Tag Archives: allt

När allt började

Posted on by

Det är svårt att tänka sig att jag är inne på min nionde vinter här i Grundtjärn. På ett sätt känns det ju såklart om jag levt hela mitt liv här. Vad gjorde jag innan egentligen? Hela min vuxna livstid har jag spenderat här, och det är så roligt att ibland titta tillbaks på bilder från första vintern.
På många sätt ser livet helt annorlunda ut nu. Men samtidigt så är mycket fortfarande likadant.

Jag tycker om att blicka tillbaks ibland. Det ger perspektiv. Det ger ett djup till nutiden.
Då var jag 21 år. Jag kände mig kvävd av livet i staden. Jag hade fått nog, och flyttade hit till släktens sommarstuga i hopp om att kunna börja ett nytt liv här. Då hade jag verkligen ingenting. Ingen plan, inget jobb, inga pengar, ingen koll på vad som krävdes för att ens klara och stå ut med en rejäl vargavinter i en kall och rå gammal skola. Allt var oskrivet.

Och det var nog också den skönaste känsla jag någonsin känt. I alla fall i början, innan allvaret tog vid.
Men den där känslan av att inte vara bunden till något alls. Inte ens ha en adress än. Bara vara helt fri utan några krav. Det fick jag i alla fall uppleva ett tag. Sedan väntade flera år av många tunga utmaningar innan jag kände att jag kunde pusta ut och få klart för mig att jag faktiskt kunde bo kvar här.

Men det är jag så evigt tacksam för. Det har gjort mig till den jag är idag.
Och tänk, jag får fortfarande bo kvar här.
Nanook var bara en liten skrutt på den tiden. Vi hade alldeles nyss fått börja lära känna varandra. Och ännu är han min trogne följeslagare. Tänk om jag hade vetat då vad mycket vår nyfunne vänskap skulle betyda för mig de kommande åren.

En av mina allra första videobloggar.
Jag bodde i köket i den gamla skolan. Ett hus som var väldigt svårt att värma upp under vintern. Ofta vaknade jag till nollgrader. Men vedspisen i köket var väldigt bra så på kvällarna hade jag ofta riktigt varmt och gott.
I hallen fanns en ännu bättre värmekälla. Den höll inte värmen länge, men när jag väl eldade i den blev den riktigt varm, så hallen blev många gånger min sovplats när nätternas köld blev för påtaglig.
För till saken hör ju till att jag råkade tajma in min flytt med den värsta vargavintern på många år. I december hade vi över -35 grader i över två veckor. Som mest var det -38, och då tåg jag den här bilden.
Rejäla och varma vinterkläder? Nej det fanns inte i min garderob på den tiden. Det var en trogen gammal jacka från HM och vantar köpt på ICA. Det var kanske lika bra att härdas på en gång.
Men det var också den vackraste vintern jag någonsin varit med om. Det var så vackert att jag nu i efterhand kan känna en liten sorg över att jag på den tiden inte var lika intresserad och duktig vad gäller foto. Men jag fotade ju ändå lite varje dag, och för mig är dom här bilderna en riktig skatt, oavsett om de är visuellt tilltalande eller inte.
För det mesta sov jag i bäddsoffan i köket med lille Nanook tätt intill.
Ibland, om nätterna inte var lika kalla och jag hade hunnit elda upp ordentligt, så sov jag i lärarinnans gamla sovrum. Där fanns en så vacker kamin där elden syntes lite svagt. Men där spökade det något fruktansvärt. Så nätterna där var inte att föredra.
Bloggen var relativt nystartad. Jag började med bloggen när jag flyttade hit i juli 2010, så under den första vintern var den ännu väldigt liten. Men jag bloggade ändå varje dag och kände att jag verkligen hade hittat något jag tyckte om! Att både fota och skriva och få uttrycka mig och berätta. Det passade mig så bra. Jag kommer aldrig glömma i december när min blogg fick hela 100 likes på facebook! Och jag hade ca 40 läsare varje dag. Det kändes jättestort för mig då. Och det var inte förrän sommaren därpå som jag fick börja blogga för lokaltidningen och tjäna en liten slant på den varje månad. Efter det så blev den sakta men säkert större samtidigt som jag fick väldigt mycket uppmärksamhet från media under 2011-2012, som gav den lite extra fart.
Allra första tiden hade jag ingen tvättmaskin. Ibland lånade jag tvättmaskin av min gammelmorbror Tage, och ibland tvättade jag i en balja och hängde upp allt i hallen intill kaminen så att det skulle torka. Men sen fixade familjen så det fanns både tvättmaskin och dusch! Herregud vilken lyx det kändes som då! 🙂
Jag minns att jag var väldigt trött under den här vintern. Det tog på krafterna att frysa. Jag hade ju aldrig varit med om något liknande. Jag flyttade från familjens lägenhet centralt i Göteborg, med kaklade badrum och golvvärme, till det här. Till en helt annan verklighet. Till en vardag där det krävdes mycket mer av mig själv för att hålla mig varm och för att må bra. Men det var precis vad jag behövde. Jag ville känna att jag lever. Få utmana mig själv lite.
Och kraften från det gjorde ändå att jag klarade vintern relativt bra.
Det är något speciellt när något är sådär nytt och lite spännande. De tre vintrarna efter första vintern var nog mer påfrestande psykiskt än första vintern. Men jag ångrade mig aldrig. Inte ens för en sekund. Jag visste ändå att allt kommer bli bättre med tiden, och att jag var på rätt plats.
Precis som då bär jag fortfarande in ved i ikea-kassar haha.
Tänk om jag hade fått vetat då, att allt skulle bli bra. Att jag skulle hitta möjligheter till att klara min ekonomiskt och att jag skulle kunna bo kvar. För det var ändå en av de sakerna som tyngde mig mest. Ovetskapen om hur framtiden skulle bli.

