Vi ses i blåkulla 😉
Author Archives: Jonna
Hemma från Stockholm
I natt kom jag åter hem till Grundtjärn igen efter några riktigt härliga dagar i Stockholm.
Det var nyttigt och skönt att komma iväg från vardagen lite och bara göra något helt annat ett tag. Men som alltid känns det också skönt att vara tillbaks i mitt lugna Grundtjärn där nu snön nästan helt har smält bort.
Önskar er en riktigt glad påsk! ♥
Min lilla favoritmänniska <3
Hannah, min bror Isac och lille Noak utanför deras hus. Saknar dem redan!
Långt hemifrån
Nu är jag många mil ifrån Grundtjärn. Jag är faktiskt i Stockholm i skrivande stund! Bestämde ganska hastigt att åka ner hit. Har länge tänkt åka ner en sväng men det har hela tiden varit något annat som ska göras. Men nu fick jag en liten lucka så nu klämde jag in en resa till civilisationen innan påsk. Så jag kommer hem på fredag igen.
Här har våren kommit mycket längre än hemma. Blommorna blommar och knopparna håller som mest på att slå ut på träden. Solen skiner och det känns riktigt skönt att komma iväg några dagar. Som en minisemester. Det behövs ibland. Se sig om lite och sedan komma hem med lite ny energi 🙂
Ute på en promenad i ett soligt Stockholm.
Här har våren slagit ut.
Spenderade nog största delen av promenaden med att sitta på knä i rabatter och gräsmattor för att fota blommor 😉
En minnesvärd natt
I fredags natt när jag skulle lägga mig så såg jag att det var norrsken ute. Det är väldigt bra att jag har mitt sovrumsfönster mot norr. Det går inte att missa om det är norrsken.
Jag klädde mig varmt, tog med mig kameran, en filt och Nanook såklart. Sedan var jag ute i över en timma för att fota och bara njuta av det vackra dansande färgerna på himlen. Jag lade mig även ner en stund på den frusna marken. Det var så himla mysigt att bara ligga där och blicka upp mot stjärnhimlen och norrskenet. Så mäktigt och vackert. Det fattades bara lite varm chocklad.
Här kommer bilder från natten.
Det var ett speciellt norrsken denna natten. Det sträckte sig som en lång rand med väldigt starkt kontrast.
Det här kan man kalla fredagsmys med den bästa av underhållning 🙂
Sedan uppenbarade sig en starkt lila färg. Har aldrig sett lila så starkt i ett norrsken förut. Det var så otroligt vackert!!
Lite kallt, men mysigt ändå!
Ledsen och glad
När jag sent igår kväll var ute och gick med Nanook i vårregnet önskade jag högt att något nytt, spännande och roligt skulle hända i mitt liv. Någonting som fick fart på mig igen. Något inspirerande.
När jag idag fick ett mail från Fotografiska slog mitt hjärta ett extra slag. Tänk om min önskning redan skulle slå in! Med andan i halsen öppnade jag mailet men glädjen han bara vara i någon sekund. Tyvärr hade inga av mina bidrag kommit vidare till Fotografiska’s Höstsalong 2014.
Min första reaktion var att jag ville lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och ligga kvar där resten av dagen. Eller helst resten av veckan. Men sedan tänkte jag att det verkligen inte skulle göra saken bättre. Jag gjorde mitt bästa och får istället glädjas åt de fotografer som lyckades komma med. Jag ska se till att åka på utställningen i höst någon gång mellan den 19 september och den 26 oktober. Har faktiskt aldrig varit på en sådan stor fotoutställning så det kommer bli roligt. Eller så kommer jag bara gå runt och tänka “MEH, var för kom DEN bilden med?” haha.
Förutom det så har dagen i alla fall varit riktigt bra. Jag, mamma och min gammelmorbror Tage (mammas morbror) åkte idag till Näsåker. Det var ett tag sedan jag var där nu. Det är så konstigt nu när morfar inte längre lever…förut åkte jag och mamma till Näsåker minst en gång i veckan för att hälsa på honom.
