Author Archives: Jonna

Det går framåt

Posted on by

Hej på er!
Måste först och främst bara säga att ÅH vad roligt det känns att vara tillbaks med bloggandet och annat igen efter semestern. Innan semestern kändes allt så tungt. Varenda ord var jag tvungen att dra ut ur mig. Inget kreativt kom sådär naturlig och lätt där på slutet. Det krävdes mycket energi för att åstadkomma minsta lilla sak. Kameraväskan kändes ovanligt tung. Jag hade till och med värk i rygg och axlar. Något jag aldrig haft i hela mitt liv innan. Jag hade nästan glömt bort hur det skulle kännas.

Så som det känns nu! Jag trodde inte riktigt jag skulle känna mig helt redo att sätta igång med jobbet igen på grund av de tre intensiva veckorna men renovering och annat. Men jag inser ju det att det egentligen inte spelar så stor roll för mig vad jag gör. Bara att göra något annat ett tag är liksom nyckeln. Att låta den där delen av hjärnan som annars går på högvarv istället få vila ut. Under de tre veckorna som varit så satt jag inte ens vid datorn i en timme sammanlagt. Jag la undan telefonen och verkligen stängde av den där känslan av att ständigt vara uppkopplad. Det betydde otroligt mycket för mig.

Nu känns allt roligt igen. Det känns lätt. Som vinden. Det kommer av sig själv, utan att jag behöver tänka särskilt mycket.
När jag sätter mig här och skriver så får jag liksom inget stopp. Jag hade inte alls tänkt skriva det jag skriver just nu. Tänkte bara göra en snabb liten uppdatering och visa er hur det går för oss med vattenläckan och hallen. Men, det känns som jag vill berätta så mycket. Och att känna kontakten med er igen är så väldigt värdefull för mig.
Även om jag inte hunnit svara på några av era kommentarer än så är det bara så obeskrivligt roligt och givande att läsa era ord. Få ta del av era tankar och vad ni har för er. Att få känna att det jag gör i bild och ord når ut till er. Det där utbytet är själva kärnan i bloggandet för mig. Jag tror det betydde extra mycket för mig också att ni fanns kvar efter min ledighet. Även om det låter jättekonstigt, så har det alltid varit en rädsla inom mig att bloggen jämt och ständigt måste vara uppdaterad, annars försvinner alla. Att ni ska tappa lusten att fortsätta läsa. Trots att ni så många gånger sagt “vi finns kvar Jonna“.  Nu vet jag det. På riktigt. Så tack. Verkligen, tack.Här i Grundtjärn har veckan rusat fram. Vilket egentligen känns bra, eftersom vi mer eller mindre bott i ett renoveringsprojekt de senaste dagarna. Men det har gått jättebra ändå, tack vare att vi så fort kunde få hit alla hantverkare som behövdes. Så det har inte varit någon sådan där onödig väntan. Allt har gått så himla bra!
Och i förrgår, med väldigt kort varsel, kunde rörmokaren från Junsele Rör komma hit och fixa vattenledningarna och nya kopplingar. Allting flyttades till under trappan istället för i mitten av hallen. Det blev SÅ bra, och nu fick vi golvet i hallen helt fritt från rören. Det känns också så skönt att veta att en riktig rörmokare gjort det. Inget hemmafix med dåliga kopplingar här inte. Det känns tryggt.
I tre dagar har MW Bygg från Myckelgensjö varit här och gjort om golvet från grunden. Åsarna är utbytta och fixade och inga tecken på vattenskador finns längre kvar. En bit av väggen är också utbytt. Alltså, hallen är redan SÅ fin, trots att vi inte ens lagt golv eller väggar än. Jag kan inte förklara vilken härlig känsla det är att gå in här nu. Det känns så rent…luftigt och öppet. Och rejält. Inget lutande golv eller gamla brädor som sjunker ned när man går på dom. Hallen kommer utan tvekan bli vårt bästa rum, haha!
Dessutom ska Johan nu fixa med golvvärme innan vi lägger golv. Det känns lite för bra för att vara sant. Tänk att få känna ett varmt golv under fötterna det första man gör när man kliver upp en mörk och kall januarimorgon.
För några dagar sedan såg det ut såhär.
Och nu ser det ut såhär! Woho! Nu ska vi leta upp ett passande golv här inne. Och så ska vi lägga på panel på väggarna som vi ska målas i antikvitt. Vad tror ni om det? Jag tror det kommer bli ljust och fint i hallen, som för övrigt saknar fönster. Så det behövs ljusas upp lite här inne.
Nayeli begrundar nybygget. Jag tror hon föredrog när hallen var ett enda stort hål ned till marken, så hon kunde jaga skogsmöss under husgrunden. Tur att katterna inte får bestämma här hemma 🙂
Det första Nanook gjorde när han fick komma hem idag var naturligtvis att sätta sin tass på det enda ställe i hela huset där han inte fick sätta sin tass. Men det gjorde nog inget. Golvet blir nog rakt ändå. Och han fick ju verkligen sätta in ett avtryck som förhoppningsvis kommer finnas kvar i många, många år tills den dag någon annan väljer att riva bort golvet. Kanske om hundra år. Undrar vem som bor här då?