Jag önskar att jag hade kunnat gått fram till mitt 21 åriga jag och säga “Allt kommer ordna sig! Fortsätt bara precis som du gör. Följ magkänslan. Känn inget dåligt samvete när du ägnar tid åt kreativa projekt så som att fota ute i naturen eller göra filmer, även om du inte tjänar något på det ekonomiskt. För det kommer en dag när det är precis den delen du kommer att leva på.
Det kommer en dag när du lever din dröm.
Se ljuset. Inte mörkret. ”
Tage var en stor trygghet i det nya livet i Grundtjärn. Både för mig, och för min mamma som sen också flyttade upp. Det är så mycket man ska kunna när man lever såhär. Saker blir trasiga, vattenrör fryser till is. Och så julgranen såklart, den ska man ju hugga själv! 🙂
Precis som då, så händer något vackert i själen när det där vackra vårvinter-ljuset varje år ger sig tillkänna. Jag hade aldrig upplevt det innan. Den otroliga lyckan i att se hur vintern sakta övergår till vår. Hur solen stiger lite högre varje dag. Hur man tvingas rusa ut med kameran för att fånga den vackra solnedgången.
Jag behövde leva närmare naturen för att verkligen uppskatta årstiderna. Och det blir bara starkare för varje år.
Varje vår blir bara mer och mer magisk.
Hoppas ni tyckte om den här lilla återblicken. Jag har så otroligt mycket bilder från förr. Massor av bilder som heller aldrig visats här på bloggen. Så jag hoppas göra lite fler sådana här återblickar framöver. Det är så roligt att få jämföra lite med hur livet såg ut då.
Jag känner ännu mer uppskattning och tacksamhet över hur saker och ting blivit.

Kanske är ni några läsare där ute som följt mig hela vägen? Vet att jag ibland får någon kommentar eller ett mail från någon som säger att de följt mig från start. Så otroligt roligt!

Hoppas ni har en jättefin tisdag! KRAM på er! ♥

Lite av allt

Posted on by

Fredag kväll. Jag pustar ut efter en lång vecka. Regnet öser ner utanför och jag gör upp en eld i kaminen. Det var rått och kallt här inne nu. Har inte eldat på nästan vecka eftersom jag i princip bara varit hemma för att sova. Men nu är det helg och det känns helt fantastiskt skönt. Vad ska ni göra i helgen? ♥
052901En kopp te med honung vid fönstret gör att det dåliga vädret plötsligt känns ganska okej. Jag är i stort behov av lite ny och bra musik. Har ni några tips? Älskar att upptäcka ny musik.

052902

Resten av la familia ligger och sover. Nanook under bordet och Nayeli på sängkanten. Sedan den har stått såhär på sidan i några veckor har hon haft den som sovplats. Knäppis-katt.

Eftersom jag inte har så mycket annat vettigt att skriva i kväll så tänkte jag svara på några frågor jag fått i kommentarerna!