Nästan varje dag får jag en impuls att jag vill åka till morfar i Näsåker, men så kommer jag på att han inte finns där längre.
Men jag bestämde mig för att inte sluta åka dit ändå. Jag tycker verkligen om Näsåker. Det är så vackert där med Nämforsen och niporna. Och jag älskar att fika på Ingelas Café. Det är helt och hållet värt att åka de 3 milen dit bara för att få äta den goda Taco-tallriken.
Så vi gjorde det. Vi åkte iväg på en lite roadtrip tillsammans. Det blir alltid så roligt när vi tre gör något ihop. Speciellt eftersom Tage är så rolig. Han bjöd oss på fika på Ingelas Café och sedan åkte vi runt en sväng.
På vägen hem hittade jag några tussilago i diket. Jag blev så glad. Varje år slår dem ut på samma ställe, och det är verkligen ett tecken på att vintern övergått till vår.
Nu ska jag tröstäta påskgodis som jag köpte på affären förut.
Hoppas ni har en bra måndag! Kram på er ♥
Den andra sidan av att driva eget företag
Tack för era peppande kommentarer och tips på förra inlägget!
Jag överlevde helgen, och bokföringen och bokslutet blev klart. Jag har lärt mig en hel del när det gäller just bokföring. Innan jag somnat har jag upprepat konton och siffror i huvudet så att jag inte ska glömma. Jag har drömt om debet och kredit. Och i morse när alarmet på mobilen ringde och jag snoozade så trodde jag att varje alarm-ringning var en verifikation i ett bokföringsprogram. Jag var tvungen att gå igenom alla verifikationer och kolla så att det var rätt innan jag fick kliva upp, så jag snoozade i över en och en halv timma innan jag faktiskt vaknade till på riktig och insåg vilken galenskap jag höll på med.
Trots allt jag lärt mig i helgen inser jag ändå att jag bara förstått kanske 15 % av vad bokföring, momsredovisning, bokslut och deklaration är för något. Om jag ska vara ärlig så har jag stundtals känt att jag inte vill ha ett eget företag längre, på grund av att det inte känns som jag med gott samvete kan säga att jag är egen företagare när jag förstår så lite av företagsekonomi-världen. Ju mer jag läser om det desto mer inser jag hur lite jag vet, och hur otroligt svårt det är att lära sig allt. Jag kan förstå om just den biten avskräcker många från att starta eget företag. Men så vill jag ju verkligen inte att det ska vara. Och jag vill heller inte känna så själv. Det är nog bara att ta tjuren i hornen och lära sig, lite i taget.
Jag vet att jag har svårt för just ekonomi och allt det där. Jag driver eget men jag är absolut ingen “business-woman”. Tyvärr. Det hade säkert gått bättre för mig med mina projekt om jag inte fått dåligt samvete av att skicka fakturor till kunder, eller att jag absolut hatar att sätta ett pris på mina bilder/tavlor osv. Att blanda in pengar i det jag älskar att göra tar bort magin på något vis. Samtidigt som det ju är så viktigt för att jag ska kunna fortsätta göra det jag vill göra. Men det känns som ingenting går att göra riktigt fullhjärtat om det i botten ligger en tanke om att tjäna pengar på det. Så är det i alla fall för mig. Jag tror det bland annat handlar om en rädsla att behöva leva upp till ett pris, och att den pressen sätter stopp på hela maskineriet och på kreativiteten.
Det är därför jag aldrig vågat tacka ja till att fota bröllop, bebisar och annat, för då måste jag plötsligt jobba med en press på att leverera något som lever upp till det pris de ska betala mig. Och den pressen tar bort precis allt det som jag älskar med att fota. Och det är svårt att göra något bra när passionen och glädjen har försvunnit.
