Önskeinlägg-En lista med min favoritmusik

Godkväll mina solstrålar!
Precis som gårdagen så gick även denna dagen så otroligt fort så jag inte hann blogga något under dagen. Samtidigt som jag varit så obeskrivligt trött de här dagarna. Vet inte riktigt vad det är med mig. Har lite smått ont i huvudet och känner mig sådär kraftlös. Inte alls som förra veckan när jag knappt kunde sova om nätterna för jag var så pigg. Men det går nog över snart. Det kan bli sådär ibland när jag haft en tid då jag varit superkreativ. Då kommer några dagar då kroppen skriker efter vila och sömn. Om jag bara lyssnar på kroppen och tar det lite lugnare så brukar jag snabbt vara tillbaks på banan igen.
Idag har jag varit hos min frisör Marie Lundin i Näsåker, och efter det åkte jag till Junsele med min mamma för att hämta lite paket och handla lite. Vi passade även på att ta en liten fika. Så det har verkligen varit en riktig lyx-dag egentligen. Jag har mitt i allt också bestämt mig för att köpa en kviga, haha. Stjärna, ni vet (i inlägget nedan). Men mer om det senare, när jag vet om det ens är möjligt att genomföra.
När jag väl kom hem så var klockan redan sent på eftermiddagen och jag kände mig lite stressad över alla tusen saker jag borde sätta igång med eftersom jag missat en så stor del av arbetsdagen. Men istället för att ta itu med det gick jag och la mig en timma. Och det var så otroligt skönt. När jag vaknade kändes allting bättre, och jag kokade mig en kopp kaffe. Och nu sitter jag här!
Var ju som sagt hos frisören idag, och gjorde lite varmare slingor i håret och toppade och fräschade till lite. Vet inte om ni kan se så stor skillnad men det blev några mörkare toner lite här och var. Det känns så otroligt lyxigt att få gå till en frisör och få fixat håret ibland. Under flera år gick jag aldrig till frisören. Jag både klippte mig själv och la i lite slingor då och då. Men nu i våras tog jag kontakt med Marie för att få göra håret lite extra fint inför sommaren. När jag har en så fantastiskt duktig frisör i närheten så känns det roligt att få bli lite ompysslad ibland.
Det är tydligen inte bara jag som varit trött idag. Hela familjen faktiskt. Djuren har sovit hela dagen, även Nanook. Det kanske är något i luften. Är ni också lite ovanligt trötta?

I alla fall så har jag en liten grej till er! Jag sa ju för ett tag sedan att jag ska börja göra önskeinlägg där ni läsare har fått bestämma temat. Och jag tänkte börja med något enkelt idag. Ni är väldigt många som frågat efter en lista med min favoritmusik. Nästan alltid när jag gör filmer eller annat så brukar det trilla in frågor med vilken musik det är. Ofta i videobloggar numera så använder jag musik som jag köpt från www.epidemicsound.se. Det är en sida för kreatörer och filmskapare där man helt enkelt betalar för att få tillgång till musik som man sen får rättigheter att använda i sina filmer. Därförgår det inte att hitta den musiken på t.ex Spotify eller Youtube. Men, det finns mycket annan musik som jag lyssnar på och ibland använder i filmer!

Jag har gjort en Spotify-lista till er där jag hittills lagt till 145 låtar som jag tycker om. Det är mestadels väldigt lugn och harmonisk musik. Mycket vacker filmmusik och sådana där låtar som verkligen inspirerar mig. Jag får otroligt mycket inspiration från just musik, och jag lyssnar till 99% på sådan här typ av musik som jag lagt i listan. Jag har säkert flera hundra fler låtar som jag kommer lägga till så småningom. Så fort jag hittar någon vacker låt som jag tycker om så kommer jag lägga till den i listan. Nu är det ju inte säkert att ni alla har Spotify men jag håller tummarna att några av er kan ta del av denna listan. Sen tror jag man kan lyssna även om man inte har köpt Spotify? Bara att man inte kan lyssna på lika många låtar. Vet inte hur det är med det där riktigt.