“Allra bästa Jonna!

Först: Du inspirerar mig så mycket, i sättet du lever, och i dina vackra bilder! Heja dig! 🙂
Sedan: Jag har sparat pengar länge och ska köpa en kamera, men är inte så kunnig om exakt allt. Därför undrar jag – vad heter ditt fasta 60 mm-objektiv, det som du skriver att du använder mest? Alltså märket och siffror? Typ ”Nikon AF-S 60/2,8G ED Micro” och allt vad de kan heta. (Det där var bara ett exempel jag kopierade från en sida. 🙂 ) Jag tittar på olika sidor och håller på och lär mig, och bestämma vad jag vill köpa. Och om du skulle dela vad ditt objektiv heter så skulle det hjälpa mig så mycket att förstå! För jag vill också kunna fota natur och liksom ”vanliga” motiv. Men ändå ha ett som är fast och bra!

Kram och jättestort tack för hjälpen!
Saga”

– Tack för en otroligt fin kommentar! ♥ Objektivet som jag för det mesta fotar med heter ” Nikon AF S Micro Nikkor 60 mm 1:2:8 G ED”. Det är vad det står på objektivet. Det är egentligen ett macro objektiv, alltså gjort för att fota närbilder på saker men jag tycker det tar väldigt skarpa bilder. Och så är det inte lika tungt som mitt stora objektiv med zoom. Det funkar bra till det mesta!
Lycka till med kameran! 

Min kamera, en Nikon D800 och mitt 60 mm´s objektiv.

Min kamera, en Nikon D800 och mitt 60 mm´s objektiv.


“Åh gud så fint! blir så nyfiken och fascinerad på ditt liv däruppe. Vill veta meeer känner jag! haha, får du aldrig lappsjukan? / ISA” 

– Haha vilken gullig fråga. Nej jag har nog aldrig någonsin upplevt lappsjukan. Och nu när jag bott här några år så tror jag nog inte jag skulle kunna känna det så. Jag är så van med lugnet, skogen och ensamheten. Det är den del av mitt liv och min vardag nu, så jag upplever inte att jag lever på ett annorlunda sätt än någon annan 😀 Även om jag visserligen gör det.
Tack för att du läser min blogg Isa ♥

“Helt underbart! Din blogg är en av mina stora inspirationskällor och jag älskar att sitta och rota igenom dina gamla inlägg för att få motivation till vardagen! <3 Förr brukade du blogga via en sorts sida/tidning eller liknande och få betalt via den, om jag förstod det rätt? Vad heter den sidan och bloggar du fortfarande via den?
/ Sara K.M”

Åh tack, vilka fina ord! Jätteglad att du finner inspiration och motivation från min blogg. Det värmer i hjärtat ♥ Ja förut så bloggade jag för lokaltidningen här, Allehanda.se. Men sedan januari ville jag prova mina egna vingar så just nu bloggar jag inte för någon tidning eller företag. 

När allt stannar

Posted on by

Så kommer en sådan där stund när man stannar upp, fast upplevelsen är att allt runtomkring har stannat. Energin som man hade för någon dag sedan är bortblåst. Och man undrar vart den tog vägen. Ingenting är väl egentligen annorlunda nu? Löven har fallit med så har det alltid varit. En sömnlös natt med tankar som “Vart är jag på väg?“, “Vad ska det bli av mig?” och andra diverse rädslor för framtiden.

Ingenting konstigt. Bara vanligt grubbel och jobbiga tankar som nog alla har emellanåt. Jag tänker mig att det är bra på sätt och vis, att ifrågasätta sig själv för att utvecklas och komma fram till saker. Men jag är också noga med att lära upp mig själv dagligen att det värsta man gör i livet är att spendera det genom att vara rädd för vad som kan hända, eller rädd för vad som inte kan hända. Det har jag redan ägnat allt för mycket tid till.

Så det är bara att låta tankarna komma och gå. Ibland när det känns som allt går riktigt trögt så har jag kommit på att det är bäst att bara sluta försöka så mycket, först då kan det där riktiga komma fram.

Yes, det var dagens grubbel. Nu är det nog dags för en kopp kaffe tror jag 🙂

102201

Man kan ju inte vara bra på allt

Posted on by

Varför bränner jag nästan all mat som jag steker?! Om jag bara kunde förstå mig själv. Idag försökte jag verkligen att inte bränna maten som jag skulle steka, men vad tror ni jag gjorde? Jo jag brände den.

