

Kanske kan det också bero på att ju äldre man blir, desto mer förstår man alltings skörhet. Att vi lever sida vid sida med döden. Att just denna dag, just denna stund från detta perspektiv, aldrig mer kommer att komma tillbaks.
Vi har sett människor vi älskar, gamla som unga lämna livet här på jorden och det påminner oss om att ta tillvara på det vi har, och på de stunder vi har med varandra.

Men det är något vi måste påminna oss om varje dag. Och det gjorde jag nästan aldrig som 15-åring. Men idag, som 30-åring så tar jag ett djupt andetag minst en gång om dagen och känner tacksamhet över att få leva.
Och det gör så mycket.

Jag som egentligen bara skulle in till min lilla “stuga” och lägga upp ett snabbt blogginlägg med min senaste video.
Men det blir ofta så att en massa annat kommer fram istället. Men jag älskar när det blir så.

Vi gifter oss här hemma på gården om bara några dagar, så som ni anar så har vi fullt upp med allt som ska fixas och donas.
Men allting känns väldigt lugnt nu faktiskt. Mycket lugnare än hur det kändes för några dagar sedan.

Mycket har vi redan hunnit fixa och det är ju ett väldigt litet bröllop också, så det är inte övermäktigt med grejer som ska planeras och göras. Det känns väldigt skönt.

Som sagt så tänkte jag dela min senaste video, där ni får höra lite mer om bröllopet och även se lite från midsommar och min födelsedag uppe på bergen. Hoppas ni tycker om den!

Ha en fantastisk vecka allihopa! Kram på er! ♥

Min 30-årsdag

Hej fantastiska ni!

Sen mitt senaste inlägg har jag hunnit fylla 30 år, och jag vill verkligen tacka för så många fina gratulationer jag fått under de senaste dagarna. Ni är underbara!
Jag hann aldrig göra något inlägg här på bloggen när jag fyllde år som jag annars brukar göra, för natten innan min födelsedag satt jag i bilen på väg norrut med iver i hjärtat och lyssnade till Stina Wolters sommarprat i P1.

Finns ingen väg jag älskar att köra på så mycket som vägen till bergen. Till stugan. Till de vilda forsarna och de snötäckta fjälltopparna.
Och speciellt om det är en ljus sommarnatt, när Johan ligger bredvid och sover, och Nanook som sitter där bak och doftar på natten genom det halvöppna fönstret. Jag riktigt ryser av välbehag.

Min enda önskan var att få fira min födelsedag på en fjälltopp i midnattssolen med Johan och Nanook. Jag hade liksom sett just den bilden framför mig så länge. Mitt hjärta längtade så starkt efter att få bli omringad av oändlig rymd, höga berg och midnattsljus.
Och ni anar inte vilken glädje jag kände när det blev verklighet! Fast tusen gånger bättre.

Vi var i himlen en stund. Precis så kändes det.

Det var -2 grader den natten, men jag kände inte av någon kyla alls. Bara frisk luft som gick så lätt att andas. Jag ville springa åt alla håll. Jag kände mig som en ko på grönbete.

Vi satt där länge i det mjuka nattljuset. Skrattade åt Nanook som såg så mänsklig ut där han satt och blickade ut. Vi undrade vad som försiggick i hans tankar.
Jag åt en chokladkaka för Angeliqa och tänkte att hon säkert vandrar någonstans här bland bergen en natt som denna.

Jag är så tacksam att jag fått bli 30 år. Att jag klarat mig igenom ungdomens stormiga, fartfyllda år och landat just här, denna natt, med min älskade Johan och Nanook.

Jag känner hur livet bara blir bättre och bättre. För varje år har jag mer och mer att vara tacksam över. För varje år har jag mer att älska.

Tidigt på morgonen när vi gick ned från berget så dansade dimmorna ovanför forsarna. Sen åkte vi hem till vår lilla fjällstuga, som vi äntligen fått bona in oss i. Vår hemliga lilla plats där inte ens mobiltäckningen når oss.

Vi spenderade hela helgen där och jag sov så hårt att det kändes som jag tog igen sömn från ett halvår tillbaks. Åh vad det gjorde gott.