Nu vet ni lite hur läget är här hemma. Det går framåt! Nu får vi ägna våra kvällar och helger framöver åt att göra fint i hallen med golv, väggar, lister och målning. Ser verkligen fram emot resultatet sen.  Hoppas ni har en superfin torsdag allihopa! KRAM på er ♥

Dörren till en förfluten tid

Posted on by

Jag har alltid älskat bärplockning. Så länge jag kan minnas.
Ändå är det inte egentligen på grund av bären som jag verkligen älskar det. Bären kommer i andra hand. Bärplockning för mig är ett sätt att återskapa minnen och kliva in i en stämning som funnits med sedan barnsben. En stämning som haft en betydande roll i det liv jag valt att leva.
Att plocka bär blir lite som att öppna en dörr till en förfluten tid. Även om allt är annorlunda nu, så kommer ändå doften av en hjortronmyr blandat med myggstift alltid vara densamma. Känslan av att gå över en blöt myr med för stora gummistövlar kommer alltid kännas likadant. De blöta sockarna och kladdet från övermogna hjortron på fingrarna. Myggornas surr, och det gnisslande ljudet av de gamla mjölkannorna, som jag med flit låter gnissla lite extra högt för att störa tystnaden  så att storskogens björnar inte överaskas av vår närvaro.

Allt det. Små, små detaljer, som skapar det allra finaste känslor och stämningar i mitt hjärta. Det är bärplockning för mig.
Att sen få fylla hinken och prata med de andra om hur mycket bär vi minsann hittade idag, det är bara en underbar bonus.
Varje sommar sedan jag flyttade hit så har jag alltid plockat bär. Vissa år över hundra kilo. Vissa år bara så det räcker till några pajer, saftflaskor och någon burk sylt. Hjortron tycker jag är det roligaste att plocka, även om jag alla gånger föredrar blåbär. Men det är just den där stämningen i hjortronplockningen som gör det så speciellt.

För det första så är min gammelmorbror Tage (min mormors bror som bor här i Grundtjärn) själva grundstommen i den stämningen. Utan honom så vore det som att ta bort bakgrundsmusiken från en film. Jag minns när jag var runt 8-10 år. Då åkte vi alltid upp till Grundtjärn några dagar varje sommar, och då var det alltid hjortronplockning med Tage som gällde. Jag hatade och älskade det. Jag var livrädd för björn så jag var rädd för att gå ut i skogarna. Tage åkte med oss till ett ställe som hette Björnvattnet, mitt ute i skogen. Jag var så rädd att jag först inte ville gå ut ur bilen. Men samtidigt var det något så spännande över det. Tage visste ju alla bra ställen, och det kryllade av hjortron på myren. Så jag trotsade min rädsla och begav mig ut på myren med resten av familjen. Vi fick ihop flera hinkar med hjortron som vi sedan kokade till sylt och åt med glass hemma i den trygga stugan igen. Lukten av hjortronsylt. Det är något speciellt.

Och i Tages kök luktar det alltid hjortronsylt. Även mitt i vintern. Jag vet inte om det verkligen gör det på riktigt, eller om min hjärna så starkt förknippar Tage med hjortron att den skapar lukten av hjortronsylt i min näsa så fort jag ser honom. 
Här om dagen var vi ute och plockade hjortron, på Lappmyra en bit bort från byn. Jag, Johan, mamma och Tage. Återigen fick jag njuta av den där stämningen som liksom borrar sig in i alla mina sinnen. Solen, myggorna, bären och dofterna som blandas med den där spänningen när vi går allt djupare in i skogen för att hitta de där bortglömda myrarna där de riktigt stora hjortronen växer.
Det är ju det som är lite tjusningen med hjortron. Man måste leta efter dom.
Då blir det en sådan extra stor glädje när man hittar en sådan där liten kulle vid ett gammalt träd eller en stubbe där det alltid växer större bär i en hel klunga.

♥Skogens guld.
Jag och Johan plockade sammanlagt ihop 2,5 kg hjortron som vi sedan kokade sylt av direkt när vi kom hem. Så nu har vi några burkar sylt att njuta av under vintern. Att fylla kylskåpet med vilda bär är lite som att fylla vedboden med ved. Jag känner mig rik.