Kanske är jag för självkritisk. Kanske är jag för mesig. Eller kanske är det bara så jag är.
Jag beundrar verkligen alla människor som kan och tycker om att vara kreativa under “press”. Det är något jag önskar att jag kunde. Men något jag hoppas kunna utveckla hos mig själv så småningom.
Jag skulle nog egentligen behöva gå en liten kurs i företagsekonomi. Även om det låter som den absolut tråkigaste kursen i världen enligt mig. Men om jag lär mig mer kanske jag tycker det blir mer intressant. Om man inte förstår något så är det väldigt lätt att ogilla det. Som någon slags skyddsmekanism. Man bortförklarar något med att man inte tycker om det fast det egentligen beror på att man inte förstår sig på det.
I alla fall, så är helgen över och jag är tacksam att jag hade mamma som kunde hjälpa mig över detta hinder. Nu är det äntligen klart! Tills nästa år ska jag se till att deklarationen och bokslutet inte ska få skapa sådan ångest som det gjorde hos mig denna gången. Jag ska lära mig! 🙂
Den värsta lördagen
Den här dagen har verkligen varit usel. Riktigt usel.
Som för många andra egna företagare är det den här tiden på året dags för momsredovisning, bokslut och deklaration. Det är mitt allra första år med enskild firma så självklart kom jag krypande till mamma med mina papper, kvitton och fakturor i värsta tänkbara oordning. Vi hade bestämt att vi skulle sitta nu i helgen så att jag kunde få hjälp med det, och samtidigt lära mig en gång för alla. Bara ordet bokföring får mig att rysa och trots att jag många gånger försökt lära mig så tycker jag det är så otroligt krångligt och jobbigt.
I alla fall, igår satt vi hela kvällen för att lägga allt i datumordning. Idag träffades vi tidigt på morgonen och skulle börja bokföra allt i datorn. Men bokföringsprogrammet “Björn Lundén” som vi använt oss av både i vårt gemensamma företag och mitt egna är till för endast PC. Vi har båda mac numera, men mamma har en supergammal stationär PC dator som låter värre än tåget när man startar den. Den har vi bokfört på i allt för lång tid nu, och risken är att den inte startar nästa gång, eller brinner upp, så jag ville skaffa mig ett bokföringsprogram som fungerar till min mac. Så att jag också kan bokföra hemifrån på min egen dator när jag lärt mig att göra det själv.
För att göra en lång historia kort så bestämde jag mig tillslut för att köpa “iordning” som är ett bokföringsprogram för mac. Det tog emot, för det kostade 1179 kr. Men jag kände mig helt enkelt tvungen, så att jag kunde sköta min bokföring nu och i framtiden. Försökte först köpa den på Itunes App Store. Laddade ner den trots att jag redan hade programmet på datorn då man fick testa det ett tag, men det kom aldrig något mail med kvitto eller registreringsnummer till programmet. Så jag gick istället in på iordning’s hemsida och köpte det.
Några timmar senare, efter mycket krångel med programmet så gav jag upp. iordning var helt annorlunda än Björn Lundéns program till PC. Jag förstod ingenting alls och jag hade inte tid att lära mig ett nytt program. Om jag tyckte bokföring var krånligt innan så blev det plötsligt helt omöjligt. Samtidigt kändes det rent ut sagt förjävligt att jag tog ett förhastat beslut att köpa programmet innan jag verkligen hade testat det.
Som en sista utväg till att komma igång med min bokföring bar jag och mamma ner den stora gamla datorn ner till köket så att vi kunde göra på det gamla programmet så vi kunde med. Nu hade hela dagen gått med massvis av krångel. Jag kände mig alldeles matt över allt som hade gått fel hela tiden. Jag till och med grät en liten skvätt för att det kändes så surt att jag lagt så mycket pengar på ett bokföringsprogram som jag aldrig skulle använda.