Jag hoppas ni som är intresserade av min musiksmak kommer att tycka om listan, och att den kan skänka er lite lugna, härliga stunder och ge er lite inspiration.
Jag har bäddat in listan här nedan. Om ni hellre vill gå in på listan på er Spotify så kan ni söka på detta och börja följa den: spotify:user:allikin:playlist:1Gu96XlngpAs8lvojjt3up

Hoppas ni kommer tycka om musiken! Och om ni vill tipsa om några riktigt vackra låtar som passar i denna lista, så lämna gärna en kommentar. Älskar att få tips på nya musik!
Nu önskar jag er alla en riktigt fin kväll! Kram på er ♥

Stjärnan på jorden

Hej på er!
Först och främst, tusen tack för all underbar respons på förra inlägget. Det glädjer mig verkligen att ni är så många som sett fram emot att se dokumentären, och att ni som sett den tycker om den så mycket! Har fått så otroligt många fina mail och kommentarer dessa dagar från er som sett dokumentären i helgen. Och det värmer verkligen i hjärtat. Mitra har verkligen lyckats göra en fin film, och jag är så evigt tacksam för det.  Jag ska svara på lite kommentarer senare i idag. Ni skriver så himla fint så jag blir alldeles gråtig och rörd. TACK!
Idag försvann det sista av sommaren. Jag brukar alltid se kvigornas ankomst som ett tecken på att sommaren börjat. Och idag åkte de hem till sin bondgård i Myckelgensjö igen. Jag tror aldrig jag fäst mig så mycket vid kvigorna innan. Det kändes faktiskt riktigt sorgligt att behöva säga farväl. Kanske kommer några av dom tillbaks nästa sommar igen, men några ska snart kalva och påbörja en nytt skede i livet.
Jag fick ändå lite mer tid med dom än vad som var meningen. De skulle egentligen hämtas i fredags men så fick Frida (ägaren av korna) punktering på vagnen så de kunde inte hämta dom. Det var såklart trist att de fick punktering, men helt ärligt så blev jag inte överdrivet ledsen. I några dagar till fick jag njuta av ett av de vackraste ljudet jag vet. Koskällorna i den tysta kvällen.

Så de här bilderna tog jag i fredags när jag trodde att de skulle fara hem. Tidigt i morse gick jag ut för att säga ett sista farväl. Jag sjöng för dom och gav det sista av kraftfodret som jag köpte i somras. En film från denna stund kommer inom kort.
Åh, jag blir på riktigt tårögd nu. Jag lyssnar på vacker pianomusik i bakgrunden så det förhöjer nog stämningen lite extra när jag ser den här bilden. Det är min Stjärna. Redan första gången jag hälsade på kvigorna i våras när det precis kommit till byn så fick jag en speciell kontakt med den här kvigan. Hon har en väldigt annorlunda teckning. Brunspräcklig och lite tigermönstrad. Och en ullig päls. Jag kände direkt hur snäll hon var. Så försiktig men ändå så lugn och trygg. Sedan dess så har hon alltid varit den första som kommer fram när jag går till hagen för att hälsa på dom.
Jag brukar alltid ha med mig lite foder åt dom. Finns det någon mer underbar känsla än en mjuk mule som mumsar i handen? Speciellt när Stjärna gör det, för hon är så försiktigt och artig.
Även i morse när jag kulade en sista gång för dom innan de lämnade Grundtjärn så var Stjärna den första att komma och hälsa. Jag önskar jag hade kunnat ha henne kvar ♥
Det blir alltid väldigt tyst i byn när kvigorna åkt hem igen. De livar upp byn mer än vad man tror. Det är ju ändå en väldigt liten by, med bara 10 invånare. Så här är det väldigt tyst. En tystnad jag älskar såklart. Men kvigorna gör att det känns lite som förr, när byn levde på ett annat sätt.

Jag kommer sakna dom väldigt mycket.
Jag fick i alla fall en riktigt fin start på den här veckan. Ser fram emot att redigera filmen sen och visa er.
Nu ska jag koka lite kaffe och sätta mig och svara på lite kommentarer här på bloggen. Som sagt så skriver ni så fint att det nästan värker i hjärtat på mig. Hoppas ni förstår hur mycket det betyder! ♥

Jag tänkte också passa på att påminna om att man fortfarande kan rösta på mig till Årets Influencer. Det gör inget om ni redan röstat, man kan tydligen rösta hur många gånger man vill, något jag hade missat sist jag skrev om röstningen. Så om ni har några sekunder över och skulle vilja rösta på mig, så vore jag evigt tacksam! HÄR KAN MAN RÖSTA. Tusen, tusen, tusen tack för er hjälp.

Vi hörs snart! ♥
Ha en underbar måndag allihopa!
Kramar

Nu kan ni se dokumentären om mig!

