Wow. Få saker kan göra mig så lugn som att se på stjärnhimlen. Jag är iskall om fingrarna så jag knappt kan skriva just nu, men väldigt glad efter att ha varit ute i natten och fotat och sett på stjärnfall. Det gick även att se ett litet begynnande norrsken bakom skogen i norr.
Stjärnhimlen var ett av mina svar när jag i radiointervjun som sändes igår fick frågan om varför jag flyttade hit, som ni kan höra en del av här. Och det stämmer verkligen. Om ni får uppleva att titta på stjärnhimlen en helt klar natt i Grundtjärn, då kommer ni förstå mig. Det är som att blicka ut mot en annan värld. Eller att för ett tag sugas in i en annan värld.
Det förvånar mig alltid hur tyst det verkar där uppe. Så stilla. Så långt bort. Sen blir jag rädd och känner mig så äckligt liten. Sen kommer den där rysningen efter det, som jag tycker så mycket om. Sen blir jag lugn och glad. Och tänker att vad som än händer i mitt liv, så finns alltid stjärnhimlen där.
Ett litet bebis-norrsken vid trädtopparna.

Om jag var en telefonstolpe, så skulle jag vilja vara en telefonstolpe i Grundtjärn.

Jag känner mig så tacksam som får avsluta dagen med denna utsikt. Så lycklig. Tack universum ♥







