Min hemliga assistent?

Det händer ju ganska ofta att jag får frågan om vem som tar bilderna där jag själv är med. Och speciellt efter lucia så brukar frågorna trilla in om vem som filmat mina luciafilmer. De flesta är bara nyfikna, medan vissa andra har hårdare ton och tycker det är dålig stil av mig att inte lyfta fram fotografen/assistenten/filmaren som gjort jobbet åt mig.

121701
Det är ju egentligen bara smickrande att få den frågan, även om det ibland känns tråkigt när någon inte tror mig trots att jag förklarar att jag själv filmar och fotar. Jag skulle aldrig lägga upp bilder eller filmer som någon annan gjort utan att ge cred till den personen. Sen är det ju i och för sig ganska gulligt att någon tror att jag går omkring med en liten fotoassistent.

Ett utdrag från ett mail jag fick igår.
Om man har koll på hur det funkar när man fotar och filmar så är det inte svårt att genomskåda att du ibland får hjälp av någon när du själv är med på bild. Jag tycker om din blogg och allt du delar men det förstör lite när jag såg din lucia film. Du säger att du är själv ute i skogen men om man tänker på hur det är gjort är det tydligt att du fått hjälp med filmningen och bilderna. Det är inte menat att vara elak men jag tycker du borde vara ärlig med det i bloggen.

Som sagt, egentligen borde det vara vara smickrande att läsa. Men självklart undrar jag lite hur någon totalt kan utesluta möjligheterna för att jag gjort allt själv. Jag kan inte förstå varför man inte först frågar istället för att börja med att anklaga.

Jag har fotat mig själv med hjälp av stativ och fjärrutlösare i snart fem år. Jag har lärt mig behärska det, även om det såklart blir otroligt mycket mer tidskrävande än om jag bara hade stått bakom kameran. Men jag är så himla van med det sättet att fota på nu så jag tänker inte riktigt på det. Men det är klart att det ofta ligger enormt mycket tid och arbete bakom vissa bilder där jag själv är med. Mycket spring fram och tillbaks. Det kan tas flera hundra bilder innan jag fått den jag är nöjd med, eftersom jag inte kan se resultatet i kameran förrän jag går till kameran.

När det gäller lucia filmerna så var det såklart också väldigt tidskrävande, eftersom jag var helt själv. Och jag kan förstå om folk tror att det var någon som filmade, eftersom man inte får se allt material mellan tagningarna. Det var ju väldigt många olika moment att göra när man både skulle filma och vara lucia. Ställa kameran och fokus, tända ljusen, av med skorna, på med kronan, gå en bit, av med kronan, springa tillbaks, på med jackan, på med skorna, flytta kameran osv. Samtidigt så jobbar jag mot kylan, och måste försöka hålla mig varm mellan filmningarna.  Det går ju inte ens att föreställa sig hur otroligt mycket lättare det hade varit om någon filmade. Men det hade aldrig gått. Jag skulle aldrig kunna göra samma sak om någon var där. Det skulle paja hela magin och stämningen.

När jag är mitt uppe i en sådan kreativ process så är jag helt uppslukad av det jag gör så jag tänker inte riktigt på hur jobbigt det är. Jag känner inte riktigt av kylan och jag tänker aldrig att det är jobbigt att springa fram och tillbaks. Det bara sker på automatik. Och speciellt de nätterna när jag varit ute och lussat så har jag haft en energinivå utöver det vanliga. Det är som om adrenalin pumpas ut i blodet på mig. Det håller mig varm, alert och gör mig alldeles euforisk.

Jag har en film som jag visat här tidigare på bloggen som heter “Bakom kulisserna”, och där får man i början se några klipp från hur lucia filmen blev gjord. Så jag tänkte visa den här nu igen för er som inte sett den! : )  Och förhoppningsvis kan de som fortfarande inte tror på mig få klarare bevis för att det faktiskt går att både vara bakom och framför kameran på samma gång. Det är krångligare. Men allt är ju möjligt ♥

Vi har det underbaraste framför oss

I natt drömde jag att det var midsommarafton. Och i drömmen tyckte jag allt kändes så konstigt, för jag hade inga minnen från våren. Som om jag bara plötsligt hoppat fram i tiden.
Det var midnatt och ett mystiskt ljus hade lagt sig över Grundtjärn och jag tittade ut genom fönstret och såg att det växte lila lupiner över hela ängen. Det var så vackert. Så kom jag på att jag inte hade hunnit göra någon midsommarkrans, och hela midsommarafton var över. Och jag blev jätteledsen för att jag hade missat hela våren och till och med hela midsommarafton. Jag kände hur det stack till i hjärtat och jag ville bara skrika. Sedan vaknade jag och blev överlycklig över att det bara är mars och att jag inte missat en endaste sekund av våren eller sommaren. Den har ju inte ens kommit än.

Allt underbart är kvar och väntar oss
🙂