Åh som jag har längtat efter denna stund. Nu finns äntligen Mitra Sohrabian’s dokumentärfilm om mig att se online. Jag vet att det är många av er läsare som frågat och längtat tills den finns att se på nätet, efter att jag hade varit på premiärvisningen av dokumentären i Luleå i våras.

Mitra hade ju hoppats på att SVT skulle köpa dokumentärfilmen, men de var inte intresserade, vilket gjorde att hon fick kämpa så otroligt mycket med att få den klar. Jag är så full av beundran över hennes driv att slutföra projektet helt på egen hand. Jag vet att det ligger så mycket jobb och slit bakom detta. Under lång tid nu har vi väntat på att den skulle kunna gå att hyra eller köpa online, och nu är det alltså möjligt.

En hel timmes dokumentär som spelades in under 2014 och som handlar om mitt liv här i Grundtjärn. Allt från min bakgrund, min livssyn, till mitt liv bakom bloggen och kärleken till byn och mina rötter. Som jag skrivit innan, så finns det ingen som jag tycker fångat mitt liv och mig själv så bra som just Mitra. Med henne kunde jag vara helt mig själv. Hon kunde ibland sitta långa, långa stunder tyst framför kameran och bara låta mig prata. Eller låta mig vara tyst. Hennes tålamod, kreativitet och hennes stora hjärta har verkligen berört mig. Jag är så tacksam för filmen hon gjort.

Här kan ni se en kort TRAILER från dokumentären // Here is a short trailer from the documentary

Om ni vill se dokumentären så finns den här på Vimeo att hyra eller att köpa.  Att hyra kostar 48 kr och att köpa den kostar 72 kr. Om man hyr den kan man se på den i 24 timmar. Den är såklart på svenska, men har engelska undertexter så att även följare från andra länder ska kunna se den. Skriv gärna en kommentar om ni har några funderingar eller behöver hjälp med hur ni genomför köpet. Men det ska inte vara några konstigheter. Man kan betala med kort eller Paypal, precis som när man hyr vilken film som helst på nätet, eller köper något via en webshop.

ÅHH, det känns så spännande nu när ni äntligen kan få se den. Både nervöst och pirrigt. Precis som jag kände när jag satt i biosalongen sist och undrade vad alla människor skulle tänka när dom såg den. Det är ju ändå en väldigt speciell känsla att ha fått en hel timmes dokumentär gjord om sig själv och sitt eget liv. Men också, vilken gåva jag fått av Mitra. Jag är så obeskrivligt tacksam för att hon fångat ögonblick ur mitt liv som aldrig kommer att komma tillbaks igen.
Jag hoppas ni tycker om den och att ni får en ännu bättre bild av mitt liv här i Grundtjärn efter att ha sett den.
Om några av er kommer att vilja se den ikväll eller under helgen (eller när som helst för den delen), så vore det superkul om ni ville lämna en liten kommentar efteråt om vad ni tyckte! Jag hoppas såklart ni kommer tycka om den och att ni får en mysig filmstund!

Som sagt, säg till om det är något ni undrar över med själva köpet så ska jag försöka hjälpa till så gott jag kan!
Nu önskar jag er alla en helt fantastiskt fin helg! KRAM PÅ ER! ♥

I höstens famn

Hösten har kommit på riktigt nu. Det känns i den råa morgonluften, och i doften av lövträdens sista andetag. Ja, i hela stämningen. Och det är något så vilsamt över hösten. Jag älskar det. Tänk att få vakna upp till dessa vackra explosioner av färger. Och jag får ta tid på mig.
Det är inte som på sommaren när morgnarna försvinner iväg innan man ens hunnit vakna.
Nej, på hösten får man ta det i en lugnt takt. Sippa på kaffet länge innan solen stigit såpass att det känns bra att gå ut i skogen. Den täta dimman kan ligga kvar i flera timmar och ge en känsla av tidig morgon trots att det närmar sig förmiddag.