Har ni plockat eller ska ni plocka några bär i år? Någon dag snart tänkte jag ge mig ut och plocka några liter blåbär också. Det är det viktigaste bäret att ha mycket av enligt mig. De är så nyttiga! Och jag älskar både blåbärspaj, blåbärssaft och blåbärssylt. Och att äta dom som dom är såklart.

Hoppas ni har en fin dag! Kram på er ♥

Sensommarkväll

Posted on by

Det var den första kvällen i augusti. Efter en lång dag med renovering inne var klockan plötsligt runt midnatt. Vi glömmer både tid och rum när vi är mitt i renovering och skapande. Kvällens regn förvandlades till dimma när molnen skingrade sig. Luften kändes så ren och skönt svalkande när vi gick ut till vägen med soptunnan som hämtas varannan onsdag. Så vi bestämde oss för att ta en liten midnattspromenad genom Grundtjärn.
Det var en kväll som hade något sådär alldeles speciellt över sig. Det var som om det kändes i luften att högsommaren nu övergick till sensommar.
På den blålila himlen uppenbarade sig augustihimlens första stjärnor. De hade jag inte sett sedan tidigt i våras. Det är som om mörkret kommer med den vackraste gåva så att vi inte ska bli ledsna för att dagarna blir kortare. Vem kan säga nej till stjärnor?
Kvigorna spelade koskällornas sång som bakgrundsmusik till vår nattpromenad medan de lugnt vakande fram till stängslet för att säga godnatt.
När vi kom in tog vi en nattfika innan vi gick och la oss. Aprikoskräm med mjölk. Något som jag upptäckte för någon vecka sedan, och som jag nu inte kan sluta få nog av. Det smakar sommar.

Nu är det återigen kväll här i Grundtjärn, och jag ska spendera kvällen med att måla en gammal kökssoffa som vi ska ha till köket. Jag har alltid drömt om att ha en riktigt fin kökssoffa och nu är det snart verklighet. Idag köpte jag lite tyger för att sy en dyna och lite kuddar. Det kommer bli så fint. Ser fram emot att visa er sedan.

Tack för alla fina, underbara kommentarer. Ni är bäst! ♥
Hoppas ni haft en jättefin dag! Kram på er!

Sommarvilan

Posted on by

Igår efter att jag hade skrivit inlägget om att jag skulle ta en tids semester så var det som om något hände. Ett lugn infann sig inom mig. Jag insåg hur viktigt det var för mig att bara få berätta. Dela mina känslor och sedan konstatera inte bara för mig själv, utan för alla andra, att jag nu skulle på semester. Det låter så simpelt, men för mig var det ett så stort steg. Och först efteråt kändes det på riktigt. Och det var en så obeskrivlig lättnad. Som att dra ut proppen och låta gammalt, sunkigt vatten rinna iväg så jag kunde fylla på med nytt igen.

Så bara av att skriva inlägget blev en lättnad. Och nu när jag sett all fantastiskt respons så blir jag bara så rörd och tacksam. Så jag kände att jag bara ville skriva och tacka er, från djupet av mitt hjärta.  Tack för er omtanke. Tack för att ni delar era egna tankar, känslor och erfarenheter, och för att ni kommer med råd. Tack för att ni tar er tid att lyssna och ta in. Ni anar inte hur mycket det betyder. Vi lever i ett fruktansvärt pressat samhälle idag där var och varannan människa upplever känslan av att inte räcka till. Det är helt galet att det ska behöva gå så långt. Jag tror det gör underverk att bara prata om det. Dela med sig och våga öppna upp sina känslor. I alla fall jag upplever det som om jag då får ett helt nytt perspektiv på allt. Det känns bara så mycket lättare.
Det var så märkligt, för precis efter att jag lagt upp inlägg så kom den vackraste av kvällar. Det var som om jag tog en lättandes suck och hela Grundtjärn andades ut med mig. Den ständiga blåsten la sig till vila och mellan alla mörka regnmoln tittade solen fram. Man hörde koskällorna eka längre bort i byn och alla myggor lyste upp som eldflugor i kvällssolen. Bara för att jag precis sagt att jag skulle ta det lugnt och un tillätt mig att inte göra något alls, inte ens fota så kände jag på en gång hur kreativiteten satte fart. Jag satte mig på cykeln med kameraväskan över axeln och begav mig ut i byn. Det är något magiskt som händer när man inte känner ett måste. När det får flöda fritt. Det lugnet jag kände igår kväll…jag minns inte senast jag kände det.
Det var så fantastiskt skönt.

Tänkte att jag ville visa er några bilder jag tog igår kväll. Det kändes nästan som ett tecken att få börja semestern med en sådan här magisk kväll.
Jag tog min gamla cykel som jag köpte på loppis förra året och cyklade runt i byn. Vädret var väldigt märkligt. Mörka, tunga regnmoln men då och då tittade solen fram och satte hela byn i brand av det vackra ljuset.

