
Det är något med det där allra första ljuset tidigt en morgon. När solens första strålar letar sig fram över horisonten. Genom skogar, och genom dimman. Och sen, när det slutligen snuddar vi ansiktet. Har ni känt? Det är som att uppleva ljuset för första gången i sitt liv.
Den här morgonen var så speciell. Som om solen omslöt mig i den allra varmaste, kärleksfullaste kram. Jag skulle ta en bild där jag satt i ljuset på den ensamma grusvägen. Men jag blev kvar där länge. Det var bara en så obeskrivligt stark känsla av befrielse.
“Är jag död nu?” tänkte jag för mig själv. Inte på ett sorgligt vis.
Det bara kändes som om det kanske är såhär det ser ut när vi dör. Och känns.
Som om vi släpper taget om vår tunga kropp. Våra tunga känslor, bördor och vårt slit med att få vårt liv att gå ihop. Allt det tunga som det innebär att vara människa här på jorden.
Det lämnas kvar där, på marken. Sen blir vi ett med ljuset.
Kanske känns det så? Ungefär så kändes i alla fall denna stunden.
Som om själen fick släppas fri en stund.
Men sen, känna tacksamheten över att få leva ännu en dag här på jorden. Att inte bara få vara en själ av ljus. Att få ha en kropp, och få uppleva livet från vårt perspektiv. Ögon att beundra vår vackra natur med. Soluppgången från en dimmig grusväg. Stjärnorna och norrskenet på vinternätterna.
Öron för att lyssna till fåglarnas vårsång. Till musik.
Och sen, få sätta mig i bilen igen, i mina blöta gummistövlar. Köra hem till värmen, och se fram emot en ny dag med nya möjligheter, och nytt skapande.
Jag hoppas er dag blir underbar ♥ Kram på er!

I skrivande stund är klockan snart nio på kvällen och jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Och anledningen till att blogginlägget kom så sent idag är för att det varit en liten filminspelning här hemma idag som jag medverkat i. Och jag vet inte varför, men varje gång jag varit med på någon typ av inspelning, intervju eller annat som varat under längre tid så blir jag helt obeskrivligt trött efteråt. Även om det har varit hur roligt som helst! Så ikväll blir det till att gå att lägga sig i tid 🙂
De här härliga människorna har jag spenderat dagen med! Eva Jilkén som jobbar på Leader Höga Kusten och filmaren Mattias Forsell på Swedish Mountain Film.
Största delen av dagen har vi spenderat där jag helst vill vara. Ute i skogen! Bland annat fick de följa med till min magiska skogstjärn. Det kändes helt fantastiskt att få göra intervjun på en plats som jag verkligen älskar. Och Eva och Mattias verkade förstå precis varför jag tycker om den så mycket. Det är något speciellt där.
Charmtrollet Nanook var såklart med och han passade på att ta många dopp i tjärnen. Efter många timmar ute i naturen var han sedan rejält trött.






