Vi behöver ju det nu. Den där vilan som hösten för med sig. Det där lugna tempot, där det finns tid över för att ta extra djupa andetag av höstens kryddiga dofter.
Ingen annan årstid tycker jag förvandlar skogen till något så vackert som just hösten. Det är inte bara färgerna som gör det, utan något sådär extra mysig stämning. Allting känns mjukare och renare. Myggen har försvunnit och skogen förbereder sig för sin vintervila.
När jag kom ned till skogstjärnen satte jag mig vid kanten och lyssnade på två ankor som tycktes samtala med varandra. De simmade omkring i morgondimman och jag undrade för mig själv om även djur kan uppfatta det vackra i en tidig höstmorgon? Nog måste väl ankorna vetat om att de valde skogens vackraste plats? Det kan inte vara en slump.
Jag stannade kvar länge vid tjärnen. Det var så vackert att jag trodde att jag drömde. När jag tror att jag redan sett allt det vackra som denna plats kan visa, så tar den steget längre och skapar något ännu vackrare.
Lycka känner jag, när jag får börja min dag såhär. Ren lycka.
Godmorgon förresten, mina solstrålar!
Jag hoppas ni får en riktigt fin fredag. Jag har goda nyheter att berätta, men det kommer i ett inlägg lite senare idag. Jag vet att många av er kommer bli jätteglada, eftersom det är något ni längtat efter länge. Det känns pirrigt och roligt att det äntligen är dags! Men mer om det lite senare.

Sen, tänkte jag bara passa på att påminna om att jag är nominerad till Årets Influencer. Det är nu exakt halva tiden kvar att rösta, fram till 30 september. Man får tydligen rösta hur många gånger som helst! Skulle ni ha 5 sekunder över och vill rösta på mig, så vore jag helt otroligt tacksam. HÄR kan ni rösta.
Tack, tack kära ni! ♥

Nu önskar jag er en fantastiskt fin fredag, så hörs vi lite senare!
Kramar i massor!

Mystiska röster i dimmorna

Dansade dimma. Det måste vara något överjordiskt. Det har jag tänkt ända sedan den natten 2011, när jag barfota gick ut till en tjärn i skogen på årets ljusaste natt. Aldrig i hela mitt liv hade jag sett dimmor som dansade så tätt och så fort. Jag var alldeles full av förundran och fascination. Det var något av det vackraste jag sett.

Jag gick ut en bit på myren för att ta ett foto intill tjärnen och dimmorna. Allt var knäpptyst. Det enda som hördes var Nanook en bit bort, surret från myggorna omkring mig, och mina och klafsande steg när mina fötter sjönk ned i sumpmarken. Plötsligt hörde jag röster. Jag stannade till och blev alldeles stel. Lyssnade och hörde det igen. Röster. Många röster. Så tydligt. Men jag kunde inte urskilja vad de sa.
Hallåååå?!” ropade jag med lite förtvivlan i rösten, även om jag inte riktigt förväntade mig att någon skulle svara. Vem i hela världen skulle råka befinna sig vid denna ödsliga skogstjärn mitt i natten?
Ekot av mitt eget rop var det enda jag fick till svar. Jag ropade igen.

Jag stod kvar en stund, allt eftersom rösterna avtog mer och mer. Jag var fortfarande alldeles stel av någon skräckblandad förtjusning. En del av mig ville bara springa därifrån, men samtidigt kände jag att det inte fanns något att vara rädd för. Det är röster i dimmorna, tänkte jag. Det kanske finns en mening bakom alla sägner och myter om dansande dimmor. Kanske bär de med sig röster från förr. Kanske är de som väsen.
De svävar mitt emellan två världar. De tillhör varken jord eller himmel. Något oförklarligt, men också något så vackert och magiskt.

Sedan dess har detta hänt mig flera gånger, och jag känner alltid en slags vördnad inför dansade dimma. Att fotografera i dimma är bland det bästa jag vet. Inte bara för att det skapar magiskt ljus till bilderna. Men också för att de ger bilderna en stämning som aldrig någonsin skulle gå att fejka eller återskapa. Det måste vara på riktigt.
Jag jagar dimman under tidiga morgnar och sena kvällar och nätter. Och det är verkligen en speciell känsla att gå in i ett stråk av dimma. Som att kliva in i något kallt, underjordiskt.
Jag gjorde en liten sång till en film med scener jag filmade en tidig morgon vid min lilla skogstjärn. En sång till dimmorna, och till skogstjärnen som aldrig slutar förvåna mig med de mest magiska stämningar och skådespel. En plats som ger mig så oändligt mycket inspiration. Sången har jag spelat in här hemma, i min lilla studio.

