Ett mysterium

Jag brukar ofta ha Nanook i en långlina utanför huset, speciellt nu när det är varmare ute.  Han gillar att ligga där i solen och må gott, och det har han fått göra nu nästan varje dag när det varit så fint väder ute.
Men, här om dagen blev jag riktigt chockad när jag på morgonen som vanligt skulle sätta fast honom i långlinan. Jag gick fram till linan och fick se den ligga där i små bitar. Inte utspritt, utan nästan som om den bara gått av precis som den låg. Jag stod i säkert 30 sekunder och bara tittade väldigt förvånat på marken där alla bitarna låg. Jag förstod ingenting. Vissa bitar var till och med så små att jag inte förstår hur det gått till.

Min gissning är ju självklart att det är ett djur som gjort det här. För vad annars? 😀 Men hur sjutton har “det djuret” ens fått tanken att ägna så mycket tid åt att “skära” upp Nanooks långlina i tusen små fina bitar. Och VILKET djur?! Eller VEM har gjort detta? Haha jag blir galen på det här.

Jag har samlat ihop några bitar nu och fotat det. Snälla, ta en liten titt. Har ni någon lösning på det här mysteriet? 😀
022602

Ett år sedan

Idag är det precis ett år sedan min kära mormor gick bort. Under det här året har det inte gått en dag utan att jag tänkt på henne och saknat henne så enormt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag bara önskat att jag fått sitta där på kökssoffan igen och pratat och skrattat med mormor. Det fanns inga stunder som var så mysiga som just då.

För några veckor sedan hände en ganska märklig händelse. Jag satt i bilen på väg till Sollefteå. Och plötsligt ringer det i mobilen, och jag tar upp den för att se vem det är som ringer. “Mormor” ringer står det. Plötsligt stannar mitt hjärta till, och i någon sekund, innan min hjärna liksom kopplat in logiken, så sprider det sig en lycka i hela mig. Jag trodde på riktigt att mormor ringde. Men någon sekund senare så kopplar jag vem det är. Jag svarar och hör morfars röst i telefonen. Men jag var lika glad för det. Jag är så tacksam att morfar tagit sig igenom det här året utan mormor. Han har varit så otroligt, ofattbart stark. Jag är lycklig som har honom att åka och hälsa på och dricka kaffe hos, och prata om minnen när mormor levde <3

Iris, min vackra mormor, och en ros som jag gav till henne på mors dag.

Vid mormors grav i juni

Ett nytt liv till världen

Åhh vet ni vad. Jag är så lycklig just nu! Jag har en alldeles fantastisk nyhet att dela med mig till er. JAG HAR BLIVIT FASTER!! 🙂 Till en alldeles underbart söt liten pojke som föddes 23:34 i går kväll. Det är min storebror Isac och hans Hannah som blivit föräldrar. Efter många timmars nervositet och väntan ringde äntligen min mamma mig på natten och berättade att allt hade gått bra och att en liten pojke kommit till världen. Jag fick tårar i ögonen och kunde inte sluta le. När sedan Isac skickade en bild till mig på den lille så brast det totalt och så satt jag och tittade på bilden och grät i säkert en kvart. Det blev så mycket känslor och jag kände sådan lycka. Det är ju när något sådant här händer som man inser vad livet är vackert. Det är så otroligt fint att två människor som älskar varandra kan skapa en helt ny liten människa.

Så nu känner jag sådan glädje att jag inte kan beskriva det i ord. Åhh min älskade lille brorson. Som jag längtar efter att få träffa honom nu 🙂

Kram på er <3

Somna med ett leende

Hej på er i natten!
Jag ska precis gå och lägga mig nu, men jag tänkte att jag måste skriva och tacka för att ni röstat på mig i tävlingen och för att ni är de mest underbara läsarna man kan ha. Vet ni, att just nu ligger jag på första plats i tävlingen, av alla länder! Det är helt otroligt. Och det är tack vare alla er! Jag såg i kommentarerna att en del inte hade facebook och därför inte kunde rösta. Tyckte det var lite synd att man inte kunde rösta ändå, men det är tanken som räknas. Så tack ändå! 🙂

Jag bara sitter här och ler just nu. Även om det nästan är en hel månad kvar av röstningen så kunde jag verkligen inte ha fått en bättre start. Tänk om jag får åka med på den där resan? Tänk vilken upplevelse, och tänk vilka foton jag skulle kunna ta! Det pirrar i min mage när jag tänker på det. Jag är så glad! Och så rörd över att så många röstat och verkligen vill att jag ska få åka. Tack, tack och åter tack.

