Hej mina älskade vänner!
Jag har spenderat senaste dygnet med att redigera min längsta video någonsin. Och innan dess tog det över tre dagar för mig att ens få fram vad jag ville säga. Jag gjorde ett flertal försök men känslorna tog över.
Senaste tiden har vi försatts i en väldigt jobbig situation som jag aldrig trodde att vi skulle behöva hamna i igen. Jag kunde aldrig ana att vi skulle behöva gå igenom samma sak. Samma fruktansvärda väntan och ovetskap. Samma känsla av att förbereda sig på att ta farväl av något man älskar så innerligt mycket.
Senaste veckan har jag känt mig förtvivlad. Har stundtals bara velat packa ihop och dra här ifrån eftersom jag egentligen inte vill spendera en enda dag mer åt att låta vår framtid ligga i någon annans händer. Vi har redan spenderat 7 år så.
För första gången bestämde jag mig för att berätta om detta i en video, och det blev en del utav en videoblogg.
Jag kände att jag helt enkelt var tvungen att berätta. Jag skulle inte klara av att fortsätta göra filmer och låtsas som ingenting, när det känns som mitt hjärta brister mer för varje dag som denna väntan river upp gamla sår och gamla känslor.
Av erfarenhet vet jag att detta ämne är känsligt, vilket är förståeligt. Det finns både för och nackdelar. Men min förhoppning är helt enkelt att visa det här från vårt perspektiv. Hur det påverkar oss personligen…och naturen och djurlivet. Jag hoppas, att oavsett om man är för eller emot denna slags industri, att det i alla fall kan ge lite mer förståelse och kunskap för hur det drabbar både människor, natur och djur. Hur det ser ut på andra sidan av det som marknadsförs som bara grön energi.
Denna videon blev otroligt lång. Det började som en vanlig videoblogg, eftersom jag inte hade trott att det skulle bli så fasligt långt. För er som vill hoppa direkt intill den delen där jag berättar om denna situation vi hamnat i så kan ni spola fram till ca 12:05.
PS: Har precis upptäckt nu att någon vid namn Abbie startat en namninsamling för att kunna vara med och påverka.
Jag tycker det är så OTROLIGT fint gjort. Blir alldeles varm i hjärtat. Jag själv har knappt tänkt tanken eftersom det känts som att det inte är någon ide.
Men hade aldrig kunnat föreställa mig att det på så kort tid kunde komma in flera tusen namnpåskrifter!
Jag börjar känna lite ny energi ta vid. Det kommer in namn från alla möjliga länder i hela världen.
Vi är för få för att påverka här i kommunen. Men när så många från resten av Sverige och resten av världen är med och visar att vi vill att naturen och djurlivet här
ska få bevaras, så tror jag att det kan göra skillnad!
Jag har bestämt mig för att lämna över alla namn personligen till kommunen i januari. Jag vill att de ska förstå att det finns så många fler som värnar om Grundtjärn med
omnejd än vad de någonsin kunde ana. Är SÅ obeskrivligt tacksam för all hjälp! Tack för att ni tar er tid för att lyssna och tack för ert engagemang! ♥
Vill ni skriva på listan så kan ni göra det HÄR.
TACK! ♥
Förra året gjorde jag min tredje luciafilm. Jag visste också att det skulle bli min sista luciafilm. I alla fall för ett tag framöver. Jo, nog har jag massvis med idéer till en film med ännu mera stämning och känsla. Men då skulle jag behöva ett helt filmteam.
Jag körde upp drönaren här om dagen för att filma lite och då fick jag syn på dessa otroliga konstverk. På varenda liten skogstjärn låg isen spegelblank, och med dessa isformationer som mer liknande elektricitet eller ett enormt åskväder.
Det är så fantastiskt att man numera har så lätt för att få se naturen från ett helt annat perspektiv. Det tar verkligen andan ur mig ibland.
I kväll hade jag soundcheck och fick för första gången öva på scen. Jag var väldigt nervös innan men efteråt så kändes allt så otroligt mycket bättre. Dels så var alla där så himla snälla och trevliga och jag kände mig väldigt trygg på en gång. Och sen…alltså stämningen!! All fantastisk teknik! Rymden där inne i globen! Och ljuset!!! Det gav så otroligt mycket känsla.
Det var himla häftigt att få se bakom kulisserna på ett sådant här stort event! Det är helt galet vad mycket jobb som faktiskt ligger bakom och som aldrig syns utåt.
Så nu hoppas jag att jag kan hålla igång den här energin hela vintern, så att det blir en riktigt bra vinter. För jag älskar ju ändå vintern och allt vackert som den för med sig. Men är man inte pigg, så kan man inte heller njuta av det. Så nu jädrar blir det revansch i år.
Förra veckan var jag ju i Aten i Grekland för lanseringen av det här projektet med Google Arts & Culture. Det känns nästan som om jag inte riktigt landat här hemma efter den resan. Jag har inte ens packat upp min resväska än haha. Jag upplever ofta att när jag reser iväg, även för en kort stund, så blir jag avbruten i det jag höll på med, och när jag kommer hem igen så har jag svårt att hitta takten igen. Kan ni känna igen er i det?
Det var en kort och intensiv visit i Aten. Nästan så det nu i efterhand känns som om jag drömde allting. Men det var väldigt roligt och intressant. Och det bästa med hela resan var att träffa de andra YouTube-kreatörerna. Vi alla håller på med helt olika saker, men det fanns ändå mycket gemensamt att hitta.