Har ni också upplevt några mystiska, oförklarliga händelser i naturen? Jag har ännu fler berättelser som jag kommer dela med mig av framöver. Skulle vara så intressant att höra om ni själva också varit med om något.
Kram på er  ♥

Natten i Grönland

Det var sent igår kväll. Jag satt inne i ateljén framför datorn och Johan satt i fåtöljen intill och gjorde mig sällskap innan han skulle gå och sova. Det var kolsvart utanför fönstret, och regned öste ned. En sådan där riktigt mysig höstkväll.
Jonna, är det något?” Sa Johan lite oroat när han tittade på mig där jag satt framför datorskärmen.
Va? Aha..nej, om jag såg lite spänd ut så är det bara för att det pirrar så himla mycket i magen när jag reser till Grönland. Med Google Earth.
Att utforska jordklotet med Google Earth är något jag alltid älskat. Att följa små vägar som jag vet att jag aldrig någonsin kommer vandra på. Att besöka små samhällen i utkanten av städer jag inte ens visste fanns. Försöka tänka mig in hur det är att leva där. Fantisera om de människorna som bor och lever där just nu. Det pirrar i magen på samma sätt som när jag blir höjdrädd. Eller när jag går in i en spännande skog. Eller utforskar ett mystiskt gammalt hus. Det är precis samma känsla.

Men igår blev det något helt annat. Jag reste till Grönland. En ö som inte såg så rolig ut uppifrån. Nästan helt täckt av vitt.
Jag scrollade mig ned och följde bergskanten längst havet. Förundrades över de små, helt ensamma byarna på de karga klipporna. Så fantastiskt.

Sen, började jag flyga över själva ön, och hittade plötsligt platser där satellitbilderna var så skarpa att jag nästan tappade hakan. Största delen av ön är som täckt av en vit bild. Men här och var gick det att komma “under” och se själva ytan. Jag har aldrig blivit så fascinerad av något jag sett på Google Earth innan. Jag trodde på riktigt att jag råkade få komma in i någon hemlig databas med satellitbilder som det absolut inte var meningen att jag skulle se.

Johan satt med mig en stund men skulle sedan gå och lägga sig.
Jag kommer snart och lägger mig jag med, jag ska bara titta lite till” sa jag. Men det var bara början. Min resa i Grönland fortsatte långt in på natten. 
Jag var som uppslukad av de fantastiska vyer jag hittade på denna ödsliga plats på jorden. Varje gång jag såg något vackert så tog jag en printscreen.
Det dröjde inte länge tills jag liksom hamnade i samma mood som jag ofta gör när jag är ute och fotograferar. Allt var så vackert att jag nästan kände en frustration över hur jag någonsin skulle kunna fånga detta och sedan förmedla det vidare. Jag letade efter olika vinklar och sökte mig med spänning vidare över bergen och glaciärerna.

Jag lyssnade samtidigt på vacker musik, och i kombination med alla vackra mönster, isformationer och häpnadsväckande färger så blev det en så otroligt stark upplevelse att jag till och med fick tårar i ögonen. Det kändes som att uppleva en stark film ungefär. Som att slukas in i en annan värld ett tag. Jag reste över stora delar av Grönland denna natten och tog flera hundra bilder.

Idag samlade jag några av mina favoritbilder från Grönlands mystiska yta och gjorde en liten film. Kanske kan ni förstå och känna samma känsla som jag gjorde igår, om ni ser filmen?För mig är detta en av de starkaste konstupplevelser jag har haft. Jag har aldrig tidigare sett så vackra abstrakta mästerverk än Grönlands yta. Det var liksom…för bra för att vara sant. Förstår ni vad jag menar? Titta gärna på min video i HD, fullscreen och med bra ljud!

Jag begriper inte ens hur det är möjligt att det kan skapas så fantastiskt vackra former och färger på glaciären. Och här och var finns små sjöar mitt ute på isen, som är av den allra vackraste blåfärg man kan tänka sig. Ytan på glaciären ser ofta ut som huden på en gigantisk elefant, och på vissa ställen formar dessa “hudveck” enorma geometriska konstverk. Grönland…vilket ställe. Jag skulle gjort vad som helst för att kunna flyga runt över ön i verkligheten och se dessa vyer som jag sett på satellitbilderna.