Under kvällen nu har vi malt igenom över hundra papper och bokfört i datorn. Äntligen började det kännas som att något gick min väg. Äntligen såg jag ett slut på denna fruktansvärda bokförings-mardröm.
Nu, för någon timma sedan så kom plötsligt ett mail från Itunes Store. Ett kvitto. På 1179 kr. Min nedladdning från Itunes Store hade blivit ett köp, trots att jag inte ens behövde använda något kortnummer. Jag bara tittade på mamma och trodde att jag skulle brista ut i gråt. Men istället började jag skratta, och mamma också. Det kändes så jävligt att det inte fanns något annat val än att skratta åt det.
Åt att det krånglat så mycket idag. Och åt att jag återigen får så tydliga bevis på min oändliga naivitet.
Det var inte nog med att jag köpt ett dyrt program jag ångrade och inte ville ha. Jag hade köpt det TVÅ gånger! För den summa pengar jag idag spenderat på ett uselt bokföringspogram hade jag kunnat köpa en helt ny liten bärbar PC dator för att använda som bokföringsdator med Björn Lundéns grymma bokföringsprogram. ÅHHH!
I morgon måste jag försöka se om det finns någon möjlighet att få pengarna tillbaka. Men det är nog svårt, eftersom jag redan registrerat mitt program och har det nedladdat. Det här var verkligen det sista jag behövde nu.
Så den här dagen har varit usel på många vis. Dels har jag i timmar försökt få saker att fungera. Sedan har fler timmar ägnats åt bokföring. Och sedan har jag shoppat bokföringsprogram som om jag var rik.
Och som om det inte vore allt så flög en helikopter så nära mammas hus idag att jag helt seriöst trodde att det var en terrorattack och att den skulle krascha i huset. På två sekunder var jag halvvägs ner i trappan till källaren och skrek “MAMMA NER I KÄLLAREN FORT” medan hon stod och flinade åt mig.
Sedan öppnade Nanook dörren och rymde. Så jag fick ägna en halvtimma åt att ropa och leta efter honom i skogen.
Åh tack och lov att det bara är två timmar kvar av denna lördag. Jag kommer inte att sakna den!
Såhär kan min lördag sammanfattas med en bild, haha.
Inför nästa vinter
Så var det dags igen då, att klyva nästa vinters ved. För en gångs skull ska jag bli klar med veden när den bör vara klar; i slutet av april. Jag har redan ägnat några timmar ute vid vedbacken nu så jag ligger bra till. Tage kom förbi förut och sa “Jamen de här går ju bra det, du är klar i kväll….eller nja…i morgon“. Haha tror inte riktigt att jag är lika snabb som Tage har förutspått. Jag har i alla fall bestämt mig för att ägna några timmar varje dag till att klyva. Då går det undan.
Det är så härligt att vi fällde träden redan i höstas. Så denna våren behöver jag inte slita i skogen halva maj som jag gjort alla andra vårar. Mycket bättre att göra det i november när marken frusit och traktorn tar sig fram i skogen utan att fastna i leran. Men jag minns att det tog emot lite att vara ute och jobba i skogen i november. Kyliga, frostiga morgnar. Men så tänkte jag att jag till våren kommer vara så glad att jag redan har en hög med klabbar ute på gården som det bara är att klyva. Och ja, så rätt jag hade! Nu är jag tacksam att jag redan gjort den jobbiga biten.
Och att klyva är rena drömjobbet. Den stunden som jag står ute och klyver är den bästa på hela dagen. Det är nästan som någon slags terapi som gör att tankarna tystnar. I morse var jag uppe riktigt tidigt. Det var så mysigt att stå där och klyva i morgonljuset och höra på fågelkvittret. Sedan ta en kopp kaffe till doften av färsk björkved. Jag tänkte för mig själv hur lycklig jag är som faktiskt får uppleva detta. Något så enkelt som ändå fyller mig med så mycket ro i kroppen.