Antingen så beror det på att jag blivit “skadad” av att min mamma alltid varit så himla noga med att steka allt extra länge. Eller så beror det på att jag alltid har så brottom när jag lagar mat, antingen för att jag är superhungrig så jag darrar eller så vill jag bara ha det gjort…ur vägen liksom, så man kan göra annat som är roligare. Eller så beror det på att jag sätter mig vid datorn under tiden det steks på ena sidan, och tror att jag sitter vid datorn i bara 1 minut när det i själva verket var 5 minuter. Eller så…kan jag inte laga mat helt enkelt. Jag tror det är en perfekt blandning av alla de där alternativen jag nämnde ovan.

Jag skulle behöva gå en matlagningskurs. Jag kan ju för sjutton inte ens steka köttbullar utan att bränna dom. Jag är så fruktansvärt trött på den där brända smaken som jag lyckas få i nästan all mat jag lagar. Nä, nu får det vara slut på det här. Nu har jag lovat mig själv att det är sista gången jag sitter och knaprar på bränd mat 😉

Dagens matlagning...Smaklig måltid Jonna!

Dagens matlagning…Smaklig måltid Jonna!

Lite tankar om allt

Posted on by

Hej på er!
Det är lördag kväll och jag sitter här i soffan hemma hos min mamma. Jag hade ju egentligen planerat att flytta hem nu igen och börja leva som vanligt efter operationen men jag kände att jag behövde några dagar till. Jag var i Näsåker i går hos distriktsköterskan för att kolla så allt såg bra ut. “Såret” satt ihop med små metallgrejer, såg exakt ut som om de häftat ihop de med en häftapparat, och de här grejerna skulle nu tas bort. Ju fortare man får bort dom desto finare blir ärret sedan. Nästan hela såret hade läkt bra förutom vänstersidan, så jag kunde nästan ta bort alla. Så det kändes ju bra. Ska dit nästa vecka igen och se hur vänstersidan läkt.

Men i alla fall så känner jag att det är bäst att bo kvar här hos mamma tills såret i alla fall läkt ihop bra och jag kan röra mig helt som vanligt utan att känna obehag. Lika bra att vara försiktig nu i början så man slipper problem sedan.
Jag bara längtar nu tills jag kan springa runt och leva som vanligt, bära ved och hålla på med allt sådant där som jag är van med. Känns som jag varit stilla så länge nu. Ibland blir jag lite deppig av hela det här. Samtidigt som jag är glad att det hände nu och inte senare så jag fått ställa in “Fjällräven Polar” resan i april.

Ibland så börjar jag oroa mig för att det ändå ska bli några konsekvenser av det här, eftersom det nu fattas en äggstock. Den andra äggstocken hade nämligen också en cysta, fast den var så liten så den kunde de bara ta bort. Men det är klart att det känns jobbigt att man är 23 år, med bara en äggstock kvar, och den sista stackars äggstocken också var attackerad av en cysta. Hur kan jag vara säker på att den klarar sig bra nu då? Så att det inte händer igen. Även om det här med barn känns väldigt,väldigt långt bort just nu, så skulle jag ju ändå vara världens lyckligaste om jag någon gång i livet skulle få uppleva att få barn. Därför kommer de här jobbiga tankarna ändå upp ibland, eftersom det känns så viktigt för mig att inget mer händer. Men jag ska i alla fall se till att gå på kontroller 1 gång i halvåret för att se till att allt ser bra ut. Kanske mest för att jag inte ska gå och vara orolig och få de här dumma tankarna 🙂
Jag blev i alla fall väldigt glad när jag låg på sjukhuset och fick läsa några kommentarer från olika kvinnor som själva gått igenom samma sak men som nu hade barn och allt. Det känns så bra att höra det. Och då inser jag också hur otroligt vanligt det här är. Mer vanligt än vad jag någonsin hade trott.

Så jag ska nog bara vara väldigt glad att allt faktiskt gått bra. Snart kommer jag flytta hem med Nanook igen och återgå till vardagen. Det ser jag fram emot 🙂

Men nu, nu ska jag dricka lite kaffe och se om det går något bra på TV ikväll. Jag passar verkligen på att mysa ordentligt här hemma hos mamma. Och det är ju faktiskt lördag 🙂

KRAM på er <3 Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

När jag var i Näsåker i går köpte jag en jättecool hatt inne på världens mysigaste butik. Vad jag älskar Näsåker, och alla som bor där. Lär känna nya människor varje gång jag är där känns det som.