Det är något fascinerade med vetskapen om hur öde det är. Att på de flesta av dessa ställen har nog ingen människa satt sin fot. Och tanken av att befinna sig där…mitt ute i ingenstans…den är så ljuvligt otäck. Och där, under den flera kilometer tjocka isen gömmer sig jordens historia.
Jag gjorde även ett litet kollage med några av mina favoritbilder från min resa, haha 🙂
Efter nattens resa i Grönland kände jag mig så inspirerad av alla vackra färger och former. Jag kanske borde gått och lagt mig, men istället tog jag fram mina målargrejer. Jag kunde inte bara sova bort all den här inspiration. Jag ville måla, med inspiration av Grönlands glaciärer.
Jag klurade länge, och försökte komma fram till något sätt att skapa samma textur på duken som Grönlands yta har. Det där veckade, rutiga, skrynkliga, streckade.
Jag blandade spackel, texturpasta och vitfärg.
Sedan jag la på tunt med plast och skapade veckade mönster. Idag drog jag bort plasten och det blev bättre än jag hade vågat hoppats på. Men den där texturen med sprickor, det måste jag försöka klura ut. Jag har verkligen lust till att göra min nästa kollektion tavlor med inspiration från Grönland.
Nanook låg och sov bredvid mig i ateljén. Innan det blev morgon kröp jag ned i sängen bredvid Johan. Det kändes verkligen som om jag hade varit ute på en lång resa till en annan värld. Och sen drömde jag om Grönland hela resten av natten. Dit ska jag åka någon dag.

Magdans i Grundtjärn

Hej på er!
Hoppas ni hade en jättefin helg allihopa! Här i Grundtjärn så hände något väldigt speciellt i helgen. Vi hade nämligen en kurs i magdans på “Boa”, i byns föreningshus. Det var nog första gången någonsin som det varit magdans i Grundtjärn, men åh så roligt det var! Det är en kvinna vid namn Maria som har ett sommarhus här i byn som gått några kurser i magdans. Så kom hon på den härliga idén att samla ihop några av kvinnorna här i byn, både fastboende och de som har stuga, och ha en kurs i magdans. Så nu i lördags samlades vi ett gäng kvinnor i alla olika åldrar och Maria lärde ut oss några moves.

Jag filmade lite från den här dagen och har nu redigerat ihop en liten videoblogg till er! 

Som ni kanske såg på videon så hade vi så otroligt roligt. Det blev många härliga skratt under dessa timmar. Och sen, så underbart att bara få dansa loss till de sköna rytmerna. Jag har alltid tyckt att dans och musik liksom gör en så löjligt lycklig.
Sen är det så underbart att alla bjöd på sig själv och vågade släppa loss. Att dansa magdans var ju för de flesta något helt nytt, men ändå gick alla in helhjärtat och verkligen försökte lära sig. DET tycker jag är helt underbart.
Här är vi hela gänget. Anki, Maria, Marlene, Elisabeth, Anita, Rozi och jag. Stort tack till Maria som gav oss en helt fantastiskt rolig dag och en roligt minne! ♥

Hoppas ni också hade en härlig helg allihopa! KRAM på er! ♥

Livet just nu

Idag har det varit en så fantastiskt fin dag. Nästan som om sommaren kommit tillbaks igen.
Fast det är något alldeles speciellt med varma höstdagar. Det tycker jag är härligare än varma sommardagar. Det är något med den höga luften som gör det blir så skönt att andas. Man slipper det där kvava som högsommardagar har. Och myggen försvinner allt mer för var dag som går.

Jag har nog aldrig varit med om att det är så mycket blommor kvar i september. Ängarna har liksom börjat blomstra på nytt. Nya prästkragar och blåklockor.
Jag plockade in en bukett med blommor för att ha inne i ateljén medan jag jobbar. Jag älskar att ha en bukett med blommor inne. Jag blir så glad varje gång jag tittar på den och det känns som att man får in en liten bit av naturen.

Även om det varit så otroligt fint ute idag så har jag spenderat mesta delen av dagen inne. Jobb med mail, bildredigering och lite smått och gott. Bland annat har jag skrivit ut en bild på fine art paper och ramat in. Jag ska nämligen skänka en vinst till Röda Korsets lotteri i Junsele, som jag ska åka och leverera i morgon.
Det blev en av mina favoritbilder. Mellan dröm och verklighet. Jag hoppas vinnaren kommer tycka om den!
Och jag blev så himla glad när jag gick och hämtade posten och fick se att halsbandet jag köpte i förrgår redan hade anlänt i postlådan! Det är ett halsband som min “granne” Hanna i Skalmsjö gjort. Hon bor bara några mil bort härifrån och driver bloggen Bland skog och havHon har börjat tillverka smycken under namnet Hannas Finheter av återvunnet tyg, och jag tycker de är så galet vackra. När jag fick syn på det här blåa halsbandet blev jag kär direkt. Och när jag fick syn på det i verkligheten var det ÄNNU vackrare än jag kunnat ana. Jag tycker idén om att använda gamla tyger i smycken är så himla fint. Att låta något gammalt få ett nytt liv.

