Det känns väldigt tråkigt att det allra första blogginlägget på det här nya året ska handla om en otäck olycka som hände igår kväll. På ett sätt kändes det inte alls som jag ville skriva om det, eftersom det kändes så jobbigt, men samtidigt så vill jag skriva om det för att visa och kanske varna andra. Det sker så otroligt många sådana här olyckor varje år, speciellt den här tiden när vi har så mycket ljus tända. Och jag har verkligen lärt mig hur viktigt det är att vara förberedd nu.

Jag vet att det finns några som läste i tidningen sent i går om en villabrand i Grundtjärn. Det var inte mitt hus. Men mina föräldrars hus. Min mammas föräldrarhem. Under nyår samlades nästan hela familjen här för att fira tillsammans. Något som bara händer ungefär en gång per år numera när vi alla bor så utspritt i landet.
Och igår kväll var sista kvällen som vi hade tillsammans innan alla skulle åka hemåt igen, så vi åt tillsammans och skulle sedan fika och spela spel. Jag såg verkligen fram emot den här kvällen och natten. Jag ville ta vara på den så mycket jag bara kunde.

När vi efter maten satt oss i vardagsrummet för att äta glass så hör vi plötsligt en smäll inifrån köket, så min pappa reser sig för att gå och kolla. Sedan hör jag han ropa “DET BRINNER!!!” och alla springer mot köket. Jag fick en chock när jag såg elden. Den hade redan hunnit sätta eld på gardinerna och började brinna upp mot taket. Min första tanke var att hela huset skulle brinna upp, för elden växte så otroligt fort. Jag fick totalpanik. Det första och nästan enda jag minns att jag gjorde var att jag släppte ut hundarna från huset så att de inte skulle springa och gömma sig på övervåningen.

Sedan bara skrek jag av rädsla för allt jag ville vara att få ut alla. Jag trodde ju redan att det var kört och ingen idé att ens försöka släcka elden. Men min mamma som bor i huset visste ju exakt var brandsläckaren var så hon sprang direkt och hämtade den och sedan gav hon den till min lillebror som snabbt gick in i köket, hukade sig ner och släckte elden med pulverbrandsläckaren.
Jag kommer aldrig glömma den lättnaden när jag såg hur pulvret kvävde elden och den minskade för varje sekund. När den var släckt skyndade vi oss ut ur huset allihopa och stängde dörren. Trots att det säkert bara gick 30-40 sekunder från att vi såg elden till att den var släckt så känns det som flera minuter när jag tänker tillbaks på det.

Jag har aldrig känt sådan panik förut. Jag bara stod utanför och grät efter den fruktansvärda händelsen. Det var så mycket känslor på samma gång. Skräck, panik, lättnad.
Efter en stund kom en hel drös med brandbilar och ambulans från olika närliggande byar och orter. Så där fick man ju verkligen bevis på att även om man bor långt bort så gick det så fort det kunde och togs på fullt allvar. Vi var fortfarande oroliga innan brandkåren kom att branden skulle ta sig igen men den var helt släckt.

Hela kvällen kändes som scener ur en otäck film. Grundtjärn lyste upp av blåljus och halsen gjorde ont av pulvret som vi andats in och vi stank av rök. Allt kändes bara totalt overkligt. En kväll med familjen som skulle bli så mysig och rolig men som slutade i kaos. Ändå, så gick det så otroligt bra när man tänker på vad som hade kunnat hänt. Några sekunder till och branden hade kunnat spridit sig såpass att brandsläckaren inte räckt till, och på några minuter hade hela huset varit övertänt.

Men tack…tack gode gud för brandsläckare. Jag kan ju säga såhär, att även om jag varit väldigt rädd för brand och haft stor respekt för eld redan innan, så är det på ett helt annat sätt nu. Jag har lärt mig något för livet. Nu har jag fått se i verkligheten hur det ser ut när en eld, tyst och lömsk bara sträcker sig upp mot taket och slukar allt i sin väg. Det går så fort att man inte har tid att få panik, så jag är så tacksam att andra i min familj hade lättare att behålla fokus. För det hade inte jag. Rädslan tog över mig helt och allt jag ville var att bara rymma därifrån.

Det var sådan otäck känsla att se sin egen familj i en sådan situation, som man annars bara ser på film. Att se rädslan och paniken och röken och elden. Jag mår dåligt bara jag tänker på det. Speciellt en minnesbild från när mamma som släckte det sista av elden kröp ut ur köket och sedan kippade efter andan i mina armar. Jag var så rädd att hon dragit in giftig rök och skulle dö.

Vi vet fortfarande inte hur branden började. Det fanns tända ljus på bänken och det vi trodde först var ju såklart att ljusen på något sätt startat branden men efter närmare titt så ser det inte alls ut som om branden började där. Snarare i hörnet av fönstret. Men det får vara oklart tills en brandtekniker tittat närmare på det hela. Det känns jobbigt att inte ha hittat anledningen till att branden startade, men jag hoppas verkligen att gåtan blir löst.

Min lillebror Filip och hans flickvän Johanna på en madrass i mitt kök, med hundarna tätt intill.

Efter den jobbiga händelsen fick vi tränga ihop oss hemma hos mig istället. Vi fick lägga ut madrassen lite här och där och återigen kändes allt bara så konstigt. Men det var så otroligt mycket blandade känslor. Vi alla var ju fortfarande i chock. Och jag har nog aldrig känt en sådan stark mix av skräck och trygghet på samma gång. Alla mådde ju bra. Allt gick ju bra, men ändå var det svårt att smälta vad som hänt.

Mamma, pappa, Johanna och storebror Isac hemma hos mig.

Jag sov i en sovsäck i min atelje under natten, men jag somnade inte förrän tidigt på morgonen. Jag låg bara vaken och kände panik över vad som kunnat hänt, och såg allting spelas upp framför mig om och om igen. Men det var skönt att alla var samlade och jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att elden släcktes i tid.

Nu kommer det ta några veckor för sanering av huset då allt är täckt av pulver. Och självklart en hel del renovering från rök och brandskadorna. Det är nästan komiskt då min mamma just blev klar efter flera månaders renovering av kök och hall. Väldigt tråkigt, men samtidigt, väldigt bra att det ändå bara blev så lite skador. Hela huset hade kunnat vara borta. Och viktigast av allt, ingen kom till skada.

Åh, efter den här händelsen kommer jag fixa brandvarnare i varenda rum i hela mitt hus. Och minst tre brandsläckare. Jag hoppas att det finns fler där ute som kanske tänker till kring brandvarnare och brandsläckare, för jag vet att det är så lätt att tänka att det aldrig händer en själv. Men kolla batterierna i brandvarnaren, och kolla vart du har brandsläckaren, eller köp en brandsläckare om du inte har någon. Det är så himla, himla viktigt ♥

Nu när året börjat såhär så kan det ju bara bli bättre. Hoppas att ni haft och att ni har en underbar helg.
Ta hand om er ♥ Kramar