Den här vyn är den vackraste jag vet här i Grundtjärn. Skogen i fjärran, den spegelblanka sjön, de gyllene ängarna och kvigorna. När jag dör, så hoppas jag att det är den här vyn jag får se på andra sidan 🙂
Det var längesen jag tog mig tid att hälsa på kvigorna nu. De verkade lika glada som jag att återses igen.
Sen tog jag cykeln ner till sjön.
Det är som om man får ro i själen av att befinna sig intill en spegelblank sjö. Det är så stilla och rogivande.
Kvigorna följde med ned till sjön för att bada fötterna. (Ni ser dom till höger i bilden).
Är så glad för denna vackra sommarkväll. Och idag börjar min semester. Nu hoppas jag på många liknande kvällar framöver. Med kvällsdopp och cykelturer. Oplanerade dagar. Långa promenader med Nanook och sena frukostar. Åh vad jag ska njuta av detta.

Återigen, tack för er fantastiska respons på mitt förra inlägg. Det värmer så i hjärtat. Ska ta mig ordentligt med tid sedan att läsa igenom allt ni skrivit. Ta in, begrunda, reflektera. Nu önskar jag er alla en helt underbar sommar. Så hörs vi kanske i morgon, eller kanske om några dagar, eller om en vecka eller två. Oavsett om jag har semester eller inte, så älskar jag att skriva och fota, så jag låter det vara obestämt hur mycket jag kommer uppdatera här 🙂 

Massor med kärlek till er ♥

En känsla av att inte räcka till

Posted on by

Efter två väldigt intensiva månader med mycket jobb och innesittande tänkte jag nu ta en efterlängtad sommarvila. En liten semester. Få tid till att göra allt det där som jag känt att jag behövt prioritera bort den senaste tiden. Just nu längtar jag bara som en tok efter att få städa hemma. Hänga tvätt. Allt det där vardagliga som jag känt att jag inte ens hunnit med på sistone. Få ordning och reda på mitt kaos. Få vakna på morgonen utan att behöva titta på en “att-göra-lista” det första jag gör. Kunna ta dagen lite mer som den kommer. Göra oplanerade utflykter på kvällarna. Göra goda middagar. Vara ute med kameran och känna den där kreativiteten flöda igen, som bara kommer när jag inte måste fota. Det där riktiga flödet som infinner sig när man känner ett lugn.

Det har jag verkligen inte gjort på sistone. Jag vet inte vad det är med mig, men stundtals har jag mått riktigt dåligt över att jag inte räcker till. Senaste månaderna har den där känslan kommit krypande allt mer. Ändå har ju allt gått så otroligt bra senaste månaderna. Så bra att så mycket nya roliga möjligheter öppnar upp sig och jag vill tacka ja till allt. Göra allt. Tills det blivit så mycket att jag känt en oavbruten stress över allt annat jag inte hinner. När jag jobbar hårt med en sak, så blir en annan lidande. Om jag svarar på ett mail, så blir ett annat mail obesvarat. Om jag spenderat en dag inne med kontorsarbete, så försvinner en dag för att fota och vara kreativ.

Varje kväll jag gått och lagt mig (eller varje natt) så har jag känt en besvikelse över att jag ändå inte hann med det jag skulle. Inte ens i närheten. Mailinkorgen är ett kaos. Jag känner mig ledsen över alla vackra, fina mail och brev jag får, som jag aldrig hinner svara på. Jag känner mig ledsen över att jag inte varit tillräckligt kreativ. Inte bloggat som jag borde. Inte varit ute i naturen och fotat. Att min Instagram-feed fylls med gamla bilder . Ledsen över att jag inte hunnit svara på alla kommentarer. Ledsen över att jag inte hunnit göra en videoblogg på länge. Ledsen över att jag inte hunnit jobba med min kulnings-skiva som var mitt största mål med det här året. Ledsen över att jag inte skickat iväg mina webshop-beställningar i tid. Ledsen över att jag tackat nej till två bokförlag för att jag inte hinner skriva en bok. Ledsen över att jag numera spenderar mer tid med administrativt arbete än att faktiskt vara kreativ.  Det är som om vad jag än gör och hur mycket jag än försöker hinna ikapp, så är det omöjligt.

Även om jag under lång tid känt att jag behöver ta det lugnt ett tag och ta semester, så är det också en stress i att göra det. Att ta det steget att faktiskt pausa är skrämmande. Eftersom allt mitt skapande och hela mitt yrke i princip är beroende av det ständiga uppdaterandet på sociala kanaler, så är det en rädsla i sig att faktiskt pausa det. En rädsla att allt ska dö bort. Att allt man jobbat för i så många år ska rinna ut i sanden om jag slutar att uppdatera ett tag. Jag är säker på att många i samma bransch kan känna igen sig. Bara jag ligger en dag efter i uppdateringar så stressar det mig något enormt. Som om allt jag någonsin gjort kan försvinna på en dag. Jag vet, det är helt galet att ens känna och tänka så. Men världen vi lever i idag är banne mig inte lätt. Det är ett högt tempo på allt.