Helgen i fjällen var det bästa på länge. Jag tror vi båda verkligen behövde komma iväg sådär en stund. Det var så längesen sist.
Men förhoppningsvis dröjer det inte så länge tills nästa gång.
Självklart så är det till fjällstugan vi far på vår “bröllopsresa” senare i sommar.

Snart kommer det en liten video från vår helg i fjällen och lite annat som hänt sedan sist!

Hoppas ni har en underbar vecka allihopa! STOR KRAM! ♥

Midsommarnatt

I alla år har jag spenderat natten mot midsommar ute, bland dimmor, dagg och nattfåglar. Det är en tradition jag vill hålla vid liv så länge jag lever. För just dessa ljusa juninätter är något alldeles speciellt. Det är magi i luften.

Idag är det midsommarafton och vi kommer vara här hemma i Grundtjärn och fira med familj och släkt. Jag ville bara skriva en lite hälsning till er och önska er en magisk midsommarafton!

Gå ut barfota i skogen, lukta på blommor, bada nakna i natten! Njut av midsommartiden allt vad ni kan ♥

STOR kram till er alla!

En föränderlig tid

Hej på er!

Ännu en vecka har rusat fram och jag tror aldrig jag upplevt tiden gå så fort som den gör just nu. Antagligen för att det varit väldigt mycket efter flytten. Förstår inte hur jag kunde vara så tidsoptimistisk och tro att allt (till och med den nya smedjan) skulle vara klart till början av juni haha.

Men vi tar en dag i taget nu och försöker komma i mål med saker och ting så att vi tillslut hittar en bra rytm igen. För som det varit nu på sistone så känns allt så spretigt. Som om man försöker hålla tio bollar i luften samtidigt.

Och jag tror det stressar mig lite att det är just juni. Jag får så mycket inspiration till att fota, filma, skriva och måla. Men just nu går all vår lediga tid åt att komma i ordning här. Och arbetstiden går till att bara hålla igång allting liksom. Så om ni undrar varför det är så himla glest med inlägg här på bloggen, så är det inte för att jag inte vill skriva och göra inlägg. Tvärtom, mitt hjärta nästan skriker efter att få mer tid igen till det jag vill göra.

Men livet är ju såhär ibland. Just nu är vi inne i väldigt stora livsförändringar och det tar mycket tid. Så det gäller att bara finna sig i det och låta det ta tid helt enkelt.

Och om mindre än en månad så gifter vi oss, här hemma på gården! Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känt mig minsta stressad inför det.
Även om bröllopet blir väldigt, väldigt litet med bara närmaste familj, så är det ändå en del man vill fixa med.

Först och främst vill vi ju ha flyttat in så det inte står flyttkartonger överallt. Sen tänkte vi göra fint i den gamla ladan. Och en massa andra planer såklart. Men det blir ett väldigt enkelt bröllop, inget pampigt.
Vi vill att det ska kännas avslappnat och som oss. Så egentligen vet jag att jag inte behöver stressa något alls inför det. Det kommer bli fint oavsett.

Sen har vi ju våra fantastiska föräldrar som ställer upp för oss hela tiden och som har hjälpt oss med flytten, renoveringar och huset, och som kommer hjälpa oss att ordna med bröllopet. Så jag vet att det kommer bli en väldigt rolig och fin dag.

Igår kväll blev jag äntligen klar med veckans video, även om den kom några dagar för sent. Att hålla 1 video i veckan har verkligen varit svårt just nu. Jag kan knappt hålla 1 blogginlägg i veckan just nu haha. Ja, det är som det är, men för varje dag som går nu så kommer vi ett steg närmare en lugnare vardag igen.

Återigen, tack för ert tålamod. Att skriva mina inlägg här på bloggen känns som att komma hem. Här kan jag alltid öppna mig och få en slags paus i kaoset. Det är verkligen skönt att få skriva av sig och dela tankar med er, och få känslan av en varm omfamning till svar.
Och det betyder mycket! ♥

Här kommer videon! (Inom kort kommer den ha svensk undertext också)
Hoppas ni tycker om den!

Jag önskar er en fortsatt fin vecka så hörs vi snart! KRAM PÅ ER! ♥

Min nya arbetsplats

Hej mina kära vänner!