Nu ska jag somna med ett leende på läpparna 🙂 Godnattkramar från mig och Nanook! <3

Ett med naturen

Åhhh vad mycket fint ni skrivit på bildspelet. Jag blir alldeles tårögd av att läsa det ni skriver. Jag kan inte med ord förklara vilken glädje det ger mig att ni tycker om mina foton i bildspelet. Det betyder så mycket för mig, och era ord berör mig. Tack alla ni underbara läsare där ute <3

Jag är så glad nu. Det har varit en så rolig och händelserik vecka. Och nu det är fredag! Jag har nyss varit ute på en promenad i skogen med Nanook. Det blev så fint vänder nu på eftermiddagen och det var ju ett tag sedan jag var ute i skogen nu eftersom jag varit till Stockholm i veckan. Det kändes så skönt att komma ut och andas den friska höstluften. Den här tiden är alldeles underbar. Jag önskar att jag verkligen kunde ta med er dit, till platserna jag är på. Varken kameran eller en videoblogg kan visa helt hur vackert och magiskt det är. Doften av orörd vildmark och den totala tystnaden som gör att det enda man hör är bruset av blodet som pulserar i öronen. Jag brukar länge bara stå och titta mig omkring, och bara ta in allt det vackra.
Jag tror det är de där stunderna som ger mig så mycket energi och inspiration. Jag behöver inte göra någonting, bara befinna mig där och efter en stund existerar varken det förflutna eller framtiden. Det känns som man blir ett med nuet och med naturen runt omkring. En känsla av att hjärtat slår i takt med universum.

Jag och Nanook för någon timme sedan, ute vid en vacker tjärn i skogen.

Ett ansikte?

I går kväll var jag inne i Sollefteå med min mamma för att hälsa på morfar. När vi sedan var på väg till affären för att handla tvärstannade plötsligt mamma och tittade ner i marken. “NÄMEN TITTA!!” utbrast hon. “Ser du ansiktet!?“. Jag tittade ner i marken och förstod inte vad hon menade. Tillslut såg jag. Ett litet ansikte i en snus. Haha. Skrattade åt mamma och undrade hur hon ens kunde lägga märke till det. Tog ett kort så jag kunde visa er. Kan ni också se “ansiktet” i snusen? 😀

Ett ansikte i en gammal snus? haha

Idag fast för ett år sedan

För exakt ett år sedan bodde jag i den gamla skolan och höll på att göra ordning i den stora salen.

Den vackra gamla skolan 🙂

Då hade jag sängen i den stora salen. Jag minns att jag tyckte det var otäckt med de stora fönstren precis bredvid sängen. Och så drog det väldigt kallt också. Men det var mysigt ett tag i alla fall 🙂

Ett avslut och en början

Tack underbara ni för kommentarerna ni skrivit på senaste inlägget. Det är så himla fint av er att ni skänker så mycket fina ord, och bryr er. Det värmer mer än vad jag kan beskriva.

Det har varit en sorglig men även en fin dag idag. Det var en vacker stund vid urnsättningen på kyrkogården. Graven var så fin, och det känns väldigt bra att få ha något ställe att gå till ibland. Göra fint med blommor och få tänka tillbaks och minnas alla fina stunder. Vi planterade några rosenbuskar och andra blommor, och sedan la vi rosor vid graven. Det blev så fint. Mormor skulle verkligen tycka om det.

Även om jag fortfarande inte kan förstå att hon är borta, så känns det skönt att det är över nu. Nu får hon vila i frid och leva kvar i våra minnen och hjärtan.

På något sätt känns det som en ny början nu. “En ny horisont“, precis som det står på min mormors grav.

Kärlek <3

Morfar tog ett sista farväl av sin älskade hustru.

Jag la en vit ros på graven.