Åh tänk att det kom snö ändå, alldeles lagom till jul. Jag blev så glad när jag gick ut i natt för att skaka de sista mattorna och fick syn på de stora flingorna som sakta dinglade ner. När jag städat klart gick jag ut med Nanook en stund och satte mig på sparken och drack varm glögg.
Huset är städat, granen är klädd, snön faller och jag välkomnar julen ute i natten med en kopp varm glögg. Bättre kan jag knappast ha det.
Allt blir så vackert i nysnö!
Julkänslor <3
I kväll var jag ute och högg mig en gran och nu står den här bredvid mig och lyser så vackert. Vilka otroliga julkänslor som plötsligt svämmade över mig nu. Jag som trodde det var kört igår efter allt regn och slask. Men nu när jag känner doften av granen så väcks så mycket minnen till liv.
Jag blir alltid lite nostalgisk den här tiden på året. Det påminner mig så mycket om när jag var liten. Mina föräldrar skapade alltid så himla mysiga jular med så mycket julkänslor. Och vi hade så många härliga traditioner, som jag först nu i vuxen ålder kan se tillbaks på från ett annat perspektiv.
Den där fantastiska känslan när vi bakade pepparkakor i mitten av december någon gång. “Feliz Navidad” gick på hög volym och mamma knöt en huckle av en kökshandduk runt mitt huvud, precis som hon själv hade. Sedan bakade vi så det stod härliga till. Mätt på pepparkaksdeg somnade vi sedan gott, men mamma fortsatte baka in på natten. Och jag kommer aldrig glömma den underbara känslan när vi sedan vaknade på morgonen och det stod ett stort, pampigt pepparkakshus på bänken i köket.
Eller på luciamorgon när pappa alltid väckte oss lika tidigt som han gick upp på morgonen innan han åkte till jobbet. Det var fortfarande kolsvart ute, men på bordet i vardagsrummet stod en tallrik med varma lussebullar och ett tänt ljus. Sedan bänkade sig hela familjen framför luciamorgon på TV. Det var en helt magisk känsla.
Och kvällen innan julafton åkte granen in. Vi tog aldrig in den tidigare. Det var en tradition att det just skulle vara kvällen innan julafton. Då hjälptes alla åt att klä den, återigen med hög julmusik i bakgrunden så man kunde sjunga med. Det var en sån glädje i luften. Sådan harmoni och förväntan.
Jag har så mycket fina julminnen från barndomen. Jag känner både en enorm glädje och tacksamhet att jag fått uppleva det. Samtidigt som jag nästan kan känna en sorg över att den tiden är förbi. Nu är jag och mina två bröder vuxna, och just de där jularna hemma hos mamma och pappa, kommer jag aldrig att få uppleva på samma sätt igen. Det spelar ingen roll hur mysigt jag gör här hemma inför jul, med god julmat, en vacker gran och julbak. Det blir inte samma sak. Och det är den biten som blir till en fin liten sorg, mitt i all glädje över julen.
Men så vet jag ju att livet är så. Allt går vidare, och var sak har sin tid. Och jag kommer säkerligen någon gång i framtiden att känna mig nostalgisk när jag tänker tillbaks på min jul i Grundtjärn.
Älskade lille Nanook är glad och nöjd nu när granen kommit upp.
Och Nayeli har fått en jul-crush. De passar ganska bra ihop ändå, hon och bocken ♥
Nu är det snart jul mina kära bloggläsare ♥ Hoppas ni tar det lugnt i julrushen och att ni hinner njuta av denna underbara, magiska tid. Massor av kramar till er!
I natt är det årets allra mörkaste natt. Vintersolståndet. Förr i tiden var det en natt när människorna helst skulle hålla sig vakna, eftersom de trodde att det var en natt med övernaturliga krafter.
”I den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Skandinavien anordnades en blotfest, eldar tändes och solen kallades tillbaka.”
Nu går vi snart mot ljusare tider igen. Men innan solen återkommer, låt oss ta tillvara på denna natt och se det vackra i det allra mörkaste. Det finns alltid ett ljus någonstans. Önskar er en vacker natt! ♥
Ikväll brinner fjärde ljuset i ljusstaken, och som alltid när det är fjärde advent så undrar jag hur tiden kan ha gått så fort. Det är inte många dagar kvar till julafton nu. Nu är det ju jul på riktigt.
I morgon blir det hårt jobb i ateljén med att skicka iväg det sista inför julen. Sedan ska jag gå ut någon dag nu och hugga mig en gran. Och handla lite julmat förstås. Och städa lite här hemma så att julhelgen blir lugn och fridfull.
Hoppas ni har en jättemysig söndag och fjärde advent. Kramar ♥
Fredag eftermiddag och himlen färgades återigen till olika vackra nyanser av aprikos. Efter en hektiskt dag med mycket att göra med paket som skulle skickas i väg i tid och en bilfärd till posten över isblanka skogsvägar, kan jag nu andas ut. Att rusa ut genom ytterdörren med kameran för att hinna se den vackra solnedgången och andas den friska luften, det är ett perfekt avslut på en lång dag.
