Ett värmande paket

Idag fick jag ett fint paket i brevlådan. Från Anja Pärson! Jag blev så glad så jag nästan trillade av stolen. Kunde knappt tro att det var sant.
Anja och hennes fru Filippa har designat en underställs-kollektion och i paketet låg ett jättefint underställ. Det var precis vad jag behövde! Jag har på mig underställ i princip varje dag under ett halvår. Från oktober till april. När våren kommer tycker jag det från början känns jättejobbigt att inte ha på mig underställ. Jag känner mig alldeles naken under byxorna utan långkallingar innan jag vant mig.
Men de underställ som jag har är alla väldigt, väldigt utslitna. Uttöjda och knottriga eftersom jag använt dem så mycket.

Känns så härlig att få ett alldeles nytt, snyggt och skönt underställ som jag kan använda i vinter. Och det känns ännu finare att jag fått det av Anja. Med en handskriven lapp och vackert inslaget. Det känns väldigt speciellt för mig. Är så tacksam! Det här gjorde hela min dag! ♥

112801
När jag var ute med Nanook idag bestämde jag mig för att prova understället och ta lite fina bilder på det. Det var himla kul att leka “underställs-modell” 😉

Kände mig stolt i Anja Pärsons fina underställ! :)

Kände mig stolt i Anja Pärsons fina underställ! 🙂

anjawool2a

 

Att hoppa högt på isen var en konst i sig. En spänning i att inte riktigt veta hur det skulle gå när jag landade.

Att hoppa högt på isen var en konst i sig. En spänning i att inte riktigt veta hur det skulle gå när jag landade.

Tack Anja och Filippa! Det här kommer värma mig gott i vinter!

Tack Anja och Filippa! Det här kommer värma mig gott i vinter!

Ett steg framåt

Det har hänt något fantastiskt här i Grundtjärn. Vi har fått tillgång till bra mobiltäckning och snabbt internet! 4G till och med! I somras upptäckte vi plötsligt en telefonmast på en höjd en bit bort i skogen som vi aldrig sett förut. Vi åkte dit för att titta en tidig vårkväll, men då var den fortfarande under uppbyggnad. Nyfikna som vi Grundtjärnsbor var läste vi en text på en låda där det stod “Mastmaterial Grundtjärn, Tele2-Telenor“. Jag vågade inte riktigt tro att det var sant. Höll dom verkligen på att bygga en mast så vi skulle få telefontäckning? Och kanske till och med internet? Jajamen! I augusti var masten klar och plötsligt hade vi tillgång till 4g, i lilla Grundtjärn!

I fyra år har jag suttit och surfat på internet i en hastighet på 0.5 mbit/sek. Och uppladdningshastigheten ska vi inte ens tala om. Att ladda upp några bilder på bloggen tog mig ofta MINST en halvtimma. Och skulle jag ladda upp en videoblogg var jag tvungen att göra det över natten. “Varför laddar du aldrig upp dina videor i bra kvalitet?” fick jag ofta som fråga. Svar: Därför att om jag laddade upp dem i HD skulle det ta 45 år, 27 dygn och 18 minuter. Och skulle jag skicka stora filer, som t.ex stora bilder till företag eller tidningar så kunde de ta en hel dag innan alla var uppladdade.
Med andra ord, att driva en blogg i Grundtjärn har av och till varit riktigt frustrerande och tidskrävande.

Jag har ändå vant mig vid att inte kunna titta på Youtube, filmer osv. Det laddar alldeles för mycket och slutar oftast i att man blir irriterad. En stor del av internet har jag liksom inte kunnat utnyttja alls.

Och telefontäckningen här har varit ännu värre. Jag har en plats i mitt hus där jag har täckning, om det inte regnar eller är väldigt mulet så klart. I köksfönstret. Fett-avtryck från min näsa och panna täcker nästan hela mitt köksfönster för det mesta. Det räcker nämligen inte att stå VID fönstret. Man måste trycka sig upp mot fönstret. Att stå där och snacka i telefon gör att jag helst inte pratar i telefon överhuvudtaget. Riktigt viktiga samtal måste jag alltid ta ute på ängen. Då går jag där med telefonen i skyn för att leta upp en bra plats där det i alla fall är “en plupp av fem”, om ni förstår.
Att jag är svår att nå har blivit en del av min personlighet. Man ringer inte mig om man vill nå mig. Så är det bara.