Senaste veckorna har jag känt mig som ett nervrak. Det kan räcka med en oplanerad händelse, eller ett oplanerat möte som gör att jag nästan bryter ihop inombords. Det rubbar hela tidsschemat. Det kan räcka med att någon vill boka ett datum för att det ska upplevas som om min sista gnutta frihet försvinner.  Jag vet ju att det inte är så, och jag försöker hela tiden att intala mig att ta det lugnt. Men den här långvariga oron och stressen har på något vis övergått till att minsta lilla händelse känns som en stor sten över mina axlar.

Det är så tokigt det där. Förr var min allra största stress att jag inte hade tillräckligt med jobb, och att jag inte tjänade tillräckligt med pengar. Det gjorde mig stundtals så obeskrivligt orolig och ledsen. Nu är min allra största stress att jag har för mycket jobb.
Förr hade jag tid, men var olycklig över oron att behöva ge upp. Nu har jag ingen tid, men mitt företag blomstrar som aldrig förr. Det vore nice med en balans på det där. Jag vet att det inte ska behöva vara såhär. Men det var som om allt kom på en gång. Det blev en sådan upswing att jag inte riktigt hann med. Som att kastas in i något helt nytt som jag inte hade någon erfarenhet av.

Så nu tror jag att jag behöver lite tid att organisera upp allt det här. Ladda batterierna och få ordning i mitt kaos. Och ta lärdom av den här nya erfarenheten och förvandla den till något bra istället.
Jag vet att det kommer att bli bättre framöver. Jag har redan spånat på lösningar. För jag vill ju inget annat än att fortsätta med allt jag gör. Jag vill inte behöva skära ned på saker och ting. Jag vill ju få fortsätta utvecklas och hålla på med allt jag älskar. Få låta min kreativitet fortsätta expandera. Samtidigt som jag nu också vet hur viktigt det är med återhämtning. Att få jobba intensivt med det jag älskar, men samtidigt få tid över till vila.

Jag tror den här sommarvilan kommer göra underverk. Att bara få andas ut ett tag och se saker från ett annat perspektiv. Få tid till att organisera om lite och komma på smarta lösningar. Få hämta ny kraft så att jag till hösten känner mig redo att ta nya tag igen.
Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle dela allt det här. Jag tänkte mest bara berätta att jag skulle gå på lite semester ett tag och att bloggen kommer uppdateras mindre nu under ett tag. Men sen sipprade allt ut och jag kände att det kanske är lika bra att vara ärlig och dela även dessa lite tyngre känslor. Det finns inget jag själv tycker om mer än när andra vågar glänta på dörren till sitt inre känsloliv. För väldigt ofta, så kan man känna igen sig, och då känns plötsligt allt lättare.

Och att bara få skriva av mig nu kändes väldigt skönt. Som om jag var tvungen att dela detta innan jag kunde släppa taget och gå på semester. Jag vill ju att ni läsare ska få följa med mig i livets berg och dalbana, med allt vad det innebär. Så då känns det såklart också viktigt att dela känslor och händelser som är mindre bra. Även om det ibland tar emot.

Nu har jag lovat, att från och med i morgon så har jag semester. Då blir det ett lugnare tempo och tid för eftertanke. Det ser jag verkligen fram emot. Jag hoppas ni läsare, vilka ni än är och vart ni är är, också tar er tid till ett lugnare tempo och att ni får njuta riktigt ordentligt av sommaren. Tack älskade ni för att ni finns! ♥

En helg i juli

Posted on by

Hej på er mina älskade läsare!
Äntligen har jag nu fått lite tid att sätta mig vid datorn och ladda in bilder från senaste dagarna och skriva ett litet inlägg om vad jag gjort sedan sist. Jag vill börja med att tacka för alla fina och förstående kommentarer på mitt tidigare inlägg. Det är så himla fint att känna er värme och omtanke. Det betyder så otroligt mycket för mig ska ni veta. Så tack underbara ni ♥

Det har återigen varit ett par intensiva dagar och jag har lite kvar att göra innan jag går på lite sommarledighet. Utställningen är över nu, och alltså, jag är fortfarande lite chockad över att det gick så otroligt bra!! Jag hade inte förväntat mig att få sälja något, utan tänkte mest att det vore roligt att få visa upp min konst under veckan. Men jag fick sålt ca 90% av allt jag hade med mig! Alltså...AAAHHH jag är så glad. Till och med alla målade tavlor från den nya kollektionen blev sålda. Jag svävar lite på moln fortfarande. Utställningen blev den bästa och roligaste utställning jag någonsin haft, och det tack vare alla fantastiska människor som kom dit. Jag känner mig så djup tacksam.

