Det sägs ju att det enda sättet att bekämpa ondska är med kärlek. Och det enda sättet att bekämpa mörker…är med ljus.
Igår fick jag vara med och bevittna något väldigt vackert. Sollefteå stad släcktes ned, och längs alla gator brann marschaller. Och inne i parken hjälptes människor åt att tända upp över femtusen ljus. Ljusen var en symbol för hedra alla de 5500 barn som fötts på Sollefteå BB under 2000-talet, och en symbol för att hedra all personal som hjälpt dessa barn till livet. Sollefteå blev ett hav av ljus.
Det var ganska nyligen som den fruktansvärda nyheten nådde oss boende här i Västernorrland. Sollefteå BB ska läggas ned. Det tog nog ett tag innan jag verkligen trodde på det. Är det ens möjligt? Är det ens lagligt av landstiget att stänga ner något så viktigt i en kommun? Något som är kärnan till utveckling och framtid. Kärnan till trygghet för så många människor. Vården är bland det viktigaste vi har. Det är det som får oss människor att känna oss trygga. Vetskapen om att vi har en fungerande vård och att den finns inom räckhåll.  Och jag övertygad om att något så viktigt som BB och kvinnovård är helt avgörande för många unga människor och familjer i deras val av boplats.
Det är ju inte direkt så att det kryllar av sjukhus i Norrland, och att många redan har många mil att åka till närmaste BB är inget nytt. Det är för mig helt obegripligt hur de då kan stänga ner det som ska få unga att vilja flytta och bo kvar i Sollefteå med omnejd, om de inte medvetet vill avbefolka bygden.

Det påverkar inte bara Sollefteå och oss alla boende i omnejd. Det påverkar hela Sverige när delar av sjukvården stängs ner i mindre orter och förflyttas till större sjukhus. Det betyder istället mer belastning på dessa ställen. Och det betyder att människor inte längre får ett val att leva och bo där de vill. Genom att minska på tryggheten och tillgängligheten till sjukvård så tvingas människor att flytta. Det känns så märkligt att det fungerade förr i tiden. Då fanns det skolor, affärer och sjukhus även för människor boende på landsbygden. Men idag, 2016, när man tycker att det borde vara ännu bättre, så stängs Sveriges mindre orter successivt ner för att förflyttas till städer. Det blir bara svårare och svårare för oss att kunna välja vart vi vill bo.
Och någonstans undrar jag om det inte är det som är meningen. Tänk vad mycket billigare att samla hela Sveriges befolkning i de största städerna. Som tre gigantiska myrstackar, och där landsbygden och naturen används som industrier för att utvinna energi.
Vi skulle bli så mycket bättre medborgare. Mycket lättare att påverka och kontrollera. Mycket bättre konsumenter och säkerligen mycket deppigare och behöva äta ännu mer mediciner. Ja,de skulle helt enkelt tjäna på det på alla sätt och viss.

Priset skulle dock vara människors valmöjligheter. Människors frihet och livskvalitet.
Men vad är det värt idag? 

Jag tycker det är så vackert när människor går ihop i tider av motstånd. Den här ljusmanifestationen tycker jag verkligen visar på kärlek och hopp. Jag blev väldigt rörd igår kväll av alla ljus som tändes. Det var inga demonstrationer. Inga arga tal. Inga argument. Inte ens musik.
Bara en tyst, stilla ljusmanifestation som fokuserade på det positiva. På att hedra alla barn som tagit sitt första andetag på Sollefteå BB, och för all fantastisk personal som varje dag kämpar och som får kvinnor att känna sig trygga i en av livets allra sårbaraste stunder.
Det var en kylig kväll med många minusgrader men ljusen och stämningen spred en mysig värme.
Idén till en ljusmanifestation startades av Maria Eriksson från Långsele. Tänk att en idé kan bli till något så vackert och starkt, och engagera så många människor. Ni kan läsa mer om ljusmanifestationen här om ni vill.
Ljusbärare i alla åldrar var med och hjälpte till att sprida ut alla 5500 ljusen.
Vissa hade skrivit sina barns namn på ljuset och vilket år de föddes på Sollefteå BB.
Att se barn sprida ut ljusen fick mig nästan att bli lite tårögd. Det var så vackert. Som små änglar ♥
Tänk vad vi människor kan skapa mycket vackert om vi går ihop tillsammans och hjälps åt. Alla ljus kändes som en symbol för allt hopp som fortfarande lever kvar. Och jag kände mig hoppfull och stärkt efter denna vackra manifestation. På något sätt måste det lösa sig. Om inte politikerna och landstinget vill kämpa för Sollefteå och Västernorrlands landsbygds framtid, så får vi göra det själva.