Men så hände ju det som jag aldrig vågade tro skulle hända. En mast sattes upp här i skogen och nu har vi tillgång till snabbt internet och telefontäckning. Det var på tiden!
I början av oktober skaffade jag den nya tele2-routern. Jag köpte så jag har hastigheten 20 mbit/sekund, och 30 GB surfmängd i månaden. Kunde tyvärr inte fixa bra telefontäckning än då jag har Telia (som var det enda som funkade innan masten sattes upp) och är bunden i ett år till innan jag kan byta till Tele 2. Men det är bara att hålla ut.

Men ÅHH! Ni anar inte känslan när jag satte igång mitt nya internet och plötsligt fick uppleva internet i en helt ny dimension. De senaste två veckorna har det varit alldeles underbart att vara ute på nätet. Att blogga går superfort! En bild laddas upp på en sekund istället för flera minuter. Jag kan ladda upp videobloggar på några minuter och titta på Youtube, serier och ja ALLT. Det har verkligen varit så underbart fantastiskt.

Nu har halva månaden gått och i morse när jag skulle kolla mailen så hade jag plötsligt inget internet längre. “Du har uppnått din begränsade surfmängd. Klicka här för att köpa mer“. Haha. VA?! Förut hade jag 25 GB och hade aldrig några problem. Nu har jag 30 GB i månaden och bara efter halva månaden har jag gjort slut på det.

Snacka om att jag vant mig fort att kunna använda mer av internet. Jag har tittat på serier varje kväll innan jag lägger mig. Det är supermysigt ju! Jag har ju ingen TV men plötsligt fick jag lite TV-känsla hemma. Somna till en film eller surfa runt på Youtube. Det rann iväg fort tyvärr. Nu har jag inget internet hemma resten av månaden, om jag inte lägger till några GB. Jag får skylla mig själv som slösat så. Men, jag ångrar ingenting 😉 Jag har verkligen utnyttjat det på bästa sätt!
Sitter hos mamma just nu och lånar hennes internet. Det går ju det med, men snacka om att man är beroende av internet. Känns så tydligt att något fattas hemma nu. Kommer antagligen fylla på med några GB så jag i alla fall kan kolla mailen och skriva blogginlägg hemifrån.

Tänk vad fort man vänjer sig med bekvämligheter!

100802

För exakt ett år sedan

Det är roligt att ibland titta tillbaks på hur allt var idag fast för exakt ett år sedan. Eftersom jag varken fotat eller haft något kul alls att skriva idag så får det bli en liten tillbakatitt istället 😀

Trevlig helg på er!! ♥

Den 14 mars för ett år sedan var jag ute på en promenad i skogen. Det var mycket mer snö då än vad det är nu.

Den 14 mars för ett år sedan var jag ute på en promenad i skogen. Det var mycket mer snö då än vad det är nu.

En kopp kaffe i köket som såg väldigt annorlunda ut då än vad det gör nu. Tänk vad snabbt man anpassar sig!

En kopp kaffe i köket som såg väldigt annorlunda ut då än vad det gör nu. Tänk vad snabbt man anpassar sig!

Samma dag fick jag hem mitt registreringsbevis för min enskilda firma som jag då startade. Nu har jag haft mitt företag i ett år.

Samma dag fick jag hem mitt registreringsbevis för min enskilda firma som jag då startade. Nu har jag haft mitt företag i ett år.

 

Ett besök på sjukhuset

Tänk att det alltid ska vara något. Det känns som mitt liv just nu är ett kaos på så många sätt. Jag kom nyligen hem efter en kväll på sjukhuset. Jag har ont men samtidigt är jag så förbaskat, obeskrivligt glad.