Såret är omlagt så nu fick jag äntligen ta bort den stora tejpbiten och byta ut mot en vit och fin, fräsch kompress 🙂

Jag har åkt iväg en kort sväng med bilen en stund varje dag så att Nanook får springa av sig lite. Han är så överlycklig när han får göra det, och jag blir så glad när jag får se honom så lycklig. Och så mår både jag och han så otroligt bra av att få komma ut i skogen en stund.

När allt händer samtidigt

Posted on by

Hej på er!!
Tack alla ni som röstar på mig!! Det betyder så mycket för mig! Tack tack TACK! 😀
Just nu sitter jag här inne i köket med jackan på mig och undrar lite vad det är som händer. Det har varit en mycket intensiv tid det senaste. Allting händer på samma gång! Det är som om vad jag än gör så är det något som går fel eller går sönder. Häromdagen när jag satt och jobbade med smyckena och skulle göra upp en eld i vedspisen så började det plötsligt ryka in. Det var tydligen något stopp i skorstenen så all rök bara vällde ut från spisen och sotade ner hela mitt kök. Så nu har jag inte vågat elda någonting på flera dagar (därför jag sitter med jacka på mig nu). Sedan gick avloppet sönder, så nu är det bara att börja gräva. Samtidigt gick min bil sönder, den slutade ladda batteriet så igår när jag skulle till jobbet så lånade jag min lillebrors bil. Sen kommer det in en man och frågar om det är min  bil som står där ute med punka på ena däcket. Jajamen så klart att det var min bil! Som tur är kom Börje som en räddande ängel och pumpade däcket så att jag i alla fall skulle klara av att köra hem. Som pricket över i:et så flög det en fågel framför bilen på vägen hem…som jag körde på 🙁 Det känns riktigt olyckligt att köra på en fågel.

Jag kan berätta hur mycket som helst som har gått fel. Som i förrgår när jag hade varit till Sollefteå för att köpa tre lampor, och när jag kom hem så var en trasig! Jag kan ju inte köra 6 mil tillbaks för att byta. Alltså, det är som om jag hamnat i en ond cirkel. Ni kan säkert känna igen er. När något dåligt händer så kommer allt annat på samma gång.
Men trots allt jobbigt som händer så är jag ju ändå väldigt glad, eftersom jag blivit nominerad till stipendiet! 🙂 Det är bara att bita ihop och så får jag hoppas jag att min otur ska försvinna. Efter regn kommer ju solsken 🙂

Att gå till skogen och ta en promenad tycker jag är det bästa sättet att slappna av och finna ro när vardagen blir för mycket.

 

Lite allt möjligt

Posted on by

Hej på er!
Alltså vad är det med tiden? Jag tycker den bara går snabbare för varje dag som går. Jag hinner bara vakna sen är det kväll. Haha nä kanske inte riktigt så, men nästan! Tycker ni också att tiden går ovanligt snabbt eller är det bara jag? 🙂
Idag har jag bara grejat med det vanliga, jobbat lite med hemsidan, fotat lite och varit ute med Nanook. Föresten har Nanook kommit in i en jättejobbig trotsålder nu. Han gör precis allt han inte får göra. Häromdagen rymde han och var borta i en hel timma. Han hade sprungit till min granne Stig och ätit på älgben som han hade ute i trädgården till rävarna. Men jag hade ingen aning om att han var där, jag gick runt i hela Grundtjärn och ropade och visslade och grät i panik för jag trodde han hade blivit överkörd eller något sånt hemskt. Kan verkligen tänka mig vilken panik föräldrar måste få om deras barn försvinner iväg så som de kan göra ibland. Huvva!
Så nu gäller det att vara hård och ha koll på honom hela tiden. Nyss åt han upp en kaffesump, så nu luktar han kaffe på en mils avstånd. Men han verkar inte må illa…än 😛
En bättre nyhet är att min granne Stig kom och hälsade på, och han hade med sig ett par varma arbetsbyxor som han hade tänkt slänga för de var i storlek S. Men så kom han och tänka på mig. De passade perfekt! Jag sitter i arbetsbyxorna just nu, kom på att jag inte tagit av mig dom sen jag provade dom i morse haha 🙂

Här är de varma arbetsbyxorna! Perfekt att ha här i Grundtjärn 🙂