Nu kommer lite mobilbilder från de senaste dagarna!
I lördags var det ju den årliga strandfesten här i Grundtjärn. Jag kan inte förstå hur vi kunde ha så tur med vädret. I över en veckas tid har det varit regn och näst intill storm. Sen blev det sommarens vackraste kväll, precis när strandfesten började. Både Grundtjärnsbor och sommargäster samlades vid stranden för att grilla och bada och basta, och leka lekar. Det var SÅ roligt.
Folk badade lång efter att solen gått ned.
När myggen och kylan kröp sig på så samlades vi runt en lägereld. Vi hade en stor högtalare med oss där vi spelade gamla godingar som vi både dansade och sjöng med till. Alltså åh, sådana här stunder är bara så underbara. Det blir en sådan gemenskap. Jag hade verkligen såååå roligt denna kväll.
I söndags eftermiddag efter att utställningen stängt så fick jag hjälp att plocka ned allt av världens bästa gäng. Johan, Åsa, Arvid, Per Henrik och lille Malte. Det var SÅ snällt. Alltså, hade jag varit själv så hade det tagit mig flera timmar att bli klar. Nu gick det fort som attan så vi kunde sedan gå och fira med lite pizza.
Igår var det “Nattloppis” i Junsele, och då blir verkligen hela byn till en enda stor loppis. Jag älskar att gå på loppis så detta är verkligen en kväll jag inte ville missa.
Kvällens favoritställe var när vi besökte Vintage by Callicoat, som drivs av Elaine Callicoat och Mattias Danielsson. De har precis flyttat upp från Knivsta till den gamla prästgården i Junsele, tillsammans med deras två barn. De hade köpt två tavlor av mig på utställningen så det var på det viset jag först kom i kontakt med dom. När jag hörde att de skulle ha öppet under nattloppisen var jag bara tvungen att gå dit. Och wow, det är ju som en riktig butik! Jag hade kunnat stanna där i flera timmar och titta på alla häftiga vintage kläder. Jag köpte dessutom en helt fantastiskt 80-tals klänning som jag har på bilden ovan, och ett par vita Lee-snickarbrallor.

När vi kom hem hade vi gjort några riktiga fynd. Bland annat en gammal JÄTTEFIN lampa för 100 kr. En kaffepanna och några vackra dukar.
Vi köpte också ett vackert gammalt “tråg” från 1812 och en gammal yxa (bila) som användes till timmerarbete. Det är något speciellt med sådana där gamla saker som bär på en historia.
På kvällen gick vi hem till min mamma och drack en sista kopp kaffe tillsammans med min storebror och hans familj, innan de sen skulle åka hemåt mot Nynäshamn igen. Känns så konstigt att sommaren redan hunnit såpass långt att familj och sommargäster i byn börjar åka hemåt igen. Jag har ju knappt hunnit förstått att det är sommar än.
Sen tog vi en kvällspromenad genom byn medan solen var påväg ned. Så skönt när sommarkvällarna får vara såhär vackra. Det har inte varit många soliga dagar i juli, men förhoppningsvis väntar varmare tider framöver.

Ikväll blir det jobb i ateljén med beställningar som ska skickas iväg. Ska verkligen försöka hinna klart med så mycket som möjligt dessa dagar så att jag sedan med gott samvete kan ta lite semester. Det ser jag verkligen fram emot.

Vad har ni för er nu under juli? Jag hoppas att ni har det riktigt bra i alla fall! Stor kram till er ♥

Inga lata dagar

Posted on by

Den här tiden på sommaren så känns det ju som om man vill använda “lata dagar” som titel på blogginlägget och lägga upp bilder från solstunder i en hängmatta. Men det har ju verkligen varit tvärtom. Det har varit så mycket senaste veckorna att jag nu knappt hinner blogga, som ni kanske märkt. Samtidigt som det är juli och semestertider för många så man vill ju vara med på allt roligt som händer och somriga aktiviteter. Juli är ofta en månad jag upplever som stressig. Men just i år har det varit extra, extra mycket med allt. Senaste dagarna har det nästan känts outhärdligt att sitta inne framför datorn och inne i ateljén för att slutföra jobb och hålla på med momsredovisning och skicka reslutatrapporter osv. Ni vet känslan när man springer i en dröm och det bara går i slowmotion så man aldrig hinner fram.
Så har det känts nu. Och jag har på riktigt upplevt det svårt att blogga och skriva, för att jag känner mig så “spretig”. Det känns som vad jag än skriver så låter det konstigt haha. Så jag bara suddar ut och struntar i det. Ni anar inte hur länge jag bara suttit med detta stycke. Så om något låter konstigt så har ni en förklaring haha.

Åhh…juli alltså. Årets mest intensiva månad! Men nu börjar det faktiskt närma sig ett lugnare tempo. Jag har nog aldrig tidigare känt ett så starkt behov av att ta semester. Ni vet, riktig semester. Inte kolla mailen, inte känna press över att jag inte uppdaterat sociala kanaler och inte ha något pågående samarbete. Bara få ta det lugnt och göra det jag känner för i stunden. Alltså, jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Så underbart att bara sakta ned ett slag. Jag inser att jag verkligen, verkligen behöver det nu.  Så det tänkte jag göra nu framöver när utställningen är klar och alla beställningar är ivägskickade.

Sommaren i sig tycker jag kan komma med så mycket förväntningar, som bara det gör en stressad. Man ska hinna göra allt det där man längtat efter hela året. Man ska hinna umgås, göra roliga aktiviteter, bada och bli brun. Plocka blommor och äta god mat. Vara glad och gå runt i luftiga kläder och ta vackra sommarbilder. Läsa en bok, ta kvällsdopp och gå på picknick. Hålla ordning i trädgården, klippa gräset och bjuda på fika. Samtidigt som jag för det mesta jobbar och ska vara kreativ. Alltså sommaren…jag älskar sommaren. MEN det finns en mörk sida av den också. Men det har ju inte med sommaren att göra egentligen. Det har ju med en själv att göra. Den där bilden man har i huvudet av hur sommaren ska vara och kännas. Kan ni känna igen er? Eller är ni bra på att bara släppa allt?
Även om senaste tiden känts lite extra stressig så har jag ändå fått några riktigt härliga stunder. Den här veckan har ju hela min familj varit samlad i Grundtjärn och igårkväll bjöd jag och Johan alla “ungdomar” på en liten grillkväll nere vid vattnet. Så det var jag, Johan, min storebror Isac och hans fru Hannah, och min lillebror Filip. Mamma och pappa var barnvakt till Noak och Klara så länge.
Det var SÅ mysigt. Det är så sällan man får till sådana där kvällar numera. Ofta har vi alla fullt upp med olika saker. Men nu var det verkligen dags. Vi grillade, bastade och badade och bara njöt av kvällen.
Det var dock rysligt kallt och blåsigt. I vattnet var det bara 11 grader. I JULI!!! Men det gick bra ändå! Igår hade jag varit lite nojig hela dagen över att vi inte skulle kunna göra den här kvällen som vi planerat för, på grund av dåligt väder. Ja ni ser ju, sommarförväntningar som gör en lite besviken och spänd. Som känslan över att alla örter och mina tomatplantor dött av kylan. Men jaja, det är bara att gilla läget!
Ikväll blir det faktiskt en grillkväll igen, för nu är det den årliga strandfesten i Grundtjärn. Då brukar det vara som allra mest folk här i byn, och vi grillar, badar och bastar och har lekar på stranden. Jag blev invald i “festkommittén” i år så jag är med hjälper till, så jag ska strax bege mig ned till stranden och börja förbereda lite.

Jag ville bara göra ett litet inlägg så ni vet att jag lever, och så hoppas jag att ni har en jättefin helg! Vi hörs snart. Kramar i massor ♥

Två fantastiska dagar

Posted on by

Hej på er!
Jag har varit lite frånvarande här på bloggen under några dagar men istället har jag haft fullt upp med utställningen i Junsele, som hade vernissage i måndags. Alltså åh, vilka två fantastiska dagar jag haft. Det har varit SÅ roligt. Jag känner fortfarande att jag svävar på moln efter alla underbara möten med människor. Både nya bekantskaper och nära och kära. Jag hade aldrig kunnat vänta mig att det skulle komma så mycket folk som det gjorde. Jag kunde inte varit mer nöjd!

Så jag stod där under måndagen och tisdagen. Nu pågår utställningen under hela veckan, och på söndag kommer jag stå där igen innan utställningen sen stänger. Men alltså, ja jag finner liksom inga ord. Jag har fått så mycket kärlek av människor som kommit dit att jag stundtals inte vetat vad jag ska säga. Blir så väldigt berörd. Det här har utan tvekan varit den roligaste och bästa utställningen jag någonsin haft.
På söndag var det hängning av tavlor (vilket var så otroligt mycket mer tidskrävande än jag anat) och på måndag förmiddag var jag och Johan på plats inför vernissagen. Han var med mig hela dagen för att hjälpa till. Det var så fint att ha honom med mig ♥
Han fixade med drinkarna och tilltugget. Det är ju ett måste när man har vernissage!