Den senaste två veckorna har jag varit lite orolig för en smärta i nedre delen av buken. Det började kännas lite skumt efter att jag en kväll lastade in tre säckar med murbruk från bilen in till köket. De var otroligt tunga och svåra att bära. Och självklart bar jag dem nog på helt fel sätt. När jag var på den sista säcken nästan släpade jag den, för jag kände att jag inte orkade mer. När alla var på plats kände jag mig alldeles matt i magen. Jag brukar annars känna mig som typ Pippi Långstrump och kunna bära hur mycket som helst utan någon större svårighet. Men den här gången kändes det inte så bra efteråt. Men jag tänkte inte så mycket på det sedan, mer än att jag kände mig öm i buken dagarna efteråt.

Men sedan började jag känna av en huggande smärta på vänster sida. Oftast kändes det som tydligast när jag var ute och gick med Nanook på morgonen. Hade aldrig känt av något liknande så det började oroa mig. Fler dagar gick och jag började känna av allt mer märklig smärta. Tillslut kunde jag inte ta ett steg utan att känna av att det gjorde ont.
Jag visste inte riktigt om det berodde på att jag hade burit tungt eller om det var något annat som var fel. För två dagar sedan, när målningen i köket var klar så gjorde det konstant ont. Även när jag satt ner eller var stilla.

Jag blev riktigt rädd och orolig. Sist jag hade ont i nedre delen av buken, för nästan exakt ett år sedan, så slutade det med att jag fick åka in akut och operera bort min högra äggstock. Ni som följt bloggen ett tag kanske minns den händelsen. HÄR kan ni läsa blogginlägget jag skrev då. Så det kändes alldeles fruktansvärt att ha jätteont på vänster sida nu. Det gick inte sluta koppla smärtan till att det skulle kunna vara samma fel som tidigare. Fast jag förstod ju också att en cysta inte kunnat växa på bara ett halvår sedan jag sist var på kontroll. Men något gjorde ju ont. Något stod inte rätt till. Man känner ju sin kropp så väl, och jag är inte känslig för “småsaker”. Jag förstod att något inte var som det skulle.

Natten mot idag var riktigt jobbig. Jag kunde inte sova för hur jag än låg i sängen så kände jag att det gjorde ont. Låg och grät lite för mig själv när jag tänkte på alla möjliga hemska scenarion om hur jag skulle bli av med min andra, och sista äggstock. Jag fick panik och visste inte vad jag ska ta mig till.

Idag var jag till Junsele för att bli undersökt av en läkare och de skickade sen en remiss till Sollefteå. Jag var lättad över att jag äntligen sökt hjälp men samtidigt kände jag mig så orolig eftersom jag fortfarande hade så ont och det kanske skulle ta en hel vecka innan jag blir kallad. Om jag hade väntat ens någon dag mer sist jag hade ont i buken hade jag förmodligen inte haft någon livmoder kvar. Och nu hade jag mer ont än förra gången. Så ja, det var med blandade känslor jag senare idag kom hem och skulle börja måla köksluckor medan jag väntade på att sjukhuset skulle skicka mig en kallelse. Hade inte någon lust till något alls. Det gjorde ont när jag rörde mig och några jädrans köksluckor kändes inte alls viktiga längre när något mycket viktigare upptog mina tankar.

Efter lite jobb i köket fick jag mer ont och då kände jag att det fick vara nog. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick sen åka in med detsamma till Sollefteå sjukhus. Jag hade tur och behövde inte vänta särskilt länge förrän jag blev undersökt. Jag var så nervös och rädd för att något hemskt skulle visa sig, och för att jag skulle få ett mardröms-besked.
Men det visade sig inte vara det jag hade trott. Det var i bukväggen smärtan kom ifrån, och antagligen har jag fått en blödning i bukväggen, från när jag bar de tunga säckarna. Och sedan har det nog brustit mer och mer när jag hållit på hemma i köket. Målat väggarna och rört mig upp och ner, när jag egentligen behövde vila för att det skulle få läka.

Tänk att man kan bli så glad och lättad över att få reda på att man fått en blödning i bukväggen. Ni anar inte hur skönt det kändes att veta att det inte var något “allvarligt”. Jag hade väntat mig det värsta.