Farmors vind skulle rensas och där fanns en drös gamla tygsnuttar, trasiga förkläden och delar av kläder som blivit sparade i många år. Ja, förr sparade man på det mesta för att kunna återanvända det på något vis. Istället för att kasta detta tog jag reda på det. Det tog ett tag innan jag kom vad jag skulle göra men sedan fick jag en idé om smycken. Det ni ser nedan är exempel är resultatet! Jag kan ju inte behålla alla själv och därför väljer jag att sälja. ” – Hanna

Gå gärna in på hennes Instagram om ni vill se mer av hennes vackra smycken.
I somras skickade hon en jättefin ring till mig med ett vackert brev, efter att jag hade skrivit inlägget om att inte räcka till. Jag blev så rörd och glad. Det blev en sådan uppmuntran, och tänk vad mycket det gör att få känna att man inte är ensam. Att få stötta varandra när saker och ting känns tunga. Det är ovärderligt. Trots att vi aldrig träffats (vilket är helt galet eftersom vi bor så nära!!!) så känns hon som min granne en bit bort i byn 🙂
Haha, jag som hade tänkt ta en fin outfit bild med smyckena. Men allt katt-och hundhår på min kjol sänkte kvalitén på den där bilden rejält. Haha, men det är verkligheten med att ha djur. Kan ju säga att jag är en flitig användare av klädvårdsrulle (haha vilket roligt ord, visste inte att de hette så…googlade på “rullar som man tar bort hårt från kläder med”). Tack gode gud för klädvårdsrullar.
Jag unnade mig också en stunds målning idag. Började med andra lagret av en målning jag påbörjade för ett tag sedan. Oftast målar jag flera lager, som jag låter torka emellan. Det ger målningen mer djup. För övrigt är jag SÅ peppad på att göra inlägget om målning längre fram, som många önskat. Ska göra en video också, och verkligen ta er in i min värld av målning. Det ska bli så galet roligt, och jag hoppas att många kommer kunna känna sig inspirerade efteråt och våga ta fram färger och börja leka. För det är precis det jag gör. Leker mig fram.
Jag har ju nämt tidigare att jag ska jobba stenhårt med min kommande kulnings-CD nu under hösten och vintern. Målet är ju att den ska bli klar under 2018. Så nu har jag riggat upp min lilla studio här hemma, med ett keyboard som jag köpte förra vintern för att bland annat experimentera med melodier. Sen har jag en mikrofon och ett musikprogram som jag köpte till den nya datorn, Logic X Pro. Alltså, när jag för första gången startade programmet här om kvällen och började sjunga i mikrofonen och leka mig fram med olika effekter så var det som om jag upptäckte en ny mening med livet haha! Alltså, SÅ roligt det är att skapa musik!

Jag tycker min studio ser mycket mer proffsig ut än vad jag är. Skäms nästan om någon kommer in och tror att jag är haj på det här. Men jag håller precis på att lära mig, och det är så galet roligt. Jag kommer ju inte använda min hemmastudio för att spela in skivan, men jag använder det för att jobba fram mina låtar och för att spela in olika kulningar som jag sedan skickar till Mats, en otroligt duktig musiker som jag samarbetar ihop med.
Det “jobbiga” är att när jag sitter och spelar in melodier och annat så får jag så mycket inspiration. Jag får idéer till filmer jag vill göra. Till foton jag vill ta. Till sagor och berättelser. Det är helt galet. Jag kommer behöva fara till Stora Sjöfallet väldigt snart, på grund av att jag fått en idé som jag inte kan släppa taget om. Så snart blir det en roadtrip igen.
Kan inte hjälpa det. Det är någon inre röst som tvingar mig 🙂
Avslutar med en bild på Nanook i hans nya favoritfåtölj. Mitt hjärta brukar smälta när jag sitter framför datorn och jobbar och sedan får syn på att han lagt sig i fåtöljen. Det ser bara för gulligt ut.

Det var lite från min torsdag, och livet som det ser ut just nu.
Hoppas ni haft en jättefin torsdag! KRAM på er ♥