Det var 21 år sedan sist, som jag stod på ett par skidor. Jag bodde i Sollefteå på den tiden. Bara en kort stund, men tillräckligt för att mitt hjärta skulle slå rot i Västernorrland så att jag många herrans år senare skulle flytta hem.
En vinterdag åkte vi skidor i Hallstabacken, jag och min familj. Jag minns det så väl. Jag var 3 år då. Barnbacken kändes som värsta stupet. Min stora fula hjälm skavde mot hakan och skidorna föll av precis hela tiden. Jag har en bild i huvudet av hur pappa försökte hjälpa mig på med dom igen medan jag stod med gråten i halsen och surade.
Jag fick lära mig att om man ville bromsa så skulle man vinkla skidorna in mot varandra, vilket resulterade i att jag gjorde det alldeles för mycket så att de gick i kors och jag gjorde ett antal kullerbyttor nedför barnbacken. Trots att jag var så liten så minns jag att jag tänkte att det var tur jag inte bröt nacken. Slå kullerbyttor med skidor på är en konst i sig.
Kanske var det minnet från den dåliga dagen i Hallstabacken som gjorde att jag inte haft något intresse i skidåkning på så många år. När jag gick i högstadiet anordnade skolan ibland skidresor till Sälen för de som ville. Jag vart inte ett dugg intresserad! Trots att alla mina vänner åkte på de där skidresorna stannade jag hellre hemma. Och nu, trots att jag bott här över tre år så har jag inte fixat en bra skidutrustning än.
Det känns nästan oförskämt att bo såhär som jag gör och inte åka ut på skidturer då och då.
Men jag är ganska säker på att mina tidiga minnen av skidåkning inte var tillräckligt bra för att jag skulle fastna för det. Nästan så jag undvikt det till och med. Det vart inte min grej helt enkelt. Men jag tror det snabbt kommer vända så fort jag verkligen lär mig, och gör ordning skidorna så det fungerar bra.
Jag provade bara lite snabbt idag, med Tegnäs skidorna som jag hittade i ladan för ett tag sedan. Jag har inte fixat dom än så de trillar av hela tiden, men jag ville bara känna “känslan” liksom! Men nog fick jag flashback från förr. När jag sätter fötterna i skidorna så känns det som jag “sitter fast” i något som gör mig osmidig och mindre snabb. Jag känner mig så fruktansvärt klumpig och hjälplös. Som en nyfödd kalv som stapplar fram på sina ynkliga ben. Har nog sällan känt mig så dålig på något som jag gör när jag står på ett par skidor.
Men, jag ska ta tag i saken! Tjära in dom, valla dom och byta ut spännena så stöveln sitter fast för en gångs skull. Jag ska banne mig lära mig åka skidor 😀