Så, nu får jag ta och lugna ner mig ett tag så att smärtan minskar och buken får läka lugnt. Jag har nog lärt mig en viktig läxa också. Att ibland får man faktiskt ta och inse sina begränsningar. Jag vet att jag är väldigt envis och tror att jag klarar det mesta själv, eftersom jag är så van med att behöva göra det själv. Men det är inte värt att låta kroppen ta skada för att man är oförsiktig.

Nu ska jag äntligen lägga mig och sova!
Ta hand om er, och sov gott ♥

Nu får det bli lite mer vila och mindre bära :)

Nu får det bli lite mer vila och mindre bära 🙂

Ett strömlöst Grundtjärn

Mycket resande den här veckan! Många långa timmar på tåg, men det har det varit värt 🙂 Jag har haft en sådan underbar tid.
Sent i natt kom jag hem till ett strömlöst Grundtjärn. Här har det ju varit rejäl storm och det är ju inte bara Grundtjärn som blivit utan el. I över ett dygn höll det i sig och idag kom elen äntligen tillbaks.

Som tur märker jag inte av strömavbrott på samma sätt som många andra gör. Jag kan fortfarande få värme med vedspisen och laga mat. Det blir bara lite mörkare, och lite tystare. Det jobbiga är ju att man varken har internet eller täckning på mobilen eller telefon så man kan inte göra sig hörd till resten av världen på något vis.
Men det var faktiskt ganska mysigt att komma hem i natt och tända upp lite ljus och göra en kopp te och låta elden i vedspisen brinna en stund innan jag gick och lade mig.

Internet är fortfarande riktigt kasst hemma hos min, antennen hade snurrat sig och jag måste fixa tillbaks den på samma plats sen. Gick hem till mamma lite snabbt nu så jag kunde göra ett blogginlägg. Ska så klart visa er mer bilder från Abisko sedan så fort internet fungerar som det ska igen 😀

Några fler här som varit utan ström i dagarna? Kan tänka mig att det är många som fortfarande sitter i mörkret. Hoppas det går över snart! Kram på er ♥

Tur att man har vedspis alltså :) Speciellt när elen försvinner.

Tur att man har vedspis alltså 🙂 Speciellt när elen försvinner.

Natt-te i mörkret.

Natt-te i mörkret.

 

Ännu ett tecken på vår

Nu har hela isen på sjön försvunnit! Jag var ner till stranden igår kväll för att se om isen hade kommit upp på land, men det var inte så mycket is som det brukar kunna vara. Men det var ändå ganska kul att se hur isen trycktes upp mot stranden och bildade ett häftigt ljud. Och det var en underbar stund att få vara med och se hur isen försvann och sjön kom fram. ÄNTLIGEN! 😀

Jag tog cykeln ner till stranden. Det var så härligt! Det doftade så gott och solen var på väg ner så det var sådär mjukt ljus.

Jag tog cykeln ner till stranden. Det var så härligt! Det doftade så gott och solen var på väg ner så det var sådär mjukt ljus.

Is :)

Is 🙂

Firar att isen smälter :D

Firar att isen smälter 😀

 

Ett vackert avslut på den här dagen

Nu på kvällen bestämde jag mig för att ta med mig kameran och lite varm chocklad och gå ut i skogen en stund. Jag gick på till en av mina favoritplatser, på den stora kullen som ligger över Grundtjärn. Senast jag var där så var det mitt i vintern. Där är alltid lika vackert oavsett årstid. Stannade där tills solen hade gått ner. Det var helt underbart! Ett väldigt härligt sätt att avsluta den här måndagen på 🙂

På väg upp

På väg upp

Uppe! :)

Uppe! 🙂

Nästan all snö hade smält runt om. Det var så härligt att se de gröna färgerna igen.

Nästan all snö hade smält runt om. Det var så härligt att se de gröna färgerna igen.

Snyggingen min

Snyggingen min

Varm chocklad! :D

Varm chocklad! 😀

Det här är livet

Det här är livet

 

Solnedgången var så vacker!

Solnedgången var så vacker!