Vad underbart det känns att få skriva mitt första riktiga blogginlägg ifrån min nya arbetsplats. I min vackra lilla stuga, med utsikt över ängarna och sjön. Om några dagar kommer även min ko Stjärna vara på ängen framför gården och beta, och det kommer förhöja känslan ännu mer att få se henne och de andra kvigorna från fönstret.

(I videon längre ned får ni se mer av hur det ser ut här inne i min lilla stuga)

Just den här platsen där den här gamla stugan står är väldigt speciell. Det liksom känns i luften på något vis.
Stugan står på gårdens allra första husgrund. Dvs, det första huset som byggdes 400 år sedan. Runt den här stugan finns stengrunden kvar, och det är en märklig men häftigt känsla att veta att det varit så mycket som hänt är innan jag kom hit.
På något vis är det som om allt ändå finns kvar. Jag får ofta en känsla av att jag definitivt inte är ensam här. På ett väldigt bra vis.

Nu har det snart gått en månad sedan vi fick huset, och vi börjar sakta men säkert landa i att vi bor här. Det har nog varit den mest intensiva månad på länge. Inte så mycket jobb, men intensivt på andra sätt.

Att få återgå till vardagen, och till att jobba en hel dag utan att bli störd av diverse grejer/flyttjobb/folk/situationer känns nästan som en lyx nu. Speciellt när jag har den här nya vackra arbetsplatsen på gården.

Johan kommer snart ha sin smedja här på gården också, men tills den är klar jobbar han kvar i vårt förra hus.

Och nu befinner vi oss ju i den magiska månaden Juni, som när man minst anar det bjuder till nattliga mästerverk ute i naturen. En natt förra veckan var så magisk att jag spenderade nästan hela natten ute. Det gäller ju att passa på, medan dimmorna vandrar över ängarna.

I min senaste video kan du se mer av den natten, plus en massa annat som hände den veckan. Vi fick bland annat besök av min vän Julia och hennes syster Almina och Alminas man Quayle. Jag har inte träffat henne på massor av år och det var ett kärt återseende.
Det och mycket annat kan ni se i videon nedan!

Jag önskar er alla en fortsatt fin vecka! STOR KRAM PÅ ER! ♥

Du gamla, du fria

Jag öppnade dörren i morse och kände morgonsolen i ansiktet och doften av svensk insjö, utslagna björklöv och torkat gräs från gårdagens gräsklippning. Svensk sommar.

Idag är det Sveriges nationaldag, och jag väljer att fira den genom att visa min tacksamhet för att jag får leva i just detta land. Ett land som gett mig frihet och ett liv jag bara kunnat drömma om.

Jag minns för exakt ett år sedan, när jag spenderade två nätter i min lilla “kiosk” där jag satt och knåpade på en egen version av nationalsången. Tidigt på morgonen på nationaldagen blev den klar. Men då hade jag hört den så många gånger att jag inte längre tyckte om den.
Jag var nära på att strunta i att lägga ut den, tills Johan kom och lyssnade.
Han hade tårar i ögonen genom hela låten, och han berättade hur berörd han blev. Det är jag tacksam för, tack vare det så bestämde jag mig för att ändå lägga ut den.

Så, här kommer den igen. Min kärleksförklaring till Sverige.

Jag önskar er alla en fantastiskt fin dag, var ni än är ♥

Filmen om flytten

Kära ni!

Vill börja med att tacka er för alla otroligt fina ord ni skrivit på mitt tidigare inlägg.
Det är så vackert att se att ni är så många som delar glädjen med oss. Det värmer i våra hjärtan ska ni veta ♥

Det har varit och är fortfarande intensiva dagar och i skrivande stund håller jag nästan på att somna här framför skärmen. Vid 3 i natt blev filmen klar och efter några timmars uppladdning kunde jag äntligen lägga ut den i morse.

Så här kommer den, filmen från dessa två veckor med flytten. Den handlar om allt från första stunden vi klev in genom dörren, till alla renoveringar i huset och inflytt. Och såklart, om all kärlek och glädje som jag känner för denna vackra gård.

För er som vill ha svenska undertexter så kommer det komma inom kort.

Hoppas ni tycker om den! Och tack igen för alla era vackra kommentarer!
Ni är fantastiska.


Kram på er!