Jag passade på att ta ett foto med fantastiska Annika Falkensson som gjort den här utställningen möjlig. Ja egentligen hela Återvändarveckan i Junsele. En otroligt drivande människa med en enorm passion för att bygden ska leva vidare.
Det var mycket folk under hela vernissagen mellan 11-15. Så otroligt roligt! Hade inte väntat mig det faktiskt.
Jag fick också äran att träffa Moss Nilsson som är en otrolig skicklig konstnär, och som tecknat av många platser omkring Junsele och Ångermanland. Han hade utställning samtidigt som mig (på andra sidan av salen). Han är verkligen en speciell person. Precis sådär som man väntar sig att en gammal konstnär ska vara. Fritänkande, klurig och tokig.
Min mamma Anita, min pappa Ulf och min lillebror Filip kom också förbi! ♥
Fick en sådan vacker orkidé av dom. Den ska få stå kvar under hela utställningen och lysa upp.
Och sen kom mina underbara svärföräldrar och överraskade! Margareta och Kalle. Blev så glad att se dom! ♥ Då var fortfarande mina föräldrar kvar så det blev som en liten mini-familjeträff på vernissagen. Så roligt!
Och min fantastiska släktingar Anna-Karin (min mammas kusin), Sven-Olov (min mormors systers man) och Leif (Anna-Karins man).
Fick så otroligt vackra kommentarer i gästboken! Så ni kan ju bara tänka er hur underbart det var att få träffa alla dessa härliga människor ♥
Jag som inte hade förväntat mig att sälja på utställningen fick istället sålt nästan alla stora målade tavlor under de två första dagarna. Peter och Sara heter detta par som köpte både Junidröm och Eldört. Peter fastnade för Junidröm och Sara för Eldört. Så det slutade med att de fick ett paketpris och köpte båda två. Haha, den lyckan alltså! Och det känns så extra roligt att faktiskt få träffa de människor som nu kommer bli de nya ägarna av tavlorna. Junidröm (längst till vänster) är juni månads magi. Bomullsblommor, morgondimma, solsken och grönska. Eldört (längst till höger) är ett fält av mjölkört. På engelska heter de “fireweed” och då blir ju den direkta översättningen eldört. Det tyckte jag var så vackert. Det var någon som berättade att efter den enorma skogsbranden i Västmanland för några år sedan, så växte det istället upp enorma fält av mjölkört. Så vackert på något vis. Som om trädens själ förvandlades till dessa lilarosa, vackra blommor. Så tavlan skulle bli en blandning av eld, mjölkört och de vita små bomullstussar som blommorna släpper iväg under sensommaren. En symbol för att släppa taget och att det alltid kan växa något vackert ur askan. Att det alltid kommer ljus, även ur mörkret.

Som jag skrev någon gång tidigare så får man ju en slags känslomässig koppling till tavlorna. Och det är med blandade känslor som jag slår in dom i ett paket och tänker att jag nog aldrig kommer se dom mer igen. Men samtidigt en härlig känsla. Nu får de hänga hemma på någons vägg och förhoppningsvis skänka glädje varje dag. Istället för att stå nedpackade i kartonger och ta upp en massa plats hemma i min ateljé. Då får jag istället möjlighet till att skapa nya tavlor. Tack Peter och Sara! Hoppas ni kommer få mycket glädje av Junidröm och Eldört! ♥
Dag två på utställningen! Trots att vernissagen var över så kom det ändå förvånansvärt mycket folk. Så otroligt roligt!
Och även idag kom mina familj och hälsade på, fast nu med min storebror Isac och hans fru Hannah och mina älskade brorsbarn Noak och Klara ♥
Min underbara Johan kom även igår och hjälpte mig. Innan mitt pass slutade på utställningen så skulle jag slå in några tavlor. Eftersom många är på genomresa i Junsele denna veckan så fick vissa ta med sina köpta tavlor och fotografier redan nu, även om utställningen inte är klar än. Det blir lättare så än att behöva frakta över olika delar av Sverige med posten. Som tur är hade jag några tavlor och fotografier som inte fick plats först så de fick nu hängas upp som ersättare.
Efter en lugn och skön kväll igår så kom jag och Johan på idén att ta ett midnattsdopp i sjön. Min storebror Isac hänga på så det slutade med att vi tände upp bastun nere vid sjön och badade i tre omgångar sent in på natten.
Johan, Isac, jag och lille Nanook i bakgrunden.
Det var en galet vacker kväll! Det kände som vi befann oss mitt i en filmscen. Alldeles stilla och blått.
Härlig avslut på denna dagen! Nu hoppas jag på fler dopp i sjön dessa dagar. Hoppas att ni haft en riktigt härlig vecka hittills! Nu hoppas jag få lite mer tid att blogga resten av veckan. Tack för ert tålamod!! Kram på er ♥