Nayeli var också ute.
Trots att jag kört på de här skogsvägarna i flera år nu så tröttnar jag aldrig på den vackra naturen runt om. Varje dag bjuds det på nya magiska färgskalor.
Önskar er en underbar helg ♥
Det händer ju ganska ofta att jag får frågan om vem som tar bilderna där jag själv är med. Och speciellt efter lucia så brukar frågorna trilla in om vem som filmat mina luciafilmer. De flesta är bara nyfikna, medan vissa andra har hårdare ton och tycker det är dålig stil av mig att inte lyfta fram fotografen/assistenten/filmaren som gjort jobbet åt mig.
Det är ju egentligen bara smickrande att få den frågan, även om det ibland känns tråkigt när någon inte tror mig trots att jag förklarar att jag själv filmar och fotar. Jag skulle aldrig lägga upp bilder eller filmer som någon annan gjort utan att ge cred till den personen. Sen är det ju i och för sig ganska gulligt att någon tror att jag går omkring med en liten fotoassistent.
Ett utdrag från ett mail jag fick igår.
“Om man har koll på hur det funkar när man fotar och filmar så är det inte svårt att genomskåda att du ibland får hjälp av någon när du själv är med på bild. Jag tycker om din blogg och allt du delar men det förstör lite när jag såg din lucia film. Du säger att du är själv ute i skogen men om man tänker på hur det är gjort är det tydligt att du fått hjälp med filmningen och bilderna. Det är inte menat att vara elak men jag tycker du borde vara ärlig med det i bloggen.”
Som sagt, egentligen borde det vara vara smickrande att läsa. Men självklart undrar jag lite hur någon totalt kan utesluta möjligheterna för att jag gjort allt själv. Jag kan inte förstå varför man inte först frågar istället för att börja med att anklaga.
Jag har fotat mig själv med hjälp av stativ och fjärrutlösare i snart fem år. Jag har lärt mig behärska det, även om det såklart blir otroligt mycket mer tidskrävande än om jag bara hade stått bakom kameran. Men jag är så himla van med det sättet att fota på nu så jag tänker inte riktigt på det. Men det är klart att det ofta ligger enormt mycket tid och arbete bakom vissa bilder där jag själv är med. Mycket spring fram och tillbaks. Det kan tas flera hundra bilder innan jag fått den jag är nöjd med, eftersom jag inte kan se resultatet i kameran förrän jag går till kameran.
När det gäller lucia filmerna så var det såklart också väldigt tidskrävande, eftersom jag var helt själv. Och jag kan förstå om folk tror att det var någon som filmade, eftersom man inte får se allt material mellan tagningarna. Det var ju väldigt många olika moment att göra när man både skulle filma och vara lucia. Ställa kameran och fokus, tända ljusen, av med skorna, på med kronan, gå en bit, av med kronan, springa tillbaks, på med jackan, på med skorna, flytta kameran osv. Samtidigt så jobbar jag mot kylan, och måste försöka hålla mig varm mellan filmningarna. Det går ju inte ens att föreställa sig hur otroligt mycket lättare det hade varit om någon filmade. Men det hade aldrig gått. Jag skulle aldrig kunna göra samma sak om någon var där. Det skulle paja hela magin och stämningen.
När jag är mitt uppe i en sådan kreativ process så är jag helt uppslukad av det jag gör så jag tänker inte riktigt på hur jobbigt det är. Jag känner inte riktigt av kylan och jag tänker aldrig att det är jobbigt att springa fram och tillbaks. Det bara sker på automatik. Och speciellt de nätterna när jag varit ute och lussat så har jag haft en energinivå utöver det vanliga. Det är som om adrenalin pumpas ut i blodet på mig. Det håller mig varm, alert och gör mig alldeles euforisk.
Jag har en film som jag visat här tidigare på bloggen som heter “Bakom kulisserna”, och där får man i början se några klipp från hur lucia filmen blev gjord. Så jag tänkte visa den här nu igen för er som inte sett den! : ) Och förhoppningsvis kan de som fortfarande inte tror på mig få klarare bevis för att det faktiskt går att både vara bakom och framför kameran på samma gång. Det är krångligare. Men allt är ju möjligt ♥
Ända sedan lucia har det varit så otroligt vackra dagar här i Grundtjärn. Och kvällarna och nätterna har varit alldeles magiska. Sådär sagolikt vintriga. Kalla, stjärnklara och med dansade norrsken. Dessutom har ju jorden passerat meteorsvärmen Geminiderna som gjort att det varit mer stjärnfall än någonsin. Jag har varit ute väldigt mycket de senaste kvällarna. Det har varit nästan omöjligt att hålla sig inomhus när det är så vackert ute.
Sparken har fått komma fram och här om kvällen åkte jag ut på min första sparktur och hämtade lite granris i skogen för att lägga utanför huset. Den kvällen var inget annat än sagolik.
Norrsken över Grundtjärn.
Home sweet home.
Sparken lastad med granris som